Viktoperation eller Lågkolhydratkost

02 jul kl 15:36, 2006

Skrivet av dahlqvistannika under kategorin Blandat | 174 Kommentarer | Permalink

Jag har haft några blogginlägg om viktoperation och riskerna med det.

Det har varit mycket upprörda diskussioner i kommentarerna efter dessa inlägg.

 

Av någon anledning blir de redan viktopererade mycket upprörda när man framför åsikten att de kraftigt överviktiga bör rekommenderas, eller till och med avkrävas, att prova lågkolhydratmetoden före operationsbeslut.

 

Jag kan inte förstå denna upprördhet.

Alla tycks överens om att "allt" ska vara provat före operation.

Men jag har inte sett någon viktopererad kommentera lågkolhydratkravet.

 

De säger att kirurgerna i Sundsvall gör helt rätt som opererar utan att ha krävt LC före.

 

Jag känner mig övertygad om att många kraftigt överviktiga tror att operation är en genväg till viktnedgång och hälsa, och en mirakelmetod.

Det låter på vissa som att det var en mirakelmetod för dem, och det kanske det var.

 

Men jag tror också att det finns många som har haft problem med komplikationer, bristande viktnedgång och ständig hunger etc, men dessa känner sig personligt misslyckade, och hörs inte av i debatten.

 

Jag har några tankar om detta.

 

Lågkolhydratkost är inte på något sätt farligt,  ingen har visat någon risk för hälsan med den kosten.

Rössner säger att den är så tråkig att de flesta inte kan följa den, man härdar ut kanske bara

ett par veckor.

 

Viktoperation är däremot inte garanterat ofarlig. Det finns liksom vid alla andra bukoperationer en icke oväsentlig risk. För en kraftigt överviktig person är operationsrisken ännu högre än för normalviktiga personer.

 

Därför borde ju de överviktiga på ett långt tidigare stadium rekommenderas att prova lågkolhydratkost.

Om de trivs lika bra med den kosten som vi gör, går de ju ner till en mera normal vikt i stället för upp till operationsvikt.

 

Varför anser dietsterna att lågkolhydratkosten är så fel att man inte kan rekommendera den ens till dem som befinner sig i riskzonen att bli aktuella för operation?

 

Människan har ett rejält behov av fett i kosten, och framför allt animaliskt fett. Människokroppen är till stor del uppbyggd av fett.

Människor som lider brist på fett i maten, får allehanda sjukdomar, tex benskörhet, ångest, depression, aggressivitet, värk, magtarmproblem.

 

Fettet i maten bryts ner av gallan, som utsöndras i övre tunntarmen.

 

De Gastric bypass-opererade får sin magtarmkanal kortsluten mellan övre magsäcken och nedanför gallgångens mynning.

De kan därför inte bryta ner, och absorbera, fett på ett normalt sätt, och känner därför att de inte tål fett i maten.

De äter således troligen ännu mindre fett efter än före operationen.

Detta tolkar etablissemanget som en önskvärd utveckling, eftersom de tror att ju mindre fett i maten desto bättre. De är inte medvetna om risken för fettbrist.

 

Ännu mer skrämmande är denna utveckling när man tänker på att många kvinnor genomgår viktoperation för att kunna bli gravida.

Fostret behöver rikligt med fett från mammans kost för att kunna utveckla sin hjärna på ett normalt sätt.

Hjärnan är till största delen byggd av fett och kolesterol.

 

Camilla har skrivit en lång kommentar igår, till bloggen 9/6. Hon skriver att hon har följt  mig och mina åsikter i några år nu.

Jag insåg själv lågkolhydratkostens fördelar hösten -04, och har alltså inte hållit på med denna debatt längre tid än så.

 

Hon tror att jag gör detta enbart för att framhäva mig själv.

Jag finner det oerhört tillfredsställande att jag har fått signaler om att många människor har återvunnit sin hälsa och sitt liv med denna kost. Det räcker för mig.

 

Jag har inte i övrigt sett några fördelar för min person.

Som alla förstår är jag ett rött skynke för många personer inom etablissemanget, och det är inte odelat behagligt alla gånger.

Ekonomiskt har jag gått ner på deltid i min läkartjänst för att ha tid att hålla på med kostfrågan, och jag tar inte ut någon ekonomisk förtjänst på detta arbete.

 

Camilla tycker att jag är för aggressiv i min framtoning.

Jag håller med om att jag kan bli mycket arg när jag tänker på hur jag liksom så många andra har varit lurade att äta en lågfett-högkolhydratkost, med förespegling att den bringar hälsa och viktkontroll, när det i själva verket är precis tvärtom.

 

När jag tänker på hur många miljoner människor i världen som är drabbade av detta!

Jag förstår att jag kan låta aggressiv ibland.

 

Men jag tycker att Camilla låter väldigt aggressiv också! Varför?

Är det fettbrist?

« Piltsons SLV-komment... | Hem | Massmedia-kontakter »

Kommentarer:

Din ton är väldigt korrekt tycker jag. Väldigt svensk-läkar-mässig. Trevligt avslappnande att läsa för det vimlar av bloggar och sajter i den anglosaxiska världen, och den lite raljerande och/eller överlägsna tonen man finner där är ofta ansträngande. Vad gäller sign. Camilla har jag ofta stött på den typen av aggressivitet. Den uppstår när någon med stor auktoritet (tex. en läkare)utan omsvep och förskönande ord förklarar vad som är fel och hur man borde göra egentligen. Har man då själv i flera år gjort helt tvärtom, kanske genomgått en operation, kan man känna sig rejält trampad på tårna, och så börjar man förolämpa till höger och vänster i brist på annat. Jag känner igen detta från sömndebatten, där en annan person med stor auktoritet (Anna Wahlgren) ofta hävdar motsatsen till BVCs råd. Detta skapar otroligt hätska debatter med grova personangrepp på hennes person. I båda fallen är det väldigt utsatta personer (överviktiga Camilla / småbarnamamma som inte sovit på 5 månader) som inte klarar av att ta in andra fakta och ändra stil. "Det där funkar inte på mig/min dotter, jag/min dotter är ju ett specialfall", får man ofta läsa. Jag tror att det är som med extremt blyga personer, att de alltid sätter sig själva i fokus. De känner sig personligt angripna och idiotförklarade. Istället måste man klara av att idiotförklara sig själv i det läget och börja om på nya kula. Då faller alla bitar på plats. hälsningar Anna

Skrivet av Anna den 02 juli, 2006 kl. 17:46 #

Hallå gott folk Fick höra igår lite saker som jag skulle vilja få bekräftade innan jag fastslår någonting... Min mammas väninna är något slags hälsoombud för en stor arbetsplats och fått gå kurser med mera... Jag berätta om min kost hur jag äter osv och hon tyckte det lät förnuftigt trotsallt.. Inte så många som gör det hehe. Men då kläckte hon ur sig följande. Saknar du potatis Danne? Jag svarar Självklart, Det finns inget bättre än färskpotäter med smör... Då tyckte hon att jag skulle koka potatisen dagen innan och låta den stå i kylen för att äta den dagen efter för då innehöll den inga kolhydrater mena hon på. Hon mena på att när potatisen kallnat försvinner också kolhydraterna. Det ifrågasatte jag skarpt för jag tyckte det lät lite mysko, men hon höll fast vid det att hon varit på många föredrag om just dessa... Då kontrade jag o ställde frågan, vad händer om jag värmer på den igen då, kommer kolhydraterna tillbaka då? Det hade hon dock inget svar på men skulle ta reda på det i den mån det gick.. Nu frågar jag er, är det så att det försvinner om det får stå en dag, och är det isåfall samma sak med ris? Tacksam för svar. Danne

Skrivet av Danne den 02 juli, 2006 kl. 17:58 #

En del av stärkelsen i potatisen omvandlas till s k resistent stärkelse vilken inte kan tas upp av kroppen utan behandlas mer eller mindre som fibrer. Därför så har kall potatis lägre GI än varm. //Zac

Skrivet av Zac den 02 juli, 2006 kl. 18:03 #

Danne! Att potatis som kallnat, får ett lägre kh-värde, är sant. Däremot kan det ALDRIG bli NOLL! kokt "kall" potatis har ett kh-värde på ca 16g/100g.(jag tror inte att det ändras, när man värmer den..) Min sambo, som också är potatisälskare (speciellt till sillen..) har någon enstaka gång "fuskat" med konserverad potatis ( 3 -4 små potatisar är ca 100g) Icas märke "Euroshopper" är förvånandsvärt okej smak- och konsistensmässigt. (inte var den speciellt dyr heller..) Fast när han "fuskat", har han varit lite strängare, dels de övriga dagarna, dels de övriga måltiderna den dan ( kolhydratmässigt..)

Skrivet av Pi den 02 juli, 2006 kl. 18:11 #

Det är oerhört starkt av dig, Annika, att fortsätta att informera om LC-kosten trots alla påhopp. Det säger sig självt att den som inte jamsar med i det för tillfället "politiskt korrekta", utan hävdar motsatsen, inte har något att vinna på det. Därför blir din trovärdighet så mycket större. Genom att oförtrutet arbeta för LC-kosten visar du att du tar ditt läkarkall på allvar. Jag har mött uppfattningen hos viktopererade att de var så feta att det inte fanns tid för att pröva LC/HF-kost eftersom de snabbt måste ner i vikt. Jag tvivlar på att detta gäller alla (om ens någon). När jag började med SSS-kost (den mest strikta varianten av LC/HF) kom förbättringen av hälsan redan efter ett par veckor och då hade jag bara gått ner några kilo. Jag mådde verkligen dåligt med bl.a. högt blodtryck, förstadium till diabetes, värk i hela kroppen mm mm. Jag trodde, allvarligt talat, strax före min 50-årsdag att jag inte hade så många månader kvar i livet. Varje dag var en plåga. SSS-kosten blev ett sista halmstrå. Sedan jag började med SSS-kost har alla de krämpor jag trodde berodde på övervikten försvunnit, trots att jag, än så länge bara gått ner från 126 kg till 114 kg. Jag är helt övertygad om att det inte var vikten utan kosten som var problemet. Förbättringen var så påtaglig redan efter några veckor. Numera mår jag som en prinsessa. Vikten dalar med 0,5 - 1 kg per vecka (bortsett från att kroppen ibland stannar kvar på en vikt i några veckor och liksom känner sig för) men det är bara en bieffekt. Ingen borde behöva bli viktopererad utan att åtminstone ha fått chansen att återvinna sin hälsa med SSS-kost (eller annan LC/HF). Med tanke på operationsköerna borde det inte vara något problem att testa detta under väntetiden. Jag förstår om de redan viktopererade blir arga. Det hade jag också blivit men inte på dig, Annika, utan på att jag kanske utsatt mig för en operation helt i onödan. MEN nu är det inte de redan opererade som är intressanta utan de som funderar på operation och de har all rätt i världen att få höra att det finns alternativ. Hänsynen och omtanken mot dem är långt viktigare än oron för att trampa på ev. ömma tår hos dem som egentligen inte längre berörs.

Skrivet av Kattmoster den 02 juli, 2006 kl. 18:17 #

Tack för era svar nu har jag koll på läget, men hur var det nu med kall ris? Är det samma fenomen? Och vad är SSS kost? Den är jag intresserad av... Vad äter man då, jag som tycker jag äter rätt bra nu liksom :) Jag har rasat 10-15 kilo på 4 månader men då tränar jag 3 dagar per vecka på en crosstrainer a 2 timmar per pass och då bränner jag i runda slängar 1750-1800 kalorier. Anledningen till att man inte rasat mer är väl för att muskler växt och kommit tillbaka dem som gömde sig innan :) Danne

Skrivet av Danne den 02 juli, 2006 kl. 18:25 #

Jag tror det. Det gäller ivf pasta också. Man behöver inte äta potatisen (eller vad det nu är) kall. Bara det är nedkylt en gång så kan det värmas upp igen sedan.

Skrivet av hemul den 02 juli, 2006 kl. 18:41 #

Danne, Jag vet inte hur det är med kallt ris och kh-halt. SSS(Sten Sture Skaldeman)-kost läser du bäst om i hans bok: Ät dig ner i vikt http://www.skaldeman.se/ Han förespråkar minimalt med kolhydrater och hög andel naturligt animaliskt fett.

Skrivet av Annika den 02 juli, 2006 kl. 18:43 #

Annika! Jag tror att den här "hätskheten", beror på ( som du själv konstaterade) "ömma tår".. En hel del av mina "överviktiga" bekanta, har så dålig självkänsla, att de tar alla ev. komentarer, som på något sätt rör vikt (behöver inte vara deras) som personliga påhopp.. Om man då varit gravt överviktig och gjort en operation, så vill man naturligtvis inte bli "skriven på näsan" att det kanske finns andra metoder.. Detta av flera orsaker.. En av dem, kan vara, att man själv överhuvudtaget aldrig skulle reflektera över LC-kost ( eftersom man vill fortsätta att äta som förut, vad gäller kolhydrater) Dessutom, kanske man är rädd för att bli anklagad för att ha "dålig karaktär", som inte har intresse eller tålamod att prova LC? Och i det läget är naturligtvis "anfall", bästa försvar.. Eftersom man i Amerika, släppt restriktionerna på andelen fett i kosten ( enl artikel i DN 26/6, Karin Bojs!)jag hoppas att jag fattade rätt http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2358&a=554361&previousRenderType=3 Så kanske det finns hopp om att våra "experter", så småningom tar till sig detta med att fett inte är farlig( jag menar naturligtvis inte manipulerade fetter!) utan tvärtom livsnödvändigt! Vad de övriga påhoppen, ang. "censur" beträffar, så tycker jag att de är smått infantila.. Jag har själv råkat ut för att skriva ett inlägg, förhandsgranska och sedan på något sätt "sjabbla" bort det.. (Ang debatten i inlägget om magopen!) Då är det faktiskt till att bita i det sura äpplet och börja om! Så stå på dig Annika! Detta är din blogg, och rena "otrevligheter" har du ju faktiskt din fulla rätt att ta bort!

Skrivet av Pi den 02 juli, 2006 kl. 19:33 #

"En hel del av mina "överviktiga" bekanta, har så dålig självkänsla, att de tar alla ev. komentarer, som på något sätt rör vikt (behöver inte vara deras) som personliga påhopp..", skrev Pi. Jag känner igen mig. Förr, före SSS, reagerade jag också så. Jag kämpade och stod i med min vikt och minsta kommentar - som uppenbarligen inte ens hade med mig att göra - gjorde ont. I dag bryr jag mig inte. Jag vet att jag äter rätt nu och vad som står på vågen är rätt ointressant. I dag skulle det inte heller genera mig att öppet tala om min vikt, hur mycket jag gått ner och varför. Jag vet att min väg funkar och det räcker för mig.

Skrivet av 81.226.112.219 den 02 juli, 2006 kl. 19:45 #

Ovanstående skrev jag, Kattmoster.

Skrivet av Kattmoster den 02 juli, 2006 kl. 19:46 #

Håll huvudet högt Annika. Du gör ett hästjobb och ska känna dig stolt över vad du gör. Vi är många som mår mycket bra på dina kostråd och får våra värden stadigt förbättrade. Jag gav ett par sidor ur din blog till min läkare och han tog med intresse emot dessa och sade att han skulle ta del av din blog, som han tidigare inte sett.

Skrivet av Brittis den 02 juli, 2006 kl. 20:19 #

Alla metoder fungerar inte för alla, och ingen kan tvingas till något de inte vill. Det finns de som väljer (ja, det är faktiskt ett eget val trots vad vissa anser om läkares och patienters kunskap) att göra en operation, det finns de som väljer att följa SSS-kosten eller VV. Jag tror alla håller med om att det är bara positivt att fler och fler tar tag i sin viktsituation och gör något åt den, och att man gläds med de som lyckas oavsett metod. Men varför kan man inte berätta om "sin" metod utan att klanka ner på alla andra? Som jag ser det, så fungerar inte operation för alla, och SSS kosten fungerar inte för alla, VV fungerar inte för alla osv. Så jag ser det som något positivt att fler metoder dyker upp och hjälper fler människor, även de som kanske inte lyckats tidigare. Men jag tycker det är fel, oavsett vem som skriver, eller vad de förespråkar, att hävda att det bara finns "en sann väg". Jag tycker det är fel att halshugga, smutskasta och kompostera en metod som faktiskt fungerat för åtskilliga tusen. Sedan spelar det ingen roll om det gäller operation, SSS, VV för alla tre metoder har hjälpt åtskilliga, och alla tre har haft "praktiserande" som det inte fungerat för. Det är en konst att gå ner i vikt och behålla den nya vikten. Det finns inga genvägar. Oavsett metod måste man lägga om kosten, röra sig mer, och tänka långsiktigt. Ett livslångt helhetskoncept. Det finns mycket fördomar åt alla håll och kanter, är det verkligen bara utomstående som ser att det finns fördelar med både den ena och den andra metoden? Man kan lära sig mycket, eller i alla fall öka förståelsen, av andra om man plockar av skygglapparna i stället för att stånga huvudet blodigt mot en vägg av fördomar och förutfattade meningar. Jag tycker det är bra att alla metoder lyfts fram så alla metoder kan diskuteras, förbättras och så småningom (förhoppningsvis) utföras utan pekande fingrar (och händer). Det gör det lättare för framtidens överviktiga att fatta det beslut som är riktigt för dem. Skaka fläsk! - på DITT sätt!

Skrivet av Cecilia den 02 juli, 2006 kl. 20:30 #

Ja jag skulle vara mycket nöjd om lågkolhydratmetoden upphöjdes till samma nivå av acceptans som lågfett-lågkalori och viktop. Sen att förespråkare för en metod anser att den är bäst är väl självklart. Det jag uppreser mig mest emot är att viktopförespråkarna talar osanning och säger att alla metoder har visat sig ineffektiva förutom viktop. När utvärderingen de hänvisar till, SBU:s, inte överhuvudtaget tog upp lågkolhydratmetoden.

Skrivet av Annika den 02 juli, 2006 kl. 20:45 #

Annika Men det är väl ändå inte så konstigt eftersom det i dag inte finns några vetenskapliga belägg som stöder detta, varken kortsiktigt eller långsiktigt. Eller menar du att vi skall köpa det bara för att du säger så, eller för att några här säger så? Vore inte det väldigt naivt av oss? Du får väl gå samma väg som alla de andra har gjort med sina metoder när de velat bevisa något. De har letat bidrag och sedan genomfört en vetenskaplig studie vilket sedan ger den bekräftelse som de vill ha. Att bara skrika högt eller slå ner på andra metoder och tro att någon skall lyssna, lär knappast leda dig någon vart alls. Sedan bör du ändå betänka det faktum att trots att det i dag redan finns olika metoder att gå ner i vikt så fungerar det ändå inte för alla människor, utan till syvende och sist så finns det ändå de som väljer att operera sig och jag tror inte att de blir mindre i den katergorin bara för att ännu en metod tillkommer. Men det är min högst personliga åsikt.

