Jo, visst har det blivit besvärligt och många pensionärer protesterar mot försämringar. Det kan låta så här:

”PRO anser det orimligt och orättvist att en person som arbetat ett helt liv ska betala högre skatt än en som arbetar.”

Jo, det kan ju låta rimligt. Jag tycker själv det är fel med denna skillnad i beskattning men är det verkligen rätt sak man protesterar mot?

Varför protesterar man så medvetet och genomtänkt och envist om just detta? Sverige är ju faktiskt i kris!

En kris som bara har hunnit börja!

Dagens pensionärer levde under en tid då det fanns framtidshopp. Det fanns jobb. Det blev bättre. Vi hade en stark fackföreningsrörelse som fungerade och såg till att allt inte bara hamnade i de rikas fickor utan att även medelsvensson fick goda lönepåslag varje år.

Det var en tid då solen lyste på vardagen, framtiden kändes trygg, brottsligheten var låg, ord som integrationsproblem fanns inte och vi hade snö på vintern.

Den tiden liknar en sörgård jämfört med idag. Idag finns inga jobb. Framförallt ungdomen har drabbats hårt. Tänk om dagens ungdomar kunde gå ut på en arbetsmarknad där det fanns fem sex jobb per arbetssökande som under 60-talet? Istället är det är oroligt och framtidstron är borta för många. Skolan är slagen i spillror på grund av flumteorier - och nu pga nerskärningar - så elever kommer ut utan att ha lärt sig något. Integrationsproblemen ökar och vi ser ingen ände på problemen för ingen tar tag i dom på ett konstruktivt sätt.

Samhället befinner sig i kris och alla – utom de rikaste - får det sämre. Ja, i alla fall om vi räknar in även andra saker än bara pengar som trygghet, möjlighet att få ett bra jobb och så vidare. Varför ska då pensionärer prioriteras? För att de byggt Sverige! Men hur har dagens pensionärer byggt Sverige? Är dagens problem med utförsäljningar av svenska företag till utlandet, en allt hårdare arbetsmarknad med sämre villkor och ökande hets inte en del av detta byggande av Sverige? Varför ska de som byggt Sverige på det sättet nu kunna sitta tillbaka i lugn och ro och inte drabbas av sitt byggande när nästan alla andra gör det?

Man hade det så bra, så fantastiskt bra. Man levde i världens bästa land och man tog emot det som gavs men man gjorde inte mycket för att det skulle fortsätta att vara så. Det var nog inte så att man medvetet satte egoismen i högsätet och bara tänkte på sig själv och inte längre brydde sig om att kämpa för att det skulle bli bättre, tryggare och rikare för andra. Men i praktiken blev det så.

Man glömde sina förfäders kamp för att det skulle bli ett bättre Sverige. Man trodde väl att det bara skulle bli fortsatt bra i Sverige – liksom automatiskt - och glömde att det bättre Sverige de levde i grundats av andra tidigare människors hårda kamp för ett bättre Sverige. De trodde att det räckte med att bara sköta sitt arbete och tänka på familjen. Gott i sig men inte nog. Aldrig nog.

Möjligen engagerade man sig för något i något land långt borta men man glömde bort basen, att förutsättningar för fortsatt välfärd också måste byggas här i Sverige. Som man sår får man skörda skulle man elakt kunna säga.

Nej, jag talar inte om alla men alltför många tog bara naivt emot allt det goda som kom emot dom och som var resultatet av deras föregångares hårda uppoffrande arbete.

Kanske dags för generationen som avsade sig ansvaret då och kunde leva det goda livet att idag axla ett ansvar som de inte gjorde då? Dagens pensionärer är piggare än någonsin och efter att ha levt ett långt liv har de rimligen samlat på sig mycket kunskaper och kontakter. Befriade genom pensionen från att säkra överlevnaden så har de ju också mycket tid.

Dessa erfarna pensionärer skulle kunna göra en fantastisk insats för Sverige. Att få fart på basen för vår välfärd: Att många fler nya high-tech företag kan startas, att turistnäringen kan öka, att skolan kan börja ge nödvändig kunskap till barnen, att nyanserat börja lösa integrationsproblemen, att säkra tryggheten både angående sjukvård och brottslighet. Och så vidare.

Om inte så för barnen och barnbarnens skull?

Det skulle bli en värdigare kamp än att bara kämpa för mer pengar, det vore en större kamp, en viktigare kamp och en kamp som skulle ge er mer glädje.

Och paradoxalt nog skulle ett rikare land naturligtvis också kunna ge bättre pensioner.

Saknas idéer så börja med att surfa på den här bloggen. Här finns mycket idéer och sedan väntar hela internet.

Kanske inte alla pensionärer har kraft och ork att föra kampen men för de som orkar organisera sig och kämpa för att få några hundralappar till borde orken definitivt finnas. Och naturligtvis finns det många fler.

Så upp till kamp ni pensionärer för ett bättre Sverige för barnen och barnbarnens skull!