Djurhomeopatens blogg

 Fick ett telefonsamtal från en kattägare som har en väldigt skrikig hankatt. Katter skriker ju gärna när dom vill para sig och denna katt ska senare användas till avel så dom vill inte kastrera honom. Det går att kastrera kemiskt också men eftersom hon, ägaren, hört att det ibland blir permanent och att katten aldrig blir fertil igen så vill hon prova en annan metod.

Jag förklarade för henne att eftersom det här är ett naturligt beteende, ett beteende som vi människor stärkt i och med att vi vill att våra djur ska vara mer fertila, så går det inte att behandla bort med homeopati. Men visst så kan vi behandla kattens stress som förstås ökar markant när han har detta beteende. Hon tyckte det var värt ett försök så vi får se hur det går.

 En hundägare hörde av sig för att hennes hund kliade sig väldigt mycket på svansen och runt baken. Jag rådde henne att uppsöka veterinär för att få reda på om det kanske var skabb, eksem, analsäcksinflammation eller nått annat.

Nästa dag ringde hon och sa att hon fått beskedet att det var analsäcksinflammation och att veterinären tömt och spolat analsäckarna men att hon, hundägaren, ville undvika att ge honom antibiotika om det var möjligt. Eftersom det var var kvar i analsäckarna så fick hunden Hepar. Mentalt stämde hunden också väldigt bra in på Hepar. Han visade tydlig aggression när matte försökte smörja såret med Ringblomssalva, trots att han i vanliga fall var väldigt snäll.

Efter ett dygn på Hepar så blev det mycket bättre men hunden hade uppenbart ont så jag rådde henne att ge honom Metacamen (smärtstillande och antiinflammatoriskt) som veterinären skrivit ut. Sagt och gjort. Efter 5 dagar på Hepar och Metacam var hunden helt återställd 

 Katten E som jag haft i behandling tidigare sprang bort i februari. Han är ganska rädd av sig och mycket skygg för människor. Matte letar och ropar, sätter ut mat och sätter upp lappar. Men ingen har sett till E. Det är kallt ute under den här tiden. Minus 15 är ingen ovanlighet, och mycket snö. E är en innekatt och är inte van vid att vara ute. Men matte vägrar ge slaget förlorat.

I helgen ringde hon mig och berättade att E kommit hem igen! Han är mycket mager och har några småsår men mår annars rätt bra. Han har blivit ordentligt undersökt av veterinär och hon sa att det var otroligt hur bra han klarat sig. Tänk, han har varit ute i en och en halv månad. I denna köld. Jag kan inte förstå hur han klarat sig! Det är fantastiskt 

Nu får han specialfoder med mycket fett och protein och så ska han få homeopatmedlet Alfalfa för att han ska lägga på sig lite snabbare. Han ser ut som ett benrangel och nästan ragglar fram. Men han är vid liv 

 En kollega ringde mig igår och ville ha hjälp med lite nya tankar på en katt hon fått in på behandling. Ibland blir det ju så att man stirrar sig blind på ett fall och behöver nya fräscha tankar och synvinklar. Det var ett lite ovanligt fall. En honkatt, 13 år, som är väldigt tunn nästintill avmagrad men väldigt bukig. Hon vill gärna gosa men tar aldrig själv initiativ till det. Hon togs för tidigt från mamman, hon var max 10 veckor (12 veckor är gränsen) så hon var extremt snuttig som kattunge och lite bortkommen. Mer om henne:

* Extremt renlig av sig

* Älskar att bli duschad om hon får sitta i mattes famn

* Blir förkyld en gång om året

* När hon blev kastrerad så blev hon SKENDRÄKTIG! Mycket underligt!

* Äter väldigt lite och dricker ännu mindre

* Mycket tandsten

* Tappar mycket päls (bondkatt)

* Rädd för plötsliga rörelser

* ÄLSKAR värme, kan inte få nog av det

* Väldigt bleka slemhinnor

* Haft en fettknöl på vänster framben som opererades bort för några år sedan

Vi diskuterade fram och tillbaka länge och enades om att hon antagligen behöver homeopatmedlet Thuja. Min kollega ska ge henne det så får vi se om hon blir bättre. Hon är väldigt illa däran så det är inte säkert att hon blir helt frisk men åtminstone bör hon pigga på sig och börja äta mer. Jag håller er uppdaterade.

