Mina damer och herrar.
Detta är mitt sista inlägg här.
Nu blir det inget mer bloggande för min del.

Skojar bara. Klart jag ska fortsätta blogga.
Härdanefter sker det dock inte här, utan på min nya blogg:

http://debbie-89.blogspot.com

Hoppas ni följer med mig.
Det skulle vara otroligt sorgligt att mista en endaste en av alla mina trogna fans.

from Molkom, a last time, with love, this time, to passagen.se/debbie89.

Jalle har tagit in en pinne som han dekorerat kylen med.
Han tyckte den var fin och sa att den har själ.

Antonio åkte till affären för att köpa säkerhetsnålar och kom tillbaks med massa mat.. men utan säkerhetsnålar.

Amanda bryter just nu ihop i köket eftersom kylen fortfarande luktar krabba och hon inte hittar någon kniv.

Jag sitter på mitt rum, skriver blogg och löser korsord i Hemmets Journal.

Livet på isoleringen mina vänner, livet på isoleringen.

from Molkom with love.

Japp.. daz förrvirringheit är ett släktdrag. Ta en titt på min systers blogginlägg

http://in-mckinney.blogspot.com/2010/10/l-aste-ett-mail-fran-min-faster-nyss.html#comments

Det är inte bara min hjärna som failar.

GALET OCH HANS MOSTER VAD JAG ÄR TRÖTT! TRE, VÄLDIGT KROPPSANSTRÄNGANDE, MONOLOGPASS FÖLJT AV DANSLEKTION VAR VAD SOM STOD PÅ DAGENS SCHEMA.. MEN DET TOG INTE SLUT NÄR SKOLDAGEN VAR ÖVER EFTERSOM VI HADE KVÄLLSREP IDAG OCKSÅ. JAG ÄR TRÖTTARE ÄN EN... EEEHRM.. NÅGON SOM ÄR JÄTTETRÖTT.

JAG HAR SKRATTAT EN HEL DEL IDAG OCKSÅ OCH DÄRMED FÅTT TRÄNINGSVÄRK I MAGEN, DEN ENDA KROPPSDEL SOM TIDIGARE VAR FRI FRÅN DENNA PLÅGA. SKA FÖRSÖKA EFTERKONSTRUERA LITE AV DET ROLIGA I ORDFORM, MEN JAG KAN INTE LOVA ATT DET BLIR SUCCÉ EFTERSOM MIN HJÄRNA INTE ÄR SPECIELLT DUKTIG PÅ NÅGONTING I ALLMÄNHET OCH PÅ ATT BERÄTTA ROLIGHETER I SYNNERHET. DET ÄR VIDA KÄNT TACK VARE ALGOT (CAPTAIN OBVIOUS, BRO) OCH ANTONIO.

FÖRSTA ASGARVET:  NÄR JAG ENTRAR SCENEN FÖR ATT KÖRA MIN MONOLOG SKA JAG LIKSOM DANSA IN. IDAG HADE JAG DESSVÄRRE STRUMPBYXOR OCH BEFANN MIG I ETT KLASSRUM MED OFÖRSKÄMT HALT GOLV VILKET RESULTERADE I ATT MIN OTROLIGT GRACIÖSA SNURR SLUTADE MED ETT "PLADASK" PÅ RUMPAN. HAHAHA!

ANDRA ASGARVET: PÅ KVÄLLSREPET NÄR EVELINA VILLE HA TIPS PÅ VAD HON SKULLE GÖRA MED HUVUDET HON HAR SOM REKVISITA OCH HENRIK FÖRESLOG "TA VÄRLDENS LÄNGSTA SATS OCH SPARKA PÅ DET". EVELINA FORTSATTE SIN MONOLOG DIREKT EFTER MED LINEN "HÄR FAR, TA DET I DINA HÄNDER". MIN HEFFAKLUMP TILL HJÄRNA SATTE IHOP DET TILL FÖLJANDE PERVERSA, MEN FABULÖST KOMISKA, REPLIK
"VÄRLDENS LÄNGSTA SATS. HÄR FAR, TA DET I DINA HÄNDER."
HAHAHAHA! ASGARV OCH.. FAKTISKT - JAG RAMLADE AV SOFFAN PÅ RIKTIGT!

TREDJE ASGARVET: VI HADE SPELKVÄLL I MATAN OCH MY GANG SPELADE NÅN MESVARIANT AV TP. EN AV FRÅGORNA SOM DYKER UPP HANDLAR OM EN MAN VID NAMN Van Der Kvast. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAAA!

