Djurhomeopatens blogg

 F var en djävulsk katt, enligt hennes matte. Bara ett halvår gammal hade hon strimlat det mesta i hemmet, speciellt mattes favoritsaker som ett par stora och väldigt dyra högtalare. Alla sladdar och blomkrukor hon kunde få tag på gick samma öde till mötes. Det märkliga med denna katt var att hon bara tog sönder saker som hennes matte var fäst vid och hade hållit på med just den dagen. Hade hon tex planterat om några blommor så var det bara dom blommorna F förstörde när hon fick chansen, dom andra blommorna rörde hon inte - den dagen.

När matte sa ifrån till F så svarade hon med att hugga matte i ansiktet! Ordentligt! Matten hade ärr och sår i ansiktet och på händerna där F bitit henne när saker inte gick hennes väg. Många är säkert dom som för längesen skulle ha omplacerat eller till och med avlivat en katt som F. Men hennes matte hade varit med om mycket i sitt liv och såg i F en missförstådd och obalanserad varelse som behövde förståelse och kärlek, och kanske hon kunde bli hjälpt av homeopati. 

Matten kontaktade mig för att F skrek innan hon bajsade. Det gjorde hon varje gång och hade alltid gjort. Veterinären kunde inte hitta något fel. F åt hysteriskt all mat hon kom åt och gick till och med upp på bordet och snodde mat från tallriken när matten satt och åt.

F kom till matten vid 6 veckors ålder, alldeles för tidigt då en kattunge ska vara hos sin mamma i minst 12 veckor. Men F hittades ute där någon dumpat henne och hennes kullsyskon, så hon fick en ny chans i livet men hade lite svårt att anpassa sig. En del utmärkande drag för F var:

* Fiser mycket och det luktar VÄLDIGT illa. Hon är ofta hård i början av bajsandet och lös på slutet.

* Diktatorisk och blir mycket aggressiv om det inte går hennes väg.

* Mycket kelig och tillgiven, men bara på hennes villkor.

* Vill vara i centrum hela tiden, är extremt självcentrerad.

* Är mycket smart och styr redan alla dom andra djuren i familjen med list och aggressivitet.

* Hon har två sidor - en jättegosig och en terrorist.

* Pratar mycket och spinner ofta.

*Är väldigt smärtkänslig men ändå helt orädd, förutom separationsångest som hon lider svårt av så har hon inga rädslor.

* En riktig skitgris som drar sig till smuts och går gärna ut i garaget och rullar sig i olja. Och hon tvättar sig mycket dåligt.

* Dricker väldigt mycket, dricker ofta och mycket åt gången.

Det här är, som du säkert förstår, ett ovanligt fall. Och det tog mig tid att hitta ett homeopatmedel som skulle kunna hjälpa F. En vecka efter att hon fått det medlet hade hon blivit värre. Hon låg på lur och attackerade familjemedlemmarna. Hon förstörde om möjligt ännu mer saker. Men det hade blivit bättre med bajsandet, hon skrek nu inte varje gång och bajset var mer normalt. Jag bad matten ha is i magen och det fick jag förövrigt också ha. Jag trodde att det bara var förstförsämring men blev osäker. Tänk om jag hade gett fel medel?!

Två veckor senare hade F lugnat ner sig betydligt. Hon hade helt slutat med att attackera och bita sin matte. Vid tillsägelser så gick hon istället undan, vilket matte givetvis var glad över. Hon skriker bara ungefär hälften av gångerna hon bajsar. Dom gånger hon inte skriker är bajset normalt, annars är det hårt i början och löst i slutet. Hon har blivit mycket bättre på att tvätta sig och söker sig inte till smuts i samma utsträckning. Hon är gosigare mot matte och deras relation har blivit lugnare och stabilare även om hon fortfarande har diktatoriska tendenser. Också det överdrivna drickandet har lugnat ner sig markant. Efter 6 veckor får hon en ny dos av samma medel och den positiva utvecklingen fortskrider, långsamt men stabilt. 

