Djurhomeopatens blogg

 Fick ett telefonsamtal från en kattägare som har en väldigt skrikig hankatt. Katter skriker ju gärna när dom vill para sig och denna katt ska senare användas till avel så dom vill inte kastrera honom. Det går att kastrera kemiskt också men eftersom hon, ägaren, hört att det ibland blir permanent och att katten aldrig blir fertil igen så vill hon prova en annan metod.

Jag förklarade för henne att eftersom det här är ett naturligt beteende, ett beteende som vi människor stärkt i och med att vi vill att våra djur ska vara mer fertila, så går det inte att behandla bort med homeopati. Men visst så kan vi behandla kattens stress som förstås ökar markant när han har detta beteende. Hon tyckte det var värt ett försök så vi får se hur det går.

 Den svarta pantern är egentligen en svart jaguar. Den svarta pälsen kommer av en koncentration av svart färgpigment och kallas melanism. Man tror att ungefär 6% av jaguarerna är melanistiska, alltså helsvarta. Det finns även helt vita jaguarer, albinos, men då dom har svårt att klara sig i det vilda på grund av dåligt kamoflage så finns dom idag främst i djurparker.

Den melanistiska genen är dominant hos jaguarer vilket betyder att svarta jaguarer kan få både svarta och normalfärgade ungar medan normalfärgade jaguarer inte kan få svarta ungar (hos leoparderna är förhållandet omvänt).

 Katten E som jag haft i behandling tidigare sprang bort i februari. Han är ganska rädd av sig och mycket skygg för människor. Matte letar och ropar, sätter ut mat och sätter upp lappar. Men ingen har sett till E. Det är kallt ute under den här tiden. Minus 15 är ingen ovanlighet, och mycket snö. E är en innekatt och är inte van vid att vara ute. Men matte vägrar ge slaget förlorat.

I helgen ringde hon mig och berättade att E kommit hem igen! Han är mycket mager och har några småsår men mår annars rätt bra. Han har blivit ordentligt undersökt av veterinär och hon sa att det var otroligt hur bra han klarat sig. Tänk, han har varit ute i en och en halv månad. I denna köld. Jag kan inte förstå hur han klarat sig! Det är fantastiskt 

Nu får han specialfoder med mycket fett och protein och så ska han få homeopatmedlet Alfalfa för att han ska lägga på sig lite snabbare. Han ser ut som ett benrangel och nästan ragglar fram. Men han är vid liv 

 Ibland undrar jag hur vissa människor är uppfostrade. Här om dagen ringde en djurägare mig i panik. Hon hade just fått reda på att hennes katt hade förstorade njurar, ett mycket allvarligt tillstånd, och undrade om jag kunde hjälpa. Jag sa som det var att det är allvarligt och det är långt ifrån säkert att det går att göra en så sjuk katt helt frisk men att det åtminstone går att stärka upp katten och behandla med homeopati parallellt med veterinärmedicinen. På så sätt skulle den få ett drägligare liv och leva längre.

Eftersom det var akut så fick hon en akuttid nästa dag. Hon sa att hon skulle kolla med jobbet om hon kunde få ledigt och återkomma till mig.

Hon hörde inte av sig igen. Jag har inte hört ett ljud, nu har det snart gått en vecka.

Jag förstår inte varför man gör så! Har ens föräldrar inte lärt en att det är otrevligt att bete sig så?! Hur kan hon inte förstå att jag väntar på att hon ska höra av sig och håller den tiden öppen för hennes katt?! Om hon ändrade sig så är det ju bara att lyfta luren och tala om det. Förutom förlorad inkomst så kunde jag hjälpt ett annat djur den tiden istället för att sitta och undra när hon ska ringa. 

Det här är tyvärr inget ovanligt. Det händer med jämna mellanrum och det gör mig lika arg varje gång. Är inte min tid lika viktig som någon annans? Får man förhinder eller ändrar sig så hör man väl av sig! Så är jag uppfostrad. Är jag ensam om det?

 Jag har ofta undrat över människors inställning när det gäller att det är okej att ha innekatter men förkastligt att inte gå ut med hunden tillräckligt ofta/mycket. Vad är det som gör att många människor tror att katter inte mår dåligt av att sitta instängda i en lägenhet större delen av sitt liv? Att dessa jägare och frihetsälskare inte skulle ha något som helst problem med detta?

