donna

Har en del liljor.. kommer inte ihåg namnen på alla.. just den här har ivarjefall varit mycket långlivad.. har nog haft den bortåt 10-15 år nu.. en del lökar är ju inte alls lika blomvilliga.. medan andra, gammaldags sorter är såna som kan förvilda sig och överleva långt efter att det inte längre bor kvar människor på platsen...

söt tycker jag ivarjefall att den här rosa-gula liljan är.. inte så jättestor.. kanske en dryg halvmeter hög.. Liljor i allmänhet vill stå väldigt väldränerat.. gillar absolut inte om det blir vatten stående... man kan gärna ha lite smågrus eller annat bra dräneringsmaterial till hand när man planterar och lägga allra närmast löken.. Egentligen är det ju en massa lökfjäll.. lite ömtålig.. bra om man hanterar varsamt... men ifall man å andra sidan råkar ha isär något eller några lökfjäll ifrån resten av löken så kan man plantera dem för sig... och låta dem växa upp till nya smålökar... men det tar mycket längre tid innan man har lökar som kommer att blomma då...

På studera.nu finns antagningsbesked nummer2 nu, även om de inte skickat ut per mail än... Det brukar finnas där några dagar innan har jag upptäckt...

SVA från GBG reserv nr1, SVA från Växjö antagen, två olika kurser i tyska, antagen, fortsättningskurs i specialpedagogik, antagen...

Hmmm... *suck* tja, en enda person bör väl hoppa av från utbildningen i Göteborg... För jag väljer naturligtvis bara en SVA, och Göteborg vore betydligt bättre än Växjö, även om alla kurserna är på distans, så vill alla utom tyskan att man ska komma dit några dagar då och då ivarjefall...

För arbetsförmedlingen och a-kassan får jag bara välja en enda kurs... Får maken arbete, så kan jag välja att läsa alla och samtidigt ta lite timmar här och där som vikarie, allt vad jag kan få... då skulle jag mycket snabbare närma mig min behörighet... både som vanlig lärare, men också med specialpedagogikkompetens... och svenska som andra språk... en helt perfekt kombination tycker jag... Skulle bara fattas sen när jag väl blir färdig lärare, att det blir en tjänst ledig på ett floristgymnasium... *ler*

Just det. Höll ju på att glömma det viktigaste. Fick äntligen reda på att jag är godkänd på hela specialpedagogiken igår. Ingenting som behövde kompletteras eller så. Skönt!! Inser av det som vår lärare skrivit att en del av de andra har såpass att komplettera att hon lugnar dem med att de kan börja höstterminen även om de inte hunnit helt färdigt... 

Samtidigt tycker jag att vår lärare kunde gjort mer för hela kursen... Som det var nu så gjorde vi kursdeltagare allt själva... Lärde oss genom att läsa böcker och diskutera i grupper. Det var meningen att hon skulle ge respons på våra grupparbeten åtminstone, men det var lite si och så med det... Våra slutarbeten skulle hon ha läst igenom och givit oss respons på innan midsommar... Och det resultatet fick jag alltså reda på idag. Så jag är väl ärligt talat inte helt nöjd med hennes insatser som vår lärare...

En annan viktig grej var en rekryterare som hade letat upp maken och bett honom skicka in en ansökan till ett särskilt jobb! De verkar gärna vilja ha någon äldre och självlärd. Han ska tydligen ha mycket med lagerpersonal och liknande att göra, även för sådant är ju allt numera datoriserat, men jag kan tänka mig att det kan bli vissa problem ibland om där kommer nyutexaminerade akademiker som försöker sätta sig på sina höga hästar... Medan maken däremot skulle smälta in där hur väl som helst. Och han har dessutom jobbat mycket med service åt sådana ställen förut. Tja, det kanske kan vara på väg att lösa sig. Han ska dit på intervju på fredag. Vi håller tummarna såklart!

Däremot skulle ju min rektor hört av sig idag... men det har han inte gjort. Så jag antar att det väl inte blev något. Kanske borde jag inte ha sagt något om bildläraren? Okej, det kändes inte helt okej att "skvallra" på att hon kallar elever för dumskallar och idioter... och bad mig peta på dem som inte skötte sig med pekpinnen... Men jag försökte prata med henne direkt och hon fortsatte ändå. Och jag tror det hade kännts värre att ha låtit henne fortsätta utan att ha sagt till... att istället låta hundratals elever må dåligt hos henne varje år...

Eller kunde jag ha sagt att det inte rörde mig? Att jag bara var där på intervju? För mitt eget samvetes skull...? Jobbat på den skolan och blundat för hur eleverna hade det där inne...? Nej... Faktiskt avstår jag nog hellre från arbetet än från min heder... Jag måste få kunna vara ärlig... Och eleverna måste få veta att jag är där för dem. Att de kan lita på mig...

Dottern jobbar några timmar idag, så här har vi inte börjat något midsommarfirande ännu. Utan vi väntar på att hon ska komma hem. Men det blir mest lite god midsommarmat tillsammans här hemma. 

Vi kan alla dricka, men jag är inte så enormt förtjust i det... Efter tillräckligt många år med missbrukare så blir det kanske så att man själv får avsmak för det till slut. Jag glömmer aldrig en midsommar då alla andra vuxna omkring mig drack och festade för fullt... och alla barn var livrädda... trots att jag till sist låste in mig med barnen i ett annat rum, i fred från onyktra vuxna, så grät barnen av rädsla...