FJÄRDE ASGARVET: KOM INTE FRÅN MIG UTAN FRÅN AMANDA NÄR JAG KOM HEM FRÅN AFFÄREN OCH STOLT VISADE UPP DEN "HEMMETS JOURNAL" JAG HADE INFÖRSKAFFAT MIG. ATT JAG FÖRSÖKTE FÖRKLARA ATT DET VAR KORSORDEN OCH SUDOKUNA JAG VAR UTE EFTER GJORDE BARA ATT HON SKRATTADE ÄNNU MER.

A, JA.. JAG ÄR SOM JAG ÄR. BOOM BOOM POW!

FRÖM MÖLKÖM WITH LÖV (SOM ÄR OROVÄCKANDE BRUNA OCH MARKLIGGANDE REDAN)

Måndag.. man kan ju tänka sig att det skulle vara en urtrist dag, men icke! Detta har varit bästa måndagen på länge. Min hjärna höll sig någorlunda i schack under första hälften av dagen. Andra hälften spårade den ut ganska rejält.. fast det är ju, som bekant, inget ovanligt.

Dagen startade without any mercy med att Amanda klockan 08.18 ropar genom min låsta dörr att "Debbie, du vet att vi börjar tjugo över istället för halv idag va?"... VA!? Jag som trodde att jag hade två hela minuter till att slumra innan påklädning, tandborstning och min sedvanliga ut-genom-dörren-snabbt-som-sjutton- och-bort-till-gympasalen-betydligt-snabbare-än-sjutton procedur. Det fick gå på tre röda istället.

En positivitet med det hela - jag vaknade till ordentligt.
En ännu större positivitet - Denna gång var det mina ärade klasskamraters hjärnor som hade felat och inte min eftersom de hade i uppgift att tala om för alla som inte var med förra veckan att tiden var ändrad.. vilket de glömt bort.

Fyspass följt av rektorns måndagstal följt av TTF följt av bibblankommitté följt av lunch följt av röst följt av underbar körsång följt av.. japp, mina kära undersåtar, nu kommer det - total förvirring i hjärnan.

Efter plugget begav jag mig till Kalles stad tillsammans med Rebecca och Linn för att shoppa diverse skodon och huvudbonader. En sak kan jag med säkerhet konstatera trots min bristande hjärnkapacitet och det är att jag och Rebecca (i synnerhet jag) ALDRIG skulle klarat denna strapats utan Linn - som jag härmed döper om till Hjärnan. The Brain. Daz Hjerniz. El Hjärno. Le Jerné... KÄFTEN DIN SKRUTT TILL EX-HJÄRNA! Linn har tagit din plats. Så det så!

Den nya hjärnan höll reda på allt ifrån var min ex-hjärna planlöst placerade min plånbok till var jag höll hus (inte ens DET klarar ex-hjärnan av att prestera). I love Linn!

from Molkom (to Linn) with love.


P.s.
  Jag skulle gå på toa på köpcentret (nej, jag spolade inte ner hjärnan i toaletten, även om det nog hade varit lika bra) och när jag satt där och pinkelurade som bäst tittar jag upp på toalettpappershållarmanicken och ser följande skrift "Mitt stora feta Grekiska bajs"... MOHAHAHAHAHAAA! (Asgarv och avramling från toastolen.. iallafall nästan)

KASTA ER NER I SKRÄCK, ty härskaren anfaller slottet. Han slår det i spillror. Han är en son av Zeus. Låt oss, till Backos lov, dansande fira med höga rop Penteus fall.

KASTA ER NER I SKRÄCK!
Ty Debbie är i farten med monologer och till råga på allt spelar hon ett galet fyllo till Dionysosdyrkare. Tydligen pratar hon om sig själv i tredje person också. Ja ja, det får man väl räkna med som en följd av hjärnbrist. Alltså, inte järnbrist utan brist på en hjärna. Hjärnbrist.. HA    HA    HAAA! Execute her, someone.

Vi har ju en återkommande programpunkt här på galenbloggen. Mina daaaaamer och herrar. Tillåt mig presentera: Daaaaaaagens folkhögskolecitat!

