Ulla, med diabetes typ 1

09 nov kl 16:07, 2009

Skrivet av dahlqvistannika under kategorin Blandat | 42 Kommentarer | Permalink

Mail från Ulla, med diabetes typ 1:

Min hälsoresa

Jag är en kvinna på 59 år som har haft diabetes typ 1 sedan 1992. Jag hade sprutor från början men mitt blodsocker svängde mellan 2,5 och 25 över dygnet så jag mådde oerhört dåligt trots att jag levde efter konstens alla regler. För 8 år sedan fick jag insulinpump och det gjorde mitt liv lättare då jag fick bort de kraftigaste svängningarna. Med åren smög sig hälsoproblemen på mig ett efter ett.

Huvudvärk, värk i alla leder men värst i ländrygg och höfter vilket  gjorde att jag hade svårt att både stå och sitta. Det var mycket svårt att ta på strumporna och ännu mera att sköta fötterna. Kunde inte vinkla benet så att det gick att få tag i foten. Kunde sitta på huk men inte ta mig upp igen, muskelvärk,(fick diagnos Fibromyalgi) högt blodtryck, oregelbunden hjärtrytm, klåda, tinnitus, trött, trött, trött. Jag fick öka insulindoserna och  jag fick mer och mer mediciner, blev skickad till specialister av olika slag utan att jag fick någon förklaring på mina problem. Ett problem som jag inte hade var högt kolesterol , men min läkare tyckte att jag skulle äta blodfettsänkande medicin i förebyggande syfte. Mediciner och trötthet tog bort lust och förmåga till samliv och jag blev mer och mer sorgsen och förtvivlad och nedstämd över att min kropp svek mig.

Jag arbetade, men inte heltid och kämpade för att bli sjukskriven, för jag orkade nästan inte hålla mig upprätt under dagarna, och det blev ingen kvalité på mitt arbete.  När jag kom hem på kvällarna var jag som en ”urkramad trasa” och somnade direkt efter middagen som min man såg till att jag fick i mig.  Vaknade sen efter ett par timmar och kunde inte somna om pga att hjärtat slog hårt och orytmiskt. Jag fick ingen sjukskrivning utan tog en vecka då och då på "eget intyg".

Värken i lederna kom i skov, och varje gång gick jag till Vårdcentralen för att få hjälp. Jag var helt övertygad om att jag hade reumatism, även om jag flera gånger hade varit på Reumatologen och tagit prover som inte visade på någon sån sjukdom. Denna gång var det mina svullna och värkande händer som  gjorde att jag ville ha hjälp.  Jag har naturligtvis gång efter annan talat med mitt diabetesteam om mina besvär. Jag upplever att jag blev lyssnad på men fick ingen direkt hjälp utom remiss till de olika specialisterna och till en kurator.

Den dagen på vårdcentralen träffade jag en läkare som läste min journal, tittade på mina händer och sa:  Lilla vän, jag kan inte hjälpa dig med detta. Du har inflammation i lederna och det är en biverkan av din diabetes. Du kan få Voltaren som tar bort lite av inflammationen och värken, men det är bara tillfälligt. Det här får du lära dig att leva med.

Jag gick hem mycket omtumlad. Jag är en disciplinerad människa och har alltid försökt att sköta mig efter konstens alla regler och föreskrifter om vad som leder till god hälsa, så jag förstod inte vad jag mer skulle göra. Min förtvivlan gick helt i botten och jag blev liggande några dagar. Samtidigt behövde jag förnya mina blodtrycksmediciner (tre olika) men kom mig inte till apoteket. Orkade inte.

Efter några dagar gick jag upp och satte mig vid datorn och googlade på ” diabetes, inflammation” och kunde till min förvåning läsa, på olika ställen, om mina problem. På ett ställe trodde jag nästan att någon hade beskrivit mig och min situation. Jag hittade till slut  Annika Dahlqvists sida. Jag började läsa och blev mer och mer ”tagen”. Jag tänkte att det får bära eller brista. Det får bli min sista utväg. Det kan inte bli sämre. Jag skickade efter Airams kokbok och Annika Dahlqvists bok Guide till bättre hälsa och viktkontroll. Jag började läsa och satte igång. Detta var i februari i år.  Jag slutade genast med mina statiner och blodtryckstabletterna hade jag ännu inte orkat gå och hämta.

Efter tre veckor kom ett av mina barnbarn, lilla Jacob två år, och hälsade på. Jag fann mig själv sittande på golvet och leka med honom. Jag reste mig från golvet utan att jag tänkte på det men när jag stod där kom jag på att ” det här kan jag ju inte”.

