donna

En enda vecka är det kvar i skolan nu. Fast det känns egentligen som om vi redan har slutat... betygen är satta. Och eleverna är ju medvetna om det. Så därför blir sista veckan mest helt andra aktiviteter. Klassdagar, filmfestival, dag då lärare möter eleverna i den årliga fotbollsmatchen osv...

Mest ser jag nog fram emot vår filmfestival med årskurs åtta. Dem som jag hade att skriva manus i svenskan, sedan hade de en heldag att filma och därefter har de redigerat i bilden. Jag är mycket nyfiken på resultatet. Och sen är det ju faktiskt en tävling emot de andra åttorna... Och hur jag än försöker hålla mig neutral, så visst hejar jag självklart på "mina" ungar... *ler* 

Lite skadeglatt kan jag nu tillåta mig att konstatera att en grupp ur en annan åtta aldrig fick ihop någon film. Fast det kunde precis lika gärna hänt i ett par av mina grupper... Det var ibland rejält påfrestande att ens lyckas få dem samarbeta... Men samtidigt var det något av det som känts mest givande och utvecklande också, när man väl fått dem på rätt spår igen. Och jag känner mig stolt över att alla fick ihop varsin film. Som sagt är jag oerhört nyfiken på att få se dem...

Annars känns det ju mest tråkigt att det snart är slut förstås. Men det verkar gå åt en hel del vikarier där... det känns som om det inte vore omöjligt att de kan ringa lite då och då under nästa termin.

Till dess ska jag se till att ha lite poäng i engelska också. Jag har kollat in hörförståelsen, och den verkar ivarjefall inte vara något problem. Man lyssnar på olika föredrag och liknande, ca 30-40 minuter, och skriver sedan en sammanfattning om vad man hörde. Jag måste bara leta igenom alla instruktioner igen för att försöka hitta hur lång sammanfattningen skulle vara...

Grammatikkursen har inte satt igång än, så jag vet inget om hur den är. Men en fördel är väl att jag har hyfsat lätt för grammatik på svenska ivarjefall. Då borde det underlätta när jag läser engelsk grammatik också tycker jag... hoppas jag.... För det vore ju bra med lite poäng där också som sagt...

Bara två veckor nu... om två veckor är det slut... Det känns inte riktigt verkligt... Niorna är så stora att de ska börja gymnasiet... Åttorna är nästa läsårs nior... Jag kommer tänka väldigt mycket på dem... undra över vad som händer med dem alla... 

Speciellt undrar jag väl vad som händer med "min värsting"... I princip så försvinner ju alla vi som funnits omkring honom nu... Jag har redan tidigare klagat på bristen av långsiktig planering när det gäller elever som verkligen behöver det... Men det känns inte som det spelar någon roll.

Om det hade funnits en ordentlig plan för honom till nästa termin så hade rektor låtit oss veta... så att både elev och lärare kunnat känna sig trygga... alltså kan jag vara nästan helt säker på att det antingen inte finns någon lösning alls, eller en lösning som hon vet att vi skulle hjälpa honom att protestera emot...

Nåja... hon vet inte att han bett om att få behålla kontakten med mig... Så jag kommer finnas där senare också om han behöver lite stöd då och då. Fick faktiskt världens goaste kram av honom idag... *ler* Jag tror knappt att han skulle klarat av att ge en lärare en sådan kram för bara ett halvår sedan... Det känns bra att han vågar släppa en vuxen så nära...

Hoppas han kommer bära det med sig, vad som än händer honom senare i livet... Vet att jag kommer göra det. Alla sa till mig att det inte var någon idé att ens försöka... att han var så hopplös...

Känner egentligen samma för hela hans klass. De flesta sa att den var så hopplös också. Men jag har stor trivts med den. Bara lite synd att han och klassen inte passar ihop... Men det blir för stökigt då. Hoppas bara att rektor också förstått det till slut och inte försöker ännu en gång... Somliga elever behöver få gå i mindre klasser... så är det bara...

Livet i skolan går vidare för min så kallade värsting. Tja, jag kallar honom inte det, men många andra anser att han är det... Jag ser bara en pojke som är ett typexempel på att barnen lever upp till de förväntningar som vuxna ställer på dem. Och på honom ställer vuxenvärlden helt fel förväntningar, tyvärr... 

Så ofta är han väl lite busig... eller så... gör saker han inte borde... gör inte det han borde gjort... Så han är fortfarande mer eller mindre isolerad... får nästan bara enskild undervisning... Känns faktiskt inte rätt... känns som om han blir bestraffad sedan månader nu... han har försökt sköta sig länge, men helt perfekt tycker jag knappast man kan begära att han ska bli... 