(Bakgrundsinfo: Vi befinner oss på ventilen, även kallad isoleringen, där undertecknad bor tillsammans med tre andra, däribland Amanda som bidrar med dagens citat. SVT 2 är kanalen som i denna stund står för underhållningen p.g.a. skitprogram på andra kanaler. Det som för tillfället hörs och syns ifrån burken är nån ryss eller liknande som sjunger opera ljust och högt. När han avslutat låten hörs rungande applåder som aldrig verkar ta slut.)
Amanda - "Men nu får de väl ge sig!? SÅ mycket applåder förtjänar han inte, det finns faktiskt de som räddar liv också."

from Molkom with love.

Jaa, vad ska man säga? Kan ni inte vara så snälla och samla ihop pengar till en ny hjärna som ni kan ge till mig i födelsedagspresent? Eller möjligtvis hjärntvätta min nuvarande hjärna till att bli snäll och lydig. Haha! Hjärntvätta hjärnan. "Hej och välkomna till vår fina tvättinrättning för hjärnor. Vi kallar den kort och gott för hjärntvätten".. hahahahahaha!!!.. ehhrm, ja ni märker ju själva i vilket desperat behov jag är av en fungerande tankemuskel.

Började oroa mig rejält för min kära syster i U S and A som hon säger att Lucke säger.. detta på grund av att hon inte lagt upp något på sin blogg på en hel vecka! Lever hon? Är hon död? Har hon ramlat ner i världens största hål?.. En massa liknande tankar.. sorry, my bad.. en massa liknande trams flög genom  min hjärna tills jag för en stund sen insåg att länken jag hade till hennes blogg i mitt lilla "favoriter"-fält gick till inläggen i september och att det alltså var därför jag inte kunde se det hon skrivit i oktober. Hehe.

Men, som jag tidigare hävdat och fortsätter hålla fast vid, min förrvirrigheit är ärftlig. Ringde min kära, underbara far för en stund sen. Han sa att han skulle ringa upp mig eftersom han fick ett annat samtal.. det, mina nobla vänner, gjorde han inte. Så jag fick vackert lyfta luren, slå numret och fråga "har du glömt något?". Han skulle därpå ringa upp mig eftersom jag inte skulle slösa mobilpengar. Tyckte det började bli en smula irriterande att han inte ringde när jag tillslut kom till insikten att jag hade mobilen på ljudlöst. HEEEEEEEEEJJAAAAAAAAAA!

Bara så ni vet - min syster klarar sig bra i det stora landet i väst. Hon satte eld på en handduk igår. Kelso-vibbarna flödar från Winsconsin mot Dallas. Pjuh.

from Molkom with love.

Jag är för tillfället lite tom i bollen.
HAHA! För tillfället!? Jo, det kan jag ju försöka inbilla mig.
Fast idag är det nog lite värre än vanligt. Efter en heldag med monologarbete blir det så. För att riktigt komma in i karaktären får man ju försöka nollställa sig och sen, bit för bit, börja bygga upp karaktären. Borde vara enkelt eftersom min hjärna, som ni alla vet, inte befinner sig där den ska utan nämligen i landet galen med fru och barn som jag berättat så många gånger tidigare. Det är bara det att just idag bestämde den sig uppenbarligen för att komma hem på visit, vilket gjorde att den rusade runt som en galen antilop med tics i min stackars skalle vilket i sin tur gjorde att det inte var den lättaste uppgiften i världshistorien att försöka koncentrera sig på att glömma bort sig själv.

Racing på klassrumsstolar, "Sexy, smelly, funny", statybadhus och galna yogalärare gjorde heller inte saken bättre. Ja, jag säger då det. Min hjärna flydde sitt tillfälliga besök på hemorten ganska snart efter skoldagens slut, så nu sitter jag här och kan inte tänka normalt.. precis som vanligt - fast ännu värre.

Dessutom ser mitt rum ut som "hej, kom och avrätta mig". Borde städa och borde tvätta. Fast det är ju det där med livsmotton. Mitt lyder "jag gör det imorgon".. och man får INTE bryta sitt livsmotto.

from Molkom with love 

Filminspelning idag då.. Jag spelar döing, mohaha.
Inte speciellt svårt eftersom det gäller att lura sig själv att tro att man är den man ska spela och därför behövde jag inte anstränga mig speciellt mycket. Min kära, spektakulära, extraordinära hjärna är nämligen så nära död den kan bli.

Jag, Tommy, Dinis och Serge begav oss till los kyrkogårdos för att spela in första sekvensen.. eller vad det nu heter på filmspråk. Kallt och blåsigt. Gräsklippare och gubbar ivägen. Men ett stycke tid senare hade vi vad vi behövde så då var det bara att ge oss iväg till Tommy för att leka lik.

