Ja, har (M)ona blivit sosse nu?

Av hennes tal på partikongressen verkar ju som om hon börjat fatta lite vad det handlar om:

”De har trott blint på den mirakelkur de alltid tror på: sänkt skatt. De har trott på de ekonomiska teorier som snart hela världen lämnat: teorier som säger att klyftor skapar utveckling och marknaden fixar allt, bara politiken håller sig undan.”

Och bättre blir det:

”Med sin politik denna mandatperiod har regeringen visat upp sin framtidvision för Sverige. För den som vill fördjupa sig i detta vill rekommendera två böcker: ’Det sovande folket’, författare Fredrik Reinfeldt, och ’Generell välfärdspolitik - bara magiska ord?’, författare Anders Borg.”

Boken ’Det sovande folket’ är ju en nyckel till att förstå varför högern gjort som dom gjort. I den har nämligen en ung Reinfeldt inte förstått att lägga slöjor över det han vill göra och beskriver rakt ut vad han vill göra och hur han tänkt göra – exakt i detalj det som händer nu. Mona fortsätter:

”Det blir också en idéernas kamp. Ska vi leva i det klassamhälle, det sorteringssamhälle, som följer på resan mot det europeiska genomsnittssamhället?”

Och det pratas om utbildning – det livslånga lärandet – mm. Mycket är bra men man undrar var är idéerna och varför säger hon så här:

”Varje arbetad timme behövs. Därför finns det ett beslut som jag inte vill att vi ska fatta på vår Jobbkongress. Det är att generellt förkorta arbetstiden.”

Detta är ju en typisk höger tanke. Men det är inte så att Arbeit macht frei.

Begriper Mona inte att en arbetad timme inte är lika med en annan arbetad timme? Trots klarhet i behovet av satsningar på utbildning och att vi inte ska konkurrera med låga löner utan med kunskap och kompetens så blir det ju här konkret så att hon inte skiljer på arbetade timmar! För vad är det för fint med att arbetare ska springa som skållade råttor på hamburgerrestauranger, arbeta livet ur sig i kassor, städa med hets, fixa lagerarbete också med hets och så vidare?

Vissa arbetade timmar borde inte få finnas helt enkelt och det är vår plikt att få bort dom timmarna från arbetsmarknaden. Med ny teknik kan vi ju få bort hetsade timmar med låga löner på hamburgerrestauranger så att de kan ersättas av betydligt färre och betydligt trevligare arbetade timmar där och för högre lön SAMTIDIGT som mer produceras. Alltså anknyta till hur det utvecklat sig ända sedan den industriella revolutionen började. Så borde en sosse säga och tänka för det var tanken en gång när socialismen kom.

För högern är det ju däremot enkelt.  De har en värdegrund som har spår av social darvinism – då är tråkiga stressiga lågbetalda jobb bra. Inte bara bra för att företag då slipper press på att automatisera och rationalisera genom mer inslag av high-tech och att alltså utveckla ny teknik utan helt enkelt för att det hårda arbetet sållar fram rätt slags människa. Då är alla arbetade timmar och desto fler arbetade timmar bara bra – så varför agerar Mona som en moderat här ??

Det är ju också mysko att hon vill ha en starkare arbetslinje. Inte bara för att det ju är en moderat begreppsuppfinning – har (S) inga egna idéer?? – utan för att den tanken är så höger – så grundat på social darwinism. Bättre arbete och mer tid över för annat var ju som sagt en grundtanke när socialismen kom fram.

Man börjar ju undra, var talet bara ihopsnickrat för att lugna arga medarbetare men innerst inne är Mona Sahlin fortfarande en god moderat i praktiken?

Är det bara ett sådant där tal som hon höll efter att dom förlorat och som lovade att man minsann skulle lyssna. Inte har det varit mycket lyssnande inte till väljare och medlemmar inte sedan dess. Ta bara Sosserian skandalen!

Visst finns arbeten som inte kan kortas ner. Utvecklingsarbeten inom industrin där det verkligen handlar om information overload och desto fler som ska vara med i projektet desto mer måste de sitta och prata sig samman. Då är det oerhört mycket effektivare att låta några få jobba sina 60 eller 80 timmars eller 100 timmars veckor istället för att sprida ut det på betydlig fler arbetare för då blir det bara möten och prat och inte mycket verkstad. Jag har själv varit med om sådana projekt och förstår behovet av att man arbetar hårt och mycket ibland. Även kan jag ju förstå att specialiserade läkare och sjuksköterskor som bakom sig har lång utbildning knappast kan gå ner i arbetstid. Och fler exempel finns ju.

Men varför då inte införa en lösning 35 + 5 och senare 30 + 10?

Där 35 timmar är den obligatoriska arbetsveckan men arbetsgivaren har rätt att kräva eller erbjuda 5 timmar till i veckan om och endast om dessa timmar används för utbildning? Egen utbildning (läsa böcker och artiklar), intern utbildning eller extern utbildning. En utbildningspott som får betalas med vanlig timpenning och som naturligtvis kan få spridas ut över flera år.

Då skulle det bli naturligt så att arbeten där ingen vidareutbildning behövs blir 30 timmar men andra arbeten som kräver ständig vidareutbildning kan få bli längre. Sedan får man ju försöka kompensera de som arbetat intensivt under en del av sitt liv med att de kanske kan arbeta mindre senare eller får rejäla perioder till återhämtning mellan jobbpassen.

Men här ska det inte till någon arbetstidsförkortning inte. Mona sällar sig till de gammeltestamentliga profeterna. Blir likt Anders Borg – en av Guds profeter! För Gud sa ju ”I  ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden” – men det var ju GT. I NT (Nya testamentet) är det ju lite lugnare. ”Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro.”

Dt var det bättre samhället där man slapp slita ihjäl sig, förnedras in på bara benen och leva ett omänskligt liv som Per-Albin och de andra försökte förverkliga i folkhemmet. Men det har man väl glömt bort. 

Sedan har vi det att Mona inte nämnde, skolan, tryggheten av vad vad jag märkte i alla fall. Varför tar man inte dessa problem på allvar? Ett knivhugg kan ju förändra allt.

Och så har vi dessa Befängda kärnkraftsturer!

Jan Björklund spår att det blir ett kärnkraftsval och det vore ju smaskens för högern. En Mona Sahlin som målat in sig i ett idiotiskt hörn tillsammans med sina hysteriskt miljöreligiösa miljö”vänner”. Vad är det för vänligt mot miljön att förstöra den med dessa industriparker med vindkrafverk för att där producera dyr el?

Fast med tanke på explosionen av vargar är det väl bara en tidsfråga innan det otänkbara även händer här i Sverige och så vågar ingen i alla fall gå ut i vår underbara miljö. Då har väl vindkraftskramare mött sina vargkramare och vi andra får hålla till i städerna och köpa lingon på burk i butikerna.