En månad senare hör matte av sig och berättar att F svullnat upp rejält på höger baktass. Veterinären tror att det är ett sår som varat sig och säger åt matten att hon måste pressa ut varet självt flera gånger varje dag fast F skriker av smärta bara man nuddar tassen! Jag skickar ett medel som heter Hepar och som är specifikt till att dra ut var ur sår. En vecka senare har allt var försvunnit och tassen ser nästan helt normal ut och F börjar komma tillbaka till sitt vanliga jag.

Efter en dryg vecka får hon en ny dos av medlet hon fick innan skadan i tassen. Detta på grund av att hon har börjat attackera mattes ansikte och händer igen, med enda skillnaden att hon nu spinner under tiden! Denna dos svarar hon bra på och slutar bitas och blir trevligare och mer av en i familjen istället för att försöka styra den. Efter det hör jag inte något mer av matten. Så är det ju tyvärr ibland, att man inte får något bra avslut för att ägaren av någon anledning avbryter eller väljer att inte fullfölja behandlingen. Men F blev ju i varjefall bättre och jag hoppas att hon fortfarande mår bra och är harmonisk.

 Okej. Så här var det. I slutet av 1700-talet  började homeopatins utveckling, även om vissa grundläggande idéer har varit kända tidigare i orientalisk medicin och har nämnts av medicinska personligheter som Hippokrates och Paracelsus. Så, där på 1700-talets andra hälft satt det en man som hette Samuel Hahnemann och översatte medicinska böcker. Det gjorde han för att dryga ut kassan lite eftersom han var en fattig medicinstudent. När han satt där i vaxljusets sken så snubblade han över det faktum att ämnet kinin (bark från Chinaträdet), som på den tiden i stor utsträckning användes till att behandla malariasjuka personer, gav samma förgiftningssymtom som personer drabbade av malaria uppvisade. Och han började fundera. Om ett ämne i naturen, i liten mängd, kan ta bort samma symtom som det i stor mängd skapar, kanske fler ämnen kan göra det? Och så började han experimentera. Både han själv, hans familj och hans kollegor fick pröva olika ämnen och anteckna vilka symtom dom hade innan dom tog ämnet och vilka symtom som uppstod efter att dom tagit ämnet. Det är detta man kallar för att man prövat upp det ämnet. Om du ger för mycket, för ofta och/eller för hög potens av ett medel till en individ kan denna få en prövning av medlet. Det innebär att individen FÅR symptom av medlet istället för att bli av med dom. Oftast är det mindre allvarliga symtom men det kan bli livshotande beroende på vilket ursprungsämne medlet bygger på.

Efter ett tag började Hahnemann även märka att ju mer han spädde ut ett ämne ju snabbare och skonsammare läkte sjukdomen ut. I homeopatin pratar vi om potenser. Ju mer utspätt ett ämne är ju HÖGRE potens har homeopatmedlet. Kan vara lite knepigt att komma ihåg om du inte är van att tänka så.

Alltså, Similia similibus curentur - liknande botar liknande, är grundstommen i homeopati. 

 Jaha, då var det dax. En blogg om alternativmedicin för djur. Jag jobbar som djurhomeopat och stöter ofta på människor som inte vet vad mitt arbete går ut på eller att det ens finns som yrke. Så på den här bloggen tänkte jag att jag skulle berätta lite om hur jag jobbar med och tänker kring homeopati och även andra alternativa behandlingsmetoder för djur. Du får gärna undra, ställa frågor, vara skeptisk och komma med tillrop och egna erfarenheter! MEN jag vill inte ha några personliga påhopp eller utskällningar för vad jag jobbar med! Uppenbarligen tror jag på det här, hela mitt liv har gått ut på och går ut på att hjälpa djuren. Inte bara varje individ utan också djur som grupp, att höja deras status. Det jag gör gör jag för att jag är övertygad om att det hjälper. Jag är en fritt tänkande intelligent människa som valt detta yrke med öppna ögon och mycket erfarenhet. Tror du inte på homeopati så gör det mig inte någonting, alla har vi våra referensramar och gör det vi tycker är rätt, men jag vill inte ha nedvärderande kommentarer eller elaka uttalanden. Okej? Bra, då är vi överens :) Nu hoppas jag på att du vill läsa min blogg, kommer tycka att den är intressant, kanske lära dig något nytt och, förhoppningsvis, kommer din respekt för djur att öka.

Detta är min verklighet. Välkommen!