Allt för ofta hör jag människor säga att deras innekatter mår så bra och är lyckliga. Men det är väldigt många katter som kissar i ägarens säng eller soffa eller dyligt. Och många som har stressymtom med problem med magen eller kliar sig mycket. Hur många kan idag bedöma vad som är en sund katt? Hur många är tillräckligt pålästa innan dom skaffar katt? Eller vilket annat djur som helst för den delen?

För många år sedan när jag jobbade i en djuraffär så var det en gammal dam, en stamkund, som berättade att hennes lilla chihuahua gick på lådan inne och att hon sällan gick ut med den. Detta gjorde folk bestörta! Varför är det okej att ha en innekatt men inte en innehund?

Dom är båda jägare som i naturen är gjorda för att röra sig över stora sträckor och arbeta med både kropp och psyke. Hur kommer det sig att vi tror att katter klarar bättre av att vara uttråkade och instängda än hundar gör? 

 Katten Oscar jobbar på ett boende för dementa i Providence. Han söker alltid upp dom som snart ska dö och vakar över dom tills dom gått över till andra sidan. Han tar aldrig fel om vem som ska dö och personalen är numer snabb att underrätta anhöriga till den person som Oscar går in och lägger sig hos.

Är inte djur fantastiska?! 

 En kollega ringde mig igår och ville ha hjälp med lite nya tankar på en katt hon fått in på behandling. Ibland blir det ju så att man stirrar sig blind på ett fall och behöver nya fräscha tankar och synvinklar. Det var ett lite ovanligt fall. En honkatt, 13 år, som är väldigt tunn nästintill avmagrad men väldigt bukig. Hon vill gärna gosa men tar aldrig själv initiativ till det. Hon togs för tidigt från mamman, hon var max 10 veckor (12 veckor är gränsen) så hon var extremt snuttig som kattunge och lite bortkommen. Mer om henne:

* Extremt renlig av sig

* Älskar att bli duschad om hon får sitta i mattes famn

* Blir förkyld en gång om året

* När hon blev kastrerad så blev hon SKENDRÄKTIG! Mycket underligt!

* Äter väldigt lite och dricker ännu mindre

* Mycket tandsten

* Tappar mycket päls (bondkatt)

* Rädd för plötsliga rörelser

* ÄLSKAR värme, kan inte få nog av det

* Väldigt bleka slemhinnor

* Haft en fettknöl på vänster framben som opererades bort för några år sedan

Vi diskuterade fram och tillbaka länge och enades om att hon antagligen behöver homeopatmedlet Thuja. Min kollega ska ge henne det så får vi se om hon blir bättre. Hon är väldigt illa däran så det är inte säkert att hon blir helt frisk men åtminstone bör hon pigga på sig och börja äta mer. Jag håller er uppdaterade.

 Katt på liv och död - Hur jag besegrade min allergi av Åke Beckérus är en bok där du inte bara får läsa om hur han vägrade avliva sin katt, trots att han vid några tillfällen var på väg att dö av sin svåra kattallergi. Utan här får du också en liten inblick i hur det var att vara FN-soldat mitt i krig på 70-talet, hur läkare vägrar att diskutera fakta med sin patient och hur den mänskliga kroppen KAN läka sig själv bara man ger den tid.

Beckérus tar upp väldigt extensiella frågor, som: Har du rätt att ta livet av en annan varelse?  Är allt liv lika mycket värt? Och vem bestämmer om någon annan inte har rätt att leva?

Ett mycket lättläst och rolig bok, som väcker frågor och ger allergiker hopp.

 Sugen på en annorlunda julskiva? Då är det bara att kolla in, och lyssna på, dom sjungande katterna  

 F var en djävulsk katt, enligt hennes matte. Bara ett halvår gammal hade hon strimlat det mesta i hemmet, speciellt mattes favoritsaker som ett par stora och väldigt dyra högtalare. Alla sladdar och blomkrukor hon kunde få tag på gick samma öde till mötes. Det märkliga med denna katt var att hon bara tog sönder saker som hennes matte var fäst vid och hade hållit på med just den dagen. Hade hon tex planterat om några blommor så var det bara dom blommorna F förstörde när hon fick chansen, dom andra blommorna rörde hon inte - den dagen.

När matte sa ifrån till F så svarade hon med att hugga matte i ansiktet! Ordentligt! Matten hade ärr och sår i ansiktet och på händerna där F bitit henne när saker inte gick hennes väg. Många är säkert dom som för längesen skulle ha omplacerat eller till och med avlivat en katt som F. Men hennes matte hade varit med om mycket i sitt liv och såg i F en missförstådd och obalanserad varelse som behövde förståelse och kärlek, och kanske hon kunde bli hjälpt av homeopati. 