Så frågan är i vad mån Mona börjat lyssna och det där i hjärtat verkligen finns en omsvängning? Och varför alla  dessa områden som hon glömde bort att prata om?

Den som lever får se om det finns mer äkta substans i det här talet än det tal hon höll efter att (S) förlorade valet förra gången.

Titeln ”Sälj hela skiten!” är väl inte så rolig. Varför inte ”Sälj rubbet!” ?

Boken är trots sitt lilla format en imponerande och massiv bok som i detalj och med mängder av detaljer obönhörligt avslöjar högerns förkrossande segertåg under de senaste decennierna – och som nu under Reinfeldt blommat upp till snabb och radikal omläggning av Sverige.

Det STORA systemskiftet där vinstmaximering som drivkraft ska göra allt så mycket bättre. Ett systemskifte som nu införs med raketfart – bara något dämpad av finanskrisen.

Men stämmer denna trossats? Den förs ju ut med frenesi av högern. Nu senast har jag noterat att även lokalpressen verkar ha tagits i anspråk för Reinfeldts effektiva propagandamaskin för att föra ut denna trossats. Det kan låta så här: ”Privata bolag skulle inte kunna göra vinster om de bedrev en dålig verksamhet. För att kunna ga med vinst krävs hög nöjdhet hos dem som använder tjänsten. ”

Det är här som bokens storhet syns bäst för den skalar verkligen av myten om att Den heliga vinstprincipen genom privatisering skulle leda till bättre och billigare service. På område efter område visar boken att detta inte stämmer med verkligheten. Ja att påståendet är genomfalskt! Att vinstmaximerandets fördelar inte är mer än en myt – men en myt som tyvär även etablerats inom socialdemokratin.

Boken är så välskriven, så initierad och så välformulerad att jag inte tvekar att kalla den brilliant. Och ibland glänser det till extra som när man så träffande beskriver Margareta Thatchers arbete som en missionär (sid 27) för det är ju just det det handlar om. En högertro med tron att mängden innehavda pengar är tecknet på god moral och att vinstmaximering är den heliga princip som leder till ett bättre samhälle. Men boken visar klart att ”. . . de självsäkra påståenden som häftats fast vid marknadiseringar och privatiseringar saknar verklighetsbaserad grund.” (sid 98)

Men trots all denna brillians saknas något väsentligt. Boken blir en historiebok som dokumenterar högerns förkrossande och segerrika framgångar men boken blir inte en kampbok. Något man kan utgå ifrån när man vill bemöta denna fantastiska framgång som högern gjort och gör med raska steg och än mer om man undrar hur man skulle kunna få (S) partiledningen att börja kampen mot vinstmaximeringens styrprincip. För ”Trots detta tycks idén om en kursändring vara svårsmält, också inom socialdemokratin.” (sid 153) Det är för många sossar som inte förstår . . .

Varför frågar författarna sig inte VARFÖR det är så?

För hotet är stort, reellt och redan här och beskrivs bra: ”På väg att omstöpa världen till en plats för ren och otyglad kapitalism, där kapital och vinstintressen tillåts exploatera människor, natur och samhälle i allt större utsträckning. Oavsett konsekvenserna.” (sid 144)

Boken beskriver klart och med många exempel högerns framgångar som alltså inte alls bara är begränsade till Reinfeldts tid vid makten. Högerångvälten har tuffat på hastigare de senaste åren MEN – och det ser och förstår man oerhört tydligt när man läser boken – ångvälten har varit i gång länge och inte mött mer motstånd än kanske en förvirrad maskros eller nyckelpiga i vägen framför ångvälten. Och alltså anammats utan någon vidare eftertanke eller djupare analys av (S) partiledning och många fler inom (S) toppen.

Och hur ska denna ångvält stoppas? Boken föreslår blygt ”vi hoppas att boken bidrar till att debatten kommer igång. Att privatiseringspolitiken börjar ifrågasättas.” (sid 14)

Det är en ambition som knappast lär skrämma Reinfeldt. Än mindre stoppa högerångvälten.

Det sätt man tänkt sig för att stoppa högervågen beskrivs närmare i slutet av boken. Man säger att (sid 163) ”Ett politiskt projekt som tar sig an uppgiften att bygga framtidens demokratiska välfärd måste formas underifrån. Det varken kan eller kommer att formas av aldrig så hårt arbetande politiker i kommun- och riksdagshus.. . .  Det måste ske genom att helt vanliga människa överallt i samhället hittar sätt att samlas och ställa gemensamma krav.”

Man anar en trött insikt om att dessa ”hårt arbetande” politiker inte längre är som förr – att det idag är annat som tar upp deras tid än att lyssna på folket och stå emot Reinfeldts progagandamaskin. Författanra verkar ha givit upp vad politikerna anbelanger. En slags resignation så att man ställer sitt hopp till medelsvensson som underifrån skulle kunna utföra undret att möta Reinfeldts slipade propagandamaskin. Men det fungerar helt enkelt inte så. Det är inte bara som man faktiskt konstaterar i boken att ”Att efter en hård arbetsdag, följd av matlagning, disk och läxläsning sätta sig in i, kritiskt granska och ta ställning till vad som är sant och falskt, rätt och fel i alla dessa påståenden är ingen lätt uppgift. ” Det är också så att ledningen är nyckeln till framgång eller förlust.

Passion och god ledningen hos de som leder är de avgörande faktorerna som avgör framgång eller inte. Det är Politikens hemliga ingredienser som (S) saknar. Även tyvärr, ett fenomen som då märks i denna annars helt eminenta bok.

För hur skulle ett gäng glada amatörer kunna möta en finslipad mångmiljard finansierad verksamhet med en oändlig rad think tanks och välavlönade tänkare som arbetar för dom?

Aldrig tidigare har jag sett en tydligare bankruttförklaring av dagens politiska system.

För om inte dagens politiker kan göra sitt jobb – vad ska vi då med dom till?

Ja, varför skulle vi betala och vilja ha politiker som inte gör sitt jobb? Läsa om dom i skvallerpressen när dom åker till kanarieöarna för att festa (Mona) istället för att hårt arbeta på att vinna kyrkovalet? Läsa deras romaner och höra om hur de gör reklam för sin böckerna i riksdagen (Bodström).  Är sådant OK? Och är det OK att dom INTE ägnar tid åt att kommunicera med sina medlemmar genom till exempelvis Sosserian, att partiledningen slutat lyssna både på väljare, medlemmar och på de som en gång skapade socialdemokratin?

Och nu skulle vi gräsrötter som ingen lyssnar på och som inte har någon reell makt fixa det här som inte välbetalda experter som kan jobba heltid på att stoppa högervågen kan klara av!?