Skrivet av Helena den 02 juli, 2006 kl. 21:06 #

Citat:"Det jag uppreser mig mest emot är att viktopförespråkarna talar osanning och säger att alla metoder har visat sig ineffektiva förutom viktop". Det tror jag ingen viktopererad säger faktiskt och har inte heller läst så någonstans. Visa gärna den texten i så fall. Alla metoder är bra! För den enskilde personen som det fungerar för, självklart. Ser många som är upprörda över att vi som valt att bli viktopererade kommer in här i bloggen och diskuterar. ANLEDNINGEN är egentligen att Frank, Mats och Sten-Sture varit inne på forumet för viktoperationeroch inte bara diskuterat just SIN metod utan de har talat om stympning, lobotomi osv. Det är väldigt respektlöst att ha en sån låg attityd mot dem som har gått en annan väg än den väg som just de förespråkar. Det finns andra vägar att gå ner i vikt på än SSS kost och LC kost. Det finns det mycket bevis på runt om i världen. Lovisa

Skrivet av Lovisa den 02 juli, 2006 kl. 21:12 #

"Eller menar du att vi skall köpa det bara för att du säger så, eller för att några här säger så? Vore inte det väldigt naivt av oss?", skrev Helena. Varför inte? Är man desperat (som man rimligen är om man står inför en viktoperation) så testar man väl allt? Och - ni lyssnar väl på kolhydratförespråkarna, fastän ni på era egna kroppar sett att de har fel?

Skrivet av Kattmoster den 02 juli, 2006 kl. 21:13 #

Nu pratade jag inte om mina eller ens om dina åsikter utan om det som Annika skrev om, det vill säga att hon vill bli tagen på allvar. Vill hon det som måste det komma fram vetenskapliga belägg som inte bara är kortsiktiga utan även långsiktiga, eftersom ingen seriös forskare, läkare, eller annan person som beslutar kring sådant köper något bara rakt av (och tur är väl det). Skall en förändring till så finns det således inga omvägar eller genvägar, utan hon måste gå där alla andra har gått, för att nå ut till den stora massan. Vad gäller min personliga åsikt så köper jag aldrig något rakt av, och framför allt inte i så viktiga sammanhang som dessa. För att jag skall kunna fatta ett beslut som jag kan leva med och som inte genererar i ånger eller bitterhet i efterhand så tar jag alltså reda på fakta innan jag fattar mina beslut. Jag tillhör alltså inte dem som hoppar ut för ett stup för att någon annan säger att jag ska det.

Skrivet av Helena den 02 juli, 2006 kl. 21:32 #

Kattmoster och alla andra Jag kan garantera dig/er att valet att göra en viktoperation inte är någonting som sker över en natt. Själv försökte jag på många sätt att gå ner i vikt under nära 15 års tid. Men resultatet blev bara mer och mer övervikt. Jag funderade i cirka 5 år innan jag tog mitt beslut om operation och under denna tid försökte jag även gå ner i vikt utan resultat. Viktoperationen var MIN räddning undan en eventuell död i hjärt och kärlsjukdomar och det var MITT bästa val. Jag är idag normalviktig, men jag kan säga att det är definitivt ingen "genväg" som många tycks tro och att det räcker att man äter mindre. För det är så långt från sanningen som man kan komma. Man måste som viktopererad äta ofta (6-8ggr per dag)och nyttigt för att må bra. Med nyttigt så menar jag att vi måste få i oss fett, protein, kolhydrater och grönsaker. Man kan inte som viktopererad endast gå ner i vikt på att äta mindre för då skulle man få brister i kroppen pga att intaget då blir för lågt av de olika näringsämnena. Sedan kan man inte sticka under stol med att en viktoperation ger en ordentlig skjuts i början av viktminskningen. Och det är ju just därför som det finns ett visst BMI-krav för att få göra en viktoperation. Har man tex ett bmi på 34 så blir man nekad operation utom i extremfall. Lovisa

Skrivet av Lovisa den 02 juli, 2006 kl. 21:37 #

"Jag tillhör alltså inte dem som hoppar ut för ett stup för att någon annan säger att jag ska det.", skrev Helena. Jag är glad över att jag hoppade och upptäckte att jag kunde flyga. Den chansen tycker jag att alla som går och funderar på operation ska få.

Skrivet av Kattmoster den 02 juli, 2006 kl. 21:40 #

Det finns en avsevärd mängd med vetenskapliga studier som belägger det jag säger. Tex i www.fetmaparadoxen.se finns det beskrivet många studier. Problemet är att "etablissemanget" inte vill se dessa studier. De tas inte med i deras referenslistor, utan bara de som uppvisar "rätt" resultat, även om de har en sämre vetenskaplig kvalitet

Skrivet av Annika den 02 juli, 2006 kl. 21:43 #

"Själv försökte jag på många sätt att gå ner i vikt under nära 15 års tid. Men resultatet blev bara mer och mer övervikt." Det tvivlar jag inte en sekund på. Jag har själv bantat i 30 års tid och blev bara fetare och fetare. Jag åt s.k. nyttigt och vikten bara steg. Inte förrän jag gick över till SSS-kost försvann mina krämpor och vikten började dala. Det är grymt om inte de som nu funderar på viktoperation ska få information om detta alternativ.

Skrivet av Kattmoster den 02 juli, 2006 kl. 21:44 #

Kattmoster Jag håller med dig fullt och fast.. Men metoden som SSS och compani använder för att övertyga alla på viktop.se ...det är DET som egentligen diskussionerna har handlat om. Om SSS kosten fungerar för dig så är det ju underbart. Bara du och alla andra kan respektera oss andra som har gjort ett annat val på vår väg till ett smalare liv. Den respekten saknas tyvärr då SSS och compani försöker övertyga de som redan gjort sitt val inne på viktop.se.... sammtidigt som de försöker övertyga de som funderar på operation på ett mycket fult sätt. Lovisa

Skrivet av Lovisa den 02 juli, 2006 kl. 21:59 #

Kattmoster du har verkligen en enorm förmåga att projicera dig och dina erfarenheter på andra människor, och det är bara att beklaga. Hur du gör dina val har jag största respekt för och jag säger INGENTING om det. Att du har gått ner med Low Carb och att du kommer att kunna hålla den dieten i resten av ditt liv är lika fantastiskt det. Men att du inte kan respektera mig och MINA val, vilka jag är mycket nöjd med, tycker jag är missunsamt av dig. Hoppa och flyg bäst du vill, men tvinga inte på andra det som de inte vill ha, utan låt dem få besluta själva hur de vill utveckla sina vingar för att kunna flyga.

Skrivet av Helena den 02 juli, 2006 kl. 22:35 #

Annika Har tidigare i år, gått igenom de medicinska databaser med publicerade artiklar som finns på nätet angående detta ämne, och kunde inte finna de lång och kortsiktiga studier du talar om. Om det är riktiga studier (Både lång och kortsiktiga) gjorda i vetenskapligt syfte som sedan har publicerats, så kanske du kan länka mig till dem?

Skrivet av Helena den 02 juli, 2006 kl. 22:39 #

Helena, du har totalt missförstått mig. Jag respekterar ditt val. Däremot respekterar jag inte att många viktopererade vill sätta munkavle på oss som vill upplysa dem som funderar på att låta operera sig om att det faktiskt finns alternativ. Det vore direkt skamligt av oss hålla tyst om detta alternativ.

Skrivet av Kattmoster den 02 juli, 2006 kl. 23:07 #

Helena, Förutom Fetmaparadoxen har jag tex en lista på vetenskpliga studier i bloggmarginalen. Får jag i gengäld fråga dig efter referenser till bra studier som i kort och långt perspektiv visar att lågfett-lågkalorikost är bättre för viktnedgång och hälsa än lågkolhydratkost?

Skrivet av Annika den 02 juli, 2006 kl. 23:35 #

Annika, jag vill bara ge mitt stöd till dig och tacka för alla dina fina inlägg. Jag tycker du skriver mycket sakligt och "predikar" inte som många andra har en tendens att göra när de funnit sin "frälsning" och sin metod. Jag har träffat på både fanatiska VV och Atkinstyper. Jag har själv provat många olika metoder, flera varianter av LF/HC a la VV och Viktklubben samt Xenecal/Redictil utan framgång. Prövade en LC/LF diet förra sommaren och gick för första gången ner i vikt. Bytte till LC/HF i påsk efter att ha läst SSS. Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu!! Jag har inte gått ner så mycket i vikt (5 kg), men min mage är nästan helt normalfungerande (har haft problemmage hela livet), min muskelvärk är nästan helt borta och jag har mycket mer energi! Dessutom har kroppen ändrat form - till det bättre - trots att jag äter mycket fett (Cocosa, MCT olja, smör & grädde). Jag kan vara enig i att SSS är en av de som predikar och att han kan reta upp vissa - men Annika? Jag kan också förstå er som genomgått en operation (som jag antar är oåterkallerlig?) Att det ev skulle ha funnits en diet som ev hade haft en effekt - men som ingen någonsin nämde?!? Det skulle nog göra mig lite sur också. Dietisterna borde åtminstone föreslå det som ett alternativ. Sen måste det vara upp till var och en att ta sitt val - och stå för det. Dieter kan man ändra - inte operation.

Skrivet av Monica den 02 juli, 2006 kl. 23:52 #

Annika De flesta artiklar jag har läst om finner du på PubMed. Bara att söka i deras sökmotor så får du fram det du letar efter. Varför jag skulle behöva redovisa det kan man däremot fråga sig, då jag inte på något sätt är vare sig för eller emot någon av de dieter som finns och ej heller för något korståg mot någon av dem. För övrigt så förutsatte jag att du redan hade läst de medicinska artiklar som publicerats om de olika metoder som finns, eftersom du är så snabb att racka ner på dem, men du menar alltså att du inte har det?

Skrivet av Helena den 03 juli, 2006 kl. 00:15 #

Kattmoster Du slår in dörrar som redan är vidöppna. För allvarligt Kattmoster, vart finns dessa personer som du talar om? Jag kan inte se en enda människa som försöker att sätta munkavel på vare sig dig eller någon annan här, eller ens på Viktop i den heta diskussion som uppstod och har diskuterats här. Jag tror inte heller att andra doktorer eller proffesorer blundar för det som sägs, utan jag är helt övertygad om att det fungerar som på alla andra plan att de inte tar något på allvar förrens de långsiktiga publicerade artiklarna dyker upp med klara bevis, och så ska det vara också. Däremot så kämpar många av er tappert här med att misskreditera de val vi viktopererade gjort, och när vi protesterar mot det som sägs om oss så blir vi snabbt nerdegraderade till bittra människor, människor som inte förstår bättre, människor som inte kan ta ansvar för sina egna val, människor som inte vet något om denna diet. Och det är oerhört respektlöst och pekar på att du inte alls respekterar deras/mitt val. Jag visste om denna diet innan jag gjorde mitt val och jag hade inte velat tvingats att testa Low Carb innan jag fick min op, då det aldrig har handlat om att jag har svårt att gå ner i vikt, utan om helt andra saker. Kan du/ni respektera att Low Carb inte är någon universallösning för alla människor (precis som exempelvis GI, viktoperationer och Viktväktarna inte passar alla människor), utan att det ibland krävs andra metoder för andra människor, så är jag klar här. Men så länge som denna respekt uteblir så lär jag dyka upp och protestera igen.

Skrivet av Helena den 03 juli, 2006 kl. 00:34 #

Annika! Jag ser dig på TV just nu! *vinkar frenetiskt* :-) För er som inte såg det: Nyhetsmorgon TV4 2/7. Kan säkert ses på tv4.se senare. Vad bra att de börjar ta upp det!

Skrivet av hemul den 03 juli, 2006 kl. 06:30 #

Hej Annika! Såg också inslaget på Nyhetsmorgon TV4 och tycker att det är helt suveränt att denna metod fungerar för överviktiga och diabetiker. Fetma är ju ett folkhälso problem idag och då är det väl viktigt att göra det som är bäst för de människor som har detta problem, en metod som fungerar i längden och som gör att de mår så mycket bättre! Ibland måste man ju söka sig utanför "skolböckerna" för att hitta lösningar på problem, och om man då hittar lösningar som dessutom är bra och som visat sig vara så postitivt för de personer som hittills har prövat Annikas metod, det tycker jag är helt kanon! Så jag vill bara säga att; Stå på Dig Annika, jag tycker att du gör en helt fantastisk insats för bättre folkhälsa! Kramar, Eva-Marie (Värmland)

Skrivet av Eva-Marie den 03 juli, 2006 kl. 07:00 #

Helena skrev: "...Vad gäller min personliga åsikt så köper jag aldrig något rakt av, och framför allt inte i så viktiga sammanhang som dessa. För att jag skall kunna fatta ett beslut som jag kan leva med och som inte genererar i ånger eller bitterhet i efterhand så tar jag alltså reda på fakta innan jag fattar mina beslut. Jag tillhör alltså inte dem som hoppar ut för ett stup för att någon annan säger att jag ska det." Helena, det du skriver är precis på pricken vad det handlar om, mycket träffsäkert formulerat! Den konventionella västerländska kosten som (bl.a.) våra myndigheter förespråkar saknar faktiskt vetenskapligt stöd. Lägg därtill att antalet överviktiga ökat helt samtida med ett ökande kolhydratintag och från det att nu gällande officiella kostrekommendationer lanserades. I detta konstaterande kan man ju lätt ana ett samband. Märk väl, denna oficiellt rekommenderade kosthållning är inte särskilt gammal, ett par generationer kanske. Trots detta verkar Du se den som ett normalt och objektivt utgångsläge, medan du avkräver förespråkare för andra dieter (LC/HF, SSS m.fl.) ett gediget vetenskapligt underlag då du skriver "...För att jag skall kunna fatta ett beslut som jag kan leva med och som inte genererar i ånger eller bitterhet i efterhand så tar jag alltså reda på fakta innan jag fattar mina beslut. Jag tillhör alltså inte dem som hoppar ut för ett stup för att någon annan säger att jag ska det." Tyvärr är det alltså på så vis Helena att ännu har ingen kunnat påvisa något som helst stöd för den oficiella västerländska kosten. Endast en (1) rapport föreligger som till en del anförts till stöd för en lågfettkost, Ancel Keyes (USA). Dock kunde ett antal andra forskare några år efter det att Keyes undersökning publicerade (på 1960-talet om jag minns rätt) visa att Keyes faktiskt hade manipulerat sin egen statistik så att den skulle passa hans egen hypotes. That´s it. Mitt budskap till Dig är alltså att när du avkräver andra att visa vetenskapligt stöd för annan diet än den officiellt rekommenderade, så borde du ju inte (i konsekvensens namn) med hull och hår svälja (sic!) en diet som på obefintlig vetenskaplig grund rekommenderats officiellt under några få tiotal år. Om Du ansätter samma goda och kritiskt granskande synsätt på dagens oficiellt rekommenderade standardkost kommer även Du (precis som Annika, jag, Kattmoster, Pi, SSS plus ett allt större flertal) att få Dina cirklar ordentligt rubbade. För min egen del var det en fullständigt omvälvande insikt, ren desillusionering att inse hur ogrundad och felaktig kunskap jag fått växa upp med, dvs kostcirkel, kostpyramid osv. Det som verkar vara ditt utgångsläge är alltså inget annat än en lång serie av prestigeladdade hypoteser helt utan vetenskapligt stöd. Det enda "stöd" dessa har är att de stödjer varandra. Dvs ett klassiskt cirkelresonemang. En annan klargörande aspekt på hur dagens utbud ofta anses vara OK och ett juste utgångsläge är att ingen någonsin avkrävt vetenskapligt stöd för att konsumtion av t.ex. Coca Cola inte medför försämrad hälsa (ett kul exempel tycker jag). Tillämpar du den goda analysen så kommer du alltså att finna det motsatta, dvs för exemplevis LC/HF kommer allt flera vetenskapliga rapporter, den jag senast noterade är 2-årsuppföljningen från Karlshamn (finns i Annikas bloggmarginal). Notera tidsaspekten! LC/HF har det redan börjat komma vetenskapligt stöd för, däremot saknas sådant fortfarande för dagens oficiella standardkost! Stämmer inte detta till viss eftertanke? För mig räcker det med att bedöma sannolikheter; - är det sannolikt att LC/HF skulle vara fel? - är det sannolikt att Livsmedelsverket (som märk väl sorterar under jordbruksdepartementet!) skulle ha förmågan till en egen objektivt kritiskt granskande och prestigelös forskning? Eller kopierar dom vad som publiceras i USA kanske? OK, lätt konspiratoriska tankar för illusionerade kanske, men lika fullt får de ett allt mer gediget stöd.

Skrivet av Early Bird den 03 juli, 2006 kl. 07:52 #

Tack Annika för ditt stora engagemang för dessa frågor. Min dotter som har diabetes mår bara bättre och bättre med kosten och tappar vikt. Hälsnignar/Mervi

Skrivet av Mervi den 03 juli, 2006 kl. 09:23 #

Hej Kattmoster! Tack för att du vågar bekräfta att detta med övervikt är känsligt! Eftersom jag jobbat med "alternativmedicin", har jag lärt mig att man får väga det man säger, på guldvåg.. En av anledningarna är just dåligt självförtroende kombinerat med "dåligt samvete", som inte ens behöver vara relevant.. Tyvärr har media och samhälle lyckats visa upp en bild av smala, friska och lyckliga människor, som är så missvisande att många människor börjat tro att det är "nåt fel" på dem, eftersom de inte "passar in i mönstret".. Hos mig, är det inte viktminskningen, som är huvudsaken, utan detta att lära sig att tycka om sig själv ( vilket i 90% av fallen brukar automatiskt brukar leda till att man går ner(eller upp) i vikt, om man behöver, eftersom du ger den kropp som du älskar, det bästa av vad den behöver!) Eftersom det inte finns EN orsak, till att man är överviktig, så finns det heller inte bara EN lösning eller behandlingsmetod.. Man kanske t.o.m. får prova kombinationer! Det som oroar mig, är bl.a. det faktum att människor med låga inkomster inte anser sig ha råd att äta bra (kvalitetsmat!)kost. Man äter billiga kolhydrat- och transfettstinna produkter istället. Som en av mina bekanta utryckte det, Jag har inte råd att köpa blomkål för 40:-/kg, när jag kan få flera kilo makaroner för samma pengar.. (yes, hon har jättesvårt med vikten!) Inte ens när jag förklarade vad det berodde på, och påvisade att det fanns billigare alternativ, så ville hon ta till sig budskapet. Jag tror att hon dels har kommit in i en sorts "offerroll" (jag-kan-inte-påverka-vad-som-händer-i-mitt-liv..) Dels vill skjuta ifrån sig lite av sitt eget ansvar.. För det är sant, ingen kan göra förändringen åt någon annan ( man kan ge stöd,ja!)och det "kostar" ett visst mått av energi, både att börja tänka i nya banor, och att skaffa nya vanor!, En annan sak som oroar mig, är "snabbfix-trenden". Allt ska gå snabbt, t.o.m. viktminskning (helst inte mer än MAX 6 veckor!) Jag har haft en dam, som jag faktiskt till slut rekomenderade en operation ( dock ej magsäcks!) eftersom jag inte kunde hjälpa henne att vare sig tycka om sig själv, eller gå ner i vikt.. För att inte bli stämplad som "Sharlatan",( hon ville göra gällande, att jag bara "mjölkade folk på pengar") lade jag korten på bordet och talade om att det enda sättet, som hon kunde gå ner dessa 15kg, som hon så gärna ville bli av med, var att gå till en plastikkirurg (och prova fettsugning) Visserligen skulle det kosta åtskilligt mer, men hon skulle åtminstonde se resultatet inom två till fyra månader) Däremot kunde jag inte lova henne att hon skulle bli lyckligare eller mer tillfreds med sig själv..