Pizza på det. Nam nam.

Vid det här laget hade både Dinis och Serge sjappat varpå jag och Tommy begav oss hem till honom för att spela in voice over. Förvånansvärt nog var tekniken inte på vår sida. Konstigt eftersom all teknik alltid brukar funka så felfritt.. eller hur? Vi gav upp efter ett tag så nu sitter jag här och ska alldeles strax gå till kören. Tjobidobidooo.

Bara en sak till. Häromdagen när jag, Bella, Tess, Antonio och Johnny skulle till Karlstad hände det något väldigt mystiskt.
Vi tjejer satt i baksätena och snackade om rally och kvinnor som inte kan köra bil.. när vi tog en paus i vårt prat hör vi från framsätena hur killarna diskuterar hår och frisyrer. Ett aningen oroväckande fenomen.

from Molkom with love.

Hejja! Hejja! Alla mytomaner och småfolk från Anderna, alla lagom tjocka Karlssons och svingande babianer, alla korkade farstusmygare och trädkramande matvrak - hejja på min fabulösa hjärna som alltid lyckas koppla ifrån sig själv ur mitt system och fladdra iväg på egna äventyr där den inte är till minsta hjälp för mig!

Lyckades nyss få halv härdsmälta och diverse dampbesläktade utbrott på min underbara laptop som aldrig gör som jag vill. Muspekaren hade fastnat och vägrade flytta sig. Jag startade om datorn tangentvägen och tänkte att det skulle funka då.
En upplysning: det gjorde det inte.
Jag gjorde om samma sak ungefär sju gånger och skrek fula ord ungefär fem gånger fler innan jag upptäckte att låsningsknappen för touch-plattan lyste röd. AAAAAAAAAHHWRRRR!

Nu är det slö-söndag med apelsinkrokant smältande i munnen, nya pyjamasbyxor instoppade i mysmjuka tjockstrumpor och Flogging Molly ur högtalarna.
"Walk away me boys, walk away me boys - and by morning we´ll be free."
Tydligen vad min hjärna konstant sjunger för mina allt färre hjärnceller.

from Molkom with lööööööv!

OH NOOOOOOOOO!
Min bror lider också av daz förvirringheit som tycks gå i arv i vår släkt.
Ringde morsan igår.. visst ja, morsan gillar inte att bli kallad morsan. Jag ber så ödmjukast om ursäkt och börjar om.

Ringde mamma igår. Min lillebror svarade och meddelade att mamma satt uppe vid datorn och att han bara skulle gå upp för trappan så skulle jag få prata med henne.
Steg steg steg steg, en dörr öppnas, mamma skrattar, diverse dialog, mamma säger "Louise är på skype", Filip säger "Hej Louise", bla bla bla bla i evigheter och tjugofyra minuter, jag lägger på.

Ringde upp henne igen efter en halvtimme och "Nämen hej" och "Nämen oj" och "Nämen han måste glömt bort dig".
Glömt bort mig? GLÖMT BORT MIG!!???

Tur att jag inte är hans unge i en babystol på biltaket.

Är tillbaks i Molkom, efter timmar på tåg som jag inte trodde fanns längre. Sådana med slitna kupéer i konstgjord furupanel, skjutdörrar för att komma in och fönster man knuffar uppåt för att öppna.
"Hej, jag är påväg till Hogwarts."
Genom landskap som på en tavla. Hästar och kor på ängar som ännu är gröna och med granskog och röd solnedgång bakom.
Hjälp vad poetisk jag kan vara när jag vill (förutom det där med Hogwarts då, det var bara löjligt, fast roligt också tycker jag. Mohaha).

Träffade en dam på tåget som jag började prata lite med. En riktig Värmländska till på köpet. Hon var trevlig även om jag inte fattade hälften av vad hon sa. Hon frågade vad jag skull i Karlsta å göre, jag berättade om skolan och vi diskuterade lite om konkurrensen i skådespelarbranchen. Hon konstaterade efter en stund att "ja, de e la lite som idol de där. En del di lyckes å andra ente. Fåst en töcker ju att di skölle ta å va lite snällare di däringa domera, di behöver ju ente tale öm exåktera hur dålie fölk e på å sjönge".
Jag fick låtsas hosta och vända mig bort för att hon inte skulle se att jag var påväg att skratta ihjäl mig. Inte blev min skrattattack bättre av att hon helt plötsligt reser sig upp och högt deklarerar för hela vagnen att "Nähä, jag ska ta å gå på toaletten. Kömmer ja ente tebaka vet ni att jag låst in mig. Jag töcker ente öm å gå på toaletten på tåg men måste man så måste man."
När hon kom tillbaka frågade jag lite försiktigt om det gick bra, trots allt. Svaret blev att "jahaaadå, de fanns fönster".
HAHAHAHHAHAAAHAHAHAHAHAAHAHAHAHHHAHAHHAAA!!