 Idag har jag varit ute hos en bonde och tittat på en tacka med klövspaltinflammation. Hon ska få Hepar för att dra ut varet och Hypericum för smärtlindring i några dagar så ska vi se hur det fortlöper.

 Dagen innan nyårsafton frågade min granne om jag hade något som kunde hjälpa hennes skotträdda hundar att inte bli så stressade över alla smällare. Hon fick Acontium att ge dom. Här om dagen träffade jag henne igen och frågade hur det gått med hundarna. Båda hennes hundar hade suttit lugnt i soffan och tittat sig omkring när det smällde utanför. En av hundarna hade krupit upp i hennes knä för att få lite extra stöd när det smällde som värst men annars var dom mycket lugna. Min grannes mor hade kommit över med sina två hundar, varav den ena är döv och följdaktligen inte bryr sig om smällare. Men den andra kröp längst väggarna och kissade på sig. Han fick också Aconitum och efter 10 minuter låg han och sov på filten med sin hundkompis 

Det kallar jag gott betyg!

 En 3-årig tik som blivit steriliserad. Dagen efter får hon Bellis perennis på morgonen och mitt på dagen och Arnica på kvällen, denna dosering får hon sen i tre dagar. Matte kan inte ge dom smärtstillande tabletterna hon fått av veterinären för tiken har diarré, antagligen en reaktion på narkosen. Men redan dagen efter operationen, då tiken fått dom första doserna Bellis perennis, visar hon ingen smärtpåverkan alls och matte, som aldrig använt homeopatmedel förut, kallar det för "mirakelpiller" 

 Jag var och hälsade på en kollega i några dagar. En morgon satt vi i hennes kök och drack te och pratade när hennes telefon ringde och en desperat hästägare bad oss komma ut till hennes häst. Under natten hade hennes sto, en falabella, fött ett döfött föl. Fölet hade fastnat halvvägs ute och veterinär tillkallades. Veterinären fick lätt ut fölet och stoet var lite medtaget men mådde förövrigt bra. Tyvärr så kom inte efterbörden (moderkakan) ut. Veterinären sa åt henne att ha is i magen och vänta upp till ett dygn innan hon kontaktade honom igen. Ett konstigt uttalande då stoet kan bli förgiftat om efterbörden ligger kvar för länge.

Nu ville ägaren höra om homeopati kunde hjälpa hennes häst. Hon hade lett henne i 10 minuter var 30:de minut men inget hände. Vi åkte ut och pratade närmare med ägaren och tittade på hästen. Hon verkade nedstämd och ha en del ont och hon hade inte ätit något efter förlossningen. Det första vi gav henne var Ignatia, ett medel som löser sorg. Efter att det verkat i 20 minuter så började stoet att äta och ägaren upplevde att hon fick mer kontakt med henne. Så då fick hon ett annat medel, Sepia, som är känt för att kunna hjälpa kroppen att få ut efterbörden. Ägaren fick också instruktioner att fortsätta skritta hästen med jämna mellanrum och att höra av sig till oss senare under dagen. 

I bilen på väg hem, ca 1,5 timme efter första dosen så smsade ägaren att hela efterbörden var ute och att stoet piggat till sig betydligt 

 En ung kvinna kontaktade mig och berättade om en av hennes råttor som hade en kindböld. Den hade dykt upp helt plötsligt och råttan, en hona på 1 år, hade nu fått två olika antibiotikakurer utan resultat. Kindbölden hade suttit där i 2 månader och veterinären kunde nu bara rekommendera att söva råttan och skära upp bölden. Matten ville helst undvika detta då hon var rädd att råttan inte skulle överleva sövningen. Jag skickade homeopatmedlet Hepar, känt för att öppna upp bölder och dra ut varet.