Skrivet av Pi den 03 juli, 2006 kl. 10:30 #

Early Bird Tyvärr skrev du ditt långa inlägg helt i onödan. Och dina observationer som du har gjort om mig (man undrar på vad? Mitt namn?) stämmer inte ens överens med vad jag tänker. Med andra ord så verkar jag ingenting alls av det du påstår att jag gör. Det enda läger jag faktiskt står i och står för, är mitt eget och det val av metod jag har gjort. Jag avkräver inte heller någon, någonting utan jag frågade av ren nyfikenhet om det fanns några vetenskapliga belägg. Förutom denna nyfikenhet så förklarade jag även det normala förfarandet om man vill komma någonstanns med övrigt etablissemang Detta baserade jag på det faktum att jag i en annan fråga kämpar hårt mot fördomar och människors oförmåga att ta till sig den information som finns om just detta ämne. Även där finns det ännu inga 100% vetenskapliga belägg att hämta, och utan dem så är det svårt att ta sig frammåt bland läkare och andra nyckelpersoner. Det jag kämpar för har dock inget med mat och dieter att göra, men förfarandet är dock ändå det samma. Det jag också skrev om (och som du gjorde en total omskrivning av) var att när jag skall fatta ett personligt beslut så kollar jag upp de fakta som finns och ställer dem sedan mot varandra och därefter så väljer jag det som passar mig och mitt liv bäst. Ni slår således fortfarande in dörrar som är vidöppna eftersom JAG motsäger absolut ingenting alls om Low Carb, eller om GI, eller om Viktväktarna, eller om Viktoperationer eller om vilken metod det än må vara, utan jag lämnar det valet till varje enskild person att ta eftersom de själva vet vad som är bäst för just dem.

Skrivet av Helena den 03 juli, 2006 kl. 12:00 #

Pi, tack för länken till DN-artikeln "Fett är inte farligt längre": http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2358&a=554361&previousRenderType=3 Skrev ett mail till Karin Bojs, vore det inte kanon om man skrev lite mer om det här på DN´s vetenskapssida? Bojs verkar ju vara intresserad på likniande områden, transfetter mm: Hej! Läste med stort intresse din krönika 25/6 "Fett är inte farligt längre". Jag arbetar som distriktsläkare och har sedan flera år varit mycket intresserad av kostfrågor framförallt de av allt att döma felaktiga rekommendationer vi haft angående fett. Det vetenskapliga stödet för rekommendationen att äta lite fett har som du kanske vet varit tveksamt från början, och blivit allt mer motbevisat på senare år. Om du inte redan läst den rekommenderar jag starkt artikeln av Gary Taubes i Science 2001 "The soft science of dietary fats", där han beskriver hur man via politiska komittéer, media och lobbyister (trots initialt motstånd från en majoritet av forskare och läkare) bestämde dessa rekommendationer, som därefter blivit nästan en religion. "Ät mindre fett. Lev längre". Som du själv sade, synd bara att det är fel. Nu har man alltså varit tvungen att retirera till att det mättade fettet var problemet. Tro det eller ej men även detta är vetenskapligt mycket tveksamt. Sju energiprocent är dessutom vansinnigt lite. Man kan till exempel knappast dricka mjölk alls om det inte är minimjölk. En stor köttbit kan man glömma. Min förutspåelse är att detta råd faller till slut det också, och då har förnuftet segrat: Det var de industriframställda transfetterna som är tidigare väsentligen okända för människokroppen som är det enda fettproblemet. Naturliga fetter är kroppen anpassad till att äta, och i rimliga mängder är dessa inget hälsoproblem. Vidare är kroppen är till stora delar uppbyggd av mättade fetter och har inga problem att metabolisera dessa, eftersom vi under vår genetiska utveckling har ätit periodvis stora mängder. Så vad beror den enorma fetmaepidemin i världen på om det inte är fettet? Vad har vi ökat intaget mest av under de sista 20 åren medan våra midjemått har expanderat? Om du frågar mig och många andra handlar det tveklöst om raffinerade lättsmälta kolhydrater. Enligt en studie jag nyligen läste motsvarar denna grupp 40% av energiintaget i USA idag. För 100 år sedan var det ett fåtal procent. Inte konstigt att vi idag har en fullkomlig epidemi av typ2 diabetes. Kolhydrater är ju som du vet socker eller stärkelse, som i sin tur är långa molekylkedjor av glukos. Detta är vad officiella rekommendationer vill att diabetiker skall äta 60 energiprocent av. Exakt det näringsämne de tål sämst. I mina ögon en fullständig medicinsk katastrof. Är denna rekommendation baserad på studier på diabetiker? Nej, det är resultatet av rådet att äta lite fett, kolhydraterna är vad som blir över. Det finns på senare år minst 15-20 mindre studier som visar fantastiska resultat när diabetiker får äta lågkolhydratskost med höga halter protein och fett. Har du skrivit något om denna fråga? Om du är intresserad kan jag ge dig länkar till massor av forskning, bland anat en studie från Karlshamn som för två veckor sedan kom med uppföljande 22-månadersdata. 16 typ2 diabetiker ingick, de gick ner i genomsnitt 11 kg och kunde minska sina insulindoser till mindre än en tredjedel, flera kunde sluta helt. Detta är fantastiska resultat eftersom dessa patienter normalt går uppåt både i vikt och insulindoser på vanlig rekommenderad kost. Ja, detta har setts som det "normala". Trots att typ-2 diabetes idag är kanske 50 gånger så vanlig som för 100 år sedan... Läste igår den tjocka skriften "Information från Läkemedelsverket" Juni 2006. Fortsatt är man helt inne på att fettet skall bort. GI-begreppet börjar nu accepteras men tanken på lågkolhydratskost avfärdas två gånger med vardera en mening, den ena gången endast omnämd som "modedieter i kvällstidningar", trots genomgående usla resultat i studier med lågkolori/lågfettskost för viktnedgång. Istället sätter man hoppet till fetmakirurgi vilket kan vara effektivt för en del men knappast en lösning för hela befolkningen... Hör gärna av dig om du är intresserad av att diskutera det hela. Tror det är en het fråga, och sannolikt av stort intresse för allmänheten. Vänliga hälsningar Vänliga hälsningar

Skrivet av Doc den 03 juli, 2006 kl. 12:08 #

Jättebra Doc! Du verkar vara ytterligare en av alla läkare, som fått upp ögonen för att något inte står rätt till! Så synd bara att väldigt många inte vågar erkänna att det är något som inte stämmer, med dagens kostrekomendationer.. Kanske har de följt "lögnens gärdsgård" så långt, att de hellre gör människor sjuka, än "förlorar ansiktet" genom att säga: Jag tror att vi har varit inne på fel spår.. Dessa människors "fall", kommer att bli än större, den dan det står klart för var och en, att vi måste backa från 30 års felaktiga antaganden..

Skrivet av Pi den 03 juli, 2006 kl. 12:58 #

Tror du har rätt Pi, att ju längre man spritt rådet att "fett är farligt", desto mer tar det emot att inse att man kanske skadat mer än man hjälpt, trots goda intentioner. Fullt mänskligt... Vad som blir väldigt intressant är när rusningen att lämna det sjunkande Titanic-skeppet väl börjar. Blir det professor Rössner månne som kommer att, likt filmens kapten, ståndfast stanna i kaptenhytten medan vattnet forsar in allt snabbare? För övrigt, kan någon som såg Annika D på nyhetsmorgon lämna ett kort referat om vad som sades? Tittade på tv4.se men såg inget där...

Skrivet av Doc den 03 juli, 2006 kl. 13:23 #

Mitt inlägg fr. igar tycks ha kommit bort. Hoppas att jag inte trampade ngn pa tarna. Jag menade naturligtvis att man efter att ha inhämtat elementäre kunskaper om ämnesomsättningen (i lexikon, läkarböcker osv.) kan man ju dra sina personliga slutsatser om vad man vill äta (och da framstar LC egentligen som det enda "medicinskt korrekta"). Det är ju upp till en själv om man vill plaga sin kropp med lagfettdieter och magoperationer, men jag tycker man har nog ett visst ansvar gentemot sin egen kropp och kan inte bara lämna över detta ansvar till sin läkare eller dietist.

Skrivet av Ursula Morin den 03 juli, 2006 kl. 13:33 #

Med hopp om att detta kommer fram. Doc: ?Så vad beror den enorma fetmaepidemin i världen på om det inte är fettet? Vad har vi ökat intaget mest av under de sista 20 åren medan våra midjemått har expanderat?? Jag: Därför att folk bantar! Det borde enligt mig ske en allmän legalisering av fett eftersom det är en stor bov i dramat. Folk blir fettfobiker av diverse kostråd, vilket leder till jojobantning (eftersom övervägande består av att komma igång, men sen då)? Tillhörande snetänk och kroppslig anpassning (hög fettinlagring), sinkar människor mycket pga hunger och att det inte går så snabbt, som Doc nämner. Okunskap eller indokrtiering? Vems fel är det? Eget ansvar? Nu finns det faktiskt dietister som håller med etablissemanget. Men inte på så sätt att stenålderkost är det enda alternativet eller att bara för att man äter för lite fett blir man väldigt obese. Så enkelt är det inte eftersom det finns så otroligt många som FÖRE utvecklad fetma har signifikant arvslag till fetma, eller helt enkelt har en väldigt traumatisk uppväxt som indirekt påverkar ett felaktikt beteendet (läs tröstätning av psykosomatiska orsaker), liksom ofrivillig barnlöshet). Det finns därför många, har träffat ett antal (även kliniskt) som även efter 2-3 år kört stenålderskost och som även har läst SSS bok, inte alls lyckas, eftersom det inte är i harmoni med deras livstil, vilket har en stor betydelse vad beträffande långsiktighet. Det vore tjänstefel att bara kostbehandla en person utan att ta hänsyn till förutsättning. Vi lever alla på olika sätt, har olika behov och är olika individer. Det går inte att dra alla över en kam! Dessutom så startas alltid en inre process i takt med viktminskning och målbild kanske inte alls är densamma före viktminskning som efteråt. Om man nu ska gå efter "allmän" praxis som säger 30 E% fett, så är det faktiskt ganska mycket bara man fördelar fett i jämn konsumtion, inte 3 dagar i veckan och resterande tid icke tillfredställande. Kroppen vet ju då inte hur den ska "tänka" vilket givetvis påverkar fettförbränning och allmänmående. Sen är det ju också så att folk läser studier som usch läser bibeln. Det finns alltid studier som visar det man vill. Som kuriosa kan jag nämna att choklad fungerar initialt som ett ytterst bra viktminskningalternativ under 2-3 veckor. Folk stirrar sig ofta blind på det initiala. Jag tycker diskussionen är intressant och jag lär mig förhoppningsvis också något men då jag känner en stor brist på empati (lägerbildning - vi eller oss) så backar jag. Empati är en attityd eller ett förhållningssätt. Men inte på något statiskt sätt. Det empatiska förhållningssättet bör snarare betraktas som en process där den empatiska attityden leder till successivt djupare förståelse, hur korkad man än tycker att en person är. Att ge sig in i en verbal kamp med ordmärkeri säger mer om den personen än om en själv. Man kommer aldrig vidare i en diskussion då man har en för tvärsäker tro t ex bara man äter mer fett så löses alla fetmaproblem. Hur lyhörd är man då? Att det fungerar för personer kortsiktigt övertygar inte mig, jag är proffsbantare. Ang. empati så är definitionen att kunna uppleva och uppfatta en annans känsla eller stämning utan att göra någon värdering av den. Finns inte förståels så blir ju hela diskussionen helt skev eftersom approuch är ? gör så blir allt bra! Det fungerar inte på mig eller på någon annan som har provat sig fram HELA LIVET. Hade jag lyssnat på detta före min operation hade jag backat 8 steg bara i provokativt syfte! Mvh Susanne

Skrivet av Susanne den 03 juli, 2006 kl. 15:18 #

Det var väldigt mycket heta känslor på bloggen idag. Jag tänker inte lägga mig i några specicika inlägg men vill bara säga att min erfarenhet av LC/HF kost är så otroligt annorlunda allt annat jag upplevt i kostsammanhang så det är helt självklart för mig att jag vill förmedla denna härliga känsla till så många som möjligt. Då alltför många i vårt land låter kosten bestå av läsk och kolhydratstinn mat som bara retar aptiten och därmed underblåser småätandet känns det otroligt angeläget att ge de männiksor som är intresserade av att förändra sin livsföring en möjlighet att välja också det här alternativet. Det är ganska svårt att avstå från kolhydrater om man som jag är sockerberoende, ska man då dessutom vara hungrig hela tiden för att man inte "ska" äta något fett blir det hela ganska outhärdligt och känns som ett omöjligt projekt. När man får äta sig helt mätt på fet mat är det såååå mycket lättare att lämna kolhydraterna och sockret därhän. Om du vill göra något åt din livsstil så prova LC/HF likagärna som du provar något annat. Tänk om det skulle fungera och faktiskt vara behagligt hela tiden.......

Skrivet av Ullis den 03 juli, 2006 kl. 15:42 #

jättebra skrivet Susanne!! Du är och förblir en bra förebild!

Skrivet av casiopeja den 03 juli, 2006 kl. 17:03 #

Hej, jag är viktopererad och förespråkar starkt en Lowcarb kost. Det borde vara ett krav INNAN en viktop att man testat denna kost i minst 6 månader, gärna om det kunde vårdcentralerna anordnade stödgrupper. Ang. susannes inlägg så är hon inte någon bra förebild , med sina anorektiska matvanor och som propagerar att folk ska viktoperera sig innan de prövat Lowcarb, men det beror ju på att hon har sin viktoperations forum som sitt levebröd...och hur skulle det gå om folk började äta low carb och inte valde att operera sig.... = inga pengar som "doneras" till Susannes s.k ideela verksamhet. Mvh Sarah

Skrivet av Sarah den 03 juli, 2006 kl. 18:27 #

Sarah! Att ha ett gratisforum som ett levebröd är väldigt svårt faktiskt. Vore det inte bättre om du höll dig till ämnet och pratade om viktoperation / LC kost istället för att göra personliga påhopp? Lovisa

Skrivet av Lovisa den 03 juli, 2006 kl. 18:38 #

hej. såg precis nyheterna på tv där du var med.jättebra inlägg.är inte ett dugg förvånad att många av de lärda har åsikter om att du på ett så enkelt sätt beskriver så enkla o självklara saker som denna metod,gi-metoden.använder mig själv av den efter att ha inköpt en bok av ola lauritzon, jättebra bok förresten.har aldrig mått bättre, är framförallt piggare på kvällen o tar låånga promenader med draghunden.stå på dig! kanske flera kan gå ner i vikt utan att behöva genomgå en bukop.arbetar själv som sjuksköterska på en akutavd.o ser dagligen pat med obesitas. catrine

Skrivet av catrine den 03 juli, 2006 kl. 19:32 #

Jag har läst och häpnat, att en läkare anställd av en vårdcentral dvs ett landsting, kan coh /eller får propagera för en sådan metod, Det är skrämmande. Att sedan stå bakom SSS och hans gelikar samma sak. Trodde att en läkare måste vara neutral och saklig inet bara svamla om nått som i mina öron är fantasier. Att dess utom komma med kritik på oss på viktop och det val som vi faktiskt själva gjort eller tänker göra det är osmakligt, att "tvinga" på oss åsikter som SSS mfl försökt och att inte fatta vad forumet är till för. Dvs viktoperationer och livet kring dessa, vill man ha annan kunskap så söker man den själv eller hur. Lovisa jag håller dig om Sarahs påhopp, osmakligt,, men inget nytt!!!

Skrivet av Lapplisa den 03 juli, 2006 kl. 20:17 #

Skäms på dig Sarah! Det där var verkligen ett personligt påhopp som heter duga. Kanske du skulle ta reda på lite fakta innan du sprider en massa dynga runt dig, eftersom INGET av det du just påstod om Susanne är ens i närheten av att vara sant. Osmakligt är verkligen rätt ord.

Skrivet av Helena den 03 juli, 2006 kl. 20:39 #

Lapplisa, det ÄR inte fantasier. Det är det som är så fantastiskt. Vi är många som testat SSS-kosten och funnit att den fungerar. Den är heller ingen nyhet utan gammal beprövad erfarenhet. Det var t.ex. så som Banting (han som gav namn åt bantningen) åt. Det är tvärtom den kolhydratstinna fettinlagrande kosten som är ett modernt påfund. Med tanke på hur stort ingrepp en viktoperation är så är det faktiskt rimligt att de som funderar på att göra en sådan också får information om SSS-kosten så kanske de slipper att utsätta sig för operation. Ska det vara så svårt att acceptera att denna information ges? Ni som redan låtit operera er berörs ju inte.

