donna

Kanske blir det knappt någon semester. Igår ringde de från ett assistansföretag. Det var någon precis här i närheten som behövde personlig assistent. Ingenting är ju klart än förstås.. Idag ska jag träffa arbetsledaren. Om det går bra så behöver jag ändå bli godkänd av vårdtagaren också. 

Men det vore skönt att ha jobb igen... pengar behövs ju trots allt alltid... Och när jag har jobb så behöver jag dessutom inte bry mig om att ansöka till a-kassan om att få studera, och ingen kan neka mig att få studera hur mycket jag vill.... 

Mellandottern åkte nyss upp till den stora peace and love festivalen. Hennes pojkvän hade biljetter som han hade skaffat redan när han var tillsammans med tjejen före dottern. De är redan på väg tillbaka nu... När de kom upp så hade någon redan löst in den ena biljetten... Och enda som sett biljettkoderna är ju hans förra flickvän...

Finns inget att göra något åt nu tyvärr ju... bara tur att de åtminstone hade pengar att köpa returbiljetter till tåget tidigare... de andra biljetterna gällde ju till och med campingen, så inte ens där släpptes de in nu...

Nåja... en gång i framtiden kommer nog dottern ha ett rätt ljust minne ändå när hon tänker tillbaka på den där gången då allt strulade och hon tältade bredvid en motorväg i Borlänge... Men just nu när allt händer så kan man ju hålla sig för skratt... tills hon är hemma igen, välbehållen...

Man funderar lite över vad det är för slags folk som bara tar andra människors saker... Vad är det som gör att vissa människor blir tjuvar...? Varför anser de sig ha rätt att bara ta...?

25 dagar. Sedan har jag sommarlov. Eller kanske jag rättare sagt bör skriva att jag är arbetslös igen sedan... Fast just nu känns det mer som sommarlov. Längtar efter lite ledigt. Det blir väl lätt så nu när allt det fina vädret kommit, nu när man bara vill vara ute i trädgården hela tiden och mysa... resten av året är okej att arbeta en massa men just nu vill man inte lika mycket... inte jag ivarjefall om jag nu ska vara ärlig... och det ska man väl...

25 dagar. Arbetsdagar alltså. Eleverna har lite fler. Jag arbetar ju inte heltid, utan har lediga måndagar. 

25 arbetsdagar... Vad gör jag sen? Har jag hunnit hitta ett nytt jobb? Eller stämplar jag igen? Jag har passat på och byta fack och a-kassa nu... jag kommer ju knappast nånsin gå tillbaka till spårvagnsföraryrket... men kommunal var oftast bra att ha att göra med.. jag hoppas att LR kommer fungera lika bra... När jag påbörjade bytet så hade jag ju ingen aning om att arbetsmarknaden skulle gå ner på det här sättet...

Säkert kan jag få en del tillfälliga inhopp som springvikarie... grejen är väl att jag inte riktigt gillar att hoppa in på det sättet... men okej.. man lär sig faktiskt en hel del på att arbeta så... så i värsta fall får det väl bli det... Hoppas ivarjefall att min nya a-kassa kommer vara bra att ha att göra med ifall jag kommer gå arbetslös igen någon period... hur de är betyder ju faktiskt en hel del...

Fast helst vill jag ju sagt testa lite andra arbeten just nu. Behandlingshem eller utslussningshem som jag sökt till hade jag verkligen tyckt vore perfekt. Allra helst hemmen dit de sökte svenska2lärare... där de tar emot ensamkommande flyktingpojkar. Skulle uppskatta om ni håller tummarna för mig! Fast det kommer väl dröja lite innan jag hör av dem antar jag... platsannonsen kom nyss ut, och den ligger ute nästan en månad... och de väntar väl och ser vilka som sökt innan de börjar gallra och intervjua antar jag....

Jaja... 25 dagar bara... undrar just vad jag gör sen...

Tiden går så fort! Det var inte länge sedan som det var jullov, och nu är vi helt plötsligt framme i mars!! Så snart kommer terminen vara slut... 

Tja, det har jag ju vetat om rätt länge, och jag har redan börjat söka arbete inför sommaren. Olika slags behandlingshem och sånt, helst med ungdomar. Tycker att jag borde ha störst chans att få arbete inom det området nu. 

Skolan kommer ju vara rätt kärvt de närmaste åren. Inom mitt närområde har barnkullarna sjunkit såpass att det skulle bort omkring 200 tjänster. Säkert kommer det vara möjligt att få timvikariat även i fortsättningen, men det är ju inte vad man önskar i första hand... De långa vikariaten kommer det finnas gott om övertalig behörig personal som slåss om. Och jag är inte behörig än...