En vecka senare konstaterar min man att jag fortfarande var vaken när Aktuellt började på TV. Vanligtvis sov jag sen länge men sakta, sakta började jag nå flera vakengrader och värken började ge vika.  Jag var inte mycket överviktig, men 10 – 12 kg för mycket hade jag. Vikten började rasa och i maj hade jag gått ned 10 kg och jag kände mig frisk. Allt som jag räknat upp ovan är borta. Jag har spår av ledinflammationerna på händerna,  de är knöliga, men all värk är borta. Jag är mindre stresskänslig, har fått bättre hud och naglar, magen fungerar perfekt för att bara nämna några av de positiva effekter som jag kan konstatera.  I maj blev jag kallad till årets kontroll hos min diabetesläkare och jag gick dit med spänd förväntan. Hur skulle värdena vara.

Allt var bra. Mitt HbA1c var 6.0 vilket det aldrig har varit under hela min tid som diabetiker. Allt var bra och min doktor förstod ingenting. Det som inte var bra var kolesterolet, som i hans tycke var en katastrof. Han uppmanade mig strängt att börja äta statiner igen men numera är jag en olydig patient. Under våren, tror det var i mars, lyssnade jag och min man på en föredragskväll med Annika Dahlqvist och jag blev ännu mer övertygad om att detta var räddningen för mig. Möjligheten till att få leva ett liv med kvalitet.

När jag sedan kände att lusten till samliv började återvända, till min och inte minst min mans stora häpnad och glädje, började även han konsekvent äta LCHF-kost.  Även han har blivit smalare, piggare och mjukare i leder och muskler, även om han inte hade några uttalade problem innan.

För mig känns allt detta som ett mirakel, men om man läser på, så ter det sig  självklart att det fungerar.

Min diabetessköterska tror inte på detta, men hon inser att jag har gått igenom en otrolig förvandling. Det går ju inte att ta miste på.

Jag får ofta anledning att berätta om detta med LCHF-kost , då människor jag möter ser att något positivt har hänt med mig och ställer frågor.

Jag jobbar heltid utan problem, jag orkar engagera mig i mina barnbarn, jag har en kreativ fritid och orkar simma och promenera regelbundet. Jag har sänkt insulinet med 1/3. Tar aldrig någon måltidsinsulin då jag äter kost som inte höjer blodsockret. Grunddosen som pumpen ger räcker, trots att jag bara behöver ca 70% av tidigare dos. Allt har blivit en god och glad ”uppåtspiral”.

Jag började med stöd från Dr. Dahlqvists och Airams LCHF-kokbok och sedan också  Ät fet mat – bli frisk och smal med LCHF-Kokboken av Lars Erik Litsfeldt.  Så småningom lär man sig att själv komponera recept, och Herre Gud vilken kalasmat vi äter varje dag.  Vi har turen att inom en radie av 10 km ha tillgång till nötkött, lamm, ägg och grönsaker från ekologiska gårdar i trakten. Lite längre bort, men överkomligt finns ekologisk kyckling och varje vecka kommer det färsk fisk från Göteborg. Kan det bli bättre?

Ulla 

« Låt de överviktiga... | Hem | När vetenskapen inte... »

Kommentarer:

Ah vilken underbar historia!

Skrivet av Ruby den 09 november, 2009 kl. 16:31 #

Tack snälla Ulla för detta skrivan. Det behöver att komma ut så alla får ta del av det.
Jag önskar dej all lycka i världen med det nya.
KRAM eva-britt

Skrivet av eva-britt den 09 november, 2009 kl. 16:43 #

En solskenshistoria som borde spridas i alla tillgängliga forum :-)!!!

Skrivet av Manuelak den 09 november, 2009 kl. 17:00 #

Vilken underbar historia! Jag är rörd till tårar. Sist men inte minst - alla dessa berättelser ger en sån energi att arbeta vidare med att sprida LCHF!

Tack Ulla. Och Tack Annika. Och alla andra som sprider vidare den enklaste medicinen av alla - LCHF!

Varma hälsningar
//Pia Colan

Skrivet av Pia Colan den 09 november, 2009 kl. 17:00 #

Vad härligt inspirerande att läsa om dig Ulla, och precis så är det. Jag säger till alla att dålig hälsa är reversibelt, det är aldrig försent att få en bra hälsa. Har själv sett så många levande exempel på det inklusive mitt eget liv. Vill man må bra så går det med vilja och ändrad livsstil. Roligt att få ännu ett bevis på det!

Skrivet av Sanna Ehdin den 09 november, 2009 kl. 17:19 #

Oj, oj hjärtat värms och man blir så rörd och glad över Ulla och hennes historia! Hoppas många läser och tar till sig, solen skiner även denna gråa november! Stor kram till Ulla som funnit en väg till hälsa tack vare våra "inspiratörer". Fantastiskt! Tjingeling!

Skrivet av Eva Ivarsson den 09 november, 2009 kl. 17:19 #

Rörd till tårar är även jag. Tack för en redig och fantastisk berättelse.