Skrivet av Kattmoster den 03 juli, 2006 kl. 20:47 #

Hej Gick in på din blogg efter att ha sett inslaget på nyheterna på tv. Har diabetes typ1 och det är svårt att veta vilka riktlinjer man ska följa och lider man av en sjukdom så sätter man gärna hoppet till det som förhoppningsvis dämpar sjukdomens symtom. Frågan är vad denna metod du förespråkar, (GI, om jag har förstått det rätt) ger för resultat för kroppen under en längre tids bruk. Inte om två år utan när man har följt denna i hela sitt liv. Om man från början lider av diabetes som kräver att man sköter kost och hälsa för att må bra, vilka följder kan komma av att ta bort (äta väldigt lite av) kolhydraterna? Har blivit rekommenderad att följa den gamla hederliga tallriksmodellen. Att äta regelbundet á var 3-4-e timma, äta mkt frukt och grönt och hellre ta en extra promenad än att ta bort kolhydraterna från tallriken. Det jag kan finna gemensamt är att båda förespråkar mat med lågt GI som en viktig del av måltiden. Är det verkligen möjligt att lägga om sin kost så pass drastiskt som det ändå är att ta bort(äta minimalt) kolhydraterna från tallriken för resten av sitt liv? Det är upp till var och en hur man bestämmer sig för att gå ner i vikt, kan man lägga om sina matvanor för att undvika en operation, bra för dem. Men varför ska vi påstå att de som har genomgått operationen kanske inte hade behövt den om de bara hade fått möjlighet att pröva denna fantastiska metod? Jag är fullt övertygad om att de som väljer att genomgå en operation har testat allt som funnits tillgängligt och att det varit ett svårt beslut att fatta. Tror att vi nu förtiden är alldeles för upptagna av alla olika dieter, kostråd och riktlinjer för hur vi ska äta för att behålla/ återfå vår hälsa. Jag föringar inte dess betydelse men varför ska denna fokus ta upp så mkt av vår tid och tankekraft? Innan man börjar en diet så äter man lite extra, när man än en gång misslyckas äter man lite extra, och efter ett tag försvinner tron på att vi kan lyckas och kilona har bara blivit fler. Men det har gått många turer i denna fråga om viktnedgång och kanske är det pga. denna fokus som våra midjemått ökar? Just nu verkar det som att GI är ?inne?, vad är nästa trend? Mvh Jenny

Skrivet av Jenny den 03 juli, 2006 kl. 20:50 #

Kattmoster skrev: ""Med tanke på hur stort ingrepp en viktoperation är så är det faktiskt rimligt att de som funderar på att göra en sådan också får information om SSS-kosten så kanske de slipper att utsätta sig för operation."" _________________________________________________ "Slipper utsätta sig för operation", där är du inne och klampar på med storstövlar igen. De som väljer operation är inga offer, utan gör som sagt ett val av egen fri vilja. Jag håller med om att man kan/bör be patienter som söker för överviktskirurgi, att under väntetiden för operation, prova på denna mathållning som förordas. Visar det sig att det är rätta vägen för dem, så kan de ju bara kliva ur kön, och fortsätta med den nya kosten. Så långt är vi överens. Att de som redan är opererade opponerar sig, tror jag är för att man använder stora skrämmande (ofta felaktiga) ord för att locka över de icke opererade, man säger att de som redan opererat sig gjort det på grund av diverse läkares okompetens, man säger att man beklagar de som redan opererats för att de kände att de behövde det, men det kan de ju inte hjälpa eftersom "de inte visste bättre". Man säger att de som opereras gör det för att de är lata och bekväma och väljer en enkel väg. Jag har sett "genvägen" hos närståede, och den är inte på något sätt enklare än att gå ner i vikt på egen hand. För de som denna kosthållning passar för, är jag glad, men att trycka ner andra för att visa sin egen övermäktighet är falskt, rent av förnedrande. Därför fås inte det gehör som metoden behöver för att så småningom kunna av folket accepteras som en viktnedgångsmetod. Eftersom den har hjälpt så många, hoppas jag att den blir framlyft, men förespråkarnas armbågar kan även spräcka den egna bubblan. Gå inte på de som redan hittat sin väg, eller de som inte väljer SSS i framtiden, uppmuntra de som kan tänkas behöva den i stället, utan förtryck. Information är bra, och behövs, men ge den på rätt sätt.

Skrivet av Cecilia den 03 juli, 2006 kl. 21:48 #

Om debatten som jag har läst den: Det som jag som icke-diabetiker har svårt att förstå är varför man hellre tar medicin än undviker det som ger problemen? Orsakerna verkar vara helt ointressanta i det jag har läst (diabetsforum). Det är vilken medicin som låter en äta det "farliga" som gäller. Är det för att det är mer pengar i medicin än i friskvård? Det jag har läst på viktop får mig att undra om en operation är mer av en psykologisk behandling mer än en medicinsk i många fall. Man vill inte prova alternativ på ett seriöst sät för man SKA HA en operation för det löser världsfreden, svälten och alla andra problem man kan tänkas ha. Att några skulle kunna hitta ett alternativ är tydligen ett dyrt pris att betala. Jag är inte emot operation som en sista utväg, men att operera när man bara provat ett av de två sätten att förlora vikt jag vet (energibalanserad, hormonellt) finner jag som lekman underligt. Jag vill se forskning och intresse från de som bestämmer om LC/HF. Vi är en grupp som uppenbarligen mår bra och blir smärta av den typen av kost. Ta reda på hur stor denna grupp är, vilka fällor etc som finns. Men när jag hör herrar som Rössner resonera förstår jag att det hellre opereras än att tanken på att 30 år av kostråd för en (måhända liten) grupp av människor varit fruktansvärt fel. Till sist, ska vi hårddra finns det ingen bra data om lågenergi-kost heller. Man kom på begreppet för 30-35 år sedan. Det är inte länge alls. Kom ihåg det när man dissar att det inte finns studier om LC/HF. Så man vet inte mycket om den typen av kost heller.

Skrivet av Roland den 03 juli, 2006 kl. 21:56 #

""Slipper utsätta sig för operation", där är du inne och klampar på med storstövlar igen.", skrev Cecilia. Operation är väl aldrig något nöje utan per definition något man "utsätter sig för". Kan man slippa så desto bättre. Det är förunderligt att det ska vara så känsligt att vi är några stycken som vill visa på möjligheten att kanske slippa operation. Är man nöjd och glad med att ha blivit opererad är ju allt frid och fröjd. Då behöver man inte bry sig över att någon som väntar på operation prövar SSS-kost. Det är något sjukt med om man ändå gör det.

Skrivet av Kattmoster den 03 juli, 2006 kl. 22:08 #

Roland, jag har gjort samma reflektion efter att ha läst på Diabetesforum. Alltför många tycks inte intresserade av annat än att äta som vanligt. Det är bara att "gasa på" med insulinet. Tyvärr måste jag säga att de senaste dagarnas inlägg av viktopererade/förespråkare för viktoperation fått mig att tänka i liknande banor. Jag har aldrig ifrågasatt någons beslut att låta viktoperera sig men efter allt jag läst här de senaste dagarna kan jag inte sticka under stol med att jag börjar ställa mig mer frågande till hela företeelsen och de bakomliggande motiven.

Skrivet av Kattmoster den 03 juli, 2006 kl. 22:17 #

Såg dej i Tv :)Kul!

Skrivet av saga259 den 03 juli, 2006 kl. 22:18 #

Hurra hurra ör Annika som var på Tv4 nyss. Superbra reportage! Bra sagt! Och kul att se dig också!

Skrivet av Maggan den 03 juli, 2006 kl. 22:19 #

Jag såg dig också på TV:en och jag har också gått ner 20 kilo med fett och proteiner, du har rätt och du skall inte ge dig. :)

Skrivet av nimbra den 03 juli, 2006 kl. 22:26 #

Jag har tidigare i viss mån bevakat din blogg kring lågkolhydratdiet och känner till din uppfattning. Idag (den 3/6) såg jag ett inslag på TV som var lite väl hårt vinklat i min mening. Det jag reagerade på var följande, kanske felvinklat av TV (och ej helt ordagrant): "Man går inte ner i vikt om man äter kolhydrater". Påståendet gav intryck av att rikta sig till alla med överviktsproblem, inte bara diabetiker. Detta är ett fullständigt felaktigt påstående! Nu vill jag inte säga emot effektiviteten hos en ketogen diet (nästan inga kolhydrater). Denna dietform (som för övrigt funnits sedan 60-talet i många olika former) är mycket effektiv, men också avancerad. Man måste i högre grad tänka på näringsbalans/dagliga behov av näringsämnen för att få i sig rätt proportioner av det man behöver (inklusive mängden kalorier). Dessutom passar inte denna kost alla. Att man effektivt kan gå ner i vikt på en kost med kolhydrater är ett faktum. Jag på 100-tals klienter med framgång tillämpat dieter som baseras på en bra balans mellan protein, kolhydrater, fett och fysisk aktivitet. Kolhydraterna kan mycket väl vara kokt potatis och fullkornspasta som har hög mättnadseffekt. Hur psyket orkar med att ställa om livsstilen är en underskattad faktor vid viktminskning och orsaken till de flesta misslyckade dieter beror på psykologiska faktorer och stress samt svårigheten att bryta invanda mönster.

Skrivet av Michael Andersson den 03 juli, 2006 kl. 22:36 #

Jenny, som typ 1 diabetiker och om du är nöjd med din vikt ser inte jag någon större fördel med att äta extremt lite kolhydrater. Samtidigt är det förstås så att ju större portioner kolhydrater du äter och ju högre GI de har, desto större blodsockersvängningar får du, och desto svårare att parera dessa med insulininjektioner. Lagom är kanske bäst? För att underlätta bra blodsockerkontroll finns det framförallt tre saker att tänka på (utöver insulinet): Motion (all fysisk aktivitet), GI och kolhydrathalt i kosten, samt att sprida ut matintaget under dagen. Om jag får gissa tror jag att alla tre är ungefär lika viktiga. Sen kan du förstås ta allt jag säger med en nypa salt eftersom jag har mest erfarenhet av typ 2 inte typ 1 diabetes...

Skrivet av Doc den 03 juli, 2006 kl. 22:42 #

Hej! Såg inslaget på TV ikväll (3/7) och jag blev genast intresserad. Har fibromyalgi och har förstått att kosten spelar stor roll när det gäller denna sjukdom. Har hållit en diet där socker, bröd, potatis, pasta och ris inte ingår och märker att jag mår mycket bättre. Istället äter jag massor av grönsaker och rotfrukter. Men jag äter inte direkt mycket fett heller. Behöver gå ner i vikt och vågar inte chansa på att det funkar att äta ost, smör o s v. Men jag har två frågor: Behöver inte hjärnan kolhydrater för att fungera bra? Och hur ser kolesterolvärdet ut hos de personer som äter mycket animaliskt fett? Har inte läst så mycket på Annikas sida så svaret kanske finns där?

Skrivet av Anna-Lena den 03 juli, 2006 kl. 22:49 #

Är du inte rädd för fett eller för att läsa, så finns det mängder av intressanta, tankeväckande och rent av skrämmande läsning - se bara de länkar Annika har till höger! ;-) //Zac

Skrivet av Zac den 03 juli, 2006 kl. 22:54 #

Michael: "Det jag reagerade på var följande, kanske felvinklat av TV (och ej helt ordagrant): "Man går inte ner i vikt om man äter kolhydrater". Påståendet gav intryck av att rikta sig till alla med överviktsproblem, inte bara diabetiker. Detta är ett fullständigt felaktigt påstående!" Formulerat på det sättet är det såklart fel, men med en kärna av sanning. Enligt min mening går man inte ner i vikt om man äter mer kolhydrater än man lätt kan förbränna. Således kan en hårt tränande individ äta en hel del kolhydrater och gå ner ändå, medans en mycket inaktiv individ måste begränsa kolhydratsintaget ordentligt. Sen spelar det naturligtvis in vad för kolhyrater man äter: Potatis eller fullkornspasta är såklart långt bättre än läsk och pommes frites. Vad jag menar är att lågkolhydratskost är ett utmärkt alternativ för personer som inte är beredda att motionera hårt och regelbundet, men ändå vill gå ner snabbt i vikt. Mig veterligen finns ingen annan metod med jämförbar effekt på kort OCH lång sikt för denna grupp. Vid en titt på din hemsida får jag känslan av att du riktar dig framförallt till en annan grupp än den jag beskriver(?).

Skrivet av Doc den 03 juli, 2006 kl. 22:56 #

Så nu har jag fått mig ett svenskt "å" och mina inlägg kanske blir lite prydligare. Att jag skriver i denna blogg har att göra med att jag inte kunde hitta några så pass välinformerade LC-förespråkare i Tyskland och att jag känner igen mycket av mina egna funderingar på vägen att äta den sortens mat min kropp gärna vill ha. Man ska då helst glömma de sista femtio-sextio årens utveckling inom livsmedelsindustrin som väl började med margarinen som ersättning för smör únder krigstiden och med margarinproducenter som inte så gärna ville ge upp sin affärsverksamhet när smöret kom tillbaka. Man kan också försöka komma ihåg hur föräldrarna (eller mor- eller farföräldrarna) åt. Det var kanske inte LC, men lågfett var det nog inte heller och processade fetter var inte så populära då att man absolut skulle sätta i sig 20E% av dom. Den som alltså minns den kosten (eller kanske kan hitta en kokbok fr. den tiden) kan så småningom börja med LC/HF. Jag säger "så småningom" eftersom själv klarar jag mig inte helt utan kolhydrater. Men jag har märkt att man kan vänja sig av med dom, precis som med vilken annan drog som helst. Förr i tiden visste jag inget bättre än att sätta i mig en hög potatis med sur grädde eller en tallrik spagetti med tomatsås. Sedan började jag först med GI och därefter "med helst ingen GI", dvs. mera fett och proteiner. Och tänk, efter ett tag var suget efter potatis, pasta och ris borta (sötsaker har jag aldrig gillat så det var inget problem, men lite fruktsocker i kaffet får det vara). Förra veckan t.ex. lagade jag en alltför stor portion ris och ställde resterna i kylskåpet för att ha att steka upp "vid behov" och - vilken överraskning - några dagar senare hittade jag riset i kylskåpet - färdigt att slängas. Jag hade inte ens tänkt på det - jag är nämligen alltid mätt sedan jag försöker att äta minst 60E% fett. Kanske det här ser ut som en "religion" för somliga, men den baseras i så fall på fakta, medan Rössner o.a. påminner snarast om "Flat earth society" i USA (ju, det finns verkligen en grupp där som påstår att jorden är platt). Men det får vara deras problem ...

Skrivet av Ursula Morin den 03 juli, 2006 kl. 22:59 #

Alla ni som förespråkar HÖGkolhydratkost och LÅGfett till diabetiker. Skulle ni ge samma typ av råd till mig om jag vore alkoholist? Vore det okej att ta en folköl varje eller varannan dag, om jag avhöll mig från starkspriten? Vore det okej att vara vit (läs "banta") 6 veckor, för att sedan ta en rejäl bläcka..? Eller skulle rekomendationen vara låt bli alkoholen för all framtid? Diabetiker, tål inte socker.. gudskelov, drabbar deras sjukdom först och främst dem själva (medans alkoholen drabbar medmänniskorna på flera sätt) Är det kanske därför, vi säger till diabetikern: Du behöver inte avstå från några "sötsaker", det är helt okej att du tar en extra insulindos istället? Det "drabbar" ju i regel inte oss personligen, när diabetikern efter några år blir blind, får amputera tår och fötter, eller dör i hjärtinfarkt..? Och till de magsäcksopererade, kan jag bara säga: Ni har ju fått er vilja igenom! Om ni mår bra och inte ångrar ingreppet, så är det väl toppen. Men låt era medmänniskor välja själva! Några av er, försöker påskina att lågkolhydratkost, skulle vara så förfärligt tråkigt och torftigt, att ingen människa står ut med det i längden.. Hur kommer det sig då, att det finns människor, som ätit den här typen av kost i åratal, och inte har minsta funderingar på att gå tillbaks till sina gamla vanor? Jag kan inte påstå att jag ätit denna kost mer än ca 2 månader, och jag gör det inte för att jag behöver gå ner i vikt, utan för att jag mår mycket bättre! Mer energi, bättre hy, sover bättre och definitivt mindre irritabel dagarna före mens..( inte för att det varit något jätteproblem..)

Skrivet av Pi den 03 juli, 2006 kl. 23:03 #

Jättekul att se dig i tv Annika! Min LC-kosthållning (inspirerad av din blogg) har smittat av sig på min omgivning. Kul tycker jag, som tappat en massa kilon sen i våras (utan att röra på mig). Det unnar jag gärna andra!

Skrivet av Jörgen den 03 juli, 2006 kl. 23:16 #

Annika: Tack för ditt svar. Jag hoppades och misstänkte att formuleringen handlade om redigeringen av inslaget och det verkar som det också var fallet. Mitt klientel omfattar, som du mycket riktigt observerade, inte diabetiker utan ett bredare spektrum. Det handlar om såväl kraftigt överviktiga som elitidrottare, men den del av min verksamhet som ligger på micke.vinnandeform.se riktar sig främts till personer som vill vara/bli aktiva träningsmässigt. "Elitkategorin" har förstås helt andra förutsättningar kostmässigt. Jag förespråkar däremot fysisk aktivitet i någon form åt alla klienter men då anpassat efter den nivå de själv önskar. Ofta handlar det om promenader, att cykla till jobbet osv. Slutligen kan jag nämna att jag även följer Uffe Ravnskovs utskick och är väl medveten om hur etablissemanget fungerar och verkar (inom i stort sett alla områden). Det hade varit intressant att ta del av lite av din statistik om möjligt.

Skrivet av Michael Andersson den 03 juli, 2006 kl. 23:34 #

Om man inte äter fisk eller kött, fungerar inte den här dieten då?

Skrivet av Marie den 04 juli, 2006 kl. 00:13 #

Michael: Ledsen, det var bara lilla jag som skrev en kommentar och inte Annika ;) Men jag tycker det är viktigt att poängtera som du skriver, att en elitidrottare har helt andra förutsättningar jmf med en stillasittande individ när det gäller kosten. En elitidrottare kan behöva 60E% kolhydrater, problemet är när samma kost rekommenderas till en överviktig och fysiskt inaktiv typ-2 diabetiker med dålig metabol kontroll.

Skrivet av Doc den 04 juli, 2006 kl. 00:18 #

Marie: Det beror på, hur många ägg kan du äta? ;) Skämt åsido är det en bra början att basera sitt kolhydratsintag på sådant med lågt GI, såsom grönsaker. Sen finns olivolja, nötter, avokado, mjölkprodukter (gärna feta), soja, mfl saker att välja på. Men att äta riktigt lowcarb som vegetarian är nog svårt. Någon som har en annan uppfattning?

Skrivet av Doc den 04 juli, 2006 kl. 00:29 #

Det finns en länk i menyn. <a href="http://immuneweb.org/lowcarb/">http://immuneweb.org/lowcarb/</a>. Jag tvivar ju lite smått, förstås. Ivf om man inte äter ägg och mjölkprodukter.

