Djurhomeopatens blogg

 Aspen är gjort av trädet Asp. 

 För det nervösa djuret, lättskrämt, ängsligt, aldrig riktigt trygg. Bra för individer som blivit misshandlade eller gått igenom något traumatiskt tidigare i sitt liv. Diffusa, oförklarliga rädslor. Vill inte bli lämnad ensam.

 Oräddhet och förmåga att se en situation för vad den är, bedöma den utifrån förnuft istället för panik.

 Nu är det inte många dagar kvar till årets absolut fyrverkeritätaste dag/natt. Många är dom hundägare som blir mer och mer nervösa för att dom vet hur skrämmande deras hundar uppfattar smällare. Hundarna blir oroliga, skälliga, vågar inte gå ut och kissa, dregglar, slutar äta, ligger och skakar av rädsla. För många hundar och hundägare är nyårsafton ingen glädjens tid, utan ett helvete som måste genomlidas. Varje år dör flera hundar av chocken. Snälla ni tänk på detta och var ansvarsfulla med var och hur ni skjuter iväg era fyrverkerier. En oaksamt kastad smällare kan förstöra hela livet för en hund.

Detta gäller givetvis för alla vilda djur också!

Jag har skrivit inlägg om det här tidigare men tycker att det är på sin plats att upprepa att det finns ett homopatmedel som kan dämpa rädslan. Aconitum heter det och du bör ge det dagen innan nyår, på nyårsafton och på nyårsdagen för att få bäst effekt.

 Här om dagen hade jag uppföljning om den rädda illern M. Det var ca 3 veckor sen sist han fick sitt homeopatmedel och matte rapporterade att han nu hoppar upp i soffan och busar omkring, något han inte ens varit i närheten av tidigare. Och när matte står i köket så kommer han och drar henne i byxbenen för att få henne att busa med honom. Han är betydligt lugnare och stressar inte upp sig lika lätt som tidigare. Han kan äver ligga och sova en liten stund med burdörren stängd! Ett STORT framsteg då han tidigare blev helt panisk i den situationen! M har börjat lystra till sitt namn och det märks att han är intresserad av kontakt men inte riktigt vet hur han ska bete sig. Tidigare har han alltid sprungit och gömt sig när han ska tvätta sig, nu ligger han mitt på golvet och njuter uppenbart av att vara i centrum för mattes uppmärksamhet.

M är fortfarande mycket rädd för beröring så vi fortsätter hans behandling för att få honom att lugna ner sig även på den punkten. Uppdatering kommer.

 Illern M hade blivit utkastad i skogen från en bil. Någon hade uppenbarligen tröttnat men inte orkat eller brytt sig om att försöka omplacera henne. Sån tur var så tog några som bodde i närheten hand om henne och hon fick sen komma till ett hem där hon var mycket välkommen och där det bodde flera illrar.

Problemet med M var att hon var väldigt rädd. Hon hade uppenbarligen växt upp hos människor då hon gick på lådan och åt illermat direkt. Men det gick inte att ta i henne. Så det gick inte alls att kolla hennes hull, om hon var steriliserad eller förövrigt mådde fysiskt bra. Så länge hon blev lämnad ifred så var hon lugn och trygg men om en människa rörde sig mot henne eller om det kom plötsliga eller höga ljud så blev hon mycket rädd. Hon låg gärna och sov i sin bur så länge burdörren stod öppen. Om den stängdes så fick hon fullständig panik och kastade sig mot burgallret och högg vilt omkring sig. Hon brydde sig inte om dom andra illrarna i familjen, men kom dom för nära så fräste hon åt dom och ville uppenbarligen inte ha någon kontakt. Matten, som var en van illermänniska, kontaktade mig för att få hjälp med Ms rädsla så hon skulle kunna umgås med andra illrar och även människor på ett mer avslappnat sätt. Matten hade haft henne i nästan ett halvår och försökt allt hon kunde för att få henne mindre rädd och lite mer tam, men helt utan framgång.

Hon fick ett homeopatmedel och 3 veckor senare sökte hon sig mer till matte. Verkade glad när hon kom hem från jobbet. Men ville fortfarande inte bli berörd. Kommer fram till mattes fötter och nosar lite så länge matte står still. Leker mer och kommer nyfiken fram när matte pysslar i inhägnaden där hon bor. Hon har börjat plaska och leka med vattnet, "tvättar" saker i vattenskålen (någon som inte är helt ovanligt bland illrar). Fräser inte lika mycket åt dom andra illrarna, nyfikenheten börjar ta överhanden.

Efter några veckor till får hon en dos till av samma medel men lite högre potens. Matte väntar på att M ska börja löpa eftersom illrar gör det i mars månad. M är lugnare, mindre stressad och ligger kvar och tar det lugnt när matte pysslar i inhägnaden. Om matte samlar ihop Ms leksaker så sprider hon ut dom igen och sätter sig och väntar på att leken ska börja om från början.

Hon får en ny dos homeopatmedel och en månad senare upptäcker matte och en veterinär att M faktiskt är en hane! Det har alltså gått att undersöka honom lite. Han är glad och busig så länge ingen total främling kommer i närheten. Han äter mer och lugnare. Och tar initiativ till lek med matte. 

Tre månader senare hör matte av sig. M har blivit lite räddare igen och har dragit sig undan. Så jag skickar en tredje dos medel. När jag har uppföljning om M om ett tag så uppdaterar jag det här fallet.