Man kommer onekligen att tänka på att  ”om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna”. [Mat 5:13]

Ska det vara så svårt att se att det finns ett samband mellan dagens kris inom socialdemokratin, den fruktansvärda framgången i Reinfeldts nedmontering av vårt välfärdssystem och att det finns skit bakom ratten?

Boken kan alltså ses som nödvändig, ja helt nödvändig och viktig speciellt eftersom det finns så få sådana här avslöjande böcker.

Så många stora fång röda rosor till dom som skrivit den här boken. OCH för alla som har minsta spår av empati för sina medmänniskor kvar i sin själ uppmanar jag: Köp boken, läs den och sprid den !!

Men förstå att boken inte är tillräcklig. Det fattas något. Insikten att om dagens politiker inte gör sitt jobb så måste de bytas ut.

Om det är något gräsrötter kan göra så är det just att byta ledningen eller möjligen få den att vakna och ändra på sig - men det senare tror jag inte är möjligt. Men någon annan väg till förändring än en ledning som leder förändringen visar historien klart att det inte finns.

Passion

Moderaterna går framåt. Miljöpartiet går framåt. Sverigdemokraterna går framåt. Vad är det som dessa partier har gemensamt?

Jo en passionerad stark personlig övertygelse om att det man kämpar för är viktigt ja vitalt. Ja något man kan brinna för. Och Reinfeldt brinner för sin sak. Hör hans ord från hans bok ”Det sovande folket” ”Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion”,  Det handlar om ”välfärdsstatens misslyckande”,  ”välfärdsillusionen”,  och att ”Välfärdsstaten har misslyckats”. Välfärdsstaten är helt enkelt enligt Reinfeldt ”2000-talets farligaste och dödligaste epidemi. Fullt jämförbar med pest, smittkoppor eller Aids.”  ”Efter snart 25 år av devalveringar och lånepolitik går välfärdsstaten mot statsbankrutt.”  

På andra sidan ser vi hur Mona Sahlin åker till kanarieöarna på fest mitt i kyrkovalet. Ett val som hon med mun och ord sa var så viktigt. Och Bodström står i riksdagen och gör reklam för sin senaste roman. Man undrar, de har tid för fester och att skriva romaner – och att skriva böcker tar mycket tid! – men de har inte tid för att gå in på Sosserian och vara med på medlemmarnas debatt. Man undrar kommer de ens ha tid att läsa en bok som ”Sälj hela skiten!”?

Man kan ju se vad de ledande inom (S) brinner för. Fest och egna böcker.

Men för Reinfeldt är kampen reell och den förs med vad som inom säljlitteratur brukar kallas den hemliga ingrediensen. Passion! Så här kan det låta:

”You want the client to not only share information with you but also to share in your passion for what you are selling. WOW: Isn't this the "subjective" thing we always refer to when a client can't give us a specific reason for a win or loss? Now we know it by name; they were caught up in the winning team's "passion."”

Men har man inte haft många och långa diskussioner med sekterister från Jehovas vittnen, Livets ord och liknande förstår man kanske inte den enorma kraften en övertygelse kan ha och hur effektivt den kan döda varje sakargument. Då ser man inte sambandet att passion och tro föder framgång – och passion finns idag inte för de viktiga basfrågorna - skola, trygghet, välfärdsutveckling osv -  inom partiledningen inom (S). Alltså de grundvalar för våra liv som byggdes upp av de som skapade fackföreningsrörelsen och socialdemokratin för att göra just det.

Ledningens roll

(S) förstår inte passionens betydelse men man förstår inte heller ledningens centrala roll för framgång eller misslyckande.

”. . . wars may be fought with weapons, but they are won by men. It is the spirit of the men who follow and the man who leads that gains the victory.” [Patton]

Eller som det formulerades för mig på en kurs i kvalitetssäkring en gång av två engelska konsulter med mycket lång erfarenhet:

”I often say 70% of problems are direct management faults and 30% are indirect management faults. This statement is based on my findings during assessment of systems and consultancy within companies.”

70% direkt ansvar för fel och 30% för indirekt ansvar. Det blir 100% det. Ledningen är vital för framgång eller förlust!

Men det förstår (S) inte. Jag tror det delvis kan bero på att socialdemokrati är ett kollektivistiskt tänkesätt där solidaritet ligger i centrum. Det blir ett gruppcentrerat tänkesätt där man bryr sig om varandra och där ingen egentligen ses som viktigare än någon annan. Med ett gruppcentrerat grundsynsätt så känns det troligt och naturligt att det är just gruppen som ska och kan ha det avgörande inflytandet på ett skeende. Ledaren är bara en i mängden. ”laget är större än jaget” som Mona sa i sitt linjetal.

Högerns grundsynsätt är däremot  individorienterat. Hos högern är det definitionsmässigt så att förändringar – framgång – är kopplat till en individ. En ledare som har den vitala och avgörande inverkan på ett skeende.

Det är då naturligare att se att skeendet avgörs top-down. Alltså att en bra ledning är A och O för att det ska fungera. Historien och erfarenhet visar ju att så är fallet. En John F Kennedy kunde starta ett månprogram och inspirera ett helt land. Och tror någon att andra världskriget vunnits lika ”lätt” om det ens vunnits om inte Winston Churchill lett kampen?

En Hjalmar Branting, en Per-Albin Hansson och en Tage Erlander kunde bygga ett folkhem.

Med någon bra bakom ratten fungerar det, med skit bakom ratten blir det dåligt resultat.

För motsatsen gäller ju också. En Hitler leder ett helt land i botten genom krig. En Idi Amin eller en Mugabe gör rika länder fattiga. Från extremer till det mer vardagliga så är det ledningen som är avgörande.

Tyvärr visar alltså erfarenhet att högern här ligger närmare verkligheten. Ledningens insats är avgörande - Oförmågan att se detta behov hos ledande socialdemokrater blir då ett handikapp som tillsammans med bristande passion för saken nog garanterar förlust även i nästa val.

För det lär oss historien att brist i passion för saken och otillräcklig ledning leder till förlust.

Finns då ingen chans? Är förändringar underifrån omöjliga? Ja, i så måtto att om man inte får med sig ledningen så tror jag att dom är omöjliga. Men, om ledningen kan förändras genom initiativ underifrån så kan nog en förändring ske. Skulle tex Mona Sahlin sparkas därför att ilskan och kraften underifrån kokar över och kräver en ny partiledning så skulle en förändring kunna ske om ledningen blev annorlunda.

Eller för den delen, om Mona skulle kaxa till sig, kanske för att hon insåg hur grundlurade de blivit och började lyssna neråt och föra en konsekvent kamp mot privatiseringar med vinstmaximering då skulle också en förändring kunna ske.

Men hur stor sannolikhet har det? Mycket liten skulle jag vilja säga. Reinfeldt lär alltså sitta rätt säkert.