Nåja, eftersom jag nu tycker att rektorn har gått för långt i sin bestraffning så får han istället ha det lite roligare på de lektioner vi har. Vi har börjat åka små rundor. Ofta så diskuterar vi ju mest under svenska2 ändå, använder dialog som sätt att lära. Det fungerar lika bra att göra i bilen. Och i smyg så har han också fått övningsköra på små avlägsna grusvägar ibland. Egentligen fattas det ett halvår tills övningskörningsåldern, men han kör verkligen riktigt bra redan... *ler*

Vi ska leta upp trafikregler och börja plugga sånt också. Det ville han gärna. Han har också redan bett om mitt telefonnummer... till sedan... när jag slutar... så att han kan höra av sig ibland och låta mig få veta att allt är bara bra. Något alternativ vill jag inte veta av... Vill inte tänka mig att det skulle gå snett för honom... Har kämpat så nu för att allt skulle rätta till sig ju...

Jag misstänker förresten att han förr eller senare också kommer fråga om jag har lust att övningsköra på riktigt med honom när det blir dags. Det vore faktiskt roligt. Men det är lite svårt att veta redan nu vad jag kommer att syssla med sedan, när det blir dags för det... Men redan nu undrade han en hel del om hur de där kurserna gick till, om de var dyra, att hans mamma inte kunde köra och att hans pappa inte förstod svenska... *ler* ...så jag bara väntade på att frågan skulle komma när som helst...

Tja, som ni kanske kan läsa så är "min problempojke" inte direkt någon problempojke när han är med mig ivarjefall... Och jag tror att om vi har lyckats skapa så här starka bindningar så känner han sig värdefull. Han vet att jag litar tillräckligt på honom för att låta honom köra... och han tar faktiskt ansvaret när han får det, och kör försiktigt...

är det bara 15 dagar kvar i skolan... Nästa vecka är bara tisdagen "riktig" så att säga... onsdagen är idrottsdag, resten av veckan är lovdagar. De följande två veckorna är vanliga veckor. Sen är vi framme vid sista veckan!!! Det har gått så fort!

När ska vi hinna med vår filmfestival??? Många grupper har inte ens hunnit redigera sina filmer än... Och tyvärr blev väl de flesta rätt irriterade på rektorn över mailet hon skrev så ingen kommer väl anstränga sig så att det blir någon filmfestival på kvällen... Jag tycker det är så synd.. Jag önskar att folk kunde försöka samsas och göra det bästa av allt för elevernas skull... Och det vore ju såklart roligast för dem om deras föräldrar och familj också kunde få komma och titta på filmerna. Det kunde göras ett riktigt trevligt jippo av det som gynnade hela skolan... Men som sagt. Just nu ser det inte ut att bli så... tyvärr... även om jag självklart fortsätter hoppas, in i det sista... 

Har lite funderingar på att börja som fosterfamilj ifall det inte löser sig med arbete. Jag har ju länge gärna kunnat tänka mig att arbeta inom behandlingshem, och det är en sak som maken också skulle kunna tänka sig, så att själva ställa upp som fosterhem är ju nästan samma, förutom att det är dygnet runt. Jag antar att man behöver vara beredd att ta emot minst två ungdomar, för här är lite väl isolerat för någon ensam... Men vi har inte alls bestämt oss. Bara sagt att vi ska undersöka alternativet lite närmare. 

I trädgården växer det så det knakar så här års, men hönsen sköter om det mesta trädgårdsarbetet. En liten runda brukar jag gå och titta varje dag, men det brukar faktiskt inte vara något speciellt att göra. Senare framåt hösten kommer det att vara en stor gemensam växtmarknad för trädgårdsamatörer i västsverige. Den ska hållas uppe i Uddevalla. Amatörerna ordnar bussresor från de olika föreningarna, och jag har redan anmält mig och dottern dit. Jag har faktiskt tänkt hoppa över de mindre, tidigare växtmarknaderna till och med... Börjar få problem med var jag ska få plats med allt... *ler*

Eleverna har 19 skoldagar kvar, men jag arbetar inte på måndagar så själv har jag bara 17... För ett litet tag sedan så kändes det rätt skönt, men samtidigt är det många som jag kommer att sakna mycket... 

Igår hade jag inte mina vanliga klasser, utan skulle vara ute på en specialavdelning... Jag har ju velat jobba så... Och kanske skulle jag trivas om jag gav det lite mer tid... 

Men anledningen till att jag trodde jag skulle trivas med det var ju att jag har en sådan bakgrund att jag tja... vant mig vid en massa problem med ungarna hela tiden, så jag saknar det när det inte är så... Och grejen är att det var fruktansvärt tråkigt lugnt på specialavdelningen... Och jag saknade min vanliga busiga klass som de flesta andra lärare tycker är katastrofala... *ler* Men de är faktiskt underbara. Och de är så levande. Och de får mig att känna mig levande också. Jag vet inget annat sätt att säga det på än att jag älskar dem. Och de är underbara, precis som de är. Jag kommer sakna dem...

