

11 mar kl 07:30, 2009
Det var nästan lite skumt bra stämning i skolan igår... Kan inte låta bli att fundera över hur mycket det hjälper att prata med kuratorn om saker o ting där på skolan... För jag kände ju att hon mycket väl förstod när jag hade förklarat en stund... Och jag är också rätt väl medveten om att många andra kollegor umgås rätt mycket... pratar en hel del med varandra... Men så här snabbt...?
Tja, ivarjefall så kände jag inte av någon negativ stämning alls längre...!
"Min problempojke" vill för tillfället inte tillbaka till skolan, om det inte blir på hans egna villkor... Just nu säger han att han vill tillbaka i klassen.. Men det fungerar inte, och det är tack och lov alla andra eniga om nu... Små grupper hade jag velat ha... rektor är ännu inte riktigt inne på det... och jag antar att han känner sig alltför mycket straffad om han isoleras, och det är därför han vägrar...
Jag har ju funderat mycket på om det verkligen är långsiktigt att ha kvar honom på vår skola... om det inte är mer långsiktigt att leta efter andra lösningar redan nu... om jag och en massa andra lärare försvinner sen till hösten ändå.. speciellt för en sådan elev... Att bryta när det bildats allt för kraftiga bindningar vore bara grymt menar jag...
Blev en aning förvånad av rektorns svar när vi var på tu man hand... att om det inte finns någon annan som kan fylla just den platsen så får man ju ordna det på något sätt... Det kändes verkligen smickrande... samtidigt... om de drar ner och flyttar på en massa andra färdigutbildade lärare... det skulle ju troligen bli vilda protester om de försökte behålla mig...
Nä.. dags att åka... lite senare idag.. vi ska till universeum med alla vilda åttor... *ler*
Men det låter ju skönt att stämmningen är lite bättre.
Kan det t.o.m. ha att göra med att din problempojke inte är där??
Känner med killen och så skönt att du bryr dig om honom så mycket. Han behöver dig.
Kramar
Skrivet av Ninacian den 11 mars, 2009 kl. 16:15 #
Hej vännen!
Ja, det känns absolut mycket skönare i skolan nu... Fast stämningen var lättare redan innan "min problempojke" meddelat att han vägrade komma mer till skolan...
Det känns mer som om de andra faktiskt behövde lite tid på sig att bearbeta allt... det var nog trots allt rätt att inte börja rota alltför mycket i det, utan låta dem ta sin tid... även vuxna behöver lite förståelse ibland...
Ja.. min "lille pojke"... jag bara hoppas att han förstår att jag bryr mig.. hur förmedlar man det till någon som man inte ens träffar...?? men har jag tur så kanske eleverna pratar... jag vet ju att ryktena brukar färdas rätt snabbt i vanliga fall...
*kramar*
Skrivet av Donna själv den 12 mars, 2009 kl. 15:35 #