Matten kontaktade mig för att F skrek innan hon bajsade. Det gjorde hon varje gång och hade alltid gjort. Veterinären kunde inte hitta något fel. F åt hysteriskt all mat hon kom åt och gick till och med upp på bordet och snodde mat från tallriken när matten satt och åt.

F kom till matten vid 6 veckors ålder, alldeles för tidigt då en kattunge ska vara hos sin mamma i minst 12 veckor. Men F hittades ute där någon dumpat henne och hennes kullsyskon, så hon fick en ny chans i livet men hade lite svårt att anpassa sig. En del utmärkande drag för F var:

* Fiser mycket och det luktar VÄLDIGT illa. Hon är ofta hård i början av bajsandet och lös på slutet.

* Diktatorisk och blir mycket aggressiv om det inte går hennes väg.

* Mycket kelig och tillgiven, men bara på hennes villkor.

* Vill vara i centrum hela tiden, är extremt självcentrerad.

* Är mycket smart och styr redan alla dom andra djuren i familjen med list och aggressivitet.

* Hon har två sidor - en jättegosig och en terrorist.

* Pratar mycket och spinner ofta.

*Är väldigt smärtkänslig men ändå helt orädd, förutom separationsångest som hon lider svårt av så har hon inga rädslor.

* En riktig skitgris som drar sig till smuts och går gärna ut i garaget och rullar sig i olja. Och hon tvättar sig mycket dåligt.

* Dricker väldigt mycket, dricker ofta och mycket åt gången.

Det här är, som du säkert förstår, ett ovanligt fall. Och det tog mig tid att hitta ett homeopatmedel som skulle kunna hjälpa F. En vecka efter att hon fått det medlet hade hon blivit värre. Hon låg på lur och attackerade familjemedlemmarna. Hon förstörde om möjligt ännu mer saker. Men det hade blivit bättre med bajsandet, hon skrek nu inte varje gång och bajset var mer normalt. Jag bad matten ha is i magen och det fick jag förövrigt också ha. Jag trodde att det bara var förstförsämring men blev osäker. Tänk om jag hade gett fel medel?!

Två veckor senare hade F lugnat ner sig betydligt. Hon hade helt slutat med att attackera och bita sin matte. Vid tillsägelser så gick hon istället undan, vilket matte givetvis var glad över. Hon skriker bara ungefär hälften av gångerna hon bajsar. Dom gånger hon inte skriker är bajset normalt, annars är det hårt i början och löst i slutet. Hon har blivit mycket bättre på att tvätta sig och söker sig inte till smuts i samma utsträckning. Hon är gosigare mot matte och deras relation har blivit lugnare och stabilare även om hon fortfarande har diktatoriska tendenser. Också det överdrivna drickandet har lugnat ner sig markant. Efter 6 veckor får hon en ny dos av samma medel och den positiva utvecklingen fortskrider, långsamt men stabilt. 

En månad senare hör matte av sig och berättar att F svullnat upp rejält på höger baktass. Veterinären tror att det är ett sår som varat sig och säger åt matten att hon måste pressa ut varet självt flera gånger varje dag fast F skriker av smärta bara man nuddar tassen! Jag skickar ett medel som heter Hepar och som är specifikt till att dra ut var ur sår. En vecka senare har allt var försvunnit och tassen ser nästan helt normal ut och F börjar komma tillbaka till sitt vanliga jag.

Efter en dryg vecka får hon en ny dos av medlet hon fick innan skadan i tassen. Detta på grund av att hon har börjat attackera mattes ansikte och händer igen, med enda skillnaden att hon nu spinner under tiden! Denna dos svarar hon bra på och slutar bitas och blir trevligare och mer av en i familjen istället för att försöka styra den. Efter det hör jag inte något mer av matten. Så är det ju tyvärr ibland, att man inte får något bra avslut för att ägaren av någon anledning avbryter eller väljer att inte fullfölja behandlingen. Men F blev ju i varjefall bättre och jag hoppas att hon fortfarande mår bra och är harmonisk.

 Tvn stod på när jag hängde tvätt i väntan på Greys Anahtomi (ja, jo jag är också beroende av det ;) Det var Arga snickaren. Han var hemma hos ett par på södermalm i Stockholm. Dom hade 3 katter, som vad jag förstod, klöste sönder tapeter och kissade överallt så lägenheten var helt förstörd.