Värmlänningar är himla sköna.

Rebecca är också rätt skön. Dagens folkhögskolecitat kommer från henne.
"Jag är glad, fast jag är lite sur - för jag fick inte äta marshmallows och elda."

from Molkom with love.
 

Som ni alla vet vid dethär laget är lilla jag ganska kocko i planeten och antagligen trodde ni inte att det kunde bli värre. Jag har ett viktigt meddelande - det kan det.

Min kära ex-teaterlärare tillika ex-kollega fru Grahn har fått barn (RIM!!!) och detta ledde till att jag fick den urbota genomkorkade idén att sticka en halsduk till det lilla pyret. Sticka vanliga halsdukar kan jag, men nu var det ju så ett den liksom skulle vara trekantig och gå att knyta i nacken. INTE okej! I alla fall inte om man heter Debbie och har fruktansvärt lite tålamod och en väldigt kort stubin.

Jag knepade och knåpade, fick utbrott och hade mig innan halsduken efter mycket om och men äntligen var klar. Som om det inte räckte med att den hade varit förgjordat besvärlig att tillverka var den dessutom FRUKTANSVÄRT ful vilket resulterade i följande brev till mottagarna:

Halli hallå!
Detta är, om ni inte förstår det, en bebishalsduk. Men inte vilken bebishalsduk somhelst utan förmodligen en av världens fulaste! Fast det gör inget, för allt klär en skönhet och det är tanken som räknas.
Jag har, som ni kan se, ingen aning om hur man stickar en bebishalsduk men jag försökte i alla fall. En sak har jag dock lärt mig under processens gång och det är att det inte spelar någon roll hur många fula ord man använder när man stickar en bebishalsduk - den blir inte snyggare för det.

Sen var det farmor också. Om jag fått min galenhet från pappa så har han fått den från farmor och jag skyller därmed all min förvirring och mina vrickade upptåg på henne. Eller förresten, det vill jag inte göra. Farmor har säkert ärvt dårskapen från sin pappa och honom känner jag inte så HONOM kan jag skylla på.
Nu till själva historien...

Min kära farmor ringde mig.. efter ungefär tre minuters samtal säger hon "Nähä, nu hinner jag inte prata mer med dig. Jag lovade Elsa* att komma över till henne men jag tror inte jag orkar så nu måste jag gå dit och tala om att jag inte kommer."
HAHAHAHAHAHAHAHAAAAHAAHAHHHAAAAA (hysteriskt skrattanfall och avramling från skrivbordsstolen).

*Namnet är utbytt av respekt för farmors granne.

Då så, mina ärade undersåtar och diverse andra filurer. Jag är här igen! Hemma i Småland på visit en vecka. Trodde aldrig jag skulle säga det och egentligen borde jag inte eftersom jag är så banalt stolt, men här har ni det: Jag saknar Värnamo.

Min käre far hämtade mig i Jönköping i söndags efter fyra timmar på buss från Karlstad. Vi åkte till Max för att käka och in på parkeringen kör en skruttig gammal bil som nog egentligen skulle passa bättre under benämningen fornlämning än fordon. I alla fall utbrister min käre far, halvt i falsett, följande - "Där kom minsann en gammal Simca femtonhundra. Det var bannemig ett med det värsta jag har sett. En sån har jag inte skådat på trettio år om inte mer.. och ful var den också". Heja alla motorälskande galningar och deras skitiga overaller, min pappa är lika lost i landet galen som jag.

Lite senare körde vi mot Värnamo på den goa motorvägen när det helt plötsligt dyker upp en ljuddämpare mitt på vägen. Pappa skrockar finurligt och konstaterar nöjt att "den dröjer det inte länge förrän någon kör på och får punktering" medans jag sitter och ojar mig om att "men neje! vi måste göra något.. kan man inte ringa polisen".
 
Ursäkta herr konstapeln, men det ligger ett stycke ljuddämpare på vägen här.