Skrivet av Mollalena den 09 november, 2009 kl. 17:19 #

Vill bara berätta att jag mår så så som du beskriver det.
Men jag blev av med en fasansfull ledverk när jag slutade med kolestrolmedicinen Simvastesin.
Vill bara tala om det så att du kan få chansen att hålla dig undan den medicinen. ;)
Läs gärna om biverkningarna. Man kan får muskelsönderfall och just ledsymptom läste jag på en reumatiker-sida. Inte fick jag veta detta trots att jag sökte läkare. Fick också Voltaren utskrivet.
Nu ska jag läsa vidare i ditt långa med mycket innehållsrika brev.
Ha det gott!
Hälsar en som kanske också fått *gastropares*:-( Maten fastnar då upptill i magen osmält.
Har nog haft diabetes 2 ända sen sonen föddes för 21 år sen:-/
Det är verkligen inte kul.
I allra värsta fall kan jag haft diabetes sen jag var i 25årsåldern eftersom jag haft kraftiga domningar och stark smärta i armarna händerna så länge. Är 50 år nu. Det är dock klassat som arbetskada och kan ju kanske också vara i kombination med diabetes-utslitna leder, senor.?!
Jag önskar oh hoppas och tror på att LCHF kan få komma fram och bli konstaterat bra för oss med diabetes.
Jag kan inte laga mat själv och är hänvisad till matlådor:-(
Kommer bergis dö bara därför:-/

Skrivet av Ankie den 09 november, 2009 kl. 17:19 #

Det var mycket roligt att få läsa Ullas berättelse.

Men det borde väl vara alldeles själklart att en kost på nästan inga kolhydrater är det bästa för en diabetiker. Det är ju just kolhydraterna som de inte kan ta omhand. Varför finns det då personer som faktiskt säger emot att diabetiker bör hålla kolhydratintaget nere?

Jag tror att det finns främst tre stora anledningar till varför man anser att en diabetiker ska äta kolhydrater.

1) Det ena är att man vet att hjärnan måste ha glukos. Det är ju helt riktigt, men kroppen kan faktiskt tillverka glukos själv av fett och protein. Då blir också glukosnivån i kroppen jämnt fördelat under dygnet. Det blir vanligtvis en liten omställningsperiod, för "kroppen har glömt bort" att den faktiskt kan tillverka glukos. Men efter cirka en månad har kroppen övat upp sig. Och under denna övergångsperiod kan personen som vill gå över till en mer hälsosam kost, inledningsvis medvetet äta något mer kolhydrater, än man tänker göra sedan.

2) Det andra orsaken är att livsmedelsindustirin naturligtvis vill att även diabetiker ska köpa kolhydratrika produkter, så att tillverkningen ger höga vinster. Och livsmedelsindustrin har företrädare ända in i både Livsmedelsverket och Socialstyrelsen. Så kostråden blir därefter. Naturligtvis stödjer man sig på en och annan tveksam forskningsrapport också. Men i slutändan gynnar kostråden livsmedelsindustin mer, än de gynnar diabetikern.

3) Den tredje orsaken är läkemedelsindustrin. De vill självklart sälja insulin och annan diabetesmedicin så även de ska få höga vinset. Så de ser med största sannolikhet till att lobba i korridorerna, så att personer i beslutsfattande ställning för fram budskapet att även diabetiker ska kunna få äta som andra gör.

Diabetikerna som individer tar man inte hänsyn. För mycket kolhydraterna skadar sannolikt alla, men kanske diabetikerna allra mest. Därför är det så roligt att få läsa Ullas historia.

Skrivet av Kerstin Margareta den 09 november, 2009 kl. 19:16 #

Tack Ulla! Vilken underbar berättelse ur Ditt liv. Min man och jag upplever också att vi fått tillgång till ett helt nytt liv. Önskar Dig och Din man all lycka och välgång.......

Hälsningar och kramar från Magda

Skrivet av Magda den 09 november, 2009 kl. 19:19 #

Vill sända en kram till denna fantastiska Ulla!
Jag har förmånen att arbeta väldigt nära henne tre dagar i veckan och då pratar vi mat så fort tillfälle ges.
Jag har blivit så inspirerad av Ulla att jag också gått över till LCHF-kost sen tre veckor tillbaka.
Det ska bli intressant att se om det kommer att hända något med med vikt. Jag har inte så mycket övervikt att tala om, ca 5-6 kg men det är tillräckligt mycket för att Företagshälsovården ansåg att jag ska ta tag i det.
Jag började då i en kost- och hälsogrupp, där jag skötte mig exemplariskt enl. ledaren och FHV, men på vågen och kroppsomfånget visade det sig inte det minsta.
Slutsatsen blev att jag skulle ta tag i min stressade arbetssituation istället.
Lättare sagt än gjort.
Jag tog dem på orden i alla fall. Stressade mindre, åt sparsamt med fett och ja ni vet "snacket"..... INGET HÄNDE.
Nu kan ni förstå att jag är i spänd förväntan hur "mitt nya liv" ska te sig.
Min man har också börjat hänga på till en viss del. (Han kommer också ska ni se.)
Vi äter så god mat varje dag och mättnaden är påtaglig, liksom piggheten.
Hipp hurra från Lisa

Skrivet av Lisa den 09 november, 2009 kl. 19:19 #

Visst sjutton har det betydelse hur vi mår i det verkliga livet!

