Djurhomeopatens blogg

 Idag har jag varit ute hos en bonde och tittat på en tacka med klövspaltinflammation. Hon ska få Hepar för att dra ut varet och Hypericum för smärtlindring i några dagar så ska vi se hur det fortlöper.

 En ung kvinna kontaktade mig och berättade om en av hennes råttor som hade en kindböld. Den hade dykt upp helt plötsligt och råttan, en hona på 1 år, hade nu fått två olika antibiotikakurer utan resultat. Kindbölden hade suttit där i 2 månader och veterinären kunde nu bara rekommendera att söva råttan och skära upp bölden. Matten ville helst undvika detta då hon var rädd att råttan inte skulle överleva sövningen. Jag skickade homeopatmedlet Hepar, känt för att öppna upp bölder och dra ut varet.

Efter en vecka får jag ett mail där hon överlyckligt berättar att endast 2 dagar efter att råttan fått medlet så öppnar sig bölden och varet börjar rinna ut. Och nu såg det väldigt fint ut och höll på att läka ihop. Hon var jätteglad att en sån enkel behandling kunde ge så gott resultat. Och det var självklart jag också 

 Hepar är väldigt effektivt när det gäller att få ut var ur sår. Oavsett om det är ett sår som är öppet och varfyllt eller en inkapslad varhärd så drar Hepar ut varet så att såret läker fint. Den engelska veterinären Christopher Day kallar Hepar för "homeopatins antibiotika" på grund av dess förmåga att vara till hjälp vid både led-och navelinfektioner, variga mastiter och klövinfektioner. Hepar är även bra vid tex:

* Hovböld 

* Klövspalt

* Kvarka

* Tandfickor

* Varfyllda bölder

* Sår med fickor där det finns var (uppstår ofta vid hund- och kattbett)

* Varbildning runt leder med svullnad och ömhet

Hepar är en blandning av kalcium och svavel. 

 F var en djävulsk katt, enligt hennes matte. Bara ett halvår gammal hade hon strimlat det mesta i hemmet, speciellt mattes favoritsaker som ett par stora och väldigt dyra högtalare. Alla sladdar och blomkrukor hon kunde få tag på gick samma öde till mötes. Det märkliga med denna katt var att hon bara tog sönder saker som hennes matte var fäst vid och hade hållit på med just den dagen. Hade hon tex planterat om några blommor så var det bara dom blommorna F förstörde när hon fick chansen, dom andra blommorna rörde hon inte - den dagen.

När matte sa ifrån till F så svarade hon med att hugga matte i ansiktet! Ordentligt! Matten hade ärr och sår i ansiktet och på händerna där F bitit henne när saker inte gick hennes väg. Många är säkert dom som för längesen skulle ha omplacerat eller till och med avlivat en katt som F. Men hennes matte hade varit med om mycket i sitt liv och såg i F en missförstådd och obalanserad varelse som behövde förståelse och kärlek, och kanske hon kunde bli hjälpt av homeopati. 

Matten kontaktade mig för att F skrek innan hon bajsade. Det gjorde hon varje gång och hade alltid gjort. Veterinären kunde inte hitta något fel. F åt hysteriskt all mat hon kom åt och gick till och med upp på bordet och snodde mat från tallriken när matten satt och åt.

F kom till matten vid 6 veckors ålder, alldeles för tidigt då en kattunge ska vara hos sin mamma i minst 12 veckor. Men F hittades ute där någon dumpat henne och hennes kullsyskon, så hon fick en ny chans i livet men hade lite svårt att anpassa sig. En del utmärkande drag för F var:

* Fiser mycket och det luktar VÄLDIGT illa. Hon är ofta hård i början av bajsandet och lös på slutet.

* Diktatorisk och blir mycket aggressiv om det inte går hennes väg.

* Mycket kelig och tillgiven, men bara på hennes villkor.

* Vill vara i centrum hela tiden, är extremt självcentrerad.

* Är mycket smart och styr redan alla dom andra djuren i familjen med list och aggressivitet.

* Hon har två sidor - en jättegosig och en terrorist.

* Pratar mycket och spinner ofta.

*Är väldigt smärtkänslig men ändå helt orädd, förutom separationsångest som hon lider svårt av så har hon inga rädslor.

* En riktig skitgris som drar sig till smuts och går gärna ut i garaget och rullar sig i olja. Och hon tvättar sig mycket dåligt.

* Dricker väldigt mycket, dricker ofta och mycket åt gången.

Det här är, som du säkert förstår, ett ovanligt fall. Och det tog mig tid att hitta ett homeopatmedel som skulle kunna hjälpa F. En vecka efter att hon fått det medlet hade hon blivit värre. Hon låg på lur och attackerade familjemedlemmarna. Hon förstörde om möjligt ännu mer saker. Men det hade blivit bättre med bajsandet, hon skrek nu inte varje gång och bajset var mer normalt. Jag bad matten ha is i magen och det fick jag förövrigt också ha. Jag trodde att det bara var förstförsämring men blev osäker. Tänk om jag hade gett fel medel?!

Två veckor senare hade F lugnat ner sig betydligt. Hon hade helt slutat med att attackera och bita sin matte. Vid tillsägelser så gick hon istället undan, vilket matte givetvis var glad över. Hon skriker bara ungefär hälften av gångerna hon bajsar. Dom gånger hon inte skriker är bajset normalt, annars är det hårt i början och löst i slutet. Hon har blivit mycket bättre på att tvätta sig och söker sig inte till smuts i samma utsträckning. Hon är gosigare mot matte och deras relation har blivit lugnare och stabilare även om hon fortfarande har diktatoriska tendenser. Också det överdrivna drickandet har lugnat ner sig markant. Efter 6 veckor får hon en ny dos av samma medel och den positiva utvecklingen fortskrider, långsamt men stabilt. 

En månad senare hör matte av sig och berättar att F svullnat upp rejält på höger baktass. Veterinären tror att det är ett sår som varat sig och säger åt matten att hon måste pressa ut varet självt flera gånger varje dag fast F skriker av smärta bara man nuddar tassen! Jag skickar ett medel som heter Hepar och som är specifikt till att dra ut var ur sår. En vecka senare har allt var försvunnit och tassen ser nästan helt normal ut och F börjar komma tillbaka till sitt vanliga jag.

Efter en dryg vecka får hon en ny dos av medlet hon fick innan skadan i tassen. Detta på grund av att hon har börjat attackera mattes ansikte och händer igen, med enda skillnaden att hon nu spinner under tiden! Denna dos svarar hon bra på och slutar bitas och blir trevligare och mer av en i familjen istället för att försöka styra den. Efter det hör jag inte något mer av matten. Så är det ju tyvärr ibland, att man inte får något bra avslut för att ägaren av någon anledning avbryter eller väljer att inte fullfölja behandlingen. Men F blev ju i varjefall bättre och jag hoppas att hon fortfarande mår bra och är harmonisk.