Skrivet av hemul den 04 juli, 2006 kl. 00:59 #

Verkar inte som mina inlägg kommer in, men jag ska göra ett försök till. Detta är riktat särskilt till Jenny. När det gäller typ 1 diabetiker och LC-kosten har fördelarna varit beprövade under många år av Dr Richard Bernstein i USA. Han är själv typ-1 diabetiker sedan 50 år - och hur många typ-ettor känner du som är helt friskt och fortfarande jobbar heltid vid 70-års åldern? Visst är det folk som tror att Dr Bernstein och hans (tusentals - hans praktik är helt ägnat åt diabetiker) patienter är alla tokiga, men det var också sant när han försökte övertyga The American Medical Association att självtestning av blodglukos bör vara standard för alla diabetiker. Det är en fascinerande historien i sig. Det finns en webbplats du kan besöka och Dr Bernsteins Diabetes Solution finns att köpa från t ex AdLibris på nätet, dock den finns bara på engelska. Själv tycker jag att LC är inte svårt alls, jämfört med allvarliga komplikationer av diabetes. Jag följer Dr Bernsteins metod (30 gr kolhydrat om dagen, 6/12/12 frukost, lunch och middag och har förbättrat min BG och HBA1C drastiskt samtidigt som jag reducerade mina insulindoser med 80 procent - och jag är inte ensam. Hoppas du blir nyfiken och läser lite mer om detta. Hälsningar till alla.

Skrivet av Rosemary Nordström den 04 juli, 2006 kl. 03:06 #

Roland skrev: "...Till sist, ska vi hårddra finns det ingen bra data om lågenergi-kost heller. Man kom på begreppet för 30-35 år sedan. Det är inte länge alls. Kom ihåg det när man dissar att det inte finns studier om LC/HF. Så man vet inte mycket om den typen av kost heller..." Har du tänkt på att inuiterna (eskimoerna) ju käkat detta i alla tider? Aldrig en grönsak så långt ögat når! Alltså fett, fett och åter fett och proteiner.(C-vitamin fick dom fullt tillräckligt av från sälarnas binjurar.) Och så har dom levt i högönsklig välmåga i tusentals år, ända tills de fick tillgång till den beroendeframkallande västerländska moderna kosten. Kolla gärna efter rapporter om detta "fenomen", sådana finns. Och deras kosthållning funkar utmärkt även för moderna västerlänningar, dvs oss med annat genetiskt ursprung än inuiterna.

Skrivet av Early Bird den 04 juli, 2006 kl. 08:03 #

Hej ! Jag skall from i dag prova på ditt förslag på diet. Jag skall gå ner ca 15 kg. Motionerar gör jag redan, cyklar och går på gym. Jag hör av mig om 4 veckor igen, med hopp om resultat :-) MVH E

Skrivet av Eva den 04 juli, 2006 kl. 08:36 #

Early bird! Inuiterna är ett bra exempel på folk som levt på LC/HF kost länge men det är inte en studie över 20-30 år (eller längre). Verklighet och forskning är inte samma sak (även om god forskning hamnar väldigt nära verkligheten). Koststudier över lång tid på inuiter har jag inte sett. Jag antar att de hade citerats frisk om de hade funnits för att möta argumentet att det inte finns några studer på LC/HF. Så när man hänvisar till brist på studier innebär det inte att det inte finns exempel i verkligheten som skulle kunna visa samma sak. Det är bara att verkligheten inte blivit studerad.

Skrivet av Roland den 04 juli, 2006 kl. 09:06 #

Hej Eva! Kul att du vågar prova! Jag hoppas att du är införstådd med att detta inte är någon bantnings-KUR? (annars finns det risk att du blir besviken..) Min sambo, som hade ca 30 kilos övervikt (mer om man ska gå efter moderna tabeller) har på drygt 2 månader gått ner ca 10kg.. (män har oftast lättare att gå ner i vikt..) Eftersom du redan motionerar, vill jag ge dig tipset att också ta ett måttband och mäta runt midja och höfter (gärna fler ställen om du är typen som gillar att skriva upp resultat..) För om du inte går ner i vikt, pga att fettet omvandlas till muskler, så ser du åtminstonde att något händer med dina kroppsmått.. Lycka till!

Skrivet av Pi den 04 juli, 2006 kl. 09:15 #

SV: Pi Absolut så skall man även mäta, tex midja mm. Men då jag även har fett på kroppen som jag vill förbränna via motion och bra kost så hoppas jag att via denna diet kunna nå ett mål. Jag skall prova iaf. Trevlig sommar :-)

Skrivet av Eva den 04 juli, 2006 kl. 09:24 #

Betänk att det i vissa fall tar tid för kroppen att ställa om sig till fettbränning. Denna omställning kan vara jättejobbig, men håll ut - belöningen kommer. :-) //Zac

Skrivet av Zac den 04 juli, 2006 kl. 09:27 #

Eva, En annan bra metod är att välja ut ett par byxor, som bara används för att prova om det skett någon förändring. Det är viktigt att de bara används för detta ändamål, dvs de ska inte tvättas, då de ju i så fall ändrar sin form. Man bör komma ifrån detta med fixeringen på vikten. Det handlar ju i första hand om hälsan och man får detta med kroppsförändringar så att säga på köpet och där är det framför allt frågan om fördelning mellan fett och muskler, som är viktig. Den förändringen mäter man lätt med sina "provbyxor". Man kan gå ned i vikt även med andra metoder än lågkolhydratkost, men det är svältkoster, som leder till att muskulatur går förlorad. Muskler förbränner fett. Därför går bantarna upp i vikt igen och sitter där med mer fett och mindre muskler och därmed minskad fettförbränning.

Skrivet av Frank Nilsson den 04 juli, 2006 kl. 09:38 #

SV: Frank Nilsson Absolut, alla knep är bra. varför jag har just 15 kg att gå ner vet jag pga att dessa kg har jag gått upp under en 2 års period. När jag började studera och rörde mig väldigt lite. Men alla tips och råd är bra, och huvudsaken är att man mår bra och får i sig näringsrik mat, som tex fisk och grönsaker...:-)

Skrivet av Eva den 04 juli, 2006 kl. 09:44 #

Hur förhåller det sig med höga blodfettsvärden om man äter SSS-kost. Jag äter medicin för detta men skulle gärna prova på kolhydratfattig kost. Kan någon ge tips om litteratur av den här sortens kost.

Skrivet av INGALILL den 04 juli, 2006 kl. 11:39 #

Michael Andersson och Doc, Det är en myt i kolhydratförespråkarnas tidevarv, att idrottsprestationer på elitnivå kräver stt stort intag av kolhydrater. I själva verket är det precis tvärtom. Alla idrottsprestationer med varaktighet över 10 sekunder, kräver uthållighet. Uthållig fås genom hög fettförbränning och riktigt hög fettförbränning kräver en kost låg på kolhydrater. Vid intag av stora mängder kolhydrater, utsöndras insulin, som minskar fettförbränningen. En kropp inställd på sockerförbränning gör snabbare slut på det lagrade sockret ( glykogen ) i lever och muskler än en kropp inställd på fettförbränning. Därför blir inte bara uthålligheten sämre, utan dessutom minskar möjligheten att med hjälp av glykogenet göra fartökningar. Sockerförbrännarens kropp kräver då tillförsel av nytt socker ( oftast i form av sportdryck ) för att fortsätta fungera. Annars går han/hon in i väggen! Fettförbrännaren fortsätter att bränna sitt kroppsfett och möter ingen vägg. Jag läste på webben att Mathias Fredriksson drack sportdryck både till förmiddagspasset och eftermiddagspasset när han tränade. Helt förkastligt! Visserligen går säkert träningspasset lättare, men han får en lägre fettförbränning, än om han bara drack vatten. Avsikten kan ju knappast vara att prestera snabb åkning på träningen, utan att ha hög kapacitet på tävlingen!

Skrivet av Frank Nilsson den 04 juli, 2006 kl. 11:57 #

INGALILL, Man har i England undersökt vad som kan vara gemensamt för personer som uppnått en ålder på mer än 100 år. Där räknade man med att hitta en mängd s.k. renlevnadsmänniskor, men bedrog sig! Vad man fann var tre saker: 1. Relativt lågt blodsocker. 2. Låga insulinhalter. 3. Låga triglycerider. Lågt och stabilt blodsocker, liksom låga insulinhalter, får man om man äter en kost låg på kolhydrater. Triglycerider är blodfetter, som inte brutits ned till fria fettsyror och därför inte kan användas i fettförbränningen, utan blir kvar i blodbanorna. Låga nivåer av triglycerider får man, om man äter naturliga animaliska fetter och därigenom får igång sin fettförbränning. Beträffande kolesterol, som man ibland oegentligt kallar blodfetter, har det visat sig att äldre människor med högt blodkolesterol, är de som lever längst! Mer om kolesterol och riskerna med att använda kolesterolsänkande mediciner ( statiner ) hittar du på min hemsida eller på Uffe Ravnskovs hemsida ( länkar i bloggkanten ). Beträffande litteratur om SSS-kosten är det väl bäst att gå till källan: Sten Sture Skaldemans bok "Ät dig ned i vikt" eller Lars-Erik Litsfeldts bok "Fetskrämd" ( länkar i bloggkanten ).

Skrivet av Frank Nilsson den 04 juli, 2006 kl. 12:22 #

Vill du leva riktigt länge så skall du välja dina föräldrar.

Skrivet av Senior den 04 juli, 2006 kl. 13:01 #

Visst Senior, Men inom ramen för det genetiska arv man har, kan livslängden och hälsan variera högst betydligt och i den tid vi nu lever, tycks kosten få en allt större betydelse.

Skrivet av Frank Nilsson den 04 juli, 2006 kl. 13:10 #

Frank Nilsson: Kanske vore det bra att kunna se för- och nackdelar med olika metoder. En specifik diet är inte nödvändigtvis den överlägsna för ALLA personer och ALLA syften. Visst är det så att en bra fettförbränning ger ökad uthållighet vid riktigt lång tids fysisk ansträngning. Dock om jag minns rätt från de medicinska studierna är det även så att kolhydrater ger betydligt mer energi per syremolekyl. Således vid maximal ansträngning under begränsad tid (första timmen kanske?) är kolhydrater överlägsna för maximal prestation. Jag tror inte du kan hitta någon som skidar en femmil på en elit-tid utan rikligt kolhydratsintag. Vidare om du vill bygga muskulatur blir detta betydligt mindre effektivt utan kolhydrater som ger insulinpåslag som ger muskeltillväxt (efter träning). Ett par exempel bara, som sagt: Lågglykemisk kost/lowcarb är säkert bra för de flesta, men inte en optimal lösning för alla, vid alla tillfällen i livet.

Skrivet av Doc den 04 juli, 2006 kl. 13:11 #

Ok ovan var femmil ett dåligt exempel, lite långt, men du förstår säkert hur jag menar.

Skrivet av Doc den 04 juli, 2006 kl. 13:34 #

Doc, Vår kropp är ursprungligen byggd för maximal prestation under de mest växlande förhållanden. En människa som äter ursprunglig kost har ingen like vad gäller uthållighet bland landlevande djur. Vargen eller hunden kan konkurrera, om inte temperaturen blir för hög. Bushmännen i Kalahariöknen springer ihjäl sina villebråd under språngmarscher på 6-8 timmar i sandig terräng, medförande endast en liten skinnsäck med vatten och ett spjut. Ingen sockerdriven elitidrottsman skulle kunna hänga med på detta. Men våra köttätande förfäder skulle inte bara kunna utföra stora uthållighetsprestationer. De skulle också kunna fly undan andra köttätare. Därför har naturen utrustat oss med glykogenlager i lever och muskler. Det finns ingen motsättning mellan att ha en hög fettförbränning och att vid behov utnyttja glykogenet. Min poäng är, att fettförbrännaren kan spara sitt glykogen till dess det verkligen behövs, medan sockerförbrännaren gör slut på det mycket tidigare. Glykogenlagret räcker för en sockerförbrännare i c:a en timme. Titta på fotbollsspelarna i andra halvlek. De jobbar i ultrarapid jämfört med inhopparna. De har i det närmaste förbrukat sina glykogenlager, trots att en stor del av de förflyttnigar de gör skulle kunna göras utan större tillskott från glykogenet, om de hade en hög fettförbränning. Att sedan femmilsåkarna skulle kunna prestera mer som fettförbrännare än som sockerförbrännare, är för mig ställt utom varje tvivel.

Skrivet av Frank Nilsson den 04 juli, 2006 kl. 13:34 #

Intressant. Så vad du förespråkar för en idrottare i uthållighetsgrenar är kolhydratsfattig kost och sedan kolhydratsladdning före tävlingar? Eller menar du att man kan hoppa över det med? Som jag tillade var femmil ett dåligt exempel, men vad säger du om fitnessträning, styrketräning, styrkelyft och kortare ansträngningar som vid den mesta friidrott ex?

Skrivet av Doc den 04 juli, 2006 kl. 14:06 #

Hej! Jag har hoppat in i div. matcher och försökt hjälpa till med det Frank beskriver. Det är intressant! Men under en match (fotboll) så förbrukar man över 4000 kcal och det gäller att få in rätt dos utan att spelarna ska känna sig däst (läs full i magen). Det krävs en hel del snabb energi men inte för mycket så "dipp" kommer en timme senare. Hälsar Susanne

Skrivet av Susanne den 04 juli, 2006 kl. 14:08 #

Doc och Susanne, Det börjar komma fram exempel på personer som använder en mer ursprunglig kost för att öka sina prestationer. I årets vasalopp åkte en norsk motionsåkare på precis 5 timmar. Inte märkvärdigt kan tyckas. Det som var märkvärdigt var att det dels var personligt rekord för honom och dels att han bara drack vatten under loppet. Han hade laddat med bacon och ägg före loppet och tydligen tillämpat lågkolhydratkost en längre tid dessförinnan. Mer märkvärdigt är exemplet Jonas Colting. Han tillämpar vad man skulle kunna kalla en proteinhög stenålderskost. Den är inte optimal. Han skulle utan tvivel kunna prestera ännu mer om kosten var mer fettrik, eftersom detta ytterligare skulle gynna hans fettförbränning. Trots detta är prestationerna imponerande. Han har placerat sig som 3:a i "Iron Man", en av världens hårdaste tävlingar. Han har dessutom genomfört "Den svenska klassikern" på ett enda dygn! Det innebar att han simmade Vansbrosimmet 3 km, åkte Vasaloppet 9 mil på rullskidor , åkte Vätternrundan 30 mil på cykel och avslutade med att springa Lidingöloppet. Med transporter mellan tävlingsorterna tog detta 25 timmar och kroppen var i de olika sporterna igång i 17 timmar. Han fyllde på glykogenreserverna med en del sportdryck, men det hela skulle inte gått att genomföra utan en hög fettförbränning. Han gjorde av med 23 000 kcal under detta dygn. Det motsvarar energin i mer än 3 kg fett!

Skrivet av Frank Nilsson den 04 juli, 2006 kl. 14:30 #

Frank, Gulligt av dig att vara tillmötesgående. Hursom. Då det gäller elitnivå så får man nog ta hänsyn till speciella faktorer/förhållande som t ex, hur kroppen är invand med olika livsmedel. Fettförbränning är inte så relevant i sammanhanget, utan betoning ligger på uthållighet. Alltså att kunna prestera under en längre tid! Vad man dock har sett är att långsamma carbs ger en något bättre uthållighet jmf. motsatsen.(enkelt uttryckt). Har själv provat under ett par större lopp och märker skillnad. Någon, kommer inte ihåg vem skrev också att low carbs lämpar sig bäst till personer som inte är så fysiskt aktiva. Hälsar Suss

Skrivet av 217.209.101.179 den 04 juli, 2006 kl. 14:49 #

Hej Annika! Jag är imponerad av hur starkt du vågar gå ut. Jag har arbetat inom alternativ vården i 20 år och vet hur vindarna blåser. Sedan snart 2 månader har jag följt den här dieten, med många positiva förändringar i livet. Jag går dock inte ner i vikt. Fuskar inte med de "förbjudna sakerna", men något gör jag troligtvis fel. Skulle behöva hjälp och stöd var kan jag få det? Mvh Anna

Skrivet av Anna den 04 juli, 2006 kl. 15:05 #

Hej Jag har körde göteborgsvarvet med fettförbränning... skulle kunnat ta ett varv till efter målgång. Fett ger mig bättre uthållighet än kolisar. Fett är ju också energirikare än kolhydrater per gram.

Skrivet av MiK den 04 juli, 2006 kl. 15:27 #

Anna: registrera dig på något forum, Annika har länkar till höger. Lars-Erik (fettskrämd) har ett forum, jag är aktiv på ett annat <a href="http://www.javalia.se/wiktsnacks/">WiktSnack(s)</a>. Det är inte så håg aktivitet hos någon nu under sommaren - förutom här då... ;-) MiK: det där är superintressant, har du utvecklat det där någon annanstans. Om inte så låt oss gärna få veta mer! På mitt forum kan du utan inloggning göra en post t ex. //Zac

Skrivet av Zac den 04 juli, 2006 kl. 15:45 #

Anna: Det finns ett forum som heter Rasaivikt. Där diskuteras SSS-kost och så finns det ju kolhydratiker, de har en mailings-lista på Kanaler.org. Man kan ansöka om att komma med där. Det är en bra lista där man diskuterar LC. Kolla även Maria Tausons hemsida. Länken finns här brevid. Lycka till!

Skrivet av Mervi den 04 juli, 2006 kl. 16:19 #

Suss, Du har rätt! Långsamma kolhydrater ger bättre fettförbränning och därmed bättre uthållighet än snabba kolhydrater. Anledningen är att långsamma kolhydrater ger lägre insulinutsöndring än snabba. Fettförbränningen styrs av hormonet glucagon. Glucagon är insulinets motpol. När insulinet är högt är glucagonet som lägst. Glucagonet är som högst när insulinpåslaget är minimalt. Kolhydrater ger störst insulinpåslag. Då är glucagonet som lägst. Värst är snabba kolhydrater. Protein ger medelhögt insulin och medelhögt glucagon. Då är fettförbränningen ganska bra. Fett ger inget insulinpåslag och då går glucagonet i topp och därmed blir fettförbränningen optimal. Fett ger också en ökning av testosteron och tillväxthomon, som är uppbyggande hormon. Därför kan man när man övergår till en fettrik och kolhydratsnål kost, känna det som om man hade tränat ordentligt. Man får en muskeltillväxt och förbättrad muskeltonus, kläderna sitter lösare utan att vågen visar att man gått ned i vikt. Anledingen är att muskler väger mer än fett. Kroppens sammansättning har ändrats. Man har fått mer muskler och mindre fett, ett tillstånd som är lätt att leva med! Så är det i början. Sedan fortsätter fettförbränningen och då syns det även på vågen.