Aktiebolaget - grundbulten

En viktig grundbult som gjorde den snabba industrialiseringen möjlig var uppfinningen av aktiebolagsformen (AB). Innan aktiebolagsformen fanns så tvingades nämligen den som ville starta en ny industri borga ekonomiskt för den personligen. Gick det snett – och vem lyckas egentligen i ett första försök? – så kunde en sådan person bli personligt ruinerad.

OCH det var FÅ som hade så stora kapitalmängder som behövdes för att starta en ny industri.

Aktiebolaget innebar då två stora fördelar.

1. Dels, var det lätt att dela en satsning för att starta ett nytt bolag på flera personer. Personerna fick aktier i relation till hur mycket de satsade. Därigenom kunde man betydligt lättare få ihop de stora kapitalmängder som behövdes för den typ av industrier som började komma.
2. Och, den kanske största fördelen, man kunde tryggt satsa en peng och veta att det var denna peng och ENDAST denna peng man riskerade – ingen risk att man skulle gå i personlig ruin och bli skuldsatt för resten av livet om det inte gick som man tänkt.

Idag står vi inför en liknande omfattande förändring av samhället som då när vi gick från jordbrukarsamhället till det industrialiserade samhället. Idag går vi in i det informationsintensiva samhället.

Vad är då konstig med tanken på att det kanske behövs NYA BOLAGSFORMER för att få denna övergång att fungera bra?

INNOVATIONSBOLAGET

Aktiebolaget skapades för att lösa problemen med trygghet och tillgång till kapital.

Det är ingen brist på idéer idag men ändå startas inte så många nya företag som utvecklar nya tjänster och produkter som vi skulle vilja.

Detta beror delvis på att de som har riskkapital idag blivit extremt inriktade på vinstmaximering. Man vill ha en hög utdelning snabbt och säkert. Vanskliga projekt för att ta fram nya informationsintensiva produkter som kanske är gamla när man lyckats ta fram dom eller kanske har någon annan kommit före - sådana projekt känns då för riskabla och det tar för lång tid. Förväntningarna på höga och säkra vinster har alltså ökat kraftigt samtidigt som toleransen för att det kan ta tid att utveckla en ny produkt minskat. Det blir då i praktiken inte så många idéer som får en chans att utvecklas.

Men låt då dom som har ett långsiktigt intresse av sådant här - ett samhällintresse - stå för kapitalet! Samhället har ju ett intresse av att det kommer fram nya jobb och nya produkter inom informationsintensiva och kreativa områden för det är ju där framtidens jobb finns. Samhället kan och måste ta ett långsiktigt perspektiv på saker.

Staten har närmast obegränsade mängder kapital. Fackföreningar och fonder har också mycket kapital. Vi är ju enormt mycket rikare idag än när aktiebolagsformen kom.

Men brist på riskvilligt kapital är inte det enda problemet. Framförallt saknas det supermänniskor.

Dagens problemscenario som behöver lösas är ungefär följande: Idag krävs enterprenörer som inte bara har idéer, kunskap att förverkliga idéerna, förmåga att hitta riskkapitalister och sälja in sin idé, är villiga att riskera sin villa och offra sin familj (för man hinner bara med att arbeta med sitt nya företag) och sälja in sina idéer så de kan få extra riskkapital när det sedan behövs mer pengar, förmåga till god projektledning, marknadsföring, sköta det administrativa, ordna med kontakter med myndigheter och bokföring mm och förmåga att orka med allt detta. En bra idé räcker inte!

Puh! Det finns inte många sådana supermänniskor.

En ny typ av bolag – innovationsbolaget – skulle kunna lösa denna knut genom att kring varje person, med en eller flera bra idéer tillföra kapital (utan risk att förlora sitt hus och skuldsätta sig) och kring idépersonen tillföra en grupp av människor som kan stöda denne med projektledning mm.

Alltså en grupprelaterad idé för att driva ett företag. Känns väl för socialistiskt förstås för högern som ju hyllar den ensamma individen - den enskilda människan som klarar av allt detta.

Pengar skulle kunna komma från de som har pengar som staten, fackföreningar, fonder, privata riskkapitalister och genom statens försorg från vanliga människor som skulle kunna ha sådant här satsande som långsiktigt pensionssparande. De skulle då satsa enligt någon idé (område/mix) på ett flertal sådana här företag och kunna dra av kostnaden i deklarationen. En sådan mix på säg tio företag skulle bli väldigt säker då det skulle räcka med att några av företagen lyckades för att det på säg tio eller tjugo år ändå skulle bli lönsamt.

Pengarna skulle bindas på lång tid för att tjäna det syfte som faktiskt också var ett av aktiebolagets ursprungliga syften – att tillföra kapital så att maskiner, råvaror osv kunde köpas in och löner betalas så att ett nytt företag kunde bildas eller utvecklas mer. Idag är det ju istället fokus på snabba vinster genom day-trading mm som gäller och detta att man ville att fler företag skulle kunna skapas verkar mest vara borta och man försöker bara tjäna pengar på allehanda sätt.

Ur samhället synvinkel var det önskade ju att aktiebolagsformen gjorde det möjligt att producera mera genom nya företag eller utbyggda företag. Att det blev vinster var UR SAMHÄLLETS SYNVINKEL endast en (kanske nödvändig) biprodukt.

Idag verkar det ju vara tvärtom (i alla fall enligt Reinfeldt  & Co) så tycks det som om dom vill säga att UR SAMHÄLLETS SYNVINKEL är det viktiga att det kan bli vinst i en verksamhet och om det sedan blir något vettigt för folk är (en kanske nödvändig) biprodukt.

Aktiebolaget som alltså tjänade oss väl i början av industrialiseringen fungerar inte så bra idag – och då kan ju nya former som Innovationsbolaget behövas som komplement.

SAMHÄLLSBOLAGET

Har man sett en film som Sicko kan man ju bli både arg och upprörd över hur vinstsyftet havererar sjukvården.

Men privatiseringar genomförs idag med stor omfattning. Det finns ju naturligtvis något positivt med att personal får ta över sin verksamhet för det leder till kortare beslutsvägar och säkert till ökad motivation och trivsel men varför också ett inbyggt vinstsyfte?

I Adam Smiths den osynliga handens tradition och tro menar högern dock också att med vinstsyftet som drivkraft så ska allt bli bra. Vinstmaximeringen ses som en garanti för att företagen ska ge oss kunder det vi vill ha på effektivast möjliga sätt. Den heliga vinstprincipen har blivit allt.

Men:

1. Fungerar verkligen alltid vinssyftet så att allt blir effektivare och bättre?
2.  Är det verkligen vinstyftet som är det vettiga som huvudsyftet även i samhällsrelaterad verksamhet?