Tack vare denna blogg och andra liknande förstår vi hur de har det i den akademiska kunskapsvärlden. De mår säkerligen inte speciellt bra med alla sina studier och all beläsenhet.

Vi förstår numera att man har mål för sina studier som inte avser att bota och göra frisk. Beviset: Man intresserar sig inte för en folkrörelse som just presenterar sådan resultat. Sic! Vilken guldgruva det vore att titta just på LCHF! Men inte...

En framtidsvision: Omutlig vetenskap OCH verklighet tillsammans. Det är något att hoppas på!

drömmer i höstdiset
Rolf Aronsson

Skrivet av Rolf Aronsson den 09 november, 2009 kl. 19:24 #

Härligt Ulla. Din beskrivning skulle kunna vara jag i mycket. Det som är annorlunda för mig är att jag har mina muskel och ledproblem kvar och endast tappat 5-6 kg. Men för övrigt mår jag bra med min pump.... och jag började också med lchf i februari. Kanske behöver jag längre tid för min ömmande kropp då jag fick min diabetes 1967.
Lycka till i fortsättningen.
/Lena

Skrivet av Lena Ka den 09 november, 2009 kl. 20:43 #

Grattis till ditt nya liv, Ulla!

Skrivet av Matsmurfen den 09 november, 2009 kl. 20:43 #

Historier som Ullas gir virkelig motivasjon til å spre opplysninger om LCHF kost!!
Takk til deg Ulla, og Annika :-)
Satt og tørket tårer når jeg leste, og jeg forstår deg så godt Annika når du skriver at du er "litt gal".
Man kan virkelig bli gal da man leser visse deler av Ullas fortelling; om hvordan legen gir statiner forebyggende, og hvordan diabetessykepleieren "ikke tror på dette"
Hva da ikke tror???
Blir litt gal av sånt selv jeg......

Har linket hit fra bloggen min, da jeg synes at så mange som mulig bør få lese om Ulla, og alle andre Ullaer som finnes

Skrivet av LenaBeatrice den 09 november, 2009 kl. 20:43 #

Här hemma lästes Ullas brev upp för hela kontoret (dvs maken och större delen av ungskocken). Vi blev samtliga rörda ... och arga, eftersom så många lider alldeles i onödan.
Sedan åt vi vår goda middag med kyckling, rökt lax, blomkålsmos och bearnaise och då känns förstås livet en smula lättare.
Även en tusenmilaresa börjar med ett enda steg.

Skrivet av HannaT den 09 november, 2009 kl. 20:43 #

Tack för att du delar med dig!
Det är diabetikerna som kommer att vända kostråden rätt, trots alla pengar som ligger i lívsmedelsindustri och läkemedel!

Skrivet av Zepp den 09 november, 2009 kl. 21:35 #

Jag är jätteglad för dig Ulla! Själv har jag haft diabetes sedan 1979 och insulinpump sedan 1997. Vändningen blev med insulinpumpen som hjälpte till att få stabilare blodsocker. Det har blivit en vändning till med LCHF kosten :)
Jag undrar och jag tror vi är många som gör det....hur många dietister smygläser denna blogg? Jag har inte funnit ngn positiv dietist till LCHF men det är bara en tidsfråga tills de måste ändra sig. Då raseras deras utbildning totalt. Jag tycker det är enormt fegt av dietister att inte våga bryta sig loss och gå sin egen väg utan plikttroget följa SLV råd. Vilken dietist vågar bryta sig loss först från SLV´s råd och förstå vikten av LCHF kosten för människor som behöver det?

Skrivet av Ulrika den 09 november, 2009 kl. 22:02 #

Tack Ulla!

Din historia värmer och berör mig.
Den hjälper mig att hjälpa min son som är 8år och har diabetes typ1 att få ett bättre liv. Detta är en sanning som inte många befintliga diabetiker/diabetesläkare ens vill ta i med tång.

Vad betyder hjälp till självhjälp?
Vad betyder kolhydratsomsättningsrubbning?

Skrivet av Stefan Andersson den 09 november, 2009 kl. 22:02 #

Välkommen i gruppen "inbillningsfriska", Ulla!

Skrivet av Halvdansken den 09 november, 2009 kl. 22:37 #

En helt underbar berättelse/anekdot och bra kommentar av dig Kerstin Margareta.