Imorgon ska jag vara en stund ute på specialavdelningen igen. Nåja, jag kan kanske vänja mig. Mina chanser som vikarie till hösten borde väl öka ju fler olika ställen jag kan tänka mig att arbeta på. Om jag nu inte skulle få något fast eller längre vikariat. Jag söker naturligtvis vidare. Men jag hoppas att vad som än händer till hösten.. att jag gett mina elever ett minne... precis som de gett mig. Och att jag lyckats få dem känna att de är värdefulla. Någonting dels att minnas, dels att bygga vidare på.

Här sitter Gullan på en sten och håller utkik... hönsen sprätter omkring i det gröna strax bakom... om några veckor kan jag tvingas gå arbetslös här hemma... hmm... nja.. okej.. just den här årstiden är det helt klart njutbart att bara finnas till... några pengar till dyra semesterresor behöver jag inte när jag bor här... Jag skulle vara fullt nöjd med att arbeta ungefär halva åren... de tråkiga, gråa, regniga årstiderna... då kan jag jobba för fullt... resten vill jag hellre njuta av och jobba i min trädgård... *ler*

Helt plötsligt börjar det kännas nästan som sommarvärme ute. Helt plötsligt börjar man få planera för att man måste hinna med allt innan terminen är slut. Det känns ofattbart... så fort tiden gått... nästa vecka är nummer 17... nummer 24 är det skolavslutning... Vi håller ju på med stora projekt.. kommer vi hinna?

Åttorna har skrivit filmmanus och idag var mina åttor ute och filmade. Det är tre paralleller. Varje klass är indelad i tre filmteam som gör varsin film. Bästa film inom varje klass tävlar sen mot bästa film från de andra klasserna. Så håll nu tummarna för min klass! Många andra lärare är inte så förtjusta i dem, de tycker att de är lite för stökiga... men jag är rätt förtjust i dynamiken i klassen, speciellt eftersom jag inte uppfattar dem som elaka mot varandra.

Det finns en annan klass som också är mycket stökig och högljudd, som jag däremot inte är särskilt förtjust i. Jag har funderat på vad skillnaden är. Men där är de rätt elaka mot varandra, väldigt mycket grupperingar osv. Jag har också pratat med andra lärare så att det inte enbart är jag som uppfattar dem så, utan det är en spridd åsikt om klassen. Tyvärr... Fast klassen kommer troligen att splittras inför nästa läsår och det är nog lika så bra i just det här fallet. Jag har provat många olika arbetssätt också, för att se om de kanske reagerar positivare på något, men det är ungefär detsamma. Några killar som har svårare för traditionell klassrumsundervisning fungerar däremot mycket bättre i datasalen. Men de flesta av dem som strular gör det i vilken sitation som helst. Synd.

Annars går det bra i skolan, mycket bra. Vårt lilla problembarn är äntligen tillbaka i skolan sedan ett par veckor. Först gick han bara på mina lektioner, men nu går han på allt fler. Vi har haft rätt mycket diskussioner, om allt från livet och döden till att han nästan alltid känner sig så ledsen att han nästan gråter för att han gör sina föräldrar besvikna, men att han tänkt kompensera dem med pengar och resor när han har ett arbete som äldre... Jag föreslog att de nog skulle bli lyckligare redan nu om han försökte sköta sig på direkten istället... Och tro det eller ej, men veckan efter så började han som sagt att gå på alla lektioner... Under kan tydligen ske... *ler*

Jag tycker nog det roligaste av allt är att han faktiskt säger att han känner sig gladare och gladare dag för dag nu. Han märker att han själv blir lyckligare av att göra andra lyckliga... Det är bra. När man kommit dit så brukar resten sköta sig självt...

Sen har jag nior också. De är lite avundsjuka nu. När de gick i åttan så fick de aldrig göra någon film... Jag har dem bara i engelska, men har sagt att de gärna får använda lektionerna till att göra en engelsk film om de vill. Och om det är möjligt... För nu har ju åttorna alla apparater. Till redigering o sånt.. Så när jag pratade med bildläraren lär det inte som om det var möjligt, det lät inte som om vi kunde hinna med niorna också. Lite synd tycker jag. Niorna slutar ju ändå nu... det kunde ju vara roligt att göra som ett slags avslutningsprojekt och minne av skoltiden, som de sedan kan ta med sig... Jag funderar trots allt på om vi inte kan köra igång... säkert borde det finnas någon av eleverna som har tillgång till filmkamera privat... inte omöjligt att de är urduktiga med olika dataprogram där man kan redigera eller så också... Ska nog försöka gå vidare med det här ändå som sagt... Göra något slags projekt av det i vilket fall som helst... Tycker att de förtjänar att få ha lite roligt som avslutning i nian efter hela grundskolan... Tycker inte ni?