Efter en vecka får jag ett mail där hon överlyckligt berättar att endast 2 dagar efter att råttan fått medlet så öppnar sig bölden och varet börjar rinna ut. Och nu såg det väldigt fint ut och höll på att läka ihop. Hon var jätteglad att en sån enkel behandling kunde ge så gott resultat. Och det var självklart jag också 

 M, en 5-årig Shetland Sheepdog, blir oprovocerat påhoppad och svårt biten i bogen av en Staffordshire bullterrier. M blir chockskadad med blekt tandkött, stora pupiller, kalla tassar och förvirrat beteende. Ägarna ger homeopatmedlet Aconitum på väg till veterinären och chocken släpper. Hos veterinären blir M sövd och undersökt. Det visar sig att han har tre djupa bitskador och flera ytliga. Veterinären sätter dränagerör och ger smärtstillande. Ägarna vill helst undvika att ge antibiotika och mer smärtstillande, om det är möjligt, då Ms mage tidigare reagerat våldsamt på det. Dom kontaktar mig för att få hjälp.

Eftersom dom redan gett Aconitum för att häva chocken så riktar jag in mig på det rent fysiska. I ett sånt här läge så jobbar man bara rent akut, alltså så bryr jag mig inte om att fråga frågor som vilken sida hunden helst ligger på, vad han tycker om mat eller dylikt, som jag skulle fråga om det inte var akut, utan jag tittar uteslutande på dom fysiska skadorna. M får Arnica, 3 doser om dagen i 4 dagar. Arnican är smärtstillande, antiseptiskt och läkande. Det första dygnet är M låg och ligger mest och vilar. Blicken är inåtvänd och han verkar inte vara "med". Men sen piggar han på sig och även om han är långt ifrån sitt vanliga spralliga jag så är han gladare och verkar inte ha speciellt ont. En vecka senare tas dränagerören bort och såren håller på och sluta sig. Men det ligger fortfarande mycket var bakom sårskorporna och området är svullet, rött och mycket ömt. Så M får Hepar, en dos om dagen i 3 dagar. Dagen efter första dosen Hepar så börjar sårskorporna lossna och var kommer ut. Dag två har skorporna, den största stor som en handflata, lossnat helt och varet formligen rinner utför bogen och ner över benet. Men M är pigg och verkar inte ha ont utan det kliar mest, ett tecken på att det börjar läka. 

Två veckor senare är ägarna med M hos veterinären för att kolla upp såren. Veterinären tycker det ser väldigt bra ut. Det största såret är nu bara 2x3 cm stort och rosaaktigt, men är helt slutet. Efter ytterligare två månader är pälsen helt utväxt och såren har nu blivit ärr. M är sitt vanliga jag och har inte ens blivit rädd/aggressiv mot den hund som bet honom, något som jag tror kommer från att ägarna stoppade i honom Aconitum, som är känt för att häva chock.

 F var en djävulsk katt, enligt hennes matte. Bara ett halvår gammal hade hon strimlat det mesta i hemmet, speciellt mattes favoritsaker som ett par stora och väldigt dyra högtalare. Alla sladdar och blomkrukor hon kunde få tag på gick samma öde till mötes. Det märkliga med denna katt var att hon bara tog sönder saker som hennes matte var fäst vid och hade hållit på med just den dagen. Hade hon tex planterat om några blommor så var det bara dom blommorna F förstörde när hon fick chansen, dom andra blommorna rörde hon inte - den dagen.

När matte sa ifrån till F så svarade hon med att hugga matte i ansiktet! Ordentligt! Matten hade ärr och sår i ansiktet och på händerna där F bitit henne när saker inte gick hennes väg. Många är säkert dom som för längesen skulle ha omplacerat eller till och med avlivat en katt som F. Men hennes matte hade varit med om mycket i sitt liv och såg i F en missförstådd och obalanserad varelse som behövde förståelse och kärlek, och kanske hon kunde bli hjälpt av homeopati. 

Matten kontaktade mig för att F skrek innan hon bajsade. Det gjorde hon varje gång och hade alltid gjort. Veterinären kunde inte hitta något fel. F åt hysteriskt all mat hon kom åt och gick till och med upp på bordet och snodde mat från tallriken när matten satt och åt.

F kom till matten vid 6 veckors ålder, alldeles för tidigt då en kattunge ska vara hos sin mamma i minst 12 veckor. Men F hittades ute där någon dumpat henne och hennes kullsyskon, så hon fick en ny chans i livet men hade lite svårt att anpassa sig. En del utmärkande drag för F var:

* Fiser mycket och det luktar VÄLDIGT illa. Hon är ofta hård i början av bajsandet och lös på slutet.

