För nästan ett år sedan startade jag min blogg av syfte att hjälpa folk. Jag hade just varit med om ett strålande byte av livsstil som gjorde mig smalare och sundare. Därför startade jag en blogg för att fler skulle få chansen att uppleva samma mirakel som jag. Att slippa suget efter sött, att börja leva igen, förbättra konditionen för gott.
Kanske har jag, som jag velat, hjälpt människor genom detta sätt? Kanske har hjlpt någon där ute att förbättra sin livsstil?
Jag skrev, jag tog en paus och jag kom tillbaka.
Men jag måste tyvärr meddela att det är slut med bloggandet.

Jag gör det inte för mig, inte för min pappa utan för de som inte borde läsa min blogg. Ja, jag ha precis fått ett tips om att minderåriga har kollat in bloggen. Och tro mig - det är inte syftet. Syftet är att ge människor en maximal hälsa, en sund livsstil och ett bättre liv. Bloggen riktar sig inte till minderåriga - den riktar sig till folk över arton år, vilka vill leva sunt oavsett de väljer att äta gi, lchf eller som alla andra.
Jag vill inte ge någon nån ätstörning eller livsmedelfixering.
Jag säger inte att alla ska äta lchf,gi eller gå på diet.

Detta blir troligen mitt sista inlägg och jag vill bara säga till dig som är under arton år att inte fixera dig vid livsmedel,vikt eller utseende - för då skapar du problem för digsjälv. Glöm inte att du duger som du är - det gör vi alla.

Jag önskar dig en underbar framtid
Mvh/ Docent Sundbergs dotter

Ja, det finns faktiskt något nyttigt med vetekornet - dess skal! Där sitter alla näringsämnena som b-vitaminer och mineraler fibrer, som är bra för vissa magar.
Imorse så gjorde jag gröt på kruskakli,kanel,lite smör,vatten och salt. Till det hade jag hackat äpple och yoghurt. Mums!
Lite mer kolhydrater - men faktisk inte mycket.Variering är en bonus.

Nytt år - nystart? Ja, det kan man kanske säga. För många är det så och även för mig. Men inte när det gäller vikten eller att äta näringsriktigt - det lyckades jag med för.....var det 1,2 eller 3 år sedan? Jag har tappat räkningen totalt.

Hur som helst är mitt nya mål BALANS. Balans i vardagen. Leva det liv jag vill, så gott som det går. Hinna med familj,vänner,pluggandet och även motion och bloggen :) hehhe. Hur ska detta gå ihop? Planering och regler är svaret. Regler........det vill säga att jag måste ha tidsbegränsning på i stort sett allt. Låter det som ett hårt liv? Ja, det är det men det kan också vara ett roligt liv - så länge man har sina morötter och lite andrum.

Hur lever jag mitt liv nu? Med kosten t.e.x.? Jo, jag äter fortfarande lågkolhydratshaltigt fast med mer kolhydrater än förut. Jag har hittat min personliga nivå på hur mycket kolhydrater jag kan konsumera utan att gå upp eller ner i vikt. Dr Atkins skulle kallat det AKJ. Det betyder att jag numera bakar gott bröd på kruskakli, äter baljväxter (linser,bönor m.m) och är inte lika strikt med grönsaksmängd eller annat. Jag äter t.o.m. lite av mina favoritfrukter då och då. Ja, saker och ting blir lite lättare. Om jag är bortbjuden och det serveras ris till kycklingen så äter jag lite ris men äter då mindre kolhydrater dagen efter. En GI-aktig kost skulle många säga.

Eftersom det är ett nytt år 2009 nej! Jag menar 20012 neeeh... 2010, så ska det också ske lite ändringar på bloggen. Kanske lite nya samtlsämnen, nya recept, nytt utseesnde m.m. Skriv vad just du tycker är roligast att läsa om!

Ha det gott allihopa!

Mvh/ Docent Sundberg

Hej på er, kära läsare!

Ja, ni undrar nog vad jag har tagit vägen. Det undrar jag också. Skrivlusten eller skrivorken har inte funnits där och nu är det nog dags att jag meddelar att jag gör ett litet uppehåll i bloggandet. Men jag försvinner inte! Jag kommer tillbaka då tiden känns inne och jag känner att skrivlusten är tillbaka.

Mvh / Docent Sundbergs dotter/ Belle

haHA! 10 av 10! Nu är jag en lchf-expert enligt Expressens lilla lchf-test. Det var genom Kostdoktorn jag hittade det. Besök denna fantastiska sida du med och kolla in ifall du har klämm på lchf. Länken finns i högermarginalen.

Jag har tyvärr inte tillgång till internet lika ofta som föut och därför vill jag bara meddela er, kära läsare, att mina inlägg inte längre kommer vara under någon särkild tid på dagen. Förr skrev jag ofta inläggen innan eller efter lunch och nu ser det ut att bli någon gång på eftermiddagen eller under kvällen - det är numera svårt att förutse. På helgerna tror jag att jag kommer att hålla mig till morgonen men som sagt är det svårt att veta. Men tro inte att jag förvunnit bara för att jag inte skriver under förmiddagen - jag har ännu inga planer på att sluta min blogg.

Mvh Docent Sundbergs dotter/ Belle

Tillbaka till plugget. Så sant som sagt, bara Milda till knäckebrödet, fortfarande slafsig pytt i panna gjord på djurrester (dock ett plus- det fanns åtminstone mellanmjölk). Jag rörde inte maten - allt jag åt var lite grönsallad och sparrisbitar, men det gör inget - jag var ändå inte hungrig efter mina två frukostägg. Nu har jag precis ätit lite tonfisk blandad med creme fraich, majonäsoch curry med selleri,tomat och mumsiga gröna oliver. Min ena katt blev helt tokig då han kände lukten av tonfisken så jag fick stänga in mig på rummet och äta.

Men åter till skolmaten. Katastrofen. Jag får helt enkelt ta med mig en egen lunch och om någon frågar orkar jag inte förklara hela den långa historien och då drar jag istället till den kortfattade: "Jag är ett hälsokost-freak". Men seriöst, jag blir arg av de ansvariga som ignorerar mig, som ignorerar oss. Tänk på alla barn som får i sig denna skadliga så kallade föda - VARJE dag. Jag vet att det att svårt att få till bra mat utan att spränga matkostnaderna MEN att servera och steka i MARGARIN är inte acceptabelt. Rapsolja är bättre - så länge det inte är härdat fett. Att mina syskon får i sig den här smörjan tycker jag är skrämmande - vidrigt rent ut sagt. Att ignorera sanningen är oansvarigt. Om SLV då är rädda för smör så kan de åtminstone steka i det som de tycker är ok (rapsolja)och samtidigt är bättre än mördarfettet - som är vetenskapligt bevisat som FARLIGT.

Jag har precis flyttat så jag har inte längre tillgång till internet lika mycket. De senaste dagarna har jag bara packat upp ur flyttkartonger och nu kan jag äntligen säga att mina saker börjar komma i ordning - däremot ser större delen av lägenheten ut som ett bombnedslag. Om ni undrar vart jag tagit vägen här på bloggen så vet ni nu att jag försöker att städa upp bombnedslaget. Vår nya lägenhet har inte heller diskmaskin eller micro så det krävs lite mer av alla + att alla våra tre katter måste hållas instängda här i en vecka....så det är lite fullt upp

Ha det bra kära läsare /

Docent Sundbergs dotter/ Belle

Idag går det stora flyttlasset så tyvärr har jag ingen möjlighet att skriva något på bloggen. Jag gick och lade mig vid tolv och gick upp vid halv sju - så det är rätt mycket att göra. Allt är inte ens packat och flyttgubbarna kommer kl.11.

Jag sitter just nu och googlar på 'Ralf Sundberg' och såklart dyker det upp både aktuella ämnen och gamla intervjuer. Jag läste en gammal intervju från när pappa precis hade gått ner 15kg med Atkins och berättade om hälsoeffekterna som att slänga blodtrycksmedicinen. Jag hittade också ett av Annikas inlägg från 2008 "Ralf Sundberg skriver till Unilever". När man upptäcker hur mycket ens förälder medverkat och medverkar för att förbättra folkhälsan blir man stolt. Just den här gemenskapen att vi alla kämpar för att hjälpa människor känns väldigt bra. Jag har den här bloggen för att jag vill hjälpa. Jag vill använda mina kunskaper och erfarenheter för att hjälpa andra - jag ser det lite som min plikt eftersom jag har något att berätta och även för att jag VET att jag kan hjälpa. Därför är jag också öppen för frågor om hälsa och viktnedgång här på min blogg - så tveka inte att fråga!

Det viktigaste är att man gör det som känns rätt - att man väljer rätt väg även om man inte tjänar på det i första taget. Pappa och Annika t.e.x. tjänar i stort sett ingenting på sina föreläsningar,artiklar m.m - men de gör det ändå för att det känns rätt i hjärtat. Kanske har vi alla olika livsuppgifter som vi tilldelas? Kanske kan vi säga ja, kanske kan vi säga nej. Men om man gör det som känns rätt kommer det förr eller senare att kännas rätt, så länge det är något gott man uträttar.

När man ska gå ner i vikt med lchf fasar man ofta för att bli bortbjuden. "Tänk så är det en pasarätt? Tänk så är det mjöl i såsen? Och jag som inte kan äta grönsaker under jord!"

Jag känner igen det där. Lyckligtvis går skräcken över en dag - dagen då man inser att man har nått sin målvikt och kan öka på kolhydratintaget något utan att öka i midjemått eller vikt. Om man har ätit för mycket kolhydrater under en middagsbjudning kan man alltid köra stenhårt ett par dagar - men använd inte det som en ursäkt för att äta något du inte borde! Efterrätt och vitt spannmål avråder jag från oavsett. Men som igår då jag var på middag hos en vän: till förrätt var det något slags surdegsbröd som var som mellan finncrisp och knäcke bröd med skaldjursröra - jag åt 1/2 och lämnade resten. Till huvudraätt var det grillade turkiska köttbullar, sås, bulgursallad med tomat, sallad på kokta morötter och kikärtor, skinka och en vegetarisk lasagne. Jag hoppade lasagnen och unvek bulgurn i salladen. Kikätor klarar jag av så jag tog av den salladen. Efterrätten hoppade jag. Inga problem.

Det viktiga är att man försöker hålla sig så enligt lchf man kan vid sådana tillfällen. Jag lutar mig lite mer åt Atkinshållet och lägger till lite kolhydrater som jag tål. Men vitt mjöl är ingen chans - det innehåller ju ingen näring och  ger mig bara magont. Lite baljväxter, rotfrukter och nyttiga frukter är ok. Men ingen läskig flygplansmat på planet för mig - jag kan äta philadelphia-osten till brödet och dricka kaffe men jag rör inte maten. Visst, jag blir hungrig men jag är inte sugen på maten - jag har med lite naturella nötter att mumsa på och det funkar för mig.

Jag var hos doktorn igår pga kontroll av hormoner som blivit lite galna eller något antagligen pga stress som det ser ut. Men det var inte poängen i inlägget - poängen är att hon sa till mig att det "faktiskt är viktigt att äta ordentligt med fett,kött och smör." Jag blev så paff att jag började gapskaratta! Jag har aldrig träffat en läkare som gett mig det rådet förut (förutom pappa). Men det är kontsigt...(eller egentligen inte) de smala säger kött och smör och de tjocka säger mycket frukt.

Små barn brukar ofta vara ganska energiska och ha ett gott självförtroende, i alla fall tills de börjar skolan - då vissa tydligen får veta "sin sanna plats". Vissa blir retade och mobbade i skolan redan på lågstadiet även om detta inte uppmärksammas lika ofta. Men varför gör det inte det när det just är den tiden som kan komma att prägla en mest? Hur känns det när kompisen säger att man ser gravid ut när man är sju år, bara för att man fortfarande råkar ha kvar sin utputande baby-mage? Hur känns det när man inte får vara med att leka och man själv tror att det beror på sitt barnsliga utseende? Hur känns det när man inte får glass efter simningen och tankarna börjar köras iväg i en viss riktning? Hur mår man när ens kompis säger till en: "Jag vet att det att det är svårt för dig när din pappa lagar så god mat och så....men asså du vet, killar gillar bara smala tjejer och du är inte smal"

Inte konstigt att man börjar tro att ingen tycker om en. Man krymper som människa och känner sig lite och obetydlig. Man får inte vara med och leka och man tycker inte om gympan för man inte springer lika snabbt som de snabba. Man klarar inte av att förlora - det påminner en om att man är obetydlig och "om man förlorar tycker folk inte om en".

En dag säger kompisen att du inte är fin i sin nya jacka - att du inte passar i färgen - att du inte passar i någon färg. Samma dag är det påskpyssel i skolan och man får glassera sina egna påskägg. På vägen hem blir du överkörd av en cykel - bokstavligen- du blir lerig men du har ialla fall inte så ont. Du har mod att skälla ut föraren från åttan och säga att han borde se sig för. Han ber om ursäkt och frågar om du är ok. "Han verkade tycka att jag var ok som jag är", tänker du när du fortsätter hem men då hör du han berätta för sina kompisar "haha jag körde över en lite bebis". Du fortsätter lerig hem och märker att folk stirrar på dig. När du väl är hemma brister du i gråt när du ser dina söndriga jeans och dit mosade påskägg.

Samma flicka ska sedan hamna på ätstörningskliniken två gånger. Men hon får ingen hjälp där - det som räddar henne är alltid hennes mammas förståelse och det sunda förnuftet.

Hon bestämmer sig. Hon har förstått hur hon själv fungerar. Om hon inte gör sig av med sina extra kilon nu så kommer hon inte lyckas med något. Därför börjar hon med lågkolhydratkosten. Hon vet att den hjälpt miljontals människor och hon vet att den inte är farlig - hon har en beslutsamhet. Ett år senare är hon 15kg smalare och har redan börjat förverkliga de andra drömmarna om träning och bra betyg. Det är som en dominoföljd: om en bricka ramlar, ramlar nästa och nästa och nästa osv. Om en dröm blir uppfylld så blir nästa uppfylld.

Det är svårt att andas när man skriver om gamla minnen - skavsåren från lågstadiet sitter ännu kvar trots att den fula ankungen växt till sig. Dessa exempel kan verka som bagateller men en liten flicka tycker inte det. Småbarn förstår mer än vad man tror och tar skada av sådana saker. Lyckligtvis är jag fri från mina ätstörnigsbeteenden nu - bl.a. tack vare lchf- men minnen från barndomen går aldrig att sudda ut helt och det skaver.

Lchf uppfyllde en dröm som uppfyllde mig - med oändlig glädje och ro över en sak som verkade omöjlig.

Var bortbjuden igår på middag till ett par goda vänner. Inget problem för mig: de bjöd på lite specialiteter från närmste fiskaren - kallrökt lax, varmrökt lax, rökta räkor, varmrökt lax med kryddning och potatis (som inte jag tog). Jättegott var det. Till efterrätt åts det glass med färska bär från trädgården (och jag åt bara bär). Inga problem.

I helgen åker jag iväg till min mormors sommarstuga så bloggen blir lite tom i ett par dagar.

Ha det bra kära läsare!

/Docent Sundbergs dotter/ Belle

Jag har inte ord som räcker för att beskriva mina känslor. Arg är nog ett passande ord. Arg för att ........näe jag vet inte vad jag ska skriva. Aftonbladet som redan har bestämt sig att kolestol skulle vara farligt och dessutom gör reklam för det dödande margarinet Becel. Näe................och pappa som arbetar så hårt och är den som har RÄTT om kolestrolet. Jag tycker att det är oansvarigt att riskera människors hälsa, att inte acceptera att man har haft fel och gå vidare. Jag blir så besviken och så frustrerad.

Här är länken till Aftonbladet:

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5588403.ab

Se själv - Rena rama Becel reklamen

Idag den 27 juli fyller min pappa (Docent Sundberg) år! Jag vågar inte skriva vad han ska få i födelsedagspresent med tanke på att han händelsevis kollar min blogg idag. Förra året gav jag honom en kokbok där han kan sätta in alla nya lchf-recept han kommer på. Dock är den ibland lite onödig eftersom han kan alla bästa recepten utantill - som alla hans såser och hans goda köttgryta. Däremot kommer han ofta på nya idéer med kryddningar och marinader och de är värda att spara i kokboken! Jag tycker faktiskt att det är riktigt smart om man känner sig fantasilös och inte vet vad man ska laga till middag, att bläddra i en kokbok med alla sina favoritrecept. Det kan också vara en idé att ha en sådan om man har en stor familj.

När man har varit med om en lyckad viktnedgång vet man vad som funkar och vad som inte funkar. Här är alltså de knep som fått mig att gå ner till 52 kg (och sedan vidare till 51).

1.  Ät enligt Lchf eller Atkins. Om du inte vill göra detta kan du dra ner på kolhydraterna så mycket så att du börjar gå ner i vikt.


2. Ha tålamod. Kroppen måste övertalas - den förstår inte det positiva med viktminskningen och därför kommer den att kämpa emot emellanåt.


3. Ät alltid minst 3 mål om dagen och låt det inte gå längre än 4-6 timmar mellan måltiderna. Allt för ett stabilt blodsocker.


4. Ät en ordentlig fukost: 2 ägg är perfekt.


5. Ät inte för lite men inte heller för mycket. Många på lchf gör fel i att överäta. Ät tills du är mätt: 1 kycklingfilé/ 1 laxfilé exempelvis. 100-250g av proteindelen.


6. Se upp för mjölkprodukterna! Mjölk, färskost och grädde kan få igång insulinet om de inte passar dig. Jag brukar ha 2tsk grädde i en kopp kaffe.


7. Att motion gör att du går ner i vikt stämmer inte. Muskler väger mer än fett och därför kan du gå upp i vikt när du tränar. Mät midjan istället. Men motion är viktigt för hälsan och gör dessutom att du inte blir lika kolhydratkänslig - du behöver alltså inte vara lika noga med kolhydraträknandet när du tränar. Själv försöker jag få motion varje dag och joggar varannan dag ca 2km.

Kan det vara så att "experterna" skäms för att de haft fel? Kan det vara så att de inte vågar påstå något nytt för att de är rädda för att folket ska kritisera? Jag kan svara dem att om de tittar på de nya bevisen och accepterar dem kommer de att bli tackade av folket, men ifall de fortsätter att ignorera sanningen av rädsla kommer de förr eller senare att förlora - och ingen kommer att glömma deras misstag. Jag beskyller inte dem för att de haft fel om fetters och kolhydraters betydelser  - det har jag själv haft och det har vi alla haft - men att fortsätta ignorera sanningen- är fel, särskilt med tanke på att det handlar om människors hälsa. Om de tittar på de nya bevisen som visar vilken kost som är bäst och meddelar folket kommer de att bli förlåtna för att de hade fel - men om de inte gör det kommer de förr eller senare att förlora stort på det.

Jag hade också fel: jag drack lättmjölk för att bli smalare, jag åt knäckebröd men inget hjälpte. Jag hade alltid ont i magen som barn och fick lätt huvudvärk. Men nu har jag insett sanningen och nu är det överflödiga fettet borta - tack vare lågkolhydratskosten. I min familj har vi inte längre lättprodukter utan endast smör, helmjölk, vanlig ost. Och även de som inte äter lchf säger att de har en bättre hälsa.