Djurhomeopatens blogg

 Ibland undrar jag hur vissa människor är uppfostrade. Här om dagen ringde en djurägare mig i panik. Hon hade just fått reda på att hennes katt hade förstorade njurar, ett mycket allvarligt tillstånd, och undrade om jag kunde hjälpa. Jag sa som det var att det är allvarligt och det är långt ifrån säkert att det går att göra en så sjuk katt helt frisk men att det åtminstone går att stärka upp katten och behandla med homeopati parallellt med veterinärmedicinen. På så sätt skulle den få ett drägligare liv och leva längre.

Eftersom det var akut så fick hon en akuttid nästa dag. Hon sa att hon skulle kolla med jobbet om hon kunde få ledigt och återkomma till mig.

Hon hörde inte av sig igen. Jag har inte hört ett ljud, nu har det snart gått en vecka.

Jag förstår inte varför man gör så! Har ens föräldrar inte lärt en att det är otrevligt att bete sig så?! Hur kan hon inte förstå att jag väntar på att hon ska höra av sig och håller den tiden öppen för hennes katt?! Om hon ändrade sig så är det ju bara att lyfta luren och tala om det. Förutom förlorad inkomst så kunde jag hjälpt ett annat djur den tiden istället för att sitta och undra när hon ska ringa. 

Det här är tyvärr inget ovanligt. Det händer med jämna mellanrum och det gör mig lika arg varje gång. Är inte min tid lika viktig som någon annans? Får man förhinder eller ändrar sig så hör man väl av sig! Så är jag uppfostrad. Är jag ensam om det?