Jag tror inte att de flesta vuxna inser hur deras drickande påverkar barnen. Alla anser ju självklart att de håller sig inom gränserna, oavsett hur mycket de dricker... Att de bara blir lite gladare, trevligare, mer avslappnade...

Men det är oftast inte sant. Det är enbart i extremt små mängder som alkohol har de effekterna. Och så små mängder dricker nästan ingen...

Det som barn framför allt skräms av är personlighetsförändringen som inträffar när man dricker. Eller använder andra droger för den delen. Det finns en hel del studier som gjorts angående det. Läste ju som sagt nyss om det i specialpedagogiken. Men det stämmer även bra med egna erfarenheter.

Så... med det jag har bakom mig... så önskar jag mest av allt att alla barn ska få en glad, lugn och trygg midsommar! 

De flesta hade klätt ut sig riktigt fint. En del hade riktiga medeltida scenkläder... Fast mina kläder blev också uppskattade. Min frisyr med ett par småflätor var också uppskattad. Och så var det några av personerna där som jag kände mig hemma med. Men de flesta inte alls än. Har inte riktigt hunnit komma in i gänget på det sättet än.

Och kanske är jag en sådan person som inte riktigt gör det?? Jag pratade en hel del med en som egentligen redan är pensionerad, men som jag direkt kom jättebra överens med. Men vi diskuterade just det att bland annat hennes man är sådan som säger sanningar, och då blir man obekväm...

Och jag sa ju ifrån till min så kallade handledare också... När hon undrade varför jag inte frågade något om vilken pedagogik eller teknik hon använde sig av, så hade ju jag egentligen fått nog för länge sedan... Men då svarade jag ju faktiskt till slut att jag inte ville bli som henne. Att jag läste specialpedagogik, och sådant som att kalla eleverna för idioter, dumskallar och annat nedsättande är vad vi andra kallar för psykisk barnmisshandel... Några gånger gav hon mig också en pekpinne som hon ville att jag skulle använda och peta på eleverna med om de inte uppförde sig...

Sedan tycker hon det är konstigt att det är så stökigt på hennes lektioner... Naturligtvis får hon en motreaktion när hon försöker trycka dem så hårt... Men att försöka prata med henne var lönlöst...

Nåja, som sagt så är nog jag också en person som säger ifrån... Och kanske passar man inte in då...? 

Vi får väl se hur det blir... intervjun på skolan blir på onsdag... 

Det här var väl inte riktigt meningen... Det var faktiskt lite skönt att INTE skriva nåt särskilt på väldigt länge. För det blev inte mycket skrivet på andra ställen... Att skriva hemligt fördärvade liksom hela lusten för att skriva alls. Sen har jag ju haft en massa att göra. Läst psykologi. Sedan specialpedagogik. Fast jag fortsatte med psykologin lite vid sidan av ändå... Och så skickade arbetsförmedlingen ut mig på praktik på en skola också. Heltid som lärare plus två halvtids högskolekurser. Knappt haft tid att umgås med familjen ens...

Ännu inget jobb. Men jag var på en intervju i måndags. Som resursperson åt en brukare på ett LSS-boende. Verkade mycket lovande. De skulle intervjua några till, men bad att jag skulle ringa upp dem ifall de inte hört av sig innan fredag!!

Sedan blev det helt plötsligt också en tjänst ledig på skolan där jag praktiserar i tyska och svenska. Just de ämnena som jag läste en gång för en miljon år sen då det hette ämneslärarlinje... jag vet inte hur många gånger utbildningen ändrats sedan dess... Men jag kan ju aldrig förlora något jag inte har, så jag sökte tjänsten... och de ville gärna prata med mig... Det var lite lustigt när rektorn ringde upp mig. De var alltid så upptagna så jag skickade in ansökan via mail... Det tog mig några minuter att få honom förstå vem det var som han pratade med... Att jag redan fanns på skolan. Att de mest lät mig gå bredvid bildläraren där som praktik... För att ingen visste att jag hade någon lärarutbildning... *suck*

Nåja, efter en tid så insåg jag ju att ingen visste. Och att min mentor i bilden, hon som visste, inte var intresserad av att jag skulle göra så mycket annat än att vara hos henne. För där gjorde jag ju mest nytta för henne... Så till sist satte jag upp ett litet anslag där jag presenterade mig själv och förklarade att jag gärna ville ha mer och vettigare arbetsuppgifter. Och då började jag få förfrågningar från de andra lärarna nästan varenda dag, och nästan vartenda ämne... Men det har varit jätteroligt!! Mycket roligare än jag förväntade mig. Älskar verkligen ungarna!!

Det finns lärare som inte alls älskar ungarna. Och det finns dem som bara älskar de duktiga. De flesta lärarna verkar ändå tycka om de flesta eleverna, nästan alla. Men många säger att det finns somliga som de bara inte kan tycka om. Ibland undrar jag nästan om det är lite fel på mig... Men eleverna är ju bara barn än... Även om en del av dem är stora och starka och huvudet längre än mig... De är ändå bara barn än... Och hur kan man låta bli att tycka det är charmigt att se på när våra barn tar sina första stapplande steg i livet...? De håller fortfarande bara på att lära sig... Och jag njuter av att få vara med...

Håll tummarna för att jag får jobbet inom skolan!!