Marie´s alldeles egna blogg!<br><center><img src="http://blogg.passagen.se/resources/doftis/100me.gif"></center>

Känner mig deppad idag. Vet inte riktigt varför, men jag känner mig verkligen jättenere. Känns som om allt bara är fel, fast det är det ju inte egentligen.
Kanske e det de ekonomiska bekymmren som tynger mig mer än jag trodde. Kanske e det mötet med T som börjar komma ikapp mig, kanske e det bara mörkret och kylan....
Hursomhelst vill jag bara hem o dra nåt gammalt över mig idag =)

Vill resa bort ett tag, känner mig inträngd i ett hörn och jag vet inte varför jag känner det så heller, kanske har det bara varit för mycket psykiska påfrestningar på senaste tiden, o nu när alla spänningar släpper så kommer det ikapp en.

Imorgon e jag ledig, ska bara ta det lugnt och slappa då, ska stänga av alla telefoner och skruva bort ringklockan från dörren. Sova riktigt länge och sedan laga en god middag till mig själv. njuta av den till en film, och bara slappa...
Nu måste jag dock jobba vidare *suck*

Usch, nu kan jag inte släppa tanken på att T ska komma hit. En del av mig vill verkligen be honom fara åt helvete för vad han gjort mig - för hur han behandlat mig- för hur djupt han sårat mig!
En annan del vill bara krama honom, även om det bara är för en sista gång. Höra honom säga att han fortfarande älskar mig, att han inte kan leva utan mig!
Varför beter jag mig så här.
Jag har inte gråtit över honom på flera veckor... månader, men nu sitter jag här och lipar som en annan barnunge.
Varför kan jag inte vara stark och göra det som jag egentligen vet är rätt.

Jag vet att jag är värd bättre - att jag förtjänar någon som behandlar mig bra, någon som ALLTID älskar och respekterar mig, varför kan jag inte bara be honom dra.... försvinna ur mitt liv, låta mig vara ifred!!
Bara tanken på att fölora honom för alltid skrämmer mig och det gör ont i hela kroppen - varför älskar jag honom fortfarande??????

Jag måste vara en stor idiot. Jag låter honom förstöra allt.....
Jag orkar fan inte mer,,,,

Han ringde idag igen. Han var inte ledsen till en början men innan vi la på grät han igen för att jag gjort honom ledsen. Han sa att han ville försöka igen och jag satte ner foten och sa NEJ. Nu har jag dåligt samvete. Inte för att jag inte vill försöka igen, utan för att jag gjorde honom ledsen.
Jag vet att jag inte kan ta ansvar för hans välmående och att jag måste säga ifrån även om det gör honom ledsen, men det skär i hjärtat att höra honom vara så här knäckt. Ingen människa kan ju må bra av att någon annan mår dåligt - Inte jag iallafall.

Det fanns en tid då jag faktiskt önskade att han skulle få känna på samma smärta som han gav mig, men nu när han gör det så önskar jag att jag kunde ta bort den. Men det kan jag inte.... Det enda som skulle hjälpa honom just nu är det enda jag inte kan tänka mig att göra...

Fick inte sova mycket inatt. Hade hemska mardrömmar där samma scenario upprepade sig i olika skepnader... Jag fattar inte hur han kan påverka mig så mycket - att jag och mitt undermedvetna låter honom göra det...

Har ingen kontroll över mitt liv just nu. Allt det här tar upp alla mina tankar.
Kanske borde jag göra som alla tycker - bryta helt... kanske vore det det bästa för MITT välmående... Tyvärr har jag alltid varit en person som alltid bryr mig om andra i 1a hand...

*SUCK*

Usch - har en sådan där dag idag igen. Kan det bero på att jag pratat med T. Han säger att han vill ha mig tillbaka - att han inte kan leva utan mig. Att hans liv förlorat all mening sedan han förlorade mig. bla bla bla.
Jag lyckades hålla mig stark genom samtalet och säga att det aldrig kommer bli vi igen - att det aldrig kommer att fungera mellan oss igen. Att vi bara kommer göra varandra illa.
Han lovade mig dock guld ochgröna skogar. När han märkte att det inte fungerade bytte han taktik.
Hans liv va inte värt någonting mer - han hade inger och det fanns ingen anledning att leva mer. Ingen skulle sakna honom om han försvann. Indirekt hotade han mig alltså med att ta livet av sig om jag inte tog honom tillbaka.
Till en början blev jag arg, men nu har jag dåligt samvete. Jag VET att det antagligen va meningen med det hela, men det gör det inte lättare. Tänk om han verkligen skulle göra allvar av sina hot. Då kommer jag aldrig kunna förlåta mig själv juh!
Varför ska livet vara så komplicerat????

Pratade med killen som jag hade "dejt" med i helgen och han tyckte att vi skulle ta och ses igen nu till helgen och det tyckte jag lät som en bra idé. Kan behöva tänka på något annat för ett tag =)
Hursomhelst tyckte jag ju om hans sällskap...

Ska spela lite poker nu, sedan e det sängdax =)