Djurhomeopatens blogg

 "Omkring 25% av all fisk som fångas dumpas i havet. Detta för att den är för liten, för olönsam eller för att den tillhör en art vars fångstkvot redan är full. I Sverige innebär det att 60.000-70.000 ton fisk om året dumpas. Nästan all fisk dör av hanteringen." 

ur Tyst hav - jakten på den sista matfisken av Isabella Lövin

Håller på att läsa ovanstående bok, en mycket skrämmande läsning. Alla borde läsa den och tänka sig noga för innan man köper fisk och stödjer detta fullständigt vansinniga sätt att hantera naturens resurser! En bok högstadieelever borde få möjlighet att läsa och diskutera, istället för den skönlitteratur typ Möss och människor som jag själv tvingades läsa.

Jag har bara läst 40 sidor och gapar av förvåning av hur Sveriges regering och Fiskeriverket kan ha låtit detta pågå. Det är ta mig faan skandal! Läs boken så förstår du vad jag menar. Fler citat ur den bok lär dyka upp här.

 "Sopförbränning är populärt i Sverige. Ungefär hälften av alla hushållssopor bränns. Dessutom har många kommuner i Sverige en överkapacitet i sina system. För att hålla ugnarna i gång importeras avfall. Enligt Naturvårdsverket importerade svenska kommuner sammanlagt 470 000 ton sopor år 2005."

ur boken Skräp av Mattias Hagberg

 Såg en intressant film härom dagen. The devil´s disease heter den och det är en dokumentär om hur man upptäckte och hur man försöker bekämpa en dödlig sjukdom hos djuret Tasmansk pungdjävul. Av en slump upptäcktes det att vissa pungdjävlar hade stora utväxter på huvudet och i munhålan. Det slogs fast att det var en slags cancer, och även fast man aldrig stött på det tidigare så visade det sig att just denna cancerform spreds via bett från redan drabbade pungdjävlar.

Idag har 70% av alla pungdjävlar, som endast finns på Tasmanien utanför Australiens kust, dött på grund av denna sjukdom. Forskare, zoologer och frivilliga kämpar för att stoppa cancern från att sprida sig eftersom man fruktar att den i så fall kommer slå ut hela beståndet av pungdjävlar.

Jag hade ingen aning om att den tasmanska djävulen är utrotningshotad. Det är ett underbart fascinerande djur och jag kommer att stödja kampen för att hålla dom kvarvarande individerna friska och säkra. Gör det du med! Tassiedevil är en organisation som jobbar med just det.

 The whale that exploded är en dokumentär om en kaskelott som strandar utanför Taiwans kust. När dom fraktar kadavret, med lastbil, till ett ställe där det kan dissikeras så exploderar helt plötsligt valen - bokstavligt talat. Blod och inälvor sprids över ett stort område mitt i en stad. Spännande bilder (om man är som jag, vissa kanske kan tycka att dom är stötande) men det är ju inte direkt ett mysterie att en kropp som börjat brytas ner bygger upp gaser och kan explodera.

Men den är lite kul att se, om inte annat för att den är så amerikanskt uppbyggd. Sensationslystnad och en tro att bara västerländska experter kan lösa ett sånt här mysterie 

 Hittade en intressant blogg apropå vargjakten. Kunde inte sagt det bättre själv faktiskt!

 Strax börjar den andra delen, av tre, av dokumentären Yellowstone på svt 2. Den tycker jag verkligen att du ska titta på om djur och natur intresserar dig 

 Igår såg jag filmen Marley & jag, en film om en bångstyrig labrador. Jag har hört talas om boken, som filmen baseras på, men inte läst den själv. När jag hörde en intervju med författaren för några år sedan så sa han skämtsamt att Marley varit som ett barn med ADHD. Boken är skriven av John Grogan och handlar om hans "galna" labrador som, enligt John, inte beter sig normalt och är helt oförbätterlig. 

I filmen spelar Owen Wilson och Jennifer Aniston huvudrollerna som det nygifta paret som skaffar en hund. Labradoren Marley gör intåg i deras liv och allt blir upp- och- ner- vänt. Första halvan av filmen satt jag och kommenterade alla fel dom gjorde med denna stackars hund (hundinstruktör som jag är ) och att det inte var konstigt att dom hade dom problem dom hade med honom. Hade dom läst på lite om hur man ska sköta och träna en hund så hade det aldrig blivit en bok och en film. Tillslut frågade min man om jag tänkte kommentera detta hela filmen igenom eller om jag kunde vara tyst en stund  

Familjen utökades med 3 barn så småningom och Marley blev äldre och lugnare men hittade emellanåt på obeskrivliga hyss. Tillslut så gick det som alltid i kärleken mellan hund och människa. Hunden blir för gammal och du som människa måste skiljas från din vän. Sista biten av filmen grät både jag och min man och satt med våra hundar i knät. Många minnen och starka känslor väcktes av denna film så vill du fnissa åt en bångstyrig hund, ägare som inte har en clue och snyfta över dom starka känslor som en hund och dess ägare kan utveckla mellan sig så är det här en sevärd film.

 Katt på liv och död - Hur jag besegrade min allergi av Åke Beckérus är en bok där du inte bara får läsa om hur han vägrade avliva sin katt, trots att han vid några tillfällen var på väg att dö av sin svåra kattallergi. Utan här får du också en liten inblick i hur det var att vara FN-soldat mitt i krig på 70-talet, hur läkare vägrar att diskutera fakta med sin patient och hur den mänskliga kroppen KAN läka sig själv bara man ger den tid.

Beckérus tar upp väldigt extensiella frågor, som: Har du rätt att ta livet av en annan varelse?  Är allt liv lika mycket värt? Och vem bestämmer om någon annan inte har rätt att leva?

Ett mycket lättläst och rolig bok, som väcker frågor och ger allergiker hopp.

 Livräddaren på fyra ben av Anders Hallgren, en av världens mest erkända hundpsykologer och hundtränare, är en bok i hur du steg för steg tränar din hund i att varna vid brand och rök. Det har visat sig att hunden varnar omkring en minut innan den mekaniska brandvarnaren. En minut...det är lång tid i en brand.

Den är lättförståelig och jag tänkte försöka mig på att träna min valp i detta. Träningen tar 6-8 veckor. Det finns även kurser att gå i detta om du känner dig osäker på hur du ska träna själv.

 21:05 på SVT2 ikväll kommer den skrämmande, faschinerande och mycket sevärda dokumentären Sharkwater - the truth will surface. Om hur massor med hajar dödas på ett grymt sätt för att det finns mycket pengar att tjäna på tex hajfenssoppa.

Jag har tipsat om den tidigare här på bloggen så lite mer ingående om vad den handlar om kan du läsa där.

Se den! Och få en helt annan syn på hajar, och människor.

 Zander och tiden - samtal med djur av Emelie Cajsdotter är en bok som berör. Det är svårt att beskriva Emelie Cajsdotter. Hon är ett naturbarn, en av få människor som går sin egen väg, en helt egen väg. Genom att lyssna till djuren ger hon makten till allt levande att förstå hur livet ter sig för dom som sällan blir hörda. En sällsam människa som säger det hon ser, hör och upplever på ett sätt som lämnar få oberörda.

Utdrag ur boken: "För Baldur var rädsla ingen negativt betingad känsla. Som om livet omöjligt kunde försätta honom i situationer han inte skulle kunna klara av. Han tvivlade inte på sin kapacitet att hantera det han råkade ut för. Inte så att han var naiv eller dumdristig. Men rädslan gjorde honom inte maktlös och blev därmed till en positiv spänning, en utmaning. Visst måste man vara försiktig och förutseende, menade Baldur. Därför är det farligt att låta sig styras av rädsla. Man tappar omdömet.

En tävlingshäst jag träffade en gång beskrev att om man får stryk någonstans på kroppen, till exempel ett piskrapp på länden, så lagras minnet och rädslan i den kroppsdelen. Tillslut blir man rädd för sig själv. Man bär minnet av smärtan i sin egen kropp.

Enligt Baldur är enda lösningen att man accepterar smärtan. Först då återtar man makten över situationen. Så länge man flyr är man i underläge."

 Igår såg jag en film som heter Grizzly Man. Det är en dokumentär av Werner Herzog om den något egocentriske Timothy Treadwell som levde en stor del av sitt vuxna liv med grizzlybjörnar i Alaska. Han filmade över 200 timmar med sig själv mitt bland dessa magnifika djur. Han överskred gränser som ingen gjort tidigare, och som få människor skulle vilja göra. Vissa kallar honom för enastående om än lite udda, en naturens förkämpe. Andra tycker han var en galning som mer förstörde för än hjälpte dessa björnar som han kämpade för att rädda

I oktober 2003 hittades hans och flickvännen Amie Huguenards kvarlevor, dom hade blivit dödade och delvis uppätna av en grizzlybjörn. Förloppet finns på ljudupptagning av en filmkamera, men ingen bild. OBS! Här måste jag varna för att det är autentiskt och skakande! Lyssna INTE om du inte vet med dig att du kan hantera det! Jag lägger in det här för att kanske finns det andra människor som, liksom jag, behöver höra detta för att få en full bild. Jag vill inte stöta mig med någon, utan helt enkelt visa en bild av naturen som allt för få tänker på. När vi lever i naturen, med naturen, så är vi inget annat än jägare eller byte. Det är naturens gång.

