donna

Puh... igår hände första sammandrabbningen... Någon berättade något som den här pojken inte ville. Så han blev arg. Knuffade in den andre i en vägg ett antal gånger. Den andre ringer mamma som hämtar i skolan, och kommer in till mig och talar om att hennes pojk inte kommer tillbaka till skolan igen så länge den andre pojken finns kvar.

Jag har egentligen hela klassen då, men blir själv såpass arg av att höra vad som hänt, att jag överger klassen och tar tag i killen. Först på tu man hand i ett grupprum, med klassen omkring åtminstone. Men när han vägrar att inse det är fel att hota andra att göra som han vill, så drar jag iväg honom till rektorerna. Fast så fanns ingen av dem inne just igår...

Istället blev vi sittande på expeditionen... eller han fick sitta mitt emellan mig och henne där... så att vi fick argumentera från var sitt håll... Tog tid... och klassen var som sagt ensam... hela lektionen gick bort...

Fast samtalet blev bra till slut... Och tack och lov så hade jag klassen nästa lektion också... Det kändes inte bra att de blev lidande... jag önskar jag hade kunnat vara två, men det kan jag inte...

Efteråt fick jag åtminstone tag på en rektor per telefon, och vi hade ett första prat, och hon skulle ringa familjerna på kvällen.

Ni kan inte ana hur skönt det kändes att se den andre pojken i skolan i morse! Jag var så ledsen över det som hade hänt... det är verkligen en jätterar pojke...

Tja.. det är egentligen den andre också.. han har bara problem att kontrollera sitt humör... Om det stämmer som jag läste i hans lillasysters uppsats att alla fyra barnen bor i samma rum så kan det ha del i förklaringen också.. Tänk själv att inte ha en egen vrå.. att aldrig kunna slappna av.. jag blir faktiskt också rejält grinig om jag aldrig får vara ifred också... Och jag har anledning att tro att det stämmer, för det var någon annan som nämnde att famlijen hade frågat om inte skolan kunde hjälpa dem få en större lägenhet... *suck*

Jaja... idag fick jag äntligen byta några ord här och där med rektorer... Tyvärr hade de en massa möten och alltid en massa annat, så det blev inte lika mycket som jag hade önskat. Åtminstone inte med den rektor som jag helst hade pratat med, eftersom jag nu förstått att de har hand om olika klasser.

Men jag har ivarjefall diskuterat igenom att det behöver finnas något slags "akut-team"... Jag är som sagt gärna ansvarig för killen, jag tycker det är en rolig utmaning, men jag är bara en människa... Och jag har nästan alltid ansvar för undervisning när jag är på skolan...

Jag behöver ha grabbens schema... De andra lärarna ser mig som ansvarig för honom.. men ofta så kommer han och går lite hur som helst, och ingen vet riktigt hur det ska vara... ingen av oss lärare ivarjefall.. ska jag vara ansvarig så kan det vara bra att jag får ett schema för honom...

Jag frågade och fick lov att prova på belöningssystem med honom. Jag har ju samtal med honom en gång i veckan. Och om jag inte har fått in något klagomål på honom under en hel vecka så får vi fika den tiden. Han är mycket tävlingsinriktad, gillar att äta, och en vecka i taget är delmål som är möjliga att nå även om han är van att ställa till saker och ting varenda dag... Men på det sättet tror jag det är möjligt att han kan koncentrera sig på korta etapper i taget nu i början...

Och egentligen tror jag att det är vad det är frågan om... att få honom att bryta det här beteendet han har nu... när vi väl kommer över den tröskeln så tror jag att mycket av det andra kommer lösa sig... Jag såg ju skillnaden redan på mattelektionen några minuter efter vårt samtal jämfört med de tidigare...

Håll tummarna nu för att allt går bra!