Djurhomeopatens blogg

 Detta är ett medel som kan rycka tillbaka individer från dödens gränsland så att man får en andra chans att sätta in resurser. Nyckelordet är slöhet. Djuret orkar inte göra någonting, har en markant nedsatt livskraft. Detta kan bero på åratal av misskötsel eller ett mycket snabbt utvecklat sjukdomstillstånd. Carb-v är gjort av träkol. Används vid till exempel:

* Trumsjuka ( får, nötkreatur, kanin, marsvin mfl.)

* Gaskolik (häst)

* Sår som inte läker på grund av för dålig cirkulation, blodet sipprar långsamt

* Kan hjälpa vid allvarlig hjärtsvikt med hotande kollaps

* Kollaps eller chock efter en operation

* Djuret har kall andedräkt, kall tunga och kallt huvud

OBS! Alla dessa tillstånd är livshotande och veterinär ska absolut tillkallas! Ge Carb-v i väntan på veterinär.

 Om jag måste välja bara ett enda av alla tusentals homeopatiska medel som finns, så måste det bli Arnica Montana. Det är gjort på växten av samma namn, på svenska heter den Slåttergubbe. Detta medel är antiseptiskt, antiinflammatoriskt, milt smärtstillande och sårläkande. Jag tycker att alla bör ha det hemma i sitt husapotek, jag har alltid en liten burk i fickan OM det skulle visa sig att det behövs. Och flera gånger har jag varit glad att jag haft Arnica med mig. Du kan använda Arnica vid bland annat:

* Växtvärk

* Stukningar

* Blåmärken och skärsår

* Benbrott och sprickor i skelettet OBS! Du måste vara helt säker på att benbitarna ligger rätt innan du sätter in Arnica annars kan benet växa ihop fel!

* Hjärnblödning, stroke

* Till individer som blivit fysiskt misshandlade

* Slag mot huvudet, hjärnskakning

* Klämskador

* Till både modern och ungen vid komplicerad och utdragen förlossning

* Vid alla typer av skador där individen visar en tydlig rädsla för beröring av det skadade området

* Efter operationer för att snabba på läkning och som smärtstillande. Vid bukoperationer såsom sterilisering är dock medlet Bellis Perennis att föredra.

* Piroplasmos en sjukdom som sprids av fästingar och är vanligast på nötkreatur

* Spentramp

* Tandsprickning

Arnica ges invärtes men på tex skärsår och liknande kan du även smörja på Arnicasalva utvärtes.

 För mig är det självklart att alltid välja kravmärkt före annat när jag går och handlar. Man vet ju att djuren haft det bättre och att det blir utsläpp av färre gifter. Eller?

Om vi tar och tittar på mjölkkornas situation. För att en ko ska kunna producera mjölk ett helt liv (vilket tyvärr inte är så många år i dagens produktion) så måste hon få en kalv varje år. Hos en KRAV-bonde så måste kalven få gå tillsammans med sin mamma genom hela råmjölksperioden, vilken oftast är 3-4 dagar. Hos andra icke-KRAV bönder så låter man kalven gå hos kon i ett dygn eller så föder kon kalven helt sonika i skitrännan och den tas direkt ifrån sin mamma. Råmjölk får numer alla kalvar, då man kommit på att det ger ett så bra immunförsvar att det inte är försvarbart att låta bli. Men hos konventionella bönder mjölkar man ur kon och ger kalven råmjölken i en hink med gummispene. 

Dom allra flesta djurälskare borde ju tycka att det är bättre för både ko och kalv att få gå tillsammans så länge som möjligt innan man separerar dom. Så tyckte jag också. Det var innan jag pratade med en kollega till mig som varit mjölkbonde i 20 år. Det hon berättade och det flera studier pekar på är att desto längre kon och kalven får gå ihop och "lära känna" varandra ju mer stressade blir dom när man sen måste separera dom. 

En ko som fått gå några dagar med sin kalv och sedan separerats från den råmar oftare, ligger mindre och idisslar mindre än en ko som separeras från sin kalv inom 24 timmar, visar bland annat en studie av Lena Lidfors från SLU. Samma studie visar på att även kalvarna blir oroligare. Däremot påverkas inte tillväxten men antalet behandlade kalvdiarréer (mycket vanligt problem) verkar minska om man väntar med att ta kalven från sin mamma. 

Jag har läst flera studier kring detta. Slutsatsen jag drar är att för kon må det vara bättre om kalven tas direkt, rent psykiskt. Det händer ju ofta i det vilda att djur mister sina nyfödda ungar och dom brukar, oftast, inte reagera nämnvärt på detta. Ibland reagerar dom med en kort sorgeperiod - jo för jag är övertygad om att djur kan sörja - men sen släpper dom det. Kalven å andra sidan är ju beroende av kon. Detta är ju självklart inprogrammerat i hjärnan. Våra tamdjurs hjärnor, liksom våra, har ändrats mycket lite från den tid då dom var vilda. Studier av människobarn som tas från sin mamma och sen inte får ordentlig kontakt med vuxna visar att vissa delar av deras hjärnor blir underutvecklade. Vågar du satsa på att djurungar fungerar annorlunda?

Det här är självklart väldigt knepiga frågor. Bönderna måste se en ekonomisk vinning och djuren måste få det som är bäst och naturligast för dom. Finns det en lösning på det? Ett förslag kan vara att titta på hur andra länder löst problemet. Det har Sofie Fröberg gjort. Hon har studerat hur dom gör i Mexico, där kalven få ha viss kontakt med mamman varje dag under kontrollerade former, och hur det påverkar ko respektive kalv.

Jag köper fortfarande uteslutande KRAV-märkta mjölkprodukter. Dels för att dom djuren får mindre allopatiska mediciner, vilka jag är övertygad till viss del påverkar både ko, kalv och mjölk. Och sen för att jag praktiserat hos flera bönder och jag har blivit övertygad om att KRAV är ett steg i rätt riktning även om det är väldigt lång väg kvar.

Hur tänker du? Avstår du helt från mjölkprodukter, och vad dricker du istället? Eller tycker du att din personliga ekonomi är viktigare och väljer den billigaste mjölken? Eller har du aldrig tänkt på hur mjölkkor och kalvar hålls? Det här tycker jag är värt att starta en debatt kring, så vi inte bara går omkring och inte ens ägnar en tanke åt dom djur som används i vår industri.

 En bok av Dr John McKenna där han berättar om hur det kom sig att antibiotikan blev en "mirakelmedicin" och vad som följer i spåren av för frekvent användning av den. Han tar upp olika alternativa metoder man kan testa med först, tex örtmedicin, homeopati, näringstillskott mm, innan man sätter in antibiotika, men säger också att det ibland är nödvändigt att gå in med antibiotikan. Boken är knappt 150 sidor och känns mer som en översikt och även om jag långt ifrån håller med honom i allt han skriver så gör boken mig nyfiken att leta vidare i detta ämne. Tyvärr är den bitvis dåligt översatt men det är inga problem att förstå vad som menas.

En spännande, norsk, studie kring homeopati till mjölkkor slår fast att om inte annat så medförde det i varje fall lägre antibiotikaförbrukning. Detta är mycket positivt då det är ett stort problem för många bönder eftersom dom måste kassera den mjölken kon mjölkar när hon går på antibiotika och mastit är det överlägset vanligaste problemet bland våra mjölkkor.