Stockholms gallerior säljs till Boultbee och sedan genomförs genast hyreshöjningar med 43-150%. Man vill ju ha vinst! Kulturkrabaten AB bildas och man tar bort mjölk och frukt och anställer mest vikarier och tar ute en hög lön och en ofantlig vinst. MM MM. Ny penicillin kommer inte fram för att det lönar sig inte. Istället satsar man på annat som ger mer vinst på kort sikt. Nej, vinstsyftet verkar ofta snarare locka fram girighet och kortsiktighet än bra saker. Läs gärna också boken ”Sälj hela skiten!” av bla Joesfina Brink mfl. (Finns att köpa tex här.)

Och människan måste väl vara tänkt att arbeta för något bättre än att ge ANDRA vinst? Vem vill ha en lärare, en sjuksköterska, en dagisarbetare som tänker på att göra vinst på eleven, patienten eller barnet i första hand? Och som ofta idag alltså, inte ens vinst till sig själv utan till andra? Och vinst som ursprungligen var skattepengar?

Nej, vi vill nog alla ha någon som drivs i första hand av att ta hand om sina medmänniskor och se dom utvecklas, att få vara kreativa och skapa. Sådana icke-monetära motiv ger lyckliga och harmoniska människor och effektiva organisationer i de flesta samhällsfunktionerna. Människan om hon inte ska förtvina måste motiveras av annat än bara av mer pengar! Och som lärare, patient eller barn blir det nog bättre om sparsamhet får ersätta ett girigt vinstsyfte och målet sätts till attt det ska bli bäst för lärare, patient eller barn istället. Se gärna filmen Sicko som med all tydlighet illustrerar vad som händer efter ett tag om man börjar låta vinstmaximeringen ta över som drivkraft.

Men varför tar vi då inte bort vinstsyftet som så ofta leder fel och som kan kännas tveksamt i många typer av samhällsrelaterade verksamheter? Varför tar vi inte fram en ny bolagsform: Samhällsbolaget. Samhällsbolaget ska naturligtvis gå runt rent ekonomiskt men där kan vi låta drivkraften vara något annat än vinstsyftet. 

Varför gå omvägen via vinstmaximering när vi direkt kan sätta som drivkraft att få nöjda och glada kunder och medarbetare och att gå runt rent ekonomiskt? Och visst får man vara sparsam men på rätt sätt. Barnen får behålla frukt och mjölk tex. när man tar över ett dagis.

Vi kan ju inspireras av kooperationen och stiftelse formen!

Denna nya bolagsform, Samhällsbolaget, kan fungera som ett aktiebolag men kräva att minst 50% (? – eller någon annan vettig regel) av personalen som ARBETAR DÄR får äga företaget. PLUS att vinst vare sig beskattas eller får delas ut utan helt enkelt bara förs över till nästa budget år.

Och i ett sådant Samhällsbolag så får man då sätta ett syfte – att bedriva samhällsservice XYZ och med målet att få nöjda och glada kunder och medarbetare och att gå runt rent ekonomiskt - och ställa upp några sätt på hur man ska mäta att man uppnår dessa mål. Genom enkäter tex.

EXPORTBOLAGET

Idag är konkurrensen inom många exportbolag knivhård med andra bolag i andra länder där man inte tar något välfärdsansvar. I sådana länder kan en del skatter som arbetsgivaravgiften saknas och då kan ju en del företag frestas att flytta verksamheten till sådana länder.

Men om vi behöver skatter för välfärdens skull men skatter som arbetsgivaravgifter är skadliga för vissa exportbolag – varför tar vi inte ut den skatten någon annanstans?

Ett Aktiebolag som exporterar produkter eller tjänster som upplever detta problem med arbetsgivaravgiften skulle då kunna ansöka om att slippa arbetsgivaravgiften mot att man hittade ett sätt att ta ut skatten på något annat sätt. Man skulle då få bli ett Exportbolag.

För exempelvis ett bilföretag skulle man kunna slopa arbetsgivaravgiften och istället införa en speciell registreringsavgift för bilar (ex när man köper bilen eller som en skatt på innehavet av bilen eller någon mix av detta – bara några förslag). Denna avgift skulle då naturligtvis också tas ut på ALLA bilar. Alltså även de bilar som importeras från andra länder (men inte på bilar som exporteras från Sverige för då går det ju till länder där bilproduktionen inte belastas av arbetsgivaravgifter). På det sättet skulle länder som inte har arbetsgivaravgifter ändå inte slippa undan sitt bidrag i form av skatter för att säkra den Svenska välfärden när de tillverkade bilar och de bilarna sedan ska användas i Sverige.

Det hela skulle ju också med fördel kunna koordineras med andra EU länder så att de EU länder som faktiskt har arbetsgivaravgifter inför ett liknande system så att de inte drabbas av ett sådant här system. Alltså, om andra EU länder tar sitt ansvar för att ta in skatter till välfärden så gör de ju samma sak som vi gör i Sverige och då ska de naturligtvis inte drabbas av dubbla avgifter – arbetsgivaravgifter i det egna landet och avgifter i Sverige.

Har vi kunnat koordinera momsen mellan olika EU länder så borde ju det här också gå att ordna – om viljan finns.

LÅGREKLAMBOLAGET

Idag säljs schampo, tvål, chips, flingor, läsk, skönhetskrämer, jeans mm mm mm mest med mördande reklam. Ja, de som inte tror att reklam fungerar borde fundera över varför företagen år efter år fortsätter med reklamen. Reklamen kostar ju massor (som vi sedan tvingas betala genom dyrare produkter). De som inte tror att reklam fungerar säger ju i princip att företagen är dumma! Det är dom inte. Företagen vet att det lönar sig mer att sälja genom reklam än genom att bygga in mer kvalitet och att sänka priset. Det är ju bra för företagen men inte för de som luras av reklamen som ju då i de högre priserna får betala reklamkostnaderna och de ökade vinsterna.

OCH NOTERA: Reklam tillför ju ingen NY välfärd. Det enda den gör är ju att försöka övertyga mig att köpa en viss byxa, tvål, schampo etc istället för en annan identisk byxa, tvål, schampo osv. Eller faktiskt en bättre produkt men så manipuleras vi av reklamen till att köpa den dyrare men sämre produkten. . .

Ett bolag som då hellre skulle vilja sälja en produkt genom att produkten har ett bra förhållande mellan kvalitet och pris skulle då kunna ansöka om att få övergå till att bli ett Lågreklambolag. Alltså vill man hellre sälja sina produkter genom att de har mycket kvalitet till ett rimligt pris istället för att sälja en kanske sämre produkt genom massor av reklam så skulle man ansöka om att få bli ett Lågreklam bolag.