Skrivet av Frank Nilsson den 04 juli, 2006 kl. 16:25 #

Kanske borde du kontakta några av de kvinnor som blivit gravida efter Gastric bypass? På viktop.se finns flera anslutna.. Dessa har helt och hållet "friska barn". Inget säger ju att vi inte kan äta fett. Det gäller bara att äta "rätt fett" :-)

Skrivet av Casiopeja den 04 juli, 2006 kl. 17:10 #

Casiopeja, Det gläder mig att ni kan äta fett! Då stämmer det inte att ni skyr fettet, som det stod i pressen för en tid sen? Rätt fett?! Jag hoppas att vi är överens om att det är animaliskt mättat och omättat fett, och inte hälsovådliga margariner och omega-6-rika matoljor!

Skrivet av Annika den 04 juli, 2006 kl. 17:49 #

Det fett jag äter omfattar olivolja, kallpressad rapsolja, nötter, avocado etc. Men kan villigt erkänna att jag tar en klick bregott extra saltat på knäckemackan ibland ;-)

Skrivet av casiopeja den 04 juli, 2006 kl. 17:52 #

Det låter ju ganska bra, dryga ut med rejält med smör också så är jag nöjd. Och tillskott av omega-3 - fiskolja!

Skrivet av Annika den 04 juli, 2006 kl. 18:23 #

Vad står sss för ? Betyder ?

Skrivet av Eva den 04 juli, 2006 kl. 22:59 #

SSS är en förkortning av Sten Sture Skaldeman och står för den kost han provat ut på sig själv och som han gick ner från 140 kg till 80 kg på. Du kan läsa mer på www.skaldeman.se Blir du intresserad kan jag rekommendera att köper hans bok Ät dig ner i vikt. Den är en guldgruva.

Skrivet av Kattmoster den 04 juli, 2006 kl. 23:07 #

Jag vill göra ett inlägg angående uthållighet och lowcarb. Jag har sprungit i ett par år, dock aldrig längre än 9 km. Jag har kört strikt LC/HF kost sedan februari och i maj genomförde jag Göteborgsvarvet 2, 1 mil. Efter en timme kände jag i kroppen att jag blev lite svagare och lite ruggig så där som det känns när energin börjar ta slut. Förmodligen hade jag gjort slut på glykogenet då. Men det var då det blev intressant för efter kanske fem minuter försvann alla symptom och jag kände mig hur pigg och uthållig som helst och kunde genomföra resterande dryga timme av loppet utan problem. Jag är övertygad om att då slog kroppen om till att ta energi från fettdepåerna och jag kunde ha fortsatt länge, länge till. Jag skulle gärna höra av fler uthållighetsidrottare som använder den här kosten och deras erfarenheter. Finns det också någon som tränar hård styrketräning på LC/HF som kan berätta om sina erfarenheter?

Skrivet av ullis den 05 juli, 2006 kl. 08:23 #

Nu går jag på Annikas diet. Det fungerar bra efter 1 dygn, känner en så länge inget sug efter bröd och sötsaker. Men jag funderar på hur många ägg man kan/bör äta i veckan ? MVH :-)

Skrivet av Eva den 05 juli, 2006 kl. 09:09 #

Det finns inga restriktioner på ägg. Det finns aldrig visat att det är skadligt för hälsan att äta mycket ägg. Tvärtom!

Skrivet av Annika D den 05 juli, 2006 kl. 09:21 #

Hej Eva! Vi äter massor av ägg, eftersom ägg i någon form har blivit frukostmat. ( inte ett dugg mer enahanda än de torra mackor vi käkade förut!) Dessutom använder jag ägg i köttfärsen, så det blir nog 6 - 10 ägg/dag för 2 pers.. Försök köpa ekologiska ägg, eftersom de har en bättre balans mellan omega 6 och omega 3! (och då kan du äta så många du vill)

Skrivet av Pi den 05 juli, 2006 kl. 09:23 #

Ullis undrade över erfarenheter av träning på LCHF (lowcab-highfat) Skaldeman mailade mig ett tips på en artikel http://www.matoghelse.no/spis-og-drikk-riktig-til-trening.311342-48965.html (Han lyckades själv inte få in kommentaren)

Skrivet av Annika D den 05 juli, 2006 kl. 10:22 #

Ullis! Jag testade LC ett tag och körde även mycket styrketräning, inga problem! Alltid pigg och energi på träningen. Nu har jag övergett LC-kosten och övergått till en mer icke fettskrämd paleolitisk kost igen. Jag känner att jag mår bäst då. Jag är naturligt smal från början, så det var inte av viktskäl som jag valde att testa kosten utan mest nyfikenhet. LC medförde att jag aldrig var hungrig, sällan trött och alltid ett väldigt uppåt humör. Fick jag i mig socker kände jag mig väldigt låg och kunde vara ledsen utan direkt anledning dan efter. Men det som också hände under LC var att jag verkligen ökade i vikt (fett), jag visste inte riktigt var det skulle sluta... ytterligare en sak som jag upptäckte var beläggningar på tungan, och en läbbig smak i munnen som direkt försvann när jag slutade med mejeriprodukter... jag vet inte varför jag ökade så kolossalt (lite mer än 10 kg) i vikt under den här perioden (5mån). För min del är det inte viktigt, men eftersom många här har tryckt på att LC inte behöver vara rätt för alla, så skulle jag tycka att det vore intressant att veta varför det inte fungerar på vissa... om man ser till ursprunglig kost så finns det olika sorter. Det finns naturfolk som äter upp till 70 procent kolhydrater i form av frukt och rotsaker (har jag fattat det som) och det finns inutier som lever på fett och proteiner (jag är ingen expert där). Olika människors metabolism verkar skilja sig förmodligen beroende på vilka förfäder man har, vissa kan aldrig lägga på sig (okänsliga för kolhydrater) o andra har väldigt lätt för att gå upp i vikt. Man kanske ska äta den kost som stämmer överens med ens kroppstyp och enligt min åsikt genetiska ursprung? Framk N. kanske har lite mer fakta där än vad jag har... För min del stämde inte riktigt LC. Utan jag tror att jag behöver äta mer kolhydrater, och inte riktigt så mycket fett...

Skrivet av Anna den 05 juli, 2006 kl. 10:37 #

Ullis, det där låter jätteintressant! Hur åt du före looppet för att få upp en glykogenreserv? Inom Bodybuilding har man använt sig av ketogen kost sen 60-talet. Det finns två vanliga metoder, CKD (Cyclic Ketogen Diet) och TKD (Targeted Ketogen Diet). Bra översikt finns på http://www.halso.info/72.html. På CKD äter man högfett under veckan och tar en kolhydratdag för att glykogenladda på helgen. På TKD äter man högfett hela tiden men tar 25-50 g snabba kolhydrater (ej fruktos) 30 minuter före styrkepasset. När man ligger under 80% av sin maxpuls så hinner kroppen med att förbränna fett för energi. Över denna intensitet så går fettförbränningen för långsamt för att tillgodose energibehovet, det behövs mer energi snabbt. Antingen måste man då använda glykogen, äta av sina muskler eller så tar det stopp. Det är därför utövare av högintensitetssporter och kroppsbyggare brukar kolhydratladda. När kroppen vant sig vid fettdrift, samt man har tränat ett tag och fått schysst kondition (så inte pulsen slår i taket direkt man rör sig) så borde fettförbränning funka hur bra som helst. Just i början kan det dock krävas nån liten kolhydratputt före passet för att inte gå in i väggen.

Skrivet av Pandora den 05 juli, 2006 kl. 11:01 #

Har ni sett den här studien? <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/query.fcgi?cmd=Retrieve&db=pubmed&dopt=Abstract&list_uids=16392536&query_hl=5&itool=pubmed_docsum">The effect of nutritional manipulation on ultra-endurance performance: a case study</a>

Skrivet av hemul den 05 juli, 2006 kl. 12:20 #

Intressant, hemul! Du har möjligen inte tillgång till hela studien?

Skrivet av Frank Nilsson den 05 juli, 2006 kl. 12:34 #

Hej Jag är nybörjare av denna typ av "tänk" Har nu tagit bort bröd, potatis, pasta o ris och det känns mycket bra. Är det något annat som jag skall tänka på?

Skrivet av Britt den 05 juli, 2006 kl. 13:24 #

Hej Britt! Det du behöver tänka på, är att få i dig tillräckligt med BRA/naturligt fett! (smör, kokosfett, olivolja, grädde etc..) och ta för vana att kika på förpackningarnas närings/innehållsdeklaration, för att dels undvika socker( allt som slutar på-os, maltos,dextros..), sötningsmedel, och kolhydrathalter över 5 gram per 100gram livsmedel (korvar, konserver, "röror") För den som inte är alltför kemikalierädd, kan jag tipsa om "Euroshoppers" (ICAs lågprismärke) räksallad! smaskig och bara 1,5g kolisar!

Skrivet av Pi den 05 juli, 2006 kl. 13:41 #

Hej! Angående kokosfett. Är det någon som också har fått kommentaren att kokosfett aldrig lämnar kroppen. Jag antar att min läkare inte kommer att gilla att jag nu konsumerar kokosnötsolja

Skrivet av Ander Ekman den 05 juli, 2006 kl. 14:15 #

Pandora, Som även du märker så behövs det ibland en kolis-puff för att motverka/orka med. Nu pratar vi ju också ur ett långsiktigt perspektiv, inte efter 3 månader eller 1 år framåt. Skillnaden är ju märkbar! Den diskussionen verkar ligga i perferin eller nåt ;) /Suss som verkligen undrar varför det är så svårt att få gehör bara för att man testat olika saker (och low carb fungerar inte på MIG, i synnerhet då det gäller prestation), funnit sin väg och lyckas?

Skrivet av 217.209.101.179 den 05 juli, 2006 kl. 14:40 #

Pi, har du läst innehållsförteckning på ex räksallad från euroshopper?? trol. både transfett och kemikalier en masse.inte bra bör inte ätas. öht är det bästa att själv göra röror etc. då vet man i alla fall vad som finns i. f.ö. är ekologiska varor att rek.vi lever i en kemikalievärld och det finns all anledning att vara noga med det man äter. jag kan rek. boken "kanariefåglarna ryter" av ingrid fransson där man kan läsa mera om detta.

Skrivet av Bm den 05 juli, 2006 kl. 15:30 #

Hej på er alla! Har läst några inlägg och slås av tanken att vikt inte är särskilt enkelt. När jag såg inslaget i TV 4 med Dig, Annika, så blev min första reaktion att: "Jaha, ännu en som ska tala om hur man SKA äta o s v...". Sedan började jag fundera. Jag tänkte tillbaka på mitt viktliv som har varit/är, som för många andra, en lååång berg-och-dalbana. Den är nu inne på en stadigt stigande vikt. Detta trots försök med diverse dieter, läkemedel mm. Det slog mig att jag faktiskt har varit normalviktig under långa perioder av mitt liv, men har av olika anledningar aldrig varit nöjd. Detta har lett till att jag har ätit efter diverse dieter och följden har ofta blivit att jag har gått upp i vikt. Nu på senare år har jag dessutom fått en stadigvarande värk i muskler och leder som gör det mycket svårt att motionera. I mitt fall tror jag att jag har manipulerat min kropp trött. Den säger till mig att något är fel. Alla läkare jag har varit hos säger åt mig att jag är frisk och inga prover påvisar något fel förutom min vikt. Det är samma läkare som har skrivit ut läkemedel mot vikten för att ta bort min värk. Dessa läkemedel har inte hjälpt och de har gett mig biverkningar som har varit värre än värken. När viktnedgången uteblivit har läkarna sagt till mig att jag har fuskat trots att jag har följt föreskrifterna. Min poäng är, efter ovan långa utläggning om mitt viktliv, att om någon hittar en metod som fungerar och den personen mår bra av det så lyfter jag på hatten och önskar att den personen får fortsätta att må bra! Jag tänker ge Annika's metod en chans för att se om den kan hjälpa mig. Till alla "tjockisar" där ute (vare sig det är fysiskt eller psykiskt) önskar jag lycka till!

Skrivet av Globox den 05 juli, 2006 kl. 15:37 #

Pandora När jag sprang göteborgsvarvet laddade jag med precis samma mat som jag alltid äter, inga extra kolhydrater. Ägg och bacon till fruktost. Grillspett på kött med smör, sallad och någon tzatsiki till lunch och sedan inget mer. I och med att man äter protein omvandlas något av detta till glykogen efter vad jag förstår och därför tror jag att även en strikt ketogen diet fyller glykogendepåerna.

Skrivet av ullis den 05 juli, 2006 kl. 15:51 #

Det finns inget område som det förekommer så många motstridiga åsikter, uppfattningar och undersökningar som vad som är nyttigt och skadligt, som inom medicinen. Jag går enbart efter det jag själv mår bra av. Det känns säkrast så... Olivolja anses vara mycket bra, grönsaker likaså ...sen jag började med olivoljan har jag gått UPP i vikt och magen sköter sig mycket bättre. Att öht rekommendera rejält med smör är för mig lika med mycket dåligt, då jag inte tål smör. Känner mig däst och magen gör uppror. Mjölk kan jag inte heller dricka då får jag kramper. Eftersom vi är så olika bör man inte gå ut så hårt med vissa saker som läkarvetenskapen gör, utan faktiskt gå ut och informera - de här metoderna finns, de här resultaten finns - PRÖVA vilken som passar er bäst. Det här handlar inte enbart om vikt utan också om hälsa. Jag håller med en av kommentatörerna som menar att det är viktigt att sådana här rekommendationer bör baseras på vetenskapliga undersökningar, men Ponera, det är viktigt att säga att det aldrig är 100% - de möjliga orsakssamband man kan komma fram till. Jag litar inte på den medicinska vetenskapen, just för att ni ändrar er lika snabbt som vi andra byter kläder ... Därför lyssnar jag på mig själv och min egen kropp. Är inte alls motståndare till nya rön eller alternativa metoder. Men motståndare till dem som tror sig ha funnit universalmetoden/medicinen/maten. Mitt råd är - Lyssna på er egen kropp och kombinera. Jag förstår att de som har viktproblem har PROBLEM och de sträcker sig ofta efter de sista halmstrået. Därför är det också lätt att få dem att tro på vad som helst. På vad andra säger. Nej, lyssna på er själva först och på andra sen och ta sen ett beslut. Hälsar

Skrivet av Jag gillar inte rosa den 05 juli, 2006 kl. 15:59 #

Bm! Ger dig helt rätt i att det är en massa kemikalier i olika saker och visst är egna röror bäst. Men för min egen del, som inte är någon "fanatiker", så spelar det i sällynta fall ingen roll! En balanserad kropp, med ett bra imunförvar klarar väldigt mycket! Jag är visserligen för att vi ska äta så naturligt som möjligt, men samtidigt finns det ju gränser för hur strikt man orkar vara.. (ingen har hittills fallit död ner, efter att ha ätit ens mcdonalds strips..) Gör vi det alltför "renlärigt" och kommer med för många "pekpinnar", så tror jag att vi skrämmer bort en massa människor.. Det handlar i första hand om att skippa lightprodukterna, kolhydraterna och sockret.. Sedan får man smak för mera "oförädlade" varor.. Och då känns det mer naturligt att välja ekologiskt och "giftfritt"... Så har det blivit för oss. Men nu i sommarvärmen, när jag definitivt inte vill stå vid spisen, är det skönt att kunna ta till "färdiga" saker ( som skinkrullar, med räksallad..) Kan tipsa om något läskande i sommarvärmen (några kolisar blir det dock!) Turkisk youghurt (10%) utblandad med grädde(ovispad), till "lagom konsistens" och så en liten näve irörda, djupfrysta (osockrade) hallon! (hur mycket man tar/vågar ta, är upp till var och en!)Ätklar, när hallonen börjat tina..

Skrivet av Pi den 05 juli, 2006 kl. 16:02 #

Globox, Det som inträffat för dig, är det som inträffar för alla som försöker klara vikten med kalorisnåla dieter, t.ex. viktväktardieten. Jag talar utifrån egen erfarenhet, för jag har provat många svältdieter. Första gången går det riktigt bra och man känner sig nöjd och pigg. Det som man inte tänker på eller inte vet, är att en del av viktnedgången består av muskler. Att minska muskulaturen är en överlevnadsstrategi, eftersom muskler förbränner mycket energi och kroppen uppfattar dieten som svält. Kroppen sänker på detta sätt förbränningen, så när man sedan börjar äta igen är den inställd på fettlagring och man går fort upp igen. Sedan kör man en ny "revolutionerande" diet och förloppet är likartat, med den skillnaden att viktnedgången blir mindre, beroende på att man nu tappar ändå mer muskler. För varje ny dietvända blir det allt svårare att gå ned i vikt och till slut sitter man där med en kropp, väl så tung som tidigare, men där en avsevärd del av muskulaturen bytts ut mot fett! När man äter en kost som människan är anpassad till, en animalisk kost hög på naturliga animaliska fetter och låg på kolhydrater, kan man hela tiden äta sig mätt och homonsystemet sköter viktregleringen, genom att insulinet blir lågt och glukagonet blir högt och fettförbränningen kommer igång.

Skrivet av Frank Nilsson den 05 juli, 2006 kl. 16:12 #

En liten parentes - är det någon som har recept på räksallad?? Hittar bara versionen med dill, typ skagenröra, inte den där härliga rosa som är så underbart god... Bor i Spanien och här går det inte att köpa. (Maila kanske privat så sparar vi plats åt Annika)

Skrivet av Pandora den 05 juli, 2006 kl. 17:09 #

Frank, nej tyvärr. Jag vet inte riktigt hur man använder de där sajterna. Jag har googlat men kammat noll.

