Då så, mina ärade undersåtar och diverse andra filurer. Jag är här igen! Hemma i Småland på visit en vecka. Trodde aldrig jag skulle säga det och egentligen borde jag inte eftersom jag är så banalt stolt, men här har ni det: Jag saknar Värnamo.

Min käre far hämtade mig i Jönköping i söndags efter fyra timmar på buss från Karlstad. Vi åkte till Max för att käka och in på parkeringen kör en skruttig gammal bil som nog egentligen skulle passa bättre under benämningen fornlämning än fordon. I alla fall utbrister min käre far, halvt i falsett, följande - "Där kom minsann en gammal Simca femtonhundra. Det var bannemig ett med det värsta jag har sett. En sån har jag inte skådat på trettio år om inte mer.. och ful var den också". Heja alla motorälskande galningar och deras skitiga overaller, min pappa är lika lost i landet galen som jag.

Lite senare körde vi mot Värnamo på den goa motorvägen när det helt plötsligt dyker upp en ljuddämpare mitt på vägen. Pappa skrockar finurligt och konstaterar nöjt att "den dröjer det inte länge förrän någon kör på och får punktering" medans jag sitter och ojar mig om att "men neje! vi måste göra något.. kan man inte ringa polisen".
 
Ursäkta herr konstapeln, men det ligger ett stycke ljuddämpare på vägen här.