Det värsta är ju att vår sjukvård och de med makt att styra och påverka inom diabetesområdet ännu inte tagit till sig nya och gamla studier och alla goda anekdoter.
Då och då kan man läsa i olika tidningars annonser att det efterlyses diabetesdrabbade för deltagande i den och i den läkemedelsstudien vad gäller diabetes! Egentligen förfärligt att vår subventionerade vård är så hiskeligt uppknutna mot läkemedelsvärlden, för vad hindrar dom annars att återgå till gamla kostinriktade behandlingsmetoder med numera jättegod mättande mat!

Ett annat alternativ kan vara att dom inte tycker att det är lönt att arbeta emot sockerberoendet och att det är bekvämare att låta folk unna sig?

Beklagligt i så fall för många drabbade hade säkert velat ha korrekt information och därigenom fått möjlighet att göra något själv som hjälper! Bättre resultat förstås med sjukvårdens fulla stöd... när nu det inträffar...?

Skrivet av Zonen den 09 november, 2009 kl. 22:46 #

Grattis Ulla, och grattis Annika! Detta är evidens som uppväger en massa vedersakares (Trance, Viktor m fl)ihärdiga men substanslösa inlägg!

Dietister, låt även fettskrämdhetens Berlinmur falla!

Skrivet av Ingvar Bejvel den 10 november, 2009 kl. 00:12 #

Jag vill bara säja grattis till Ulla som vänt den sk. "läkar"vetenskapen ryggen.
Jag vet många fler här i Örebro som gjort detsamma. Gör något själv, är du sjuk, ta saken i egna händer!
Se dig om! Det finns massor av nyttig och verklig vetenskap att ta till sig. LCHF, Alternativmedicin mm.

Skrivet av Kjell G. Holmsten den 10 november, 2009 kl. 10:43 #

Tack Ulla för din fina berättelse! Det var verkligen en solkskenshistoria.

Lycka till i fortsättningen!

Skrivet av Smulan den 10 november, 2009 kl. 10:43 #

Grattis Ulla! Det finaste av allt, Du är klok! Vem behöver lyssna på röster som Ansel Keys, Rössner eller SLV då man funnit vägen själv? Lycka till med dina framgångar. Fett rockar... Fett!

Skrivet av Lillmassa den 10 november, 2009 kl. 10:43 #

Allt vårt tillfrisknande skulle det bli en bok utav. Samt att det refererade till alla vetenskapliga studier som visar att det vi LCHFáre gör fungerar. Boken blir evidens. Inom vården är det populärt att göra evidensbaserade studier och artiklar. Ngn som har lust att tag i detta?

Skrivet av Ulrika den 10 november, 2009 kl. 10:43 #

Stephan Rössner?? Haaalllååå!!
Marcus Claude?? Haaalllååå!!

...Nej, inget svar; skygglappar och dövörat är påslaget!!??

Trovärdigheten är som bortblåst för dessa köpta experter; varför tillåts dessa så mycket spelrum i media och andra offentliga arenor??

"Detta kan bli din räddning" sa min doktor, när jag efter att provat olika mediciner, berättade att jag har hellre ont i min rygg än dessa biverkningar - svullen mage, myrkänning i musklerna, spruckna läppar. Min räddning blev att jag såg över kosten och provade olika alternativa tillskott. Minskat avsevärt på kolhydrater; mår som en prins och har inga symptom på ryggbesvär längre (indikationerna visade på Bechterew).

Om jag är glad?? Vad tror ni??

Skrivet av Ulf den 10 november, 2009 kl. 12:39 #

Jag har just fått besked från min doktor att mitt HbA1c har gått ner från 6,8 till 5,8. Däremot har totalkolesterolet gått upp från 4,4 till 8,4. LDL har gått upp från 2,5 till 5,9 och fria fettsyror från 1,4 till 3,3. Har också fått statin (Lipitor 20mg/dag) utskrivet i förebyggande syfte, men som jag slutade på eget bevåg med samtidigt som jag började med LCHF i Juni 2009. Jag är 67 år och diabetiker typ2. Har vägt 103kg men har tack vare LCHF gått ner till 88kg på 4 månader. Jag mår idag så bra som på mången god dag! Men, jag känner en stark oro att jag gör fel med att "trotsa den sk. vetenskapen" och strunta i statinerna trots att jag mår bättre utan dom. Man känner sig lite som en åsna mellan 2 hötappar, ska jag gå på min egen känsla och avstå Lipitor eller ska jag följa doktorns råd??? Har även läst Uffe Ravnskovs "Fett och kolesterol är hälsosamt!" och där får man stöd för att mina värden är inget att bry sig om.
Skulle vara tacksam för lite synpunkter på detta och det finns säkert fler än mej som har samma oro och funderingar!

