

27 nov kl 22:17, 2009
Jag gillar när naturen överraskar mig och ger mig tankenötter. Det är så mycket som vi inte förstår, inte kan förutspå i naturen. Den här storyn såg jag för några år sedan på tv och jag satt som klistrad. Vilket fantastiskt skådespel! En vild lejoninna adopterar en oryxkalv, något som borde vara helt emot naturen. Men än en gång så överraskar naturen oss och lämnar i varje fall mig tyst av förundran och respekt.
Man kan spekulera fram och tillbaka i all oändlighet, men i slutänden så vet vi ganska lite om djuren och naturen. Och det vi tror oss veta har många gånger visat sig vara fel. Och måste alla frågor få ett svar? Eller kan du ändå känna ödmjukhet över att du är en del av detta stora, fantastiska?
vs- |
Skrivet av 80.216.26.245 den 15 oktober, 2010 kl. 16:52 #