Det mesta i filmen är taget från Treadwells egna inspelningar och jag fascineras av hur nära han kom naturen. Jag tycker att Werner Herzog bitvis har gjort väldigt konstiga scener och dragit underliga slutsatser. Filmen har blivit hyllad men den lämnar kvar en känsla i mig att Herzog inte alls förstod Treadwell och hans djupgående kärlek till grizzlybjörnar och naturen. Bitvis framställs han som en galning som helt tappat fotfästet bara för att han hade svårt att känna sig hemma i det så kallade civiliserade samhället. Jag kan känna en viss släktskap med denna man som blev så uppslukad av djurens magnifika värld att han tillslut hade svårt att förstå sig på och leva med andra människor. Balansen mellan att vara fascinerad och tro sig vara en del av detta vilda, som många av oss för längesen lämnat, slår lätt över när man lever ensam så nära naturen.

Kanske Timothy Treadwell var tokig, kanske han var den enda han kunde vara. Gränsen mellan att vara geni och dåre är som bekant väldigt tunn. Eller som Treadwell själv säger i filmen när han berättar om hur han blev nykter för att kunna hjälpa dessa djur: "The animals were the miracle!"

Han grundade organisationen Grizzly People som jobbar med att upplysa om och rädda grizzlybjörnarna.

 Läste i tidningen Africa Geographic några saker man bör tänka på när man dyker med sandtigerhajar:

* Dyk inte in i grottor och dylikt där hajarna vilar under dagen.

* Var artig - kasta dig inte in i hajarnas utrymmen.

* Håll dig på respektfullt avstånd - minst 3 meter. Hajarna kommer till dig om och när dom känner sig trygga.

* Simma inte rätt emot hajen och se alltid till att hajen har en flyktväg så att den inte känner sig trängd.

* Du får absolut inte jaga, röra vid eller mata hajarna

* Kamerablixtar kan skrämma hajarna, var taktfull med hur och när du använder dom

* Om det är flera hajar som simmar tillsammans, simma runt eller över dom. Simma aldrig rakt igenom en grupp av hajar.

* När du ska gå i vattnet för att börja din dykning, se till att det inte är någon haj rakt under dig. Om det är det flytta dig åt sidan så du inte stör den.

* Hajar är nyfikna av sig. Om en haj närmar sig dig var stilla och ta det lugnt. Håll inte andan då en plötslig utandning av bubblor kan göra hajarna oroliga.

Så nu vet du allt du behöver veta om att dyka med hajar, bara att plumsa i 

 En bok av Dr John McKenna där han berättar om hur det kom sig att antibiotikan blev en "mirakelmedicin" och vad som följer i spåren av för frekvent användning av den. Han tar upp olika alternativa metoder man kan testa med först, tex örtmedicin, homeopati, näringstillskott mm, innan man sätter in antibiotika, men säger också att det ibland är nödvändigt att gå in med antibiotikan. Boken är knappt 150 sidor och känns mer som en översikt och även om jag långt ifrån håller med honom i allt han skriver så gör boken mig nyfiken att leta vidare i detta ämne. Tyvärr är den bitvis dåligt översatt men det är inga problem att förstå vad som menas.

En spännande, norsk, studie kring homeopati till mjölkkor slår fast att om inte annat så medförde det i varje fall lägre antibiotikaförbrukning. Detta är mycket positivt då det är ett stort problem för många bönder eftersom dom måste kassera den mjölken kon mjölkar när hon går på antibiotika och mastit är det överlägset vanligaste problemet bland våra mjölkkor.

 Allt du behöver veta om näringsämnen och deras närande, förebyggande och hälsovårdande effekt på hundar och katter, är den långa titeln på en liten och mycket lättläst bok. Den är skriven av professor Dominique Grandjean.

En intressant bok där hund- och kattägaren får insikt i hur deras djur är uppbyggda och vad som krävs i matväg för att dom ska må bra. Det är många illustrationer som på ett lättfattligt sätt visar vilka ämnen som gör vad i kroppen och varför dom är så viktiga.

Vet du tex varför hundars magsyra är surare än människors? Eller att D-vitamin måste bearbetas två gånger i kroppen för att bli aktivt, dels i levern och dels i njurarna? Eller att kasein är ett protein som ger mjölk dess vita färg?

Läs mer spännande information om dessa djurs fantastiskt komplicerade uppbyggnad i boken.