Det här är ju ett stort problem. Katter som kissar på andra ställen än i lådan. Gärna i mattes och husses säng eller i soffan. Det luktar illa, blir dyrt i längden är väldigt irriterande och framför allt otrevligt att hemmets alla invånare inte kan leva i harmoni tillsammans. Men, och det är ett riktigt stort fett och allvarligt MEN, inget friskt djur ska behöva bli avlivat pga att det har ett beteende som ägarna inte förstår eller är villiga att försöka göra något åt! Om man, som familjen i programmet, väljer mellan att ha dessa förstörande och uppenbarligen missnöjda katter kvar och avlivning så borde man ta en ordentlig titt på sig själv. Det är mycket enerverande att ha en katt som kissar på "fel" ställe, jag vet, men att tro att den enda lösningen är avlivning är otroligt arrogant och visar på liten respekt för livet som sådant. Det avslöjar också att man låter sin egen slöhet går före ett djurs väl och ve. Om du har ett djur som du inte vill ta hand om så OMPLACERA det. Förutom privatpersoner så finns det en mängd djurhem som jobbar hårt för att hitta nya hem till djur som av någon anledning inte kan bo kvar hos sina nuvarande ägare. Att det finns katthem och hundhem har säkert inte förbigått någon, men visste du att det även finns för råttor, för mindre burfåglar, papegojor, andra smådjur, reptiler, illrar och även hästar?

 Allt du behöver veta om näringsämnen och deras närande, förebyggande och hälsovårdande effekt på hundar och katter, är den långa titeln på en liten och mycket lättläst bok. Den är skriven av professor Dominique Grandjean.

En intressant bok där hund- och kattägaren får insikt i hur deras djur är uppbyggda och vad som krävs i matväg för att dom ska må bra. Det är många illustrationer som på ett lättfattligt sätt visar vilka ämnen som gör vad i kroppen och varför dom är så viktiga.

Vet du tex varför hundars magsyra är surare än människors? Eller att D-vitamin måste bearbetas två gånger i kroppen för att bli aktivt, dels i levern och dels i njurarna? Eller att kasein är ett protein som ger mjölk dess vita färg?

Läs mer spännande information om dessa djurs fantastiskt komplicerade uppbyggnad i boken.

 Ls ägare kontaktade mig när L var 8 veckor gammal. Hennes mage var extremt uppsvälld och hon var slö och frånvarande. Matten hade varit hos tre olika veterinärer som sagt olika saker och L hade fått Flagyl (antibiotika) och paraffinolja utan resultat. Efter röntgen som konstaterade gaskolik fick hon Minifom (bryter ner skum och bubblor orsakat av nedsvald luft). Även det utan resultat.

Redan när L var 4 veckor började hennes mage svullna och matte tyckte att hon inte riktigt hängde med så som hennes kullbröder gjorde. Svullnaden gick lite fram och tillbaka i några veckor men sen förblev magen svullen hela tiden. Hon reagerar inte med någon smärta när man rör vid henne eller masserar/trycker på magen. Hon leker glatt fast bara ett litet tag sen måste hon vila.

Eftersom jag aldrig hört talas om gaskolik hos katt tidigare (hos häst är det inte helt ovanligt och hos nöt och får finns en liknande åkomma som kallas för trumsjuka) så pratar jag med flera av mina kollegor och även med ett par veterinärer men ingen av dom har heller stött på det tidigare. Så jag ger det medel som är väldigt specifikt vid just gaskolik och jag och matten har nästan daglig kontakt just för att Ls tillstånd verkar vara rätt allvarligt, inte minst för att hon är så ung.

L blir lite piggare och skuttigare men magen är oförändrad och L verkar behöva bajsa men kan inte, sitter och trycker men inget kommer. Ett allvarligt problem hos en kattunge. Hon får då ett annat medel som ska lösa upp proppen som verkar sitta i tarmarna. Dagen efter bajsar hon normalt igen.

En vecka senare får hon ett tredje medel som har visat sig framgångsrikt hos djur med akuta magproblem. Hon bajsar bra och magen verkar inte lika superspänd längre. 

Några dagar senare så ringer matten mig och säger att hon nu känner en knöl på vänster sida i Ls mage. Jag säger åt henne att hon måste åka till veterinären och röntga henne igen eftersom det inte finns en möjlighet att säga vad det kan vara utan det. Hon hör av sig nästa dag och berättar att denna fjärde veterinär upptäckt en medfödd missbildning på Ls tarmar. L har fått somna in.