Under veckan som kommer så ska jag nog hinna med att skriva ett par inlägg här... kanske ta lite vårbilder och lägga in också.

Men jag har också en del att ta igen på kurser som jag halkat lite efter i.. inte alls mycket men ändå... det är sista dagarna nu som vi ska göra ett arbete i svenska2... och sista veckan som vi ska diskutera ett område i kursen om ungdomar, identiteter o droger... sen är det ju litteratur som ska läsas, nya områden som ska arbetas med osv... fast det börjar närma sig slutet...

Och den jobbigaste perioden med att rätta alla nationella proven i skolan är över nu. Det var verkligen en pärs...! Hade ont i armen i dagar efteråt... Bara av all rättning... Nu börjar det lugna sig lite igen, och det känns rätt skönt... Lugnet inleds nu med påsklov... och påsklovet inleds med att vi lärare går ut en runda på stan... tydligen brukar de göra det inför varje längre ledighet... helt okej för min del... det är verkligen ett jättetrevligt gäng! visst finns där väl kanske några lite "tråkigare" personer, men de verkar ändå aldrig följa med ut...

Med tanke på konflikthanteringskursen igår så drar jag mig lite för att skriva någon bedömning om kollegorna... men av någon anledning så känns det väl som om jag inte drar helt jämt med precis alla där... och då blir det väl lätt att jag bedömer dem som "lite tråkiga"... Fast alla har ju rätt att vara precis som de är förstås... Kanske är det just det..? Kanske känner jag att det är personer som inte fullt ut accepterar mig som den jag är..? Tja.. jag vet inte riktigt vad det är... men nånting är det ivarjefall... nånting, fastän man sällan eller aldrig pratar om det...

Tja... varje extra timme blir ju extra pengar... alltid välkommet... Just idag var en mycket trevlig dag. Var med en klass en hel dag tillsammans med ett par dramapedagoger. Jätteroligt. Jag bara önskar det hade varit plats för oss lärare att delta också... *ler*

Jag tror sånt här är supernyttigt för ungarna också. Det är ju så många av dem som blir helt förstörda av nervositet om de ska ha redovisning inför klassen... men idag kunde de alla... minst en sån här dag om året skulle våra elever ha fantastisk nytta av.

Både onsdag och fredag skulle det också bli ett par timmar extra till... med andra ord verkar jag vara uppe i heltid nu... Men efter den här terminen så vet man ju aldrig när nästa gång man har arbete blir... så det är lika bra att passa på och tjäna in de kronor man kan... Såna här kronor är ju rätt lättförtjänta... På onsdag är det visserligen SO, men de arbetar självständigt, och jag ska mer eller mindre bara passa dem... och på fredag ska jag följa med en klass på teater... Tja, självklart säger man ju ja... sånt här är ju bara roligt...

Det verkar som om "min kille" äntligen är tillbaka i skolan!!! Ivarjefall hade han varit i skolan idag sa de. Och då ska jag ha lektion med honom om han kommer imorgon också... Om om om... hoppas... det vore så fint om det kunde lösa sig... och om han finns kvar på skolan så ökar också mina chanser att stanna där skyhögt... fast... nja.. nej.. det är ändå mest för hans skull.. för min egen del kommer det gå att hitta arbeten både på andra skolor och helt andra ställen... Men jag gillar inte att ge upp... inte om något eller någon... och jag vill inte ge upp den här grabben heller... hur hopplös många andra än tycker att han är...

Det känns verkligen som om våren kommer närmare och närmare för varje dag... solen skiner från den blå himmeln... snön är nästan helt borta... det blir allt varmare... eleverna börjar vilja vara ute allt mer... *ler* jag med...

Snödropparna har kommit upp, men har inte riktigt öppnat sig än... men snart är det dags...

Och på andra ställen börjar den tidigaste krokusen titta upp... den vackraste... den skiraste... alltid i ljust blå eller blålila toner... snökrokus... sprider sig bra... så tunn att den är nästan genomskinlig... lägger sig ibland ner... man blir ledsen, tror den är ömtålig... men den reser sig igen... trots utseendet är den en liten tuffing... min absoluta favorit av de tidigaste på våren...