Skrivet av hemul den 05 juli, 2006 kl. 17:21 #

hemul, Det ser ut som man måste betala för att få hela studien. Slutsatserna var ändå intressanta, trots att upplägget inte var optimalt. mvh

Skrivet av Frank Nilsson den 05 juli, 2006 kl. 17:55 #

Apropå Räksallad. Tittar nu på ICA:s egen och räk-nar fram till hela 14 st. ämnen med E-beteckning! Även om jag känner till att många av dessa E:n är naturliga och ofarliga, iaf låga doser, t ex E162; Betamin, från rödbetor. Eller E120- från torkade insekter! Blir iaf smått skrämd...OK, om låga doser, men det har ju mediciner också. Får väl döpa om den där salladen till rEk-sallad;-)

Skrivet av Stefan den 05 juli, 2006 kl. 18:59 #

Det var då för väl att det lugnat ner sig lite här, och att alla hitkommenderade magstympare har tröttnat! Som gammal präst i Svenska Kyrkan ser jag dock att deras rörelse har klart "qvasi-religiösa" drag; Man vill stärka varandra, bli flera, vara uppbyggliga, sluta leden mot de otrogna och se alla som har mage (...) att ge något ordentligt alternativ som personliga påhopp; man känner sig KRÄNKT! Det senare är dock inte ett quasi-religiöst drag, utan hamnar inom psykosernas ram. Att föra fram ett alternativ till att sitta i knät på den leende mannen med den blänkande kniven är inte bara ett hot mot den egna övertygelsen/identiteten - utan riskerar också återväxten inom samfundet. Själv tycker jag ju att de magopererade har lika rätt som den finske bataljonsläkaren som vad gällde bantning sa till en kompis till mig ÄT MINDRE, SKIT MER! - - - Har man nu ett sådant helskotta med sig själv och sitt ätande, att man måste HA en så drastisk inskränkning i sin kropp som en magoperation innebär för att börja lägga om sina kostvanor (! OK - man kan köra ostbågar, sega råttor och fikonrullar i mixern och trycka ner lite åt gången var 15:e minut i minimagen men...)- då HAR man väl det så bedrövligt då! Men tänk om alla dessa som står i begrepp att låta en kirurg bestämma över deras liv SJÄLVA tagit kontrollen och följt ett program där man mår bra, äter gott, inte går från bordet hungrig och går ner i vikt så det fladdrar om öronen? (Har själv tappat 23 kilo och är på väg neråt hej och hå! :-) Och det utan problem!)Men den här får man nog kalla sekten är mer än aggressiva i sin framtoning, skjuter från höften och tror att är man bara tillräckligt kränkta och berättar det gång på gång ska vi andra tystna ( vi som vill deras väl och inte skriver här för att ställa till der för dom) , och låta dom sövas i frid inför deras stora Operation - som förändrar livet åt dom. Men - så lätt är inte livet. Juh. - - -

Skrivet av Jacques den 05 juli, 2006 kl. 21:50 #

Nja, Jacques! Om du, som du säger, är gammal präst i Svenska Kyrkan, borde det nog vara på sin plats att visa mer empati. Jag har full förståelse för den frustration som kommer fram i vissa av de magopererades inlägg. De har ju gjort ett ingrepp, som åtminstone i nuläget verkar oåterkalleligt och de måste leva med det. Självklart försvarar de sitt val, om de nu hade ett verkligt val. För vissa kan mycket väl ingreppet varit lyckat, för många inte alls. Jag har varit inne på deras forum och diskuterat och mött både agressivitet och intresse. Diskussionen är viktig, kanske inte i första hand för dem som genomfört operationen, utan för dem som står inför valet att genomföra den eller inte. Jag för diskussionen för att förmå dem att pröva en lågkolhydratmetod först. Särskilt viktigt är det ju med de ungdomar som nu är i färd med att läggas under kniven. Att genomföra dessa försök ( som ju förvisso inte är något försök för de olika patienterna, utan bara för kirurgerna ) är en styggelse inom svensk sjukvård. Vi bör mobilisera alla goda krafter för att stoppa detta!

Skrivet av Frank Nilsson den 05 juli, 2006 kl. 22:10 #

Frank - empati har jag faktiskt gott om när det behövs. Och tro inte annat än att jag lider med de som ser med ångerns bittra ögon på sin operation! Men de militanta tongångar som kommit fram här kräver kanske något annat än allmän snällhet som bemötande. Ibland kan det faktiskt också vara på sin plats att även som präst slå näven i bordet i stället för att lägga huvudet på sne - och i stället spänna ögonen i en människa och fråga; vad sjutton sysslar du med egentligen?!? Kanske räddar du fler från kniven än vad JAG gör - men jag tycker också att VI som käkar t ex SSS-kost och faktiskt åker snabbhiss viktmässigt är värda respekt från andra hållet - och vi behöver inte stå med hatten i näven och försynt fråga om vi får lov att säga något utan att någon känner sig oerhört kränkt! Det är VÅRT sätt att äta på som är det gamla beprövade, och att börja karva i magen på folk är något nytt ivrigt påhejat av Rössner m fl. - Visst, - vissa behöver kanske så starka signaler som dramatiken i en operation för att inse att de måste göra något åt sin övervikt genom att lägga om kosten - eftersom enbart en operation inte är tillräcklig. Men jag tolererar inte varken att Annika, Sten Sture eller någon annan som förespråkar ett bra ätande som ger viktminskning i stort sett ska stolleförklaras, och att prästerna i denna nya kult ska komma undan med att de minsann har ömma suturer! Ja jag är drastisk - har alltid varit det. Kan liksom inte låta bli... :-)) Men du får se det så här; Hade jag inte brytt mig om dom som ännu inte låtit operera sig hade jag väl aldrig i livet skrivit här på bloggen?! Empati har faktiskt mer än en form har jag lärt mig. Och det var en bitter skola.

Skrivet av Jacques den 05 juli, 2006 kl. 23:03 #

Jacques.. Du kan vara säker på att vi inte lämnat denna blogg. Tråkigt att du har så mycket förutfattade meningar om oss som är viktopererade. Det är stor skillnad på att gå ner 10-20 kg mot en del människor som opererats som har haft uppåt 100 kg´s övervikt. Har man så mycket övervikt så kan man behöva en skjuts i rätt riktning för att orka ta tag i sitt liv. mvh Lovisa

Skrivet av Lovisa den 05 juli, 2006 kl. 23:25 #

du skrev ner mina tankar lovisa! Jag håller med dig om Jacques fördomsfulla sätt att skriva om oss viktopade, eller som han väljer att kalla oss; magstympade militanta tonåringar, utsända av en sekt.. oj oj oj man blir ju nästan mörkrädd. själv är jag varken tonåring militant eller vilseledd av en sektledare aka kirurg ;-)(Kommer dessa ord verkligen från en fd präst? hmmm) utan jag är en lycklig kvinna som fått en öerhörd hjälp på vägen att lyckas bli av med min 65kg övervikt. 30kg har jag blivit av med på 5 månader, och skulle vilja skicka blommor dagligen till min oerhört kunniga kirurg i Kalmar.

Skrivet av casiopeja den 06 juli, 2006 kl. 01:49 #

Frågan kvarstår, Lovisa och Casiopeja, när ska ni börja informera de överviktiga om att de bör testa lågkolhydratmetoden innan de börjar fundera på viktop? Lågkolhydratkost är ofarligt, till skillnad från viktop som har stor risk för komplikationer, det finns tom dödsfall i statikstiken. I min bloggmarginal finns ett kort kostprogram, som är ganska lätt att förstå, och det finns böcker som Fettskrämd (Litsfeldt,)och Ät dig ner i vikt (Skaldeman)som är lättlästa och underhållande, om detta.

Skrivet av Annika D den 06 juli, 2006 kl. 07:33 #

Jag tycker det är bra att du varnar för viktoperation men jag störs lite av att du upphöjer din metod som den enda rätta. Har läst på ett annat ställe att du enbart går efter hur du reagerade på den här metoden och började då gå ut och <i>missionera</i>. Det är ett grundfel inom vetenskapen att använda en enda person, samt sig själv (då distansen saknas) och utveckla en generell teori och/eller metod. Du kanske har blivit orättvis beskriven i artikeln. Du kanske kan stödja din "teori" på intersubjektivt giltiga forskningsresultat, som visar att ALLA mår bäst av detta och att de som har viktproblem går ner i vikt utan några problem öht. Sen undrar jag varför detta med vikten är ett så otroligt laddat ämne? Och varför det bara skall vara en enda metod som får existera... kan man inte ha olika alternativ....

Skrivet av Jag gillar inte rosa den 06 juli, 2006 kl. 09:12 #

Lovisa och Casiopeja Jag har en dotter som gått ner över 40 kilo med LC/HF maten och behöver gå åtskilliga kilon till, hon är inte ens halvvägs. Detta har hon klarat galant, mår jättebra och går inte hungrig. Hon debbar inte längre över vikten och äter inte för att trösta sig. Hon märker att hon minskar i rasande takt och gläds åt det. Hon har blivit erbjuden operation men så var det en klok läkare som tyckte att riskerna att operera var för stora och hon tyckte själv också att det var inget hon ville. Sedan kom hon i kontakt med denna kost. Hon har även blivit av med blodsockersvängningarna och slipper insulinet. Så jag tycker ni skall tala om för de som väntar på operation att prova LC/HF, vad har de att förlora på det?? Inget tycker jag. De vinner nog massor istället.

Skrivet av Mervi den 06 juli, 2006 kl. 09:12 #

Tja, de riskerar att ramla under BMI 35 eller vad det nu är för nedre gräns för att få operera sig? Man tror kanske att det går fortare att bli smal med operation? Och det kanske det gör också. Vad LCHF:are får istället är en intakt kropp, slipper hunger och sug men får kämpa med recept och omgivningens oförmåga att acceptera en annorlunda mathållning. Det är mer accepterat att operera sig än äta fettrikt. Konstigt va? Var och en blir dock salig på sin fason.

Skrivet av Gunilla den 06 juli, 2006 kl. 09:42 #

Jag gillar inte rosa, Jag kan inte förstå hur du kan tro att detta är bara min metod? Du behöver ju bara läsa alla kommentatorerna så förstår du att vi är många! Sen har jag länkat många hemsidor om denna kostmodell i bloggmarginalen. Även om jag tror att denna kost passar praktiskt taget alla, om de är motiverade (om man inte är motiverad går det förstås inte), har jag aldrig påstått att det måste vara så. Jag har bara sagt att överviktiga personer bör PRÖVA även lågkolhydratkost innan de lägger sig under kniven. Annars kan man inte säga att de har PROVAT ALLT!

Skrivet av Annika D den 06 juli, 2006 kl. 17:58 #

"Jag kan inte förstå hur du kan tro att detta är bara min metod?", skrev Annika. Det är en slags härskarteknik som den icke-rosa använder sig av. Flera andra operationsförespråkare har också gjort det. Någon annan förklaring än att det är en härskarteknik kan jag inte se. Det är ju så uppenbart för den som vill öppna ögonen att vi är många som upptäckt LC-kostens fördelar. Det är bara att läsa. Vi får glädjas över att så många anser det värt att motarbeta oss. Hade vi haft fel hade de bara skakat på huvudet åt oss.

Skrivet av Kattmoster den 06 juli, 2006 kl. 18:14 #

Snarare är det väl en härskarteknik att avfärda andras åsikter och uppfattningar av det som ni anser vara universalmetoden. Vad jag talar om är att denna metod är EN av många. Och eftersom vi är olika kanske den inte passar alla. Att då gå ut med att man skall ändra på kostcirkeln, samt att nu gällande kostråd är fel, ser jag som vanskligt. Dessutom så skulle inte vetenskapen ha kommit speciellt långt om den skulle ha baserat sig på vad enstaka personer på en blogg ger uttryck för. Detta räcker inte som vetenskapligt bevis. Inte ens att doktorer skriver böcker om saken räcker som vetenskapligt bevis. Det kan heller inte vara upp till läsaren att leta efter de vetenskapliga bevisen, även om jag har varit på google och letat efter akademisk avhandling av något slag som Doktor Dahlqvist baserar sin uppfattning på. Sist men inte minst är väl en varierad kost att rekommendera. Dessutom ger jag Annika en eloge för att hon varnar för viktop... så vad det är för härskarteknik som jag ev skulle använda mig av förstår jag inte. Snarare finns den nog hos den som ser den .... hos andra.

Skrivet av Jag gillar inte rosa den 06 juli, 2006 kl. 18:38 #

I många av mina länkar finns det många referenser till studier som visar lågkolhydratkostens fördelar. Tex Fetmaparadoxen, Uffe Ravnskovs sida, Gunnar Lindgrens sida, Jan Engvalds sida, Weston A Price, I Johan Hedbrants artikel: "Kostråd till diabetiker bör baseras...", samt att jag har en separat lista på Vetenskapliga studier. Så du behöver inte alls googla för att hitta studier som visar LC-kostens berättigande. Och eftersom du upprepar dig så måste jag också upprepa mig. Jag säger inte att denna kost är den enda tänkbara, men att operationskandidater bör avkrävas att prova även denna före operationsbeslut. Ingen av er viktopade har svarat mig avseende denna aspekt. Den är en kärnfråga i detta!

Skrivet av Annika D den 06 juli, 2006 kl. 19:41 #

casiopeja. Kan du inte ens läsa innantill begriper jag över huvud taget inte varför du är upprörd. Ska du citera mig får du göra det på ett schysst sätt - och inte skriva sådant som "...eller som han väljer att kalla oss; magstympade militanta tonåringar, utsända av en sekt " Bara ett av många fel; Jag skrev faktiskt TONGÅNGAR inte tonåringar. Och jag har aldrig trott att de som gått igenom en magoperation är utsända av en sekt! (Så himla töntig kommentar!) Men att vissa här har samma argumentteknik som vissa religiösa sekter ser jag. Och jag är inte förre detta präst. Det är man om man är död, och då är ALLA "före detta" något, - eller om man förlorat prästämbetet - och det har jag inte heller. "Gammal präst" innebär inte att man är förre detta präst - precis som gammal människa inte innebär att man är före detta människa - det anger bara att man uppnått en högre ålder än de många. Men jag provocerar kanske fortfarande bara med min blotta existens? Jag tycker det är positivt att Du har fått en bra utgång av Din operation, och Du är bara att gratulera! De jag tänker på är de som ännu inte provat alternativen innan operation är det enda som finns kvar. Du har nästan gått ner halva Din övervikt. Jag håller tummarna för att nästa 35 kilo inte bara försvinner utan att alla 65 förblir borta för alltid! Så himla fördomsfull är jag.

Skrivet av Jacques den 06 juli, 2006 kl. 22:04 #

Hej Jacques! Jag ser att du är van att komma med raka budskap ;-D ( vilket jag personligen uppskattar!) Det som är svårt, i den här bloggen, är när man "diskuterar" med människor som anser att de är de enda, som får "säga sanningen" och som likt tjuriga barn, blir indignerade av en avikande åsikt.. (man tolkar allt personligt) Jag väntar också på svar, från samma person ( som jag för övrigt också lyckönskar till viktminskningen och önskar dessutom bara gott i fortsättningen!) Jag tänker inte ens be henne "skämmas", för att hon trampat över gränsen i sina anklgelser, bara be henne LÄSA och försöka FÖRSTÅ resonemanget, utan att dela in människor i två läger eller kräva att alla ska ha samma åsikter..

Skrivet av Pi den 06 juli, 2006 kl. 22:37 #

Annika D Jag är inte viktopererad. Jag vänder mig mot att du går ut i en blogg till helt vanliga människor som kanske inte är vetenskapligt skolade och lägger över ansvaret på dem att se om du har rätt eller inte. Det är en sak att ge rådet lyssna på dig själv och din kropp, vad som är bra för dig, men gå och rådgör med en läkare innan du fattar ett beslut. Det är en annan sak att gå ut i en blogg och rekommendera läsaren att använda sig av råden, utan undersökning. Däremot kan du ju presentera forskningsresultat i samband med att du skriver bloggarna. Man skall inte behöva gå igenom varje länk. Och förresten krävs det en viss vetenskaplig skolning för att kunna avgöra relevansen. Fö är det bra att du varnar för viktoperation och jag anser också att man kan pröva metoden. Men att i hela livet använda sig av den ...är väl tveksamt. Från andra hör man att balans är viktig. Vem skall man lita på?

Skrivet av 195.198.247.40 den 07 juli, 2006 kl. 10:15 #

Jag glömde mitt alias ... Ovanstående till *Annika är jag som skrev.

Skrivet av Jag gillar inte rosa den 07 juli, 2006 kl. 10:17 #

En läkare kan inte ta ansvar för en patient på det sätt som du antyder, o absolut inte en bloggförfattare! ;-) Det handlar om information, och en kamp för att <em>alla metoder</em> måste ha testats innan operation, eller annorlunda uttryckt - <em>operationen måste vara den <strong>sista utvägen</strong></em>. Det där med "<em>[...] presentera forskningsresultat i samband med att du skriver bloggarna</em>" - skulle inte det bli oerhört tradigt att läsa sådana bloggar? Det är då betydligt bättre att lägga länkar/källhänvisningar i listan. Tycker //Zac

Skrivet av Zac den 07 juli, 2006 kl. 10:22 #

Hej ! Nu är jag inne på min 4e dag med Annikas diet. Jag mår utmärkt, är väldigt pigg i helhet. Blev en aning skum i magen dom första 2 dygnen, men inte ovanligt när man ändrar kost. Vill önska alla en trevlig sommar, och tacka för alla svar jag fått på mina frågor. Åtekommer i augusti och berättar hur det har gått....MVH E