Skrivet av Helene den 10 november, 2009 kl. 12:44 #

Jag har just fått besked från min doktor att mitt HbA1c har gått ner från 6,8 till 5,8. Däremot har totalkolesterolet gått upp från 4,4 till 8,4. LDL har gått upp från 2,5 till 5,9 och fria fettsyror från 1,4 till 3,3. Har också fått statin (Lipitor 20mg/dag) utskrivet i förebyggande syfte, men som jag slutade på eget bevåg med samtidigt som jag började med LCHF i Juni 2009. Jag är 67 år och diabetiker typ2. Har vägt 103kg men har tack vare LCHF gått ner till 88kg på 4 månader. Jag mår idag så bra som på mången god dag! Men, jag känner en stark oro att jag gör fel med att "trotsa den sk. vetenskapen" och strunta i statinerna trots att jag mår bättre utan dom. Man känner sig lite som en åsna mellan 2 hötappar, ska jag gå på min egen känsla och avstå Lipitor eller ska jag följa doktorns råd??? Har även läst Uffe Ravnskovs "Fett och kolesterol är hälsosamt!" och där får man stöd för att mina värden är inget att bry sig om.
Skulle vara tacksam för lite synpunkter på detta och det finns säkert fler än mej som har samma oro och funderingar!

Skrivet av Helene den 10 november, 2009 kl. 12:49 #

Jag åt även lipitor, efter att jag hade slutat med simvastesin p.g.a den hemska värken den var upphov till.

Läste sen i fass att biverkningar av lipitor kan bli vajsing på blodsockret och det är ju precis vad jag har just nu.
Berättade det för läkerskan och hon sa inte emot mig. Jag slutade med den medicinen ,själv innan men ville berätta för henne att jag gjort så.

Jag kan tänka mig att det inte är nån fara för dig att äta lipitor om sockret ligger så där bra. *tummen upp!*:-)
Men fråga läkaren för säkerhets skull tycker jag.
Mamma har ätit lipitor länge och tål dem så jag tänkte att då tål väl jag också den sorten kanske.
Men skillnaden mellan mamma och mig är att hon har ingen diabetes, men det har ju jag.

Skrivet av Ankie den 10 november, 2009 kl. 17:34 #

Skickar en länk till Göran Peterssons i augusti i år publicerade skrift om KOLESTEROL-BECEL-STATINER.

http://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/95870.pdf

Rapport till Cancer- och Allergifonden
inom projektet
Biokemisk granskning av konsumentprodukter

Klocka på Hanveden så kommer ni direkt till skriften!

Med LCHF hälsningar :-)

Skrivet av Hanveden den 10 november, 2009 kl. 17:34 #

Ulla, underbar berättelse, jag blir alldeles varm om hjärtat när jag läser den. Lycka till och grattis och ta gärna kontakt med någon lokaltidning och be dem publicera din berättelse. Den behöver många fler få höra.

Skrivet av Emma 2 den 10 november, 2009 kl. 20:22 #

Helene, Jag har skrivit lite om kolesterol i länken "de vanligaste frågorna" i bloggmarginalen.
Statinerna har många, och även farliga, biverkningar, och minskningen av risken för hjärtinfarkter är minimal. Karlshamnsstudien visar en mycket kraftigare riskminskning med lågkolhydratkost, som inte har några allvarlig biverkningar.

Skrivet av Annika D den 10 november, 2009 kl. 21:41 #

Her er en til på diett (diabetes I). Paleo-LC, men det ser ut til å virke positivt:

http://michellestype1diabetes.blogspot.com/

Skrivet av mwb den 11 november, 2009 kl. 08:49 #

Jag är 40 år gammal och har diabetes typ 1. Min läkare vill att jag ska äta statiner. Jag äter LCHF, hade sist ett HbA1c på 5,5 samt LDL på 2,5. Jag äter omega-3.

Jag hade för ca 2 år sedan en venös propp som man egentligen inte kunde hitta någon orsak till. Kanske hängde det ihop med min njursvikt, men nu är alla värden under kontroll och jag tar ingen medicin pga denna propp (fast andra såklart).

Finns det skäl för mig att äta statiner? Jag har hittills i mitt liv oftast försökt följa mina läkares rekommendationer (förutom LCHF som de inte heller rekommenderar, men verkar OK med att jag äter lite kolhydrater), men jag känner mig väldigt skeptisk här.

Skrivet av Sanna den 11 november, 2009 kl. 17:34 #

Statiner.....

Fick nyhetsbrev från Duane Graveline i dag, www.spacedoc.net. Citerar några rader:

"...I am now personally convinced that mitochondrial damage is the major mechanism by which statin drugs cause a varied display of adverse reactions.