Igår var jag med åttorna på universeum i Göteborg. Själv tycker jag att det blev en riktigt trevlig dag. Nu var det rätt länge sedan jag var där sist, så då har de ju hunnit ändra lite. Att åka dit alltför ofta blir rätt tråkigt, så enormt mycket finns där inte att göra. Men regnskogen tycker naturligtvis jag är fascinerande... sån växtkraft vill jag ha här hemma också... *ler* Några röda ibisar, andra småfåglar, små apor och pilgiftsgrodor fanns där också i regnskogen... Jag hittade en röd ibisfjäder som jag plockade med mig... fantastiskt fin..

Fast det bästa med sådana dagar är väl ändå att man får tillfälle att umgås med ungdomarna på ett annat sätt... sitta och prata.. diskutera olika saker... det finns så mycket som de inte alltid kan prata om hemma, men som de behöver få prata om... 

Är faktiskt mycket stolt över att en flicka som jag känner mig lite bekymrad över frågade om jag inte kunde vara kvar i den lilla mattegruppen... Jag har ju mest varit extraresurs i den gruppen medan "min problempojke" också gått där, men nu är det ju inte meningen att han ska gå där längre... Men så länge som han inte är tillbaka så ska jag ju göra mina timmar på något sätt ivarjefall... och där känns det som om jag verkligen gör nytta...

Tja.. det är väl inte bara hon som ville ha mig kvar i gruppen, men det var hon som frågade... Och jag är medveten om att hon inte mår speciellt bra hemma... Men hon går ivarjefall och pratar med kurator o psykolog... de är bra här på skolan... Fast det verkar inte riktigt som om någonting är tillräckligt just för henne... Man kan inte riktigt låta bli att fundera över vad hon är med om egentligen... Hon orkar sällan bry sig om sitt utseende, man ser henne nästan aldrig le, och ögonen är helt tomma och möter aldrig ens egen blick...

Men ändå... att hon bad mig komma till deras lektioner... det gjorde mitt hjärta varmt...

Det var nästan lite skumt bra stämning i skolan igår... Kan inte låta bli att fundera över hur mycket det hjälper att prata med kuratorn om saker o ting där på skolan... För jag kände ju att hon mycket väl förstod när jag hade förklarat en stund... Och jag är också rätt väl medveten om att många andra kollegor umgås rätt mycket... pratar en hel del med varandra... Men så här snabbt...?

Tja, ivarjefall så kände jag inte av någon negativ stämning alls längre...!

"Min problempojke" vill för tillfället inte tillbaka till skolan, om det inte blir på hans egna villkor... Just nu säger han att han vill tillbaka i klassen.. Men det fungerar inte, och det är tack och lov alla andra eniga om nu... Små grupper hade jag velat ha... rektor är ännu inte riktigt inne på det... och jag antar att han känner sig alltför mycket straffad om han isoleras, och det är därför han vägrar...

Jag har ju funderat mycket på om det verkligen är långsiktigt att ha kvar honom på vår skola... om det inte är mer långsiktigt att leta efter andra lösningar redan nu... om jag och en massa andra lärare försvinner sen till hösten ändå.. speciellt för en sådan elev... Att bryta när det bildats allt för kraftiga bindningar vore bara grymt menar jag...

Blev en aning förvånad av rektorns svar när vi var på tu man hand... att om det inte finns någon annan som kan fylla just den platsen så får man ju ordna det på något sätt... Det kändes verkligen smickrande... samtidigt... om de drar ner och flyttar på en massa andra färdigutbildade lärare... det skulle ju troligen bli vilda protester om de försökte behålla mig...

Nä.. dags att åka... lite senare idag.. vi ska till universeum med alla vilda åttor... *ler*

I skolan blev det en turbulent vecka. Fast allt började bra.. ända fram till torsdag... till en bit in på torsdagen... Faktiskt så var det flera som sa att det hade varit mycket lugnt på sistone.. att "min skyddsling" börjat sköta sig riktigt bra... 

Fast jag hade redan pratat med de flesta om att jag inte tyckte att vi skulle försöka längre med att ha honom i helklasser, jag tyckte inte just den biten fungerade. Varken för honom, för hans klasskamrater eller för oss lärare. Däremot fungerade det utmärkt och allt bättre i smågrupper. Och det hade verkligen varit allt mindre bråk sista tiden.

Men i torsdags så var det dags då... Efter en i övrigt mycket bra start på dagen..

Två elever, varav ingen backar... Mängder av lärare som ger sig in i det och försöker dra isär dem... Några lärare får också ta emot en del ordentliga knuffar... Eleverna är i princip ute efter att döda varandra... tja, enligt vad de själva säger...