Det här fallet visar hur viktigt det är att alternativare samarbetar med veterinärer och vise versa. Hur mycket jag än hade behandlat L så hade hon inte kunnat bli frisk. Synd bara att dom första tre veterinärerna missade denna missbildning. Märk väl att om L på något sätt visat smärta så hade jag inte tagit mig an fallet utan skickat henne direkt till veterinär!

 En kattägare kontaktade mig. Hennes katt hade ett medfött hjärtfel och hon visste att han skulle dö ung. Han var 6 år gammal. Men hon ville i varje fall att veterinären skulle hålla lite koll på hans hjärta. Problemet var bara att R var så rädd av sig att ingen kunde röra vid honom, och än mindre sätta honom i en bur för att ta honom till veterinären. Jag åkte ut till deras lilla hus mitt i skogen där kvinnan bodde med två hundar och två katter. Hundarna hälsade glatt men ingen av katterna syntes till. Inget konstigt med det, dom bodde ju trots allt så till att katterna hade mycket att göra på sina domäner. Matte berättade att det här var Rs 4:e hem men eftersom hon kände till dom som haft honom innan så kunde hon berätta mycket även om tiden innan han kom till henne. Redan som kattunge var han mycket rädd och gömde sig så fort människor kom in i rummet. Uppfödaren fick fånga honom i en fälla för att första ägaren skulle kunna ta hem honom. Och han togs troligen för tidigt från sin mamma. Han höll sig för sig själv, rädd för människor och till synes likgiltig för andra djur. Första ägaren hade bestämt sig för att hon ville ha en röd katt och eftersom R var den enda röda i kullen så ville hon ha honom trots att han var så rädd. När det sen visade sig att han inte ville gosa utan bara fortsatte vara rädd och undflyende så gav hon mer än gärna bort honom.

I nästa hem fanns en kvinna som förstod sig på R och hans rädsla. Med oändligt tålamod så lyckades hon, efter 3 veckor, få honom att äta i köket samtidigt som hon stod en meter ifrån. Han började också så smått umgås med den andra katten i familjen. Men hon bodde i lägenhet och kunde inte ha kvar katterna och eftersom dom vid det laget blivit bra kompisar så fick dom flytta tillsammans. Så kom dom till det hem jag nu besökte.

Matte berättade att han höll sig ute nästan dygnet runt, året om. Kom bara in nattetid för att äta och gav sig sedan iväg igen. Hon fick aldrig röra vid honom, även om han visade tecken på att VILJA ha kontakt med henne. Han var paniskt rädd för höga ljud och snabba rörelser och kunde dra till skogs i flera dagar om något skrämt honom. Han mös gärna med hundarna och den andra katten men höll sig utomhus när någon annan människa än matte var där. Annars var han en tuff katt som minst två gånger slagits med räven. Ingen annan katt vågade sig in på hans revir. Han var duktig på att klättra i träd och fångade många möss. Han hade perioder då han andades tungt, snabbt och ansträngt, speciellt om det var varmt eller extremt kallt ute.

Jag skickar ett medel. 

Efter en vecka hör matte av sig och säger att det har hänt stora saker. Hon berättar att efter att R fått första dosen så gick hon på en 2 timmars promenad med hundarna. När hon kom hem igen så ligger R på hennes säng och lyfter bara lite på huvudet när hon sätter sig bredvid honom. Han fortsätter att ligga där i flera timmar och hon får till och med klappa på honom! När hon senare råkar tappa en kastrull i golvet så reser han sig upp för att kolla men inget mer! Matten är överväldigad.

Tre veckor senare hörs vi på telefon. Han blir mer och mer gosig och nu har matte kunnat titta närmre på honom och kan konstatera att hans öron, ögon, tänder mm är i bra skick och att han är i bra hull.

Efter ytterligare en månad så börjar han bli oroligare, är hellre ute än inne, andas tyngre och är mer lättskrämd igen. Han får en dos medel till. Och efter det så kan även besökare klappa honom om dom är lugna. Han kommer och går både på dagar och nätter och rör sig lugnare. Och när dom är själva så är han som vilken annan katt som helst. Hon ska ta honom till veterinären för att undersöka hjärtat.

2 år senare dog tyvärr R pga sitt hjärtfel. Men både jag och hans matte känner att vi gav honom ändå ett par lugna år då han kunde ge och få kärlek på ett lugnt och ovillkorligt sätt.