Fast det känns rätt lugnt. Jag kan mycket väl tänka mig att jobba inom något annat ett par år, medan jag läser färdigt min behörighet. Kan vänta med skolan tills arbetsmarknaden vänder igen. Huvudsaken var nu att jag fick vara ute ett tag i skolan och fick arbetslivserfarenhet från att arbeta med ungdomar. Resten av kompetensen de efterfrågar, det formella brukar de tycka är helt i sin ordning.

Det enda som bekymrar mig är hur det ska gå för "min" åtta som haft så många vikarier... Och speciellt för "min problempojke"... Han har inte så många som han tyr sig till... Jag misstänker att jag kommer ha svårt att låta bli att hålla kontakten... höra mig för lite då och då...Yrkesmässig distans... jag är nog ärligt talat inte så bra på det.. *ler*

Jaja.. vi får väl hoppas det ska gå bra.. arbeta på att bygga upp en relation mellan honom och någon som kommer finnas kvar på skolan, så han känner sig trygg... likadant förbereda de andra eleverna på övergången till en ny lärare... de ska ju ivarjefall få någon välutbildad tycker man... man får hoppas att det betyder samma som bra...

Funderar naturligtvis en del ibland på hur det ska bli sen... Självklart känns det smickrande att mina åttor känner sig beroende av mig... men jag gör dem ingen tjänst om jag knyter dem så hårt till mig att de blir beroende... jag bör hellre fostra dem att bli självständiga...

Det är ungefär som när ungarna hemma frågar om de får ta någonting att äta... Vad gör de om ingen vuxen är hemma? Svälter? ...när de är mindre så kanske de inte klarar av självständigheten att få ta allt själv, men förr eller senare måste man låta dem försöka mer och mer på egen hand...

Visst tycker jag om skolan, och framför allt klassen... Men jag vill arbeta med svenska, SVA och specialpedagogik... åtminstone främst det... Och i den skolan så finns inget underlag för SVA... eller... egentligen gör det det... men det är barn till en massa högpresterande föräldrar, så barnen tillåts inte läsa SVA, utan ska ha betyg i vanlig svenska istället...

Där finns å andra sidan en hel del underlag för specialpedagogik... otroligt många ungdomar som mår dåligt, skär sig, anorexia, självmord... Tja.. en mycket intressant skola... Täta byten av skolledning eftersom ingen riktigt orkar med det faktumet att ungdomarna mår så dåligt där... Kanske låter det konstigt med intressant... fast jag hade tyckt att det vore intressant att få ta reda på mer om varför ungdomarna mår så dåligt just där, även om jag väl kanske kan ana en koppling med de högpresterande föräldrarnas krav... Men jag antar att skolledningen har personal som har fler poäng på rätt ställen för att jobba med det... fast jag tänker skaffa mig fler poäng i specialpedagogik och psykologi också... det var förbaskat kul att läsa... jag har bara insett att jag är tvungen att läsa in min lärarbehörighet först...

Nåja, ikväll ringde de från Montessoriskolan där jag var tidigare under hösten för att anmäla mitt intresse som vikarie! Nu hade de velat att jag kom dit... Och det hade ju ärligt talat också varit enormt intressant... Att få in en fot inom Montessori... lära mer om den pedagogiken... det är sånt som jag absolut också skulle uppskatta...

Kanske när jag fått ihop behörigheten och mer erfarenhet så skulle jag gärna vilja vara lärare på såna kombinerade behandlingshem och skolhem... Om jag känner att jag är tillräckligt bra för det...

Jag vet inte... Någonstans där man gör skillnad... en insats... och jag känner att jag troligen menar mer socialt... får ungdomarna att fungera i samhället åtminstone... sådana som annars inte hade haft en chans...

Maken har redan lagt sig.. ställt klockan på halvsex imorgon bitti.. tänker åka strax efter sex.. ska möta någon kvart i åtta, men han vill vara ute i god tid... Visserligen ska han igenom tingstadtunneln, den enda riktiga trafikproppen som finns i Göteborg.. Men ändå.. misstänker att maken kommer vara där åtminstone en halvtimme för tidigt...