Jag kommer dit och får syn på tumultet när det är som mest panikartat... Efteråt.. flera timmar senare, när vi satt och skulle gå igenom vad som egentligen hänt, samt våra känslor inför det... Tja, jag kände att de flesta lärarna förstärkte situationen genom sin egen rädsla och vanmakt när de ryckte och slet i ungdomarna... Jag kände att jag önskade att de hade backat undan, och låtit mig ta hand om min skyddsling istället för att bara trappa upp allt mer och mer...

Nu blev det till slut ett polisingripande. Pojkarna kommer den närmaste tiden inte att få vistas samtidigt i skolan, utan ska få gå varannan dag, halva dagar var eller något sådant... Efter någon vecka, när de mest akuta känslorna lagt sig så ska de få medling...

Tja... på ett sätt så kanske det var bra att det hände. Och att rektorn faktiskt reagerade när det hände... Att det var någon som sa stopp. Men samtidigt så höll vi ändå på att göra väldiga framsteg just nu. Och efter den här händelsen så vet jag inte vad som kommer att hända med min skyddsling...

Den andra pojken är också en av dem som hans klassföreståndare höll på att prata med hans föräldrar minst en gång i veckan angående vad han gjort. Veckan innan lovet så räddade jag några sjuor från honom och hans gäng... Men han är bra på att spärra upp ögonen och se oskyldig ut...

Och i den här situationen så är han framför allt svensk... medan min skyddsling kommer från ett krigshärjat område... Jag hörde det gång på gång under dagarna efteråt, även om det oftast uttrycktes med andra ord... Men man är mer rädd för sådant man inte känner till lika bra...

Till och med den läraren som var mest chockad efteråt... han beskrev sin egen rädsla för att min skyddsling är så fysisk på nåt sätt... medan han lättare kan förstå den andre pojken eftersom han själv varit hormonstinn tonårspojke...............!!!!!!! ???????? Men vad? Är min skyddling inte också en pojke? Eller har de inte också hormoner om de inte är svenska? Jag kan verkligen inte förstå ibland... Men trots att vi hade mötet många timmar efter händelsen, så försöker jag nog ändå att förklara hans uttalande med att han måste varit så rädd och chockad att han inte visste vad han sa... Rektor var närvarande, men framför allt kuratorn... jag hoppas att de pratar igenom detta ordentligt med honom...

I vilket fall som helst så innebär det här att vi inte längre är så många lärare som är villiga att arbeta vidare med min skyddsling. Och jag anser inte att de som inte vill eller vågar ska tvingas göra det efter en sån här händelse. Det skulle inte bli bra ändå.. Man känner om andra har förtroende eller inte... så han behöver få arbeta vidare med oss som fortfarande tror på att det finns en framtid för honom...

Men om det fungerar eller inte beror ju mycket på hur övriga lärare och elever reagerar omkring. Just nu är det mest tal om att han ska ut från vår skola helt och hållet... Jag vill inte det. Och jag vet åtminstone en till som också skulle se det som ett misslyckande om vi inte får fortsätta nu när vi är på väg. Sen finns det ytterligare en mycket trygg person som kan tänka sig fortsätta arbeta med honom. Troligen ytterligare en eller två som skulle göra det, men dessa personer har inte riktigt samma eget inre lugn som jag helst hade velat se hos gruppen som arbetar med honom...

Jaja, fast det är ju inte jag som är rektor o bestämmer sånt där... jag vet inte ens om han får vara kvar på skolan efter detta som sagt... Men om vi har riktig, riktig tur... Så var ju ärligt talat jag lite trött på att vara helklasslärare ändå... jag vill hellre vara speciallärare... så kanske kan detta vara en inkörsport dit? För det är ju som sagt inte många längre som är villiga att arbeta med honom... Men rektorn var där, hon såg att jag var den enda som behöll lugnet, och enbart försökte be min skyddsling lugna sig, pratade lugnande, hur mycket panik och kaos det än var omkring mig... Så kanske... om han får stanna...

Lite tumhållning för både mig och pojkarna på skolan den närmaste tiden vore inte fel... Det är inte särskilt svårt att gissa vad som händer med de flesta såna här slags grabbar om man ger upp... Och jag är inte beredd att ge upp..

Puh... igår hände första sammandrabbningen... Någon berättade något som den här pojken inte ville. Så han blev arg. Knuffade in den andre i en vägg ett antal gånger. Den andre ringer mamma som hämtar i skolan, och kommer in till mig och talar om att hennes pojk inte kommer tillbaka till skolan igen så länge den andre pojken finns kvar.

Jag har egentligen hela klassen då, men blir själv såpass arg av att höra vad som hänt, att jag överger klassen och tar tag i killen. Först på tu man hand i ett grupprum, med klassen omkring åtminstone. Men när han vägrar att inse det är fel att hota andra att göra som han vill, så drar jag iväg honom till rektorerna. Fast så fanns ingen av dem inne just igår...

Istället blev vi sittande på expeditionen... eller han fick sitta mitt emellan mig och henne där... så att vi fick argumentera från var sitt håll... Tog tid... och klassen var som sagt ensam... hela lektionen gick bort...

Fast samtalet blev bra till slut... Och tack och lov så hade jag klassen nästa lektion också... Det kändes inte bra att de blev lidande... jag önskar jag hade kunnat vara två, men det kan jag inte...

Efteråt fick jag åtminstone tag på en rektor per telefon, och vi hade ett första prat, och hon skulle ringa familjerna på kvällen.

Ni kan inte ana hur skönt det kändes att se den andre pojken i skolan i morse! Jag var så ledsen över det som hade hänt... det är verkligen en jätterar pojke...

Tja.. det är egentligen den andre också.. han har bara problem att kontrollera sitt humör... Om det stämmer som jag läste i hans lillasysters uppsats att alla fyra barnen bor i samma rum så kan det ha del i förklaringen också.. Tänk själv att inte ha en egen vrå.. att aldrig kunna slappna av.. jag blir faktiskt också rejält grinig om jag aldrig får vara ifred också... Och jag har anledning att tro att det stämmer, för det var någon annan som nämnde att famlijen hade frågat om inte skolan kunde hjälpa dem få en större lägenhet... *suck*

Jaja... idag fick jag äntligen byta några ord här och där med rektorer... Tyvärr hade de en massa möten och alltid en massa annat, så det blev inte lika mycket som jag hade önskat. Åtminstone inte med den rektor som jag helst hade pratat med, eftersom jag nu förstått att de har hand om olika klasser.

Men jag har ivarjefall diskuterat igenom att det behöver finnas något slags "akut-team"... Jag är som sagt gärna ansvarig för killen, jag tycker det är en rolig utmaning, men jag är bara en människa... Och jag har nästan alltid ansvar för undervisning när jag är på skolan...

Jag behöver ha grabbens schema... De andra lärarna ser mig som ansvarig för honom.. men ofta så kommer han och går lite hur som helst, och ingen vet riktigt hur det ska vara... ingen av oss lärare ivarjefall.. ska jag vara ansvarig så kan det vara bra att jag får ett schema för honom...

Jag frågade och fick lov att prova på belöningssystem med honom. Jag har ju samtal med honom en gång i veckan. Och om jag inte har fått in något klagomål på honom under en hel vecka så får vi fika den tiden. Han är mycket tävlingsinriktad, gillar att äta, och en vecka i taget är delmål som är möjliga att nå även om han är van att ställa till saker och ting varenda dag... Men på det sättet tror jag det är möjligt att han kan koncentrera sig på korta etapper i taget nu i början...

Och egentligen tror jag att det är vad det är frågan om... att få honom att bryta det här beteendet han har nu... när vi väl kommer över den tröskeln så tror jag att mycket av det andra kommer lösa sig... Jag såg ju skillnaden redan på mattelektionen några minuter efter vårt samtal jämfört med de tidigare...

Håll tummarna nu för att allt går bra!

Så... nu har jag haft de flesta av mina elever igen.. och det känns bra så här långt. Eftersom de arbetat och fortsätter arbeta mot läroplanens mål och kriterier i ämnena så har det blivit väldigt fritt arbete. Förra läraren försäkrade att niorna var mogna för det ansvaret... men de flesta av mina åttor har jobbat tio gånger bättre...

Många nior har helt enkelt ansett sig "färdiga"... De har kryssat av mål efter mål, och tycker sen de kan slå sig till ro resten av nian... 

Jag förklarade idag för dem att språk är en aktiv färdighet... att de flesta undersökningar visar att till och med modersmålet börjar försämras om man flyttar till ett annat land och slutar använda det... man får allt svårare att hitta rätt ord redan efter omkring tre månader... så jag förklarade att även mina elevers betyg kommer börja försämras om de inte arbetar aktivt med språket under treminen som kommer...

Tufft? Nej.. jag tycker nog inte det... jag var snarast frustrerad över hur jag skulle lösa problemet att de redan hade fått sina betyg av förra läraren, samt avkryssade mål och färdigheter... 

Så det var bra nu att jag samtidigt läser SVA, och just kom in på områden som handlade om kontaktlingvistik, språkdöd, hur barn lär sig nya språk, men även glömmer det gamla. Fick precis det underlaget jag behövde för att motivera att betyg kan sänkas också.

I åttan i engelskan ska de börja prata... Diskussionsgrupper... det går väldigt trögt än så länge... men det får man väl räkna med i början... det kan inte vara perfekt från början...