Man lovar då att bara satsa max någon liten angiven procent på reklam och får då i utbyte vissa skatte/bokföringsmässiga fördelar till exempel. Ett sådant Lågreklambolag skulle kunna fungera som ett aktiebolag men alltså ha andra fördelar. Exempelvis skulle man kunna tänka sig att man fick göra dubbla avdrag för råvaror som används. Då skulle det ju då vara lättare att satsa på dyrare men bättre råvaror. Det vill säga, har råvarorna exempelvis kostat 1 miljon så får man dra av 2 miljoner i resultaträkningen. Och/eller eventuell vinst skulle kunna få överföras till nästa år utan beskattning.

Eller så kan man ju tänka sig att ett Lågreklambolag får rätt till lägre moms när deras produkter säljs. En idé som med fördel skulle kunna kombineras med ett hälsoperspektiv på matvaror. Sätt normal moms på onödiga produkter som chips, godis, läsk mm men ta bort momsen helt på frukt och grönsaker. Ett Lågreklambolag som då sålde en cola läskedryck med minimalt med reklam kunde då i alla fall få behålla den lägre matmomsen medan ett högreklambolag com Coca cola eller Pepsi tvingades betala full moms.

Exakt vilka fördelar skulle vara kan ju diskuteras – ta in idéer helt enkelt från sådana som är intresserade av att satsa på Lågreklambolag. Alltså från de som helst vill sälja på kvalitet till lågt pris men utan reklam. Fråga dom vilka fördelar de skulle vilja ha!

Och det skulle ju kunna få finnas flera valmöjligheter att välja mellan.

Införandet av bolagsformen Lågreklambolag skulle med fördel kunna kombineras med en försämring för de företag som vill fortsätta med stora satsningar på reklam genom att reklamkostnader inte (över viss procent av omsättningen) vore avdragsgilla kostnader i ett Aktiebolag längre.

För som sagt. Reklam skapar ju inga nya produkter – reklam försöker bara få oss att köpa produkt X istället för produkt Y. Ofta genom avancerade manipulationer av oss. Läs någon av Robert Cialdinis ”Influence” böcker och bli förskräckt!

Vem ska nu ta tag i det här?

Att högern inte har några sådana här nya idéer är kanske inte så konstigt för de tror ju att marknaden ska ordna allt till det bästa. För dom är trosformeln att marknaden och vinstmaximeringen löser alla problem. Då behövs inget mer.

Men för oss som ser att högerns trosformel är en lögn? 

Varför är det så tyst från (S) & vpk till exempel? Kanske för att de också tänker som högern i praktiken?

Eller är de bara totalt fantasilösa?

Det hände sig så att Lucifer fick för sig att spela Gud.

I något läge där Anders Borg satt och funderade över livet i avskildhet (troligen på toaletten alltså) så talade alltså denne till Anders Borg och låtsades vara Gud:

Anders: Ahhhha Ohhh (trycker på toaletten)

L: Min son! Med djup kraftig röst.

Anders: Satan, nu slant handen. Jag som bara skulle klia mig.

L: Nej! Inte Satan! Det är Gud!

Anders: Gud?

L: Ja. Jag lovar. Se bara på hur jag skiner! Jag har en uppgift för dig.

Anders: Jaha ??

L: Jag har en uppgift för dig. Arbetslinjen!

Anders: Va ??

L: Kom ihåg vad jag sagt! ”I  ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden”

Anders: Varför sa du det?

L: Jag var arg för ni hade gjort uppror mot mig.

Anders: Jaså det. Men är inte det att vantolka lite?

L: ”Jaså det! Vantolka!!” (Rösten dånar och Anders blir lite rädd).

L: Här har människorna hittat på massor av maskiner och saker så de har färska tomater året runt och kan åka till andra sidan jorden på mindre än en dag. De  har hittat på maskiner som gör det för lätt för dom. Det är inget Anletes svett längre för Svenskarna! Och det ska du ändra på. Det ska bli lika eländigt i Sverige som i många andra länder. Det ska bli Anletes svett igen!

Anders: Jaha? Ahhahha Ohhh (Magen kommer igång så han trycker på).

L: Och det är bråttom. Rätt som det är hittar någon på maskiner så städjobben blir för enkla, lagerarbetare bara kan trycka på några knappar och sedan gå hem. Och så vidare i all oändlighet. Det finns stor risk att arbetstiden ska förkortas ännu mer. Det är ju slut på 14 timmars veckorna sju dagar i veckan. Då var det mycket Anletes svett! Nu är vi nere i 40 timmar i veckan! Ja du ser problemet. Utvecklingen går mot Inget Anletes svett längre!

Anders: Ok.

L: Jag har redan förberett det hela. Jag har låtit socialdemokraterna somna in så de inte begriper något längre och det är en stor depression på gång. (Det här var innan senaste finanskrisen.)

Anders: Sover socialdemokraterna?

L: Naturligtvis. Om de var vakna skulle de ju föra en tradtionell socialdemokratisk politik. Det skulle bli bättre och tryggare för alla. Ekonomin skulle utvecklas och det skulle bli fler jobb så ingen behövde vara arbetslös. Och värst av allt, jobben skulle vara trevliga och effektivare så mer kunde produceras på kortare tid. Precis som det hållit på i mer än hundra år nu! Det måste bli ett slut på detta annars blir det inget Anletes svett kvar alls och folk skulle få det så bra att de glömde bort mig helt och hållet!

Det kommer att bli ont om jobb och många kommer att bli arbetslösa. Då ska ni göra ingenting! Ni ska säga att folk inte vill arbeta och att det saknas drivkrafter för folk att vilja arbeta. Ni ska säga ”arbetslinjen” ofta och prata på så fort och så högt att om någon säger att det inte finns några arbeten att söka så är det ingen som hör dom.

Anders: Jag förstår inte riktigt. Om det inte finns arbeten för arbetslösa att söka så kan de väl inte få något jobb?

L: Precis! Ni ska piska folk med arbetslinjen att få dom att söka jobb hårdare och hårdare – men söka jobb som inte finns! Då blir det mycket Anletes svett och det blir precis som jag sagt att det ska vara.

Anders: Ohhh.

L: Vad?

Anders: Magen. Magen fungerade.

L: Jaha.

Anders: Men vad finns i det här för mig då?

L: Ni ska få makten!

Anders: Ok. Deal

Och på det sättet blev Anders Borg en av Guds alla profeter.

Moderaterna skrev så här för ett tag sedan på sin web:

”Avdraget (jobbskatteavdraget ) ger mer i plånboken och ökar drivkraften att jobba."

Vilka jobb?

Dels, finns ju färre och färre jobb att söka och sedan undrar jag VILKEN TYP av jobb? Det stora problemet med högerns ett jobb är ett jobb är ett jobb är ett jobb ett jobb är ett jobb är ett jobb inställning är ju att de inte förstår att vissa typer av jobb är de jobb vi vill ha för de ökar vårt välstånd medan andra knappast gör det. Ett nytt jobb som hårfrisör för att någon startar en ny frisörbutik tex har ju knappast någon betydelse medan ett nytt jobb som kan leda till export av avancerade high-tech produkter är exakt den typ av jobb som kan föra Sverige in i framtiden.

En gång hade man isskåp. De som producerade sådana slogs sedan ut av de som tillverkade kylskåp. Och de som sedan visat sig kunna tillverka bättre kylskåp har slagit ut de som inte följde med i utvecklingen. Saker och ting är inte statiska. Den typ av jobb som kan ge välfärd idag är sällan den typ av jobb som kan ge välfärd imorgon. Detta är så helt självklart att man undrar varför inte Östros eller någon annan täpper till munnen på Anders Borg genom att fråga honom "Vilken typ av jobb kommer er politik att skapa?"

Istället får man höra Anders Borg säga att (S) politik kommer att leda till 100'000-150'000 färre jobb och på det svarar Östros att (M) politik kommer att leda till 100'000-150'000 färre jobb.

!!!!!!!

Det är som att läsa bildtexterna i Kalle Anka. Total 100%ig brist på djup och analys i diskussionen.

Man kan ju undra och deppa över att (S) inte bemöter (M) på ett bättre sätt men de är ju totalt inompetenta som det synes att skala av M:s innehållslösa politik. Ta tex bara det här med Reinfeldts avskalade arbetarparti. Nej. Östros är som andra sossar - de fattar inget.

Visst, OK, (S) pratar mycket om behovet av utbildning av just denna anledning, att en utbildad befolkning kan föra oss in i framtidens Sverige medan andra jobb hotar att föra oss mot fattigdom. Och det är ju väldigt bra men det räcker ju inte. HUR ska vi se till att vi får rätt typ av jobb i rätt typ av framtidssäkrande företag? Högern tror ju att marknaden ska fixa det men som vi sett om och om igen, den giriga marknaden tar inget som helst ansvar utan vill bara ha vinst. Kan man få det genom att betala underlöner så blir det så. Den heliga vinstprincipen leder nämligen till sådant här:

”Syftet med sänkningen är att få fler att lämna utanförskapet och komma tillbaka i arbete, säger finansminister Anders Borg.” Precis som om det vore den enskilde som inte vill ha jobb. Hur många söker inte idag jobb med desperation? Och tar till alla möjliga medel att få ett jobb? Att så många inte fattar att det faktiskt också måste finnas jobb om folk ska få jobb. Det är outgrundligt.

Att piska folk att söka jobb som inte finns - vore det inte bättre att faktiskt visa på saker som kan ge oss fler jobb? Utbildning (jo det har (S)) och att understöda alla med bra idéer tex att på ett säkert sätt förverkliga dom i nya innovativa produkter och tjänster.

MEN, varför ska den intressantaste drivkraften vara att på olika sätt tvinga och piska folk att söka jobb – vilket som helst – som inte ens finns?

På 60-talet fanns det enligt en vän ungefär fem jobb tillgängliga per arbetssökande. Vad ledde detta till?  Jo, denna brist på arbetskraft gav upphov till drivkrafter som:

1. Rationalisera så att färre kunde göra mer arbete för det fanns inte tillräckligt många som man kunde anställa. Alltså, tvingades man investera i projekt för att automatisera och rationalisera. När man inte tvingas till sådant så kan man ju istället anställa folk som jobbar för 155kr i månaden. Är det bra det? Och, 
2. Drivkrafter att göra ett jobb trevligare, tryggare och mer välbetalt så att folk skulle söka just det jobbet. Är inte det bra det?

Och då på 60-talet hade vi ju också god tillväxt.

Smaka på den karamellen, du som tror att folk måste piskas att söka lågbetalda otrevliga jobb som inte ens finns och som inte garanterar vår framtid.

Tänk er istället drivkrafter (som de ovan på 60-talet) som tvingade exempelvis hamburgerrestauranger att utveckla och rationalisera deras stressiga trista lågbetalda arbeten så att färre kunde jobba där för högre lön i trevligare och mindre stressiga arbeten men ändå kunna servera fler hamburgare och mer varierade maträtter.  Upprepa denna tanke för andra lågbetalda ostimulerande arbeten som annan butikspersonal, städare, chaufförer, lagerarbetare, kassörskor mm.

Varför är det ingen som talar om behovet drivkrafter som gör att vi slipper den typen av ledsamma arbeten?

Varför är det idag så helt OK att pressa och tvinga folk att ta vilka jobb som helst men inte en tanke längre verkar ägnas åt att tvinga dåliga företag att utveckla sina arbeten så att de ligger i linje med moderna samhällen ??

Och, ett lätt sätt att åstadkomma brist på arbetskraft - som ju då skulle leda till drivkrafter som de ovan (för företag som inte kan flytta från Sverige) vore ju att sänka lagstadgad arbetstid/vecka för sådana jobb.

Du, käre läsare, vad är det för fel på sådana drivkrafter på företag? För oss som inte är självplågare ser jag inget fel alls på sådana drivkrafter nämligen.

Eller du kanske tror att du sitter säkert där med ditt intressanta högbetalda jobb och andra kan man skita i? Då säger jag till dig: DU - om du skiter i andra idag så är risken stor att dom skiter i dig imorgon och den morgonen kan komma fortare än du tror. Du fortsätter leva i din blindhet på egen risk.

Speciellt med tanke på att jag inte tror den stora krisen kommit än . . .

Kom ihåg, det du gör för din medmänniska idag kommer tillbaka på samma sätt imorgon till dig.

Så här bekänner Reinfeldt sin tro på kapitalismen:

”Socialdemokraterna har förlitat sig på den svenska kapitalismens förmåga att skapa resurser som socialdemokratiska politiker sedan har fördelat efter vad de uppfattar vara en rättvis fördelning.”   [Det sovande folket av Fredrik Reinfeldt, sida 43.]

Här ett exempel ur vardagen på hur kapitalismen fungerar när inget som fungerande lagar eller fackföreningar hindrar kapitalismen:

"155 kronor i månaden. Mer än så tjänar inte en textilarbetare i Bangladesh som gör kläder åt svenskar.”

Kapitalism är det gyllene mantra, den heliga tron, som driver vår höger framåt i deras arbete på att ändra Sverige. Centralt är tron på Den heliga vinstprincipen som ska leda till utopia. Ett upphöjande av girighet till den stora gyllene formeln för lycka och att det fungerar optimalt. Låt bara Adam Smiths osynliga hand regera! Men inte ens Adam Smith trodde så blint på detta som den moderna högern.

The invisible hand, he (Adam Smith) wrote, will destroy the possibility of a decent human existence "unless government takes pains to prevent" this outcome, as must be assured in "every improved and civilized society." It will destroy community, the environment and human values generally -- and even the masters themselves, which is why the business classes have regularly called for state intervention to protect them from market forces.

