Demokrati och välstånd
Skrivet: 28 november
kl. 00:43
Två arbetarpartier?
På svt text kunde jag idag läsa:
”S-ledaren Mona Sahlin öppnar nu för en regering över blockgränsen. –Med de utmaningar Sverige står inför de kommande åren vore det en politisk katastrof med en minoritetsregering som är beroende av SD, säger hon. ”
Vilka partier inom det andra blocket? Inte alla väl? Inte m väl? Inte för att det i praktiken spelar så stor roll – de är alla inom alliansen mörkblå högerpartier idag – men för symbolikens skull. För trovärdighetens skull att det faktiskt handlar om en kamp mellan ”två helt olika samhällsmodeller.”
För det är faktiskt så det står i sossarnas eget valstrategi dokument:
”Vi ska visa för väljarna att valet 2010 är ett val mellan två helt olika samhällsmodeller.”
Har Mona inte läst det? Kampen mot Reinfeldts system. Ett system i vilket både målet och medlet är pengar. Där individen ensamt själv är sin lyckas smed och där emaptiska gärningar som sjukpenning ses som något som belönar fel sak och förvekligar människan. Hon nämnde ju Reinfeldts bok ”Det sovande folket” i sitt tal vid senaste jobbkongressen men har hon läst boken? Detta hårda egoiststyrda system står emot folkhemsmodellen där vi ska ta hand om varandra och uppmuntra varandra och där vi tillsammans blir starkast. Ett system som vill bygga verkliga värden som en välutbildad befolkning, jobb som inte bara ger en liten lön utan också utvecklar och stimulerar den som jobbar och trygghet. Mm.
Och en skillnad som vi ju sett hur det blir i praktiken nu med sämre resultat i skolan, sämre vård – ja för de sämst beställda i alla fall – dyrare el och så vidare och så vidare. Konsekvenser av det ohämmade kapitalistiska systemet redovisat i mängder av tidningsartiklar, inslag på TV och radio, i filmer som Sicko och böcker som Sälj hela skiten och i utredningar som ”Det där ordnar marknaden. Elforsk rapport 09:80” och så vidare.
Två system som är i sannerligen ”två helt olika samhällsmodeller” så pass olika som olja och vatten och nu inbjuder Mona till samarbete?
Ponera att Mona faktiskt sträckt fram en hand också mot (m) – worst case scenariot – hur har hon då inte bekräftat högerns rätt till att kallas arbetarparti, hur har hon då inte bekräftat att högern i grunden faktiskt är vädligt lika (s). Ja så lika att det faktiskt är fel att säga att det står en kamp mellan ”två helt olika samhällsmodeller” för vore det så så kunde man ju knappast tänka sig att samarbeta med högern – eller hur?
Någon måste ju ha talat om att det är ”två helt olika samhällsmodeller” för Mona och det var väl därför det fanns en del bra formuleringar i hennes tal vid jobbkongressen sist. Men det är ingen förståelse som nått in i hennes hjärta.
För då skulle hon inte sträckt ut den här sammarbetsinviten högerut för det är ju ett indirekt godkännande av Reinfeldt och därigenom av allt han står för. Hur ska Mona nu kunna kritisera och visa på skillnader – hon är ju villig att regera tillsammans med högern!
Och om det nu är så att både högern och s är arbetarpartier varför ska man då rösta på s? Högern är tydligen ungefär lika bra men lovar sänkta skatter så då kan man ju lika gärna rösta på dom.
Där själva kampen borde stått finns nu liten möjlighet att föra den. Mona har schabblat bort möjligheten att föra kampen där den faktiskt står som mest i fokus.
Och, om Mona nu har sådana här tankar, varför väntar hon inte tills efter att det blivit ett valresultat där det blivit så att SD blivit ett vågmästarparti? Men hon är ingen taktiker så nu kan vår kanske genom tiderna skickligaste strateg och taktiker, vargen Reinfeldt, slicka sig om munnen och verkligen äta upp s.
Monas Brutus Sahlins SD fobi
Mona förstår tydligen inte att det är Reinfeldts ideologiska systemskifte med dess oerhörda konsekvenser för Sverige, avvecklandet av folkhemmet som är faran. Inte ett nytt högerparti som SD.
SD är ju bara ett högerparti bland andra! Ett högerparti som profiterar på svenska politikers oförmåga att diskutera problem som faktiskt finns – men problem som är som alla problem. Problem att lösas helt enkelt. Men problem som inte kan lösas av Enfrågepartiet SD.
Problem blir inte mindre av att ignoreras och de försvinner inte heller av att man blundar för dom. Problemen blir större och riskerar bli ohanterbara. Varför kan vi inte diskutera problemen här när man kan göra det i Norge?
Vad är Mona rädd för? Att vi ska försöka lösa problemen?
Monas fobi mot SD har gett Reinfeldt ett fantastiskt taktiskt utgångsläge inför valfajten och återigen sticker Mona en kniv likt en Brutus i socialdemokratin som nu kan se fram emot sina sista självande hjärtslag, ett troligt nederlag orkestrerat av Monas korkade utspel.
Och vad säger vpk och mp?
Har Mona stämmt av den här idéen med sina två sammarbetspartners? I ”Valseger 2010” står att budskapet ska föras ut ”Tillsammans med v och mp”. Eller har Mona bara flugit iväg i sina tankar som när hon först föreslog ett samarbete med (enbart) mp? Visat samma bristande omdömme IGEN som i toblerone skandalen? Osv. Har hon inte stämmt av det här så får vi väl säga att Göran Persson sällan träffat så rätt som när han sa om Mona ”Hennes styrka är inte tänkandet,”Socialdemokraterna skulle kunna få egen majoritet. Men det är en unken unken socialdemokrati vi har idag och det är väl ingen ide att uppmana Mona att börja lyssna. För vi får väl nu klart konstatera att Mona aldrig blev en sosse.
Det behövs ett nytt socialdemokratiskt parti men var ska vi hitta det? De svaga, de utan pengar, de vanliga människorna kan nu med fasa se fram emot framtiden. Medan USA går mot ett land som mer liknar det gamla Sverige skapas nu det hårda samhället här i Sverige.
Nu gäller för var och en att se om sitt eget hus för hjärtana kommer att kallna ännu mer med en ny seger för högern och vi kommer att bli ännu mer ensamma.
Nu får vi klara oss själva, förvänta dig inget folkhem som hjälper dig vidare om du snubblar. Och så förverkligas de drömmar Reinfeldt uttryckte i sin bok "Det sovande folket" och på precis det sätt Reinfeldt beskrev i den boken.
Kusligt.
Och, ni rika som kommer att bli ännu rikare. Kom nu ihåg att budgetera för fler vakter, övervakningssystem, murar och taggrådar kring era hus. För så är det i länder som följt Reinfeldts penningdyrkande ideologi. Där vi alla ska dansa kring penningen.
Tvi vale säger jag.
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/democracy-and-wealth/entry/mona_brutus_sahlin
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