Nåja, bättre för tidigt än för sent.. Får kolla upp lite bättre sen om det finns kollektivtrafikalternativ dit.. Vore inte helt fel.. Man slipper en massa bilköer inne i stan då också.. Fast Göteborg är ju ändå inte alls nåt liknande Stockholm tycker jag.. Vet gånger jag kommit fram till en igenkorkad tingstadtunnel, och blivit irriterad över trafikkaoset... men faktiskt haft sinnesnärvaro nog att ta tid på hur lång tid jag suttit fast i kön... Och i vår Göteborgstrafik är det ytterst sällan ens fem minuter... *ler* 

Nå.. har tänkt att jag ska försöka lägga mig själv lite tidigare också nu.. Vovve behöver ju få mat, komma ut, och andra saker skötas här hemma med.. Vovve gillar förresten inte regnet... jag lämnade dörren öppen idag, medan jag gick ut och hämtade in ett par växter som stod ute.. Just då regnade det.. Vovve hörde att jag gick ut, och hon följer mig vanligtvis precis överallt... Men nu stod hon istället kvar i dörren och bara gnällde ända tills jag kom tillbaka... Så vi får hoppas det snart slutar regna, eller så får jag försöka lära henne att gå på toaletten...

Här var Wilma bara sex månader, nu är hon lite större, men backar gärna upp sin bak så att hon sitter i knäet eller brevid i soffan...

Även här var hon bara en sexmånaders valp, och korgen är urvuxen numera... Är man en ståtlig grand danois dam så blir man ju rätt stor...  

Åkte med in till stan idag när maken skrev kontrakt... Och senare tog vi med dottern också och åt jättegott på lite finare resturang.. Sådant som vi inte kunnat unna oss på åratal.. 

Fast när jag föreslog att vi skulle fira att maken fått jobb, så erkände han ju att han, precis som jag, inte har kunnat förstå det än.. Vi har gått hemma och arbetslösa alldeles för lång tid.. Vant oss vid att ha det så här..  

Nu kommer maken plötsligt tjäna gott om pengar.. Ingen av oss kan riktigt fatta det. Har inte hjälpt hur mycket vi än berättat om det.. hjälpte heller inte idag, varken med kontraktet som skrevs eller att gå ut och fira det.. Nåja, förr eller senare kommer vi väl inse att vi har pengar igen, och att maken har ett jobb att gå till...

Men första sex månaderna är provanställning.. så jag tänker ivarjefall vänta till dess innan jag läser alla kurser jag skulle vilja.. Har ju ingen möjlighet att få godkänt mer än halvtid från a-kassan. Och efter alls som varit senaste åren.. vågar inte chansa och klara mig utan kassan ifall det skulle köra sig med makens jobb igen.. Vågar inte riktigt lita på att någonting är riktigt sant än... Det verkar alldeles för bra...

Lovat att hjälpa till nu och leta efter mobil.. förtaget bjuder.. med alla samtal betalda, även privat.. maken vill gärna ha nån med v-lan och stor skärm.. Hos tidigare arbetsgivare har han oftast haft någon kommunikator.. sån med litet tangentbord.. Får se vad det blir den här gången.. Allt går så fruktansvärt snabbt...
 

Tack alla ni som höll tummarna! Tack Gud, tack hela världen...!! *ler* Maken börjar jobba redan måndag morgon kvart i åtta. Är som DBA i oracle. Tydligen har konsultföretaget fått tacka nej till uppdrag inom vms eftersom de inte haft konsulter som behärskat det tidigare, men även det skulle maken gärna syssla med. Är ju gamla och lite dyra databassystem, så jobbet är välbetalt också.

Numera ingen panik ifall det inte löser sig för mig direkt utan jag har råd att gå hemma... Så enormt skönt!!! Framför allt så skulle jag nu kunna studera allt jag vill.. och så räcker det om jag hittar ett deltidsarbete att ha vid sidan om studierna att hjälpa upp ekonomin litegrand med. 

Gick en promenad i skogen med vovve under tiden jag visste maken var på intervju. Hittade årets första kantareller här också. Riktiga gula. Inte så många än, men de är på gång nu ivarjefall.

Dagens fynd i svampskogen var inte alls lika imponerande som förra årets skörd av trattkantareller... Och det här var ändå bara en av alla gånger vi var ute och skördade svampen.. Bor verkligen mitt i världens svampskog! Torkade det mesta. Var efter ett tag så trött på svampsmak i allt, att jag numera lyckats ge bort nästan all torkad svamp, utom det allra sista som maken vägrar släppa ifrån sig... *ler* 

Maken var ju på intervju hos en konsult i tisdags medan jag var i Ullared. Och konsulten skickar, som vanligt, vidare hans CV till kunden som efterfrågar tjänsterna. Den här kunden har redan svarat positivt, och vill träffa maken. Han är på väg in till intervjun med kunden precis nu, tillsammans med konsulten som "säljer" honom...