Vi kan sammanfatta dagens situation med att beskriva hur det var för ett tag sedan:

"Det gäller en kamp mot kapitalismens samhällsordning. Mitt uppe i vårt demokratiserade samhälle höjer plutokratin, den okontrollerade penningmakten, sitt huvud högre och fräckare än någonsin. Den reder sig till kamp mot demokratin och vi skola taga kampen." [Hjalmar Branting, 6 juni 1924]

Historien upprepar sig!  Ja, inte helt, en sovande socialdemokrati som glömt sitt arv tar inte kampen som dom borde. Och vi andra fattar nog inte ens vad Hjalmar Branting menade med demokrati! Han menade nämligen samma sak som Per Albin:

"Enligt Per Albins mening är 'demokrati en form av samhällelig samlevnad på likaberättigandets grund, med lika rätt för myndiga medborgare att deltaga i allmänna avgöranden, med lika rätt för envar att hävda sin mening, med lika rätt för alla till skydd och omvårdnad i olika avseenden och med samma förpliktelser för varje medborgare att efter måttet av kraft och förmåga tjäna det allmänna och gemensamma'."[Per Albin Hansson, Springpojken som blev statsminister"].

Resultatet av högerns framfart de senaste åren syns återigen med skrikande tydlighet.

När Boultbee köpte gallerior av Stockholms stad lovade Kristina Alvendal (m) att det skulle bli så bra så. Efter köpet genomförde Boultbee hyreshöjningar på 43 till 150%! Om någon undrar varför så kan jag tala om att sådana höjningar höjer vinsten!

Vantörs hemtjänst, av experter lågt räknat värderad till 20 miljoner, såldes för 69’500 kr. Efter nio månader tog man ut en vinst på fyra miljoner. Kulturkrabaten AB, Najs AB mfl har köpt förskolor för struntsummor och strax därefter plockat ut miljonvinster. Exemplen är otaliga som visar på att högerns tänkande har blivit Den religiösa politiken.

Men de vinsttroende står emot varje rationellt argument och all den erfarenhet skattebetalare nu får betala dyrt för. Man håller fast vid sin tro på att vinster ger bästa och effektivaste driftsformen med samma blinda visshet som troende inom extrema religiösa sekter. Men logiken är klar, precis som filmen Sicko visar, strävan efter vinst lockar fram giriga personer och skapar stressade medarbetare.

För människan är tänkt att arbeta för något bättre än att ge andra vinst. Ja, människan om hon inte ska förtvina måste motiveras av annat än bara pengar. Att ta hand om sina medmänniskor och se dom utvecklas, att få vara kreativa och skapa. Sådana icke-monetära motiv ger lyckliga och harmoniska människor och effektiva organisationer. Dyrkan av Mammon förstör oss och girighet legaliserad som vinstsyfte får vår välfärd att haverera.

Men sådana fakta, med sådana data hämtade från verkligheten kan naturligtvis inte döda den stora tron på kapitalismen. Religioner dör ju inte av fakta.

Men förstå mig rätt, vill människor ta sitt eget öde mer i egna händer så är det inte fel. Men då kan vi ju ha kooperationen och stiftelseformen som förebilder. Vi kan skapa en ny bolagsform som liknar aktiebolagsformen men utan vinstsyftet! Ett samhällsbolag där syftet istället är att ge personalen mer inflytande och med målet glada medarbetare och kunder. Den kan likna aktiebolaget men eventuell vinst ska vare sig beskattas eller delas ut, utan helt enkelt bara föras över till nästa år. Helt enkelt sätta som mål klart och tydligt det högern låtsas vi kan uppnå indirekt genom att släppa loss girigheten.

Verksamhet i privat regi är alltså helt OK tycker jag men då ska personalen äga verksamheten och syftet ska inte vara vinst utan att ge personalen ökad möjlighet att fatta beslut på gräsrotsnivå och med målet nöjda och glada medarbetare och kunder. För detta kan ju en ny bolagsform – samhällsbolaget – skapas i kooperationens och stiftelsens anda.  

Nu är det upp till dig och mig att på alla möjliga sätt stoppa denna vanvettiga nya "vinst religion" som hotar krossa inte bara välfärdssamhället utan också allt mänskligt. När fakta inte spelar någon roll och när ledarna inom socialdemokratin inte verkar fatta vad som pågår måste vi gräsrötter börja skrika mer och mer tills någon hör vår röst. Det får inte bli en till sosse som inte förstår!

Och det vore ju bra om vi slapp ha moderaten (M)ona som partiledare inom (S).

Ett minimum vore:

• Vänsterns partiledningar måste bli lika välorganiserade och vältrimmade som högern om vi ska vara säkra på att vinna.
• Vi måste på allvar ta itu med högerns Orwellianska språkbruk som försvagar oss enormt. – Se tex Reinfeldts avskalade arbetarparti.
• (S) måste genast börja hålla reda på alla de bevis som finns tex i form av artiklar i tidningar om HUR snett högerns sätt att vilja omskapa samhället fungerar. Att det inte leder till det utopia de hela tiden lovar och så blint tror utan att det istället lockar fram giriga och smarta människor och INTE alls leder till det högern så blint tror på. Nu gör högern – naturligtivs - en del strategiska reträtter tvingade till det av folkets ilska men högerns kalla penningfixerade hjärtan har inte ändrats och högern kommer fortsätta föra fram sin vantro. Detta måste bemötas med kraft. "Det finns ur framstegets och demokratins synpunkt ingen angelägnare uppgift än att förhindra högerpartiernas infernaliska spekulation i okunnighet och avund." [Per Albin 1:a maj tal 1930]. 
• Och kopplat till detta måste vi få igång en diskussion som klargör att pengar faktiskt i sig inte har något egenvärde. Att pengar bara är en skugga av det vi kan skapa. Och att då gäller det att se till att vi faktiskt ger möjlighet för människor att skapa - inte tvingas bli arbetslösa eller jobba i primitiva pigjob utan så mycket som bara är möjligt kan vara med om att ta fram framtidens high-tech innovativa produkter och tjänster.

Give us the tools and we will finish the job borde vi alla ropa högt till partiledningar och andra som makten haver.

Att inte lyssna på gräsrötterna och ta reda på hur DOM vill ha det med elförsörjning och annat är också något som försvagar oss enormt.

För ett parti som började lyssna på väljare och tog till sig de tankar som de som skapade socialdemokratin hade finns det en bländande chans.

Ett sådant parti skulle vara bra för 90-95% av Sveriges medborgare på kort och medellång sikt och i praktiken för 100% av Sveriges befolkning på lite längre sikt. Så vi får verkligen hoppas det kommer ett sådant parti eller att (S) vaknar upp och blir sitt gamla jag!