Imagine if you will, a drug that works its damage by hiding under the cloak of normal aging, silently robbing us of our golden years while our doctors keep reminding us, "You must expect this type of thing now that you are over 50..." Slut citat

Skrivet av Påläst gräsrot den 12 november, 2009 kl. 14:37 #

CITERAR "Imagine if you will, a drug that works its damage by hiding under the cloak of normal aging, silently robbing us of our golden years while our doctors keep reminding us, "You must expect this type of thing now that you are over 50..." SLUT CITAT**
Precis SÅ sa omgivningen till mig när jag skrek av smärta när t.ex grannarna och några VÄNNER till MIG var här.
Det knakade också väldigt högt och ofta i varenda del av lederna i kroppen, i princip och jag ursäktade mig för varje vrål och varje knak.

Undrade varför jag inte stod ut med de s.k "ålderskrämporna"

Har en annan smärtproblematik som innebär domningar i armarna, fingrarna och svår nervverk till och från.
Ledvärken var jobbig men inte riktigt lika eländig som nervsmärtorna.

Hade så här ont i bergis 2 år, innan jag själv fick läsa om biverkningarna av Simvastesin och det löste gåtan omdelbart efter det att jag slutat att äta dom. Bara ena fingret var svullet en liten längre tid efteråt.

Hatar att höra folks , välmenta förvisso, kommentarer.:-/

*Knakande leder* kan bero på nåt mer än det där som dom alltid svarar ,när man frågar om att det knastrar och knakar i kroppen.
-*Det är i alla fall inget farligt och det är nog ledvätskan som inte smörjer ordentligt och bildar ett vacum-ljud*.:-( Nej se upp! I fall att ni får knak, brak, och ledverk, med svullnad.
Det är inte att leka med om njurarna säger upp sig på grund av "muskelsönderfall", som jag tolkat saken.

Skrivet av Ankie den 12 november, 2009 kl. 21:26 #

Ulla, tack för Din intressanta och lärorika berättelse.

Jag undrar - hade Du börjat med blodfettsänkande mediciner, i förebyggande syfte, innan Du drabbades av huvud-, ledvärk och alla de andra symptomen?

Anledningen till att jag undrar är att i stort sett alla symptom som Du räknat upp kan vara biverkningar av statiner och det spelar ingen roll om ”läkemedlet” heter Simvastatin eller Lipitor.

De flesta statiner har likartade biverkningar och kan komma som ett brev på posten eller först efter många år.

Då är det lätt att de diagnosticeras som något helt annat med mer medicinering som följd eller också får patienten höra att det är ålderskrämpor som man får leva med.

Många kanske får remiss till sjukgymnast och får rådet att äta anti-nflammatoriska ”läkemedel som inte är ofarliga fast de är receptfria.

Jag är övertygad om att statinernas biverkningar är mycket vanligare och mer vittomfattande än vad som framgår av bipacksedel eller Fass.

De flesta biverkningar rapporteras aldrig varken av vårdpersonal eller patient, men jag hoppas att så många som möjligt tar chansen att göra det.

Numera kan man gå in på www.lakemedelsverket.se och själv göra en anmälan i egenskap av patient/anhörig.

Man kan också ringa till Läkemedelsverket.

Är det någon som tycker att allmänheten informerats/uppmuntrats till att göra detta?

Skrivet av Påläst gräsrot den 13 november, 2009 kl. 16:30 #

Forts……

Jag har aldrig ordinerats statiner - skulle aldrig ta emot dem.

Det beror på att jag såg hur nära och kära led av allehanda biverkningar. Dessa upplevelser gjorde att jag började "läsa på". Jag har ingen som helst koppling till vården.

Utan Internet – och någorlunda kunskaper i engelska – skulle det inte heller ha varit möjligt. Mina upplevelser som anhörig gav mig många insikter. Det finns mycket inom vården som borde synas.

Det gäller inte enbart statin-medicinering och kostrekommendationer.

Det bästa man kan göra för sig själv och andra runt omkring är att söka information på många olika ställen på nätet - och i böcker - och försöka att bilda sig en egen uppfattning samt våga stå för den i samtal med vårdpersonal.

Senaste numret av Forskning & Framsteg nr 7/09 har en artikel som handlar om patienternas googlande.

Tyvärr har jag, i egenskap av anhörig, hittills inte stött på någon inom vården som varit intresserad av att ta del av framtagen information, men det finns säkert undantag.

Nedan följer några bok- och www-tips som jag hoppas kan vara till nytta. De handlar inte enbart om kost och statiner.

Skrivet av Påläst gräsrot den 13 november, 2009 kl. 16:34 #

Här kommer en del www-adresser:

www.thincs.org
www.ravnskov.nu
www.kostdoktorn.se med många länkar och boktips bl.a.

www.spacedoc.net
Går att beställa gratis nyhetsbrev – finns också ett forum med massor av statinberättelser.