Skrivet av Eva N den 07 juli, 2006 kl. 10:29 #

Hej! Varför kan vi inte få till en nyanserad debatt där alla röster gör sig gällande utan att folk går i clinch med varandra? Jag förstår i alla fall tänkesättet "att ha provat allt" innan en ev. obesitasop blir aktuell. Men man får också ta hänsyn till att många inte ens orkar tänka tanken på att genomgå ytterligare en metod, med risk för ett ytterligare misslyckande. Dessutom är det skillnad på att gå omkring med ett BMI på 30 vs 50. Med andra ord, har man varit överviktig i nästan hela sitt liv så sätter det sina spår. Det finns dock ett stort aber i viktdebatten likaså min allergi då det gäller kommersiella kostråd på nätet. Det handlar trots allt om hur man (lyckas) applicera sina nya vanor i praktiken så det i blir ett levnadssätt (tror SSS också har nämnt det) och inte en tillfällig dietmetod där viktminskning är det primära. Där tror jag faktiskt att många tänker fel. Man får alltid en rejäl skjuts i motivationssyfte då man snabbt tappar vikt. Men det räcker sällan långsiktigt eftersom enbart "kosten" aldrig utgör den enda orsak till övervikt. Där kommer min första tvärsäkra åsikt ;) Jag menar, vore det så enkelt hade inte så många blivit fet till en början, då uppkomst är mer relevant än specifika kostråd. Dessa ev. "problem" försvinner ju inte bara för att man når normalvikt (vilket oerhört många TROR och har fått erfara), och kan te sig i diverse olika beteenden. T ex vi hade en poll på viktop om "lycka". Övervägande är lycklig efter 3-6 månader och kör fullkomligt järnet i alla avseenden (inkl. träning). Sen efter ett år dalar siffran markant eftersom få personer kopplar ihop lycka med viktminskning. Frågan alla bör ställa sig, oavsett "metod" är varför man åt sig så fet? Beror det enbart på dåliga kostval, lite för mycket god mat? Varför lyckas man inte i tid bryta det mönstret? Varför faller så många tillbaka till gammalt ätmönster efter nåt år? Är man fettskrämd? *skratt* Men visst, jag kan hålla med om VVs system om points. Folk missbrukar det kapitalt och det bäddar för ätstörning. T ex späka sig under veckan och moffa i sig rejält under helgen. Klart kroppen hamnar ur balans! Men beror det på VV eller ens beteende? Nåt man kan slå fast vid är att har man inte tid att äta (t ex pga stressigt jobb), gillar inte att laga mat, tycker inte om mat, så hjälper öht inte någon metod långsiktigt, inkl obesitasop. Tillslut smyger man upp i vikt eftersom måltidsordning måste finnas som en fundamental grund i vardagen oavsett metod. Och till det krävs engagemang vilket INTE enbart innefattar att lära sig att äta rätt. Det är lätt att hålla motivationen uppe medans man dalar i vikt. Sen kommer alltid en dag då det inte går lika snabbt eller viktminskning helt enkelt uteblir. Som Frank nämner: "för varje ny dietvända blir det allt svårare att gå ned i vikt och till slut sitter man där med en kropp, väl så tung som tidigare". Det stämmer verkligen! Vad gör man då? Istället för att kanske ta till sig VARFÖR det händer, börjar man ofta laborera med andra metoder, vilket helt logiskt försätter kroppen ur balans. Därför behövs det också en annan approach till "övervikt" än att enbart peta i folks (inhemska) matvanor. Folk blir ätstörd i förlängning och börjar sedemera förlita sig på recept, direktiv och slår sig helt fri från eget ansvar. Det funkar ALDRIG långsiktigt vilket vi också ser i studier, bland "långtidsbantare" där folk hoppar från ena metod till den andra. För att relatera till mig själv. Min + 50 kilos viktnedgång för 5 år sedan handlar inte om livsmedelsval. Jag har ätit mig fet av nån anledning, punkt slut! Det handlar alltså om VARFÖR jag åt mig fet och varför jag inte tidigare lyckades bryta mönstret, vilket i allra högsta grad inkluderar prioritering av mig själv och min kropp. Först ut var tveklöst att lära mig säga NEJ. Att vara go och glad kexchoklad är en myt. Det kostade en hel del att stuva om i vardagen för att få det att fungera, men jag hade inget annat val. Sen är det faktiskt också helt normalt att stundom falla tillbaka, tvivla på sig själv (konstigt vore ju annat), men det unika är att åter igen hitta styrka så man lyckas kravla sig upp till ytan. Det har inte heller så mycket med livsmedelsval att göra, såvida man inte kör nån svältdiet som slussar en in i en depression, men det är ju inte aktuellt i denna debatt. Då det gäller högpresterande sporter så har jag nog provat det mesta. Lite kolhydrater fungerar inte på mig, jag orkar helt enkelt inte fullt ut. Extra mycket fett fungerar inte heller. Nu pratar jag inte som "nykläckt" utan som ett par år som smal, där det givetvis finns mindre marginaler jmf med tidigare. Lagom dos för mig är kolh-uppladding, gärna redan dagen innan + fett, och dagen till ära extra kolhydrater (långsamma), lite fett, samt just före match/lopp, en extra puff med snabba kolh (som någon träningserfaren här inne sade) + lite snabba i mellanpaus + fett och givetvis vätska. Slutligen, vi är alla olika med tillhörande levnadssätt vilket också styr våra kostval. Vissa kostråd passar vissa och vice versa och det svåra är att få in en långsiktig tillämpning. Om man kollar på diverse kostenkäter efter operation så äter den opererade fortfarande mer fett (animaliskt) än den normalviktige rikssvensken. Så fettet är nog inte själva grundproblematiken i den opererades fall. Hälsar Suss

Skrivet av 217.209.101.179 den 07 juli, 2006 kl. 13:59 #

Du som inte gillar rosa, Livsmedelsverket och alla kostrådgivare i västvärlden rekommenderar en kost till alla människor, som ska bestå av mycket kolhydrater, endast litet fett och av det lilla fettet ska majoriteten vara fleromättat. Detta går de ut med utan att ha någonting alls på fötterna! Det finns aldrig visat att människor blir friskare av att äta så än om de äter mera mättat fett och mindre kolhydrater. Motsatsen finns många gånger visat, men de undersökningarna negligeras av etablissemanget. De drar i stället fram studier som visar eventuella effekter på kolesterolvärdet i blodet, vilket inte är samma sak som hälsa. De har aldrig föstått, eller velat förstå, att man måste visa effekt på hälsan och inte på labprover.

Skrivet av Annika D den 07 juli, 2006 kl. 14:09 #

Suss, det finns säkert som du säger vissa människor, för vilka övervikten har en psykologisk förklaring. Själv trodde jag att felet låg hos mig, när jag var fet och inte klarade att gå ner i vikt. Men döm om min förvåning när jag upptäckte att när jag lade om kosten och minimerade kolhydraterna och ökade det mättade fettet, så gick jag ner i vikt utan att vara hungrig, och blev frisk på kuppen. Nu har jag hållit min normalvikt i mer än ett år, utan problem. Bara genom att fortsätta att äta på samma sätt, som jag mår bra på. Jag tycker i så fall att det är ett egendomligt sammanträffande, att vi alla som äter LCHF, plötsligt blev fria från våra psykologiska problem när vi ändrade kosten!

Skrivet av Annika D den 07 juli, 2006 kl. 14:33 #

Instämmer med Annika. I massor med år kämpade jag med min stora övervikt och var helt övertygad om att jag hade en ätstörning. Jag funderade också över psykologiska förklaringar till mitt ätande. Men så snart jag minimerade kolhydraterna och ersatte bortfallet med fett så var mitt problem löst. Än har jag många kilon att gå ner men de spelar inte längre så stor roll eftersom min hälsa förbättrats rent otroligt. Den kost jag äter nu är ett livsval och inte någon diet som man lämnar när man gått ner i vikt. Jag utesluter inte att det finns människor med ett så självdestruktivt beteende att de helt enkelt inte kan hålla sig till LCHF-kost men jag tycker att alla bör få chansen. Jag uppfattade mig själv som mycket självdestruktiv men det försvann när jag minimerade kolhydraterna.

Skrivet av Kattmoster den 07 juli, 2006 kl. 14:58 #

Hej Eva N. Jag har också börjat med denna kost.Under två dygn har jag provat och om det bara är önskedröm så känner jag mig piggare redan. Ha det bra över sommaren och lycka till. Mvh I Annika, varför måste man besvara en mattefråga???

Skrivet av Ingaill den 07 juli, 2006 kl. 15:01 #

Kattmoster: Intressant iaktagelse! Kan det vara så, att mängden och balansen av fettsyror avgör hur vi mår? För några år sedan, fanns det en populär bok, som hette "potatis, inte prozac" (tror jag) Kanske borde det heta: "SMÖR inte cipramil"..;-D

Skrivet av Pi den 07 juli, 2006 kl. 15:11 #

Huga, många bloggar! Har svarat på Annikas inlägg, nånstans. /Suss

Skrivet av Susanne den 07 juli, 2006 kl. 15:12 #

Det är väl inte bara Camilla som känner sig aggressiv. Även jag med tanke på ordval. Att folk försvarar sig är väl lika självklart som pågående diskussion. Låter det passera och vill helst återgå till diskussionen. Hälsar Suss

Skrivet av Susanne den 07 juli, 2006 kl. 15:21 #

Ingalill, Mattefrågan är till för att förhindra att bloggen fylls med spam via något program. Ett program stoppas av mattefrågan.

Skrivet av Frank Nilsson den 07 juli, 2006 kl. 15:37 #

Jag är ett levande exempel på vad viktreducering(?) med operation har givit för resultat. Det första åren minskade jag -24 kg men med alla kostråd om lightprodukter, fettsnål kost, mycket kolhydrater m.m. och alla dessa mellanmål jag skulle ta gick jag upp 10 kg. Kom i kontakt med Sten Sture Skaldemans bok "Ät dig ner i vikt" som är bibeln för mig och min man, som själv ätit sig ner -30 kg sedan juli-05. Alla blodvärden är superfina och trots minst 14 ägg i veckan är mitt kolesterolvärde så fantastiskt att jag fick göra om det. "Rom byggdes inte på en dag" men snart får du,Annika, och alla andra som kan påvisa vetenskapligt att människan ska äta som den är skapt för rätt inför andra gurun som flitigt bekostas av livsmedlesindustrin m.fl.

Skrivet av Barbro den 07 juli, 2006 kl. 17:04 #

Ingaill : Vad kul. Om du vill så kan du maila mig på sessan63@spray.se så kan vi byta lite tips bla...recept mm. Även ni andra kan skriva till mig om ni vill. Alla råd och erfarenheter är uppskattas..:-) MVH E

Skrivet av 85.224.185.204 den 07 juli, 2006 kl. 17:25 #

Zae, det var länkar jag menade förstås. Jo, jag menar att man kan ålägga ansvar om hon/han går ut professionellt i en blogg. Skillnad vore om bloggen hette Annika och hon skrev mer som privatperson. Men nu heter den Doktor Dahlqvist och är till för att informera och lansera en metod. Klart folk *lyssnar* och tar till sig det hon säger - läkare har hög status, vilket gör att ansvaret måste ligga högre. Varför ge råd i kommentarerna när det handlar om att informera. Men information bör också kombineras med forskningsresultat och då menar jag länkar ... inte hela resultaten. Nej, men också med slutsatser och kommentarer av bloggaren... Annika, Det ena rättfärdigar inte det andra. Att andra gör likadant får inte det felaktiga att bli rätt. Men visst, öht och det är väl därför jag tar upp det här, så *slarvas* det gällande kostråden och de som är överviktiga utnyttjas till bristningsgränsen... i massmedia, tv-program mm. Jag är inte överviktig, väger 52 kg och kämpar med att inte gå ner i vikt. Därmed inte sagt att jag inte rent ut sagt blir förbannad över alla dessa bantningsmetoder som lanseras som universalmetoder. Pröva den här så går du ner i vikt, bla, bla, bla. Viktigt är ju att personen får behålla sin hälsa. Jag säger inte att du har fel Annika, men är du bergbomb, kan du förlita dig på forskningsresultat att inte det här är något som om tjugo år eller kanske tidigare döms ut som felaktigt, lixom du dömer ut kostcirkeln som helt fel, lixom kostråden. Vad säger att det här rätt? Och nu lämnar jag den här debatten ... risken är att jag upprepar mig alla oändlighet ... he, he.. ...

Skrivet av Jag gillar inte rosa den 07 juli, 2006 kl. 19:54 #

Orosa, Jag är bergbomb! Jag vet detta i min egen kropp, riklig erfarenhet, egen och andras, och all den vetenskap som du kan hitta i mina länkar bl a. Jag vet inte om professorerna och dietisterna känner att deras fettsnåla lära stämmer i deras egna kroppar. Jag har hört om flera dietistledda överviktsgrupper där patienterna inte går ner ett gram i vikt. Våra patienter går ner, och blir friskare. Vetenskapligt har vi en tämligen massiv vetenskap bakom ryggen, medan etablissemanget inte har något alls av värde. Det gör mig bergbomb!

Skrivet av Annika D den 07 juli, 2006 kl. 21:10 #

Annika, Kanske något off topic men jag har inte din mailadress. Ska du vara med i debattgruppen om kost den 20:e? Inbjudna är bl a allmänläkare, toxikologer, nutrionister/dietister/ssk etc. Hälsar Suss som ser fram emot en bra diskussion ;)

Skrivet av Susanne den 08 juli, 2006 kl. 11:06 #

Ja Annika D - det är det som skrämmer mig....

Skrivet av Jag gillar inte rosa den 08 juli, 2006 kl. 11:59 #

Susanne, Jag har helt missat att det är en debattgrupp den 20:e. Juli? Kan du berätta vad det gäller?

Skrivet av Annika D den 08 juli, 2006 kl. 16:08 #

Mervi...Härligt att det funkar för din dotter. Har hon hållt sin vikt länge? Lovisa

Skrivet av Lovisa den 11 juli, 2006 kl. 19:04 #

Jamen, det är väl inte så konstigt att Camilla är aggressiv, hon är väl såklart sockerätare! Alla sockerätare blir ju aggressiva "between meals"! Vi står bakom dig, Annika! Ska vi behöva ge oss ut och protestera med plakat så ska jag inte tveka. Du kommer att bli helgonförklarad en gång i framtiden. Det är så spännande att denna debatt kommit i gång. Det här är bara början...

Skrivet av 213.212.44.66 den 14 juli, 2006 kl. 14:17 #

Hoppas att du Aniika och dina påhejare såg programet på TV 8 i går kväll. det handlade om fetma och viktoperationer.. och kan ni tänka er att den samstämmiga kören av expertis, var helt överrens om att då man har en grav fetma dvs inte bara 5-10 kilo så var operation det enda som hjälpte. Detta hade man påvisat i SBU:srapport redan 2002. Så oavsett vad du nu påstår om din kost så ,, hjälper det INTE Bitte

Skrivet av Bitte den 24 juli, 2006 kl. 12:27 #

Bitte, Det är ju bara det att SBU inte ens nämnde lågkolhydratkost i sin utvärdering, än mindre utredde det. Detta har jag påtalat till SBU, och fick till svar att de skulle titta på det. Vi får väl se när SBU får tid att titta på lågkolhydratkostens effekter på vikt och hälsa. Men de kanske inte tycker att vikt och hälsa är något viktigt?

Skrivet av Annika D den 24 juli, 2006 kl. 12:57 #

Bitte! Jag förstår inte vad du hakat upp dig på.. Såvitt jag läst mig till i denna blogg, är inte Annika emot viktoperationer, om inget annat hjälper.. Ponera att LCHF faktiskt blir ett vettigt alternativ för somliga personer ( OBS jag menar inte alla överviktiga!) Varför skulle de då inte pröva? Är ni som redan är opererade "avundsjuka" på något sätt eller..? Ni har ju redan fått era operationer, så varför "tjafsar" ni? Vad jag förstått, gäller ju inte önskemålet att prova LCHF ER!

Skrivet av pi den 24 juli, 2006 kl. 13:19 #

Annika, Saken är den att, övervägande som kvalar in för viktoperation HAR testat LCHF-kost! - Att peta i olika metoder är helt fel approach eftersom livsmedlet i sig är sällan upphov till övervikten. - Att tillämpa en specifikt metod efter ett par år, i det här fallet LCHF-kost kan därför också ha logiska positiva förklaringar. Hälsar Suss Ps. Jag såg dig inte på läkareförb. debatt.

Skrivet av Susanne den 24 juli, 2006 kl. 13:40 #

Det vore trevligt med någon form av belägg för påståendet att "övervägande som kvalar in för viktoperation HAR testat LCHF-kost". Jag tror inte på det en enda sekund förrän jag ser klara och tydliga bevis för det. LCHF är definitivt inte en allmänt känd kost och än i denna dag skriker dietister m fl om hur farligt fett är och då i synnerhet mättat fett.

Skrivet av Kattmoster den 24 juli, 2006 kl. 13:53 #

pi, det är något besynnerligt med denna aggression mot Annika. Den som själv är nöjd med sitt val blir som regel tolerant mot andra. Här påstår sig folk nöjda men är raka motsatsen till toleranta. I stället slåss de med näbbar och klor för att hindra andra människor att pröva det som visat sig framgångsrikt för många. Bortsett från att det är skamlöst fräckt mot andra människor får det mig att undra om de verkligen är så nöjda som de säger.

Skrivet av Kattmoster den 24 juli, 2006 kl. 14:02 #

Folk blir inte nöjd i takt med att man stöter på problem. Det unika är att inte inrikta sig på det initiala och tro det är nån välsignelse från ovan. /Suss

Skrivet av Susanne den 24 juli, 2006 kl. 14:18 #

Susanne, Jag var inte medveten om att det var en läkarförbundsdebatt, jag har inte hört något om det. Jag hade i alla fall inte haft tid att åka dit eftersom jag arbetar. Hur var det? Vad kom de fram till?

Skrivet av Annika D den 24 juli, 2006 kl. 14:19 #

Annika, Att jag pratade om mer fett! *s* Först och främst vore det bra om folk öht kom upp i 30E% fett men överlag gör inte folk det (vilket är en stor bov), utan det blir 3 dagar, resten "späkning" vilket alltid ger konsekvenser. De långsiktiga resultaten av både hög fett, lågkolhydratkost ger inte långsiktigt positiva resultat. En del har blivit riktigt sjuka, vilket du säkert kan ta del av via t ex PubMed etc. Att folk INITIALT blir taggad, hittar motivation, känner sig stärkt, mår bra etc, är ju inget likamedstecken till att det fungerar långsiktigt. Vi tittade på det långsiktiga, alltså efter 3-5-10 år. Hälsar Suss

Skrivet av Susanne den 24 juli, 2006 kl. 14:48 #

Suss, Om vi bortser från våra olika åsikter om LC.. Du skriver att många inte ens kommer upp i 30E% fett.. Och det stämmer nog.. Det är jättesvårt, att övertyga "fettskrämda" (damer i synnerhet) att de faktiskt ska äta BRA fetter.. De vill inte äta fett överhuvudtaget.. En av dessa damer, tyckte att hon hade varit "jätteduktig" när hon gick på VV och snålat in på sin "dagliga ranson" till nästan ingenting.. Hon var förfärligt besviken på att viktminskningen uteblev, så hon gick över till någon sorts pulverdiet istället, för äta fett, det kunde hon bara inte... ;-D (jodå, hennes kilon både kommer och går..)

Skrivet av pi den 24 juli, 2006 kl. 16:22 #

Suss, Jag förstod inte riktigt vad du menar? Har du studerat någon jämförelse mellan LCHF och LFHC på upp till 10 år sikt? Har du referenser till sådana studier? Vilka har blivit sjuka på LCHF i jämförelse med LFHC? Har du referens till det?

Skrivet av Annika D den 24 juli, 2006 kl. 16:58 #

"Att folk INITIALT blir taggad, hittar motivation, känner sig stärkt, mår bra etc, är ju inget likamedstecken till att det fungerar långsiktigt. Vi tittade på det långsiktiga, alltså efter 3-5-10 år." Jaha, så när du fick en massa svar från sådana som följt LCHF i 2 år, som du då kallade långsiktigt, så har du höjt ribban. Nu ska det vara 3 år. Och för den händelse du skulle få svar från "3-åringar" har du redan lagt in brasklappar om både 5 och 10 år. Suck! Men så fint då att det tydligen gjorts undersökningar som visar att LCHF är farligt på lång sikt och att en del blivit riktigt sjuka. Låt oss få del av dem. Och förresten kvarstår min begäran om belägg för påståendet "övervägande som kvalar in för viktoperation HAR testat LCHF-kost".

Skrivet av Kattmoster den 24 juli, 2006 kl. 17:10 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg