Djurhomeopatens blogg

 Såg en intressant film härom dagen. The devil´s disease heter den och det är en dokumentär om hur man upptäckte och hur man försöker bekämpa en dödlig sjukdom hos djuret Tasmansk pungdjävul. Av en slump upptäcktes det att vissa pungdjävlar hade stora utväxter på huvudet och i munhålan. Det slogs fast att det var en slags cancer, och även fast man aldrig stött på det tidigare så visade det sig att just denna cancerform spreds via bett från redan drabbade pungdjävlar.

Idag har 70% av alla pungdjävlar, som endast finns på Tasmanien utanför Australiens kust, dött på grund av denna sjukdom. Forskare, zoologer och frivilliga kämpar för att stoppa cancern från att sprida sig eftersom man fruktar att den i så fall kommer slå ut hela beståndet av pungdjävlar.

Jag hade ingen aning om att den tasmanska djävulen är utrotningshotad. Det är ett underbart fascinerande djur och jag kommer att stödja kampen för att hålla dom kvarvarande individerna friska och säkra. Gör det du med! Tassiedevil är en organisation som jobbar med just det.

En nosod är ett homeopatiskt medel som är gjort av det sjukdomsframkallande ämnet. Nosoder används vid tex infektionssjukdomar, allergier och cancer. I Sverige är det ovanligt att man använder nosoder. 

Carcinosin och Scirrhinum är två nosoder som den indiske läkaren Dr Ramakrishnan anser sig ha hjälpt många cancersjuka människor med.

I Sverige är det enligt lag förbjudet att, med alternativmedicin, behandla cancer på människor. På djur är det, än så länge, lagligt men många är ändå väldigt försiktiga med det eftersom det är en allvarlig påfrestning för kroppen och slutresultatet är långt ifrån säkert.

 Den svenska Riesenschnauzern Hanna är världens första cancerhund. Hennes husse, professorn och cancerforskaren György Horvath, läste några studier om att hundar verkar kunna, med luktsinnet, skilja sjuka personer från friska. Men ingen av studierna kunde slå fast att att cancer faktiskt har en specifik doft och att det var den hundarna reagerade på. Detta tänkte György ändra på och började tillsammans med några duktiga hundinstruktörer träna Hanna i att känna lukten av och markera äggstockscancer. Efter drygt ett år var Hanna klar för sitt slutprov - 100 lådor där 20 innehöll cancersjuk vävnad och resten innehöll frisk vävnad. Hanna markerade alla 20 plus felmarkerade 2 stycken lådor med frisk vävnad. En träffsäkerhet på 97,7 procent. Även om jag skulle kolla upp dom personer som dom friska vävnadsproverna, som Hanna markerade, kom ifrån lite extra.

När dom testat Hanna på annan cancer så markerar hon inte, detta tolkar György Horvath som att alla cancersorter luktar olika. Äggstockscancer är idag mycket svårt att identifiera på ett tidigt stadium vilket innebär att mindre än hälften av kvinnorna överlever. Men med Hannas hjälp, och hennes dotter Lotti som också blivit upptränad på detta, så kan man upptäcka tumören tidigt och bota 95%. Vilket underbart komplext luktsinne våra hundar har eller hur?!