Googla ”Wonder Drug That Stole My Memory”
Intressant artikel skriven av Christopher Hudson i Daily Telegraph (mars 2009?). Under artikeln finns 140 kommentarer.

www.askapatient.com
Skriv in medicinens namn, t.ex. Simvastatin, och läs patientberättelserna

www.peoplespharmacy.com
Skriv in t.ex. statins i sökrutan
Finns mängder av artiklar och kommentarer.

www.medications.com
Klicka på Drugs + t.ex. Lipitor + Side Effects =patientberättelser.
Nyheterna på sidan är värdelösa. Handlar i stort sett bara om börskurser osv. men patientberättelserna är guld värda och har hjälpt många. Synd bara att de är på engelska.
I slutet av varje berättelse står bl.a. ordet ”Reply”. Står en siffra bredvid finns kommentarer. Klicka på Reply för att läsa.

Om man inte kan engelska alls kan man gå in på www.google.se + skriva in ”www.medications.com” i sökrutan + klicka på sök. Då kommer hemsidan upp. Bredvid rubriken står (Översätt). Klicka där och sedan på rubriken. Då uppenbarar sig sidan i svesk dator-översättning. Sedan gör man som ovan. Svenskan kan tyvärr vara konstig.

Googla ”Stopped our statins”
Intresant sida gjord av patient.
Under ”print articles” finns flera intressanta artiklar bl.a. en från Weston Price Foundation
Det finns också ett frågeformulär som man kan fylla i. Det handlar om statin-biverkningar. Efteråt kan man se hur många som svarat och hur vanliga/ovanliga vissa biverkningar är. Uppgifterna skickas inte iväg utan är bara en vägledning för en själv.

www.fqresearch.org
www.fqvictims.org

www.lakemedelsverket.se
www.lakemedelsvarlden.se
www.dagensmedicin.se
www.dagensapotek.se

.

Skrivet av Påläst gräsrot den 13 november, 2009 kl. 16:58 #

Här några tips till vetgiriga.
För mer information om böckerna – sök på Internet.

Se också till att Ditt bibliotek tar hem så många böcker som möjligt.
De flesta finns att beställa på svensk nätbokhandel.

Fett och kolesterol är hälsosamt (Uffe Ravnskov)

The Great Cholesterol Con (Anthony Colpo)
----------”--------(Malcolm Kendrick), två olika böcker med samma titel

Lipitor – thief of memory + ett par andra böcker (Duane Graveline)

Eat Fat – Lose Fat (Mary Enig och Sally Fallon)

Böcker av Annika Dahlqvist, Lars-Erik Lisfeldt och Skaldeman

Good Calories – Bad Calories (Gary Taubes)

Skapar vården ohälsa? (Redaktörer: BirgittaHovelius, Lotta Hvas, John Brodersen)

Vettigare vård (Ragnar Levi)

Läkemedelsbehandling & Patientnytta (Melander, A + Nilsson J. Lars G..)

Malignant Medical Myths (Joel F. Kauffman)

Overdosed America (John Abramson)

Our daily meds (Melody Petersen)

Death by prescription (Ray D. Strand)

Bitter Pills (Stephen Fried)

Overtreated (Shannonbrown Lee ?)

The Truth About The Drug Companies (Marcia Angell)

What if medicine disappeared? (Markle, Gerald E + McCrea, Frances B)

Powerful medicines – the benefits, risks and costs of prescription drugs (Jerry Avorn)

How doctors think (J.Groopman)
The Myth of Osteporosis (Gillian Sanson)

Brånell, Ulf – Oddsen till trots

Piller & Profiter (John Virapen)

Pillret (Ingrid Carlberg)

The Antidepressant Fact Book
Your Drug May Be Your Problem
Medication Madness
Toxic Psychiatry
Samtliga av Peter R. Breggin

Skrivet av Påläst gräsrot den 13 november, 2009 kl. 16:58 #

Statiner, forts.

För flera år sedan upptäckte jag att det stod olika biverkningar i bipacksedeln för Zocord och generikan Simvastatin.

Zocord är det ursprungliga produktnamnet.

När patentet gick ut bytte man ut Zocord mot Simvastatin, vilket är namnet på den aktiva substansen i Zocord.

För ett tag sedan gick jag in på Fass och sökte på bipacksedlar för Simvastatin för att se om det fanns skillnader i texten mellan olika tillvekare - och det gjorde det verkligen!

Här är några tillverkare -
Simvastatin Copyfarm, Simvastatin Actavis, Simvastatin Bluefish mfl.

Ingen av dessa bipacksedlar hade samma uppställning. En text var en hel A4, en annan en halv osv.

Det fanns ingen som helst uniform uppställning. Allt huller om buller och svårläsligt.

Borde inte Läkemedelsverket kräva bättring av läkemedelsbolagen med tanke på patientsäkerheten?

Skrivet av Påläst gräsrot den 14 november, 2009 kl. 13:18 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg