Är tillbaks i Molkom, efter timmar på tåg som jag inte trodde fanns längre. Sådana med slitna kupéer i konstgjord furupanel, skjutdörrar för att komma in och fönster man knuffar uppåt för att öppna.
"Hej, jag är påväg till Hogwarts."
Genom landskap som på en tavla. Hästar och kor på ängar som ännu är gröna och med granskog och röd solnedgång bakom.
Hjälp vad poetisk jag kan vara när jag vill (förutom det där med Hogwarts då, det var bara löjligt, fast roligt också tycker jag. Mohaha).

Träffade en dam på tåget som jag började prata lite med. En riktig Värmländska till på köpet. Hon var trevlig även om jag inte fattade hälften av vad hon sa. Hon frågade vad jag skull i Karlsta å göre, jag berättade om skolan och vi diskuterade lite om konkurrensen i skådespelarbranchen. Hon konstaterade efter en stund att "ja, de e la lite som idol de där. En del di lyckes å andra ente. Fåst en töcker ju att di skölle ta å va lite snällare di däringa domera, di behöver ju ente tale öm exåktera hur dålie fölk e på å sjönge".
Jag fick låtsas hosta och vända mig bort för att hon inte skulle se att jag var påväg att skratta ihjäl mig. Inte blev min skrattattack bättre av att hon helt plötsligt reser sig upp och högt deklarerar för hela vagnen att "Nähä, jag ska ta å gå på toaletten. Kömmer ja ente tebaka vet ni att jag låst in mig. Jag töcker ente öm å gå på toaletten på tåg men måste man så måste man."
När hon kom tillbaka frågade jag lite försiktigt om det gick bra, trots allt. Svaret blev att "jahaaadå, de fanns fönster".
HAHAHAHHAHAAAHAHAHAHAHAAHAHAHAHHHAHAHHAAA!!

Värmlänningar är himla sköna.

Rebecca är också rätt skön. Dagens folkhögskolecitat kommer från henne.
"Jag är glad, fast jag är lite sur - för jag fick inte äta marshmallows och elda."

from Molkom with love.