* Diktatorisk och blir mycket aggressiv om det inte går hennes väg.

* Mycket kelig och tillgiven, men bara på hennes villkor.

* Vill vara i centrum hela tiden, är extremt självcentrerad.

* Är mycket smart och styr redan alla dom andra djuren i familjen med list och aggressivitet.

* Hon har två sidor - en jättegosig och en terrorist.

* Pratar mycket och spinner ofta.

*Är väldigt smärtkänslig men ändå helt orädd, förutom separationsångest som hon lider svårt av så har hon inga rädslor.

* En riktig skitgris som drar sig till smuts och går gärna ut i garaget och rullar sig i olja. Och hon tvättar sig mycket dåligt.

* Dricker väldigt mycket, dricker ofta och mycket åt gången.

Det här är, som du säkert förstår, ett ovanligt fall. Och det tog mig tid att hitta ett homeopatmedel som skulle kunna hjälpa F. En vecka efter att hon fått det medlet hade hon blivit värre. Hon låg på lur och attackerade familjemedlemmarna. Hon förstörde om möjligt ännu mer saker. Men det hade blivit bättre med bajsandet, hon skrek nu inte varje gång och bajset var mer normalt. Jag bad matten ha is i magen och det fick jag förövrigt också ha. Jag trodde att det bara var förstförsämring men blev osäker. Tänk om jag hade gett fel medel?!

Två veckor senare hade F lugnat ner sig betydligt. Hon hade helt slutat med att attackera och bita sin matte. Vid tillsägelser så gick hon istället undan, vilket matte givetvis var glad över. Hon skriker bara ungefär hälften av gångerna hon bajsar. Dom gånger hon inte skriker är bajset normalt, annars är det hårt i början och löst i slutet. Hon har blivit mycket bättre på att tvätta sig och söker sig inte till smuts i samma utsträckning. Hon är gosigare mot matte och deras relation har blivit lugnare och stabilare även om hon fortfarande har diktatoriska tendenser. Också det överdrivna drickandet har lugnat ner sig markant. Efter 6 veckor får hon en ny dos av samma medel och den positiva utvecklingen fortskrider, långsamt men stabilt. 

En månad senare hör matte av sig och berättar att F svullnat upp rejält på höger baktass. Veterinären tror att det är ett sår som varat sig och säger åt matten att hon måste pressa ut varet självt flera gånger varje dag fast F skriker av smärta bara man nuddar tassen! Jag skickar ett medel som heter Hepar och som är specifikt till att dra ut var ur sår. En vecka senare har allt var försvunnit och tassen ser nästan helt normal ut och F börjar komma tillbaka till sitt vanliga jag.

Efter en dryg vecka får hon en ny dos av medlet hon fick innan skadan i tassen. Detta på grund av att hon har börjat attackera mattes ansikte och händer igen, med enda skillnaden att hon nu spinner under tiden! Denna dos svarar hon bra på och slutar bitas och blir trevligare och mer av en i familjen istället för att försöka styra den. Efter det hör jag inte något mer av matten. Så är det ju tyvärr ibland, att man inte får något bra avslut för att ägaren av någon anledning avbryter eller väljer att inte fullfölja behandlingen. Men F blev ju i varjefall bättre och jag hoppas att hon fortfarande mår bra och är harmonisk.

För många år sedan jobbade jag i en djuraffär. Många av hundägarna blev ängsligare ju närmre nyår det led. Deras hundar var, i olika grad, rädda för fyrverkerier och andra smällande saker. Det här är ju ett svårt problem som många hundägare står inför så här i slutet av året. Jag har hört många berätta om sina rädda hundar. En av dom var en hund som ofta var inne i min affär. Hon var en stor vacker och underbar rottweilertik som älskade alla. Hon var glad och gosig, framåt och busig tills hon hörde smällare då hon blev så rädd att hon föll ihop och dregglade, blev okontaktbar och skakade okontrollerat i hela kroppen. Hennes husse tillbringade varje nyårsafton i ett ljudisolerat skyddsrum med sin hund och dagarna runt nyår var hon så neddrogad att hon knappt kunde gå. 

Det här är långt ifrån unikt, tyvärr. Många som inte har hund förstår inte problemet. Och många hundägare är förtvivlade över att se sina hundar så rädda att dom inte kan fungera normalt. Men det finns hjälp att få! Det finns bland annat en speciell CD med ljud av fyrverkerier och annat som man ska låta hunden lyssna på som ett slags "vaccinering". Jag har hört flera hundägare som tycker det funkar bra.

På Smällarupprorets hemsida finns flera bra tips om vad man kan göra för att förebygga att hunden blir skotträdd och vad man bör göra om hunden blivit rejält skrämd. 

Det finns också ett homeopatmedel som är mycket bra vid chock och som man kan ge både förebyggande dagarna runt tex nyår och i efterhand om hunden blivit rejält skrämd. Jag har använt det till en av mina hundar som förut var skotträdd. Han var långt ifrån så rädd som hunden jag skrev om tidigare, men han sprang från fönster till fönster och skällde och skällde. Han kunde inte lugna ner sig på flera dagar. Han fick detta medel, som heter Aconitum, dagarna runt nyår och blev mycket lugnare, men året därpå märkte vi att han stressade upp sig igen när dom dagarna innan nyår började smälla smällare, så även det året fick han Aconitum. Det är nu tre år sedan han fick sista dosen och han är nu så pass lugn på detta område att han skäller till en gång om vi kommer nära enstaka smällare när vi är ute på promenad men inomhus så är han lugn. Visserligen står han vid fönstret och gruffar lite vid dom första smällarna på nyårsafton men han tröttnar snart och går och lägger sig i soffan. Han kommer aldrig att älska smällare, som min förra hund gjorde, men jag känner att så länge han inte är rädd så är det helt okej.

Jag har hjälpt flera, både djur och människor, som är extremt skotträdda eller helt enkelt tycker att det är mycket obehagligt med detta smällande.

 Här om dagen hade jag uppföljning om den rädda illern M. Det var ca 3 veckor sen sist han fick sitt homeopatmedel och matte rapporterade att han nu hoppar upp i soffan och busar omkring, något han inte ens varit i närheten av tidigare. Och när matte står i köket så kommer han och drar henne i byxbenen för att få henne att busa med honom. Han är betydligt lugnare och stressar inte upp sig lika lätt som tidigare. Han kan äver ligga och sova en liten stund med burdörren stängd! Ett STORT framsteg då han tidigare blev helt panisk i den situationen! M har börjat lystra till sitt namn och det märks att han är intresserad av kontakt men inte riktigt vet hur han ska bete sig. Tidigare har han alltid sprungit och gömt sig när han ska tvätta sig, nu ligger han mitt på golvet och njuter uppenbart av att vara i centrum för mattes uppmärksamhet.

M är fortfarande mycket rädd för beröring så vi fortsätter hans behandling för att få honom att lugna ner sig även på den punkten. Uppdatering kommer.

 Ls ägare kontaktade mig när L var 8 veckor gammal. Hennes mage var extremt uppsvälld och hon var slö och frånvarande. Matten hade varit hos tre olika veterinärer som sagt olika saker och L hade fått Flagyl (antibiotika) och paraffinolja utan resultat. Efter röntgen som konstaterade gaskolik fick hon Minifom (bryter ner skum och bubblor orsakat av nedsvald luft). Även det utan resultat.

Redan när L var 4 veckor började hennes mage svullna och matte tyckte att hon inte riktigt hängde med så som hennes kullbröder gjorde. Svullnaden gick lite fram och tillbaka i några veckor men sen förblev magen svullen hela tiden. Hon reagerar inte med någon smärta när man rör vid henne eller masserar/trycker på magen. Hon leker glatt fast bara ett litet tag sen måste hon vila.

Eftersom jag aldrig hört talas om gaskolik hos katt tidigare (hos häst är det inte helt ovanligt och hos nöt och får finns en liknande åkomma som kallas för trumsjuka) så pratar jag med flera av mina kollegor och även med ett par veterinärer men ingen av dom har heller stött på det tidigare. Så jag ger det medel som är väldigt specifikt vid just gaskolik och jag och matten har nästan daglig kontakt just för att Ls tillstånd verkar vara rätt allvarligt, inte minst för att hon är så ung.

L blir lite piggare och skuttigare men magen är oförändrad och L verkar behöva bajsa men kan inte, sitter och trycker men inget kommer. Ett allvarligt problem hos en kattunge. Hon får då ett annat medel som ska lösa upp proppen som verkar sitta i tarmarna. Dagen efter bajsar hon normalt igen.

En vecka senare får hon ett tredje medel som har visat sig framgångsrikt hos djur med akuta magproblem. Hon bajsar bra och magen verkar inte lika superspänd längre. 

Några dagar senare så ringer matten mig och säger att hon nu känner en knöl på vänster sida i Ls mage. Jag säger åt henne att hon måste åka till veterinären och röntga henne igen eftersom det inte finns en möjlighet att säga vad det kan vara utan det. Hon hör av sig nästa dag och berättar att denna fjärde veterinär upptäckt en medfödd missbildning på Ls tarmar. L har fått somna in.

Det här fallet visar hur viktigt det är att alternativare samarbetar med veterinärer och vise versa. Hur mycket jag än hade behandlat L så hade hon inte kunnat bli frisk. Synd bara att dom första tre veterinärerna missade denna missbildning. Märk väl att om L på något sätt visat smärta så hade jag inte tagit mig an fallet utan skickat henne direkt till veterinär!

K är en dvärgpudel som har haft urinvägsinfektion 2 ggr trots att hon bara är drygt ett år. Hon har också problem med att hon hetsdricker, enorma mängder för hennes storlek. Ibland dricker hon så hetsigt och så mycket att hon kräks.

Det hela började med att hon fick rinnande diarré. Hon fick stoppande medel av veterinären men efter några veckor började hon kräkas. Veterinären gjorde då UL (ultraljud) och kontraströntgen men hittade inget fel, så dom misstänkte magsår. Hon fick då magsårsmedicin, när den inte hjälpte så bytte dom till en annan som fick stopp på kräkningarna. Några månader senare började detta hetsdrickande och hon fick antibiotika mot urinvägsinfektion efter att veterinären upptäckt en obalans i urinens pH-värde. Hon blev bra från urinvägsinfektionen men efter ett tag kom den tillbaka och hon fick en till dos antibiotika. Hetsdrickandet med kräkningar kom och gick. Här söker matten upp mig och undrar om jag kan göra något.

Det här är några av dom saker jag får reda på om K:

* Har ätit dåligt ända sen hon var liten

* Ligger oftast på vänster sida när hon vilar/sover

* Hade början till öroninflammation som valp, fick veterinärmedicin mot det

* Hostar och harklar sig rätt mycket, äter gräs ofta (då börjar jag direkt tänka på att det kan vara problem med tonsillerna)

*Hon är mattig, trots att dom är 4 st människor i familjen så vill hon helst vara med matte

* Hon vill vara i centrum hela tiden, lägger sig gärna så att dom nästan snubblar över henne

* Är lite försiktig med främmlingar, framför allt män

* Har inga kända rädslor

*Älskar att bli klappad och pillad med

* Blir lite stött om hon får en tillsägelse

Eftersom det här är, för mig som djurhomeopat, ett klassiskt fall av att veterinärmedicinen har undertryckt problemen så väljer jag att ge konstitutionsmedlet. K får en liten förstförsämring och kräks och blir lös i magen ett dygn efter att hon fått medlet. Men sen börjar hon må bättre. Efter ett par veckor gör dom en koll hos veterinären. Urinvägsinfektionen är då utläkt och Ks pH i urinen har normaliserats. Eftersom allt går så bra med K så bestämmer vi att matte ska höra av sig när det verkar som om K behöver påfyllning av medlet. 

Tre månader senare så ringer matte och säger att Ks ögon rinner en del och när hon fick ett nytt hundgodis härom veckan så fick hon diarré och problem med analsäckarna. Hon hade väldigt ont när hon bajsade så dom åkte in akut till veterinären och tömde analsäckarna. Men sån tur var behövde hon inte äta antibiotika. Hetsdrickandet och kräkandet har helt försvunnit och hon har inte haft ens något tecken på urinvägsinfektion sen hon fick homeopatmedlet. Hon äter bättre nu och har nästan helt slutat äta gräs också. K får en till dos av samma medel men lite högre potens. Jag skickar också recept på ingefärsvatten och instruktion om hur hon ska använda det på analsäckarna om K i framtiden får mer problem med dom.  Uppdatering på detta fall kommer senare.