I svenskan körde vi lite grammatik. Det tyckte många var lite krångligt... jag begär heller inte att alla behöver kunna det perfekt... men speciellt de som läser tyska behöver ha läst grammatik... och det blir så krångligt att plocka ut bara dem...

Men det är verkligen en riktigt bra klass! Jobbar på fint!

Sjuorna är också rara och duktiga. Men ännu inte riktigt sammansvetsade. De verkar ofta mycket nedstämda på något sätt, trots hög ljudnivå... lite skumt... vet inte hur jag ska beskriva... de är sådana man skulle vilja krama om, för att det verkar behövas, men det verkar inte på dem som om det hade varit okej...

Sen är jag numera med extra på några mattetimmar, med åttor som behöver stöd. De timmar jag varit med på hittills har inte blivit så värst mycket räknat på. Men jag har hunnit se att de flesta av de eleverna åtminstone fattar, så de är definitivt inte helt borta, och sedan tar det ju ett tag för oss att lära känna varandra. För elever som redan har det jobbigt så kan det vara extra jobbigt med nya personer också.

Och nästa nya grej ska alltså bli SVA, svenska som andraspråk. I det blev det fyra elever, men högst två i taget. Skönt med små grupper, så att man kan ägna den tiden åt eleverna individuellt. Dels har jag en hel del material som jag stencilerat upp, men jag har också tänkt att de kan be om hjälp om de har problem med någon särskild text i något annat ämne. Så länge det inte gäller språk så är ju texterna på svenska ändå... och då kan jag ge extra hjälp att förstå.. det är ju meningen som hjälp.. inte som något som ska bli betungande...

Fast mina SVA-elever har jag inte träffat än, utan den undervisningen börjar nästa vecka. Det ska faktiskt bli riktigt spännande!

Något jag inte blev speciellt imponerad av vid skolstarten var däremot att rektorn inte har lust att se över skolans datapolicy vilken är totalt intetsägande... och det var tydligen också alltför besvärligt att kontakta kommunens it-avdelning för att stänga av så att inte eleverna kan komma åt precis vilka sidor som helst på nätet... eller sätta en vaktmästare eller lärare på posten som it-ansvarig som klarar av att ta hand om såna saker...

Nu...? Jag har fortfarande inte fått en riktig inloggning så att jag kan få några skolmail... Dagen vi började hade tydligen schemat skickats ut via den mailen... som jag alltså inte har tillgång till... Och sedan tycker de att vi borde låta eleverna använda datasalarna mer...? Visst.. det hade jag jättegärna gjort... men frestelsen blir för stor när det fungerar att spela och vara ute på msn... det blir ingenting gjort i skolan då...

Någonstans har det blivit lite fel i kommunikationerna... jag vet att jag börjar imorgon... att vi lärare gör det... någon slags utvecklingsdag... men det är också allt jag vet...

Jaja.. jag får väl åka bort till skolan vid åtta... de kan ju inte börja tidigare ivarjefall... en viss risk finns att de kan vara på annan plats... eller börja senare... men jag antar att jag kan hitta på grejer att förbereda inför torsdagen med elever... 

Fast det hade förstås varit bra att få ut ett schema för vad jag ska göra på torsdag... Det jag har haft hittills har jag ju haft ledigt torsdagar... Nåja, hittar jag ingen på skolan så kan jag ju förbereda inför fredag... då har jag åtminstone mina vanliga klasser...

Men det skulle ju vara en fördel att kunna förbereda lite inför torsdag också... Väldigt gärna få reda på vad det är lärarna anser att mina nya elever behöver hjälp med.. Sen är det inte alls säkert att jag kommer hålla med dem när jag lär känna eleverna närmare... Oftast blir det en helt annan sak redan när man plockar ut dem ur helklass och ger dem extra stöd i liten grupp ju...

Nåja, som sagt... det vore väldigt trevligt om jag träffade på några i skolan imorgon... det hade ju varit ännu trevligare om jag hade vetat redan idag vilka hållpunkter som gäller för imorgon... lite fasta tider och rutiner är bra för att få skolan fungera... tur att jag vet vilken dag det är jag ska dit ivarjefall... *ler*

Jaja.. det löser sig säkert... och i vilket fall som helst ska det bli roligt och spännande med de nya arbetsuppgifterna nu.

Nu börjar jag orka tänka på att det är jul om bara några dagar... Förra året var jag på öppet hus som de hade på dotterns skola.. Florister som de håller på att bli så var det naturligtvis fantastiskt fint, och de hade gjort mängder som fanns till salu också... Något av det jag själv fastnade mest för bland juldekorationerna var den här...

Mycket "luftiga" kransar med en liten tät minibukett i mitten... Tyvärr gick det inte att ta bilder som gav de här dekorationerna riktig rättvisa...