Våren kom igår! Och den varade i flera timmar... Sedan kom regn och kyla igen. Vad jag tjatar om vädret. Man skulle kunna tro att det är min favorit bland samtalsämnen, jag som i själva verket tycker det är tråkigt när det blir alltför mycket prat om väder och vind. Men jag njuter när hela kroppen blir ljus och solvärmd, när syrenerna på min terass börjar spricka ut en anings aning. Och bäst av allt är att få gräva i jorden med mina bara händer. Jag vet att man borde ha trädgårdshandskar, men det härliga är ju just att känna den aningen varma jorden mot min hud och att försiktigt ta i penséplantorna, sära på blommorna och låta dem hitta sin rätta plats i krukorna.
Att intensivt kunna njuta av doft, smak, litteratur, musik, natur säger man är typiskt för den som har den extra känsligheten. Det stämmer verkligen på mig. Annat som ska vara typiskt stämmer inte alls. Jag tror det är viktigt att poängtera det. Alla SkörStarka, alla som är HSP är inte likadana. Inte alls. Både graden av känslighet och hur vi hanterar vår känslighet är olika. Som vi skriver i vår bok, är det stor skillnad på att vara eller inte vara en balanserad StarkSköring. Och inte heller det är någon diagnosticering. Jag har alltid ogillat att sätta etiketter på andra eller att andra sätter det i pannan på mig. Jag är jag. Du är du. Att sätta gränser är viktigt, inte minst för den som lätt påverkas av andras sinnesstämningar. Vi behöver snickra våra staket, som vi skriver om i vår bok. Så att vi slipper känslan av att andra kan klampa in i bland de vackert anlagda rabatterna. De andra klampar ju inte in därför att de är elaka utan därför att jag inte snickrat mitt staket. Många andra har redan det där staketet, medan vi måste lära oss att snickra våra så att vi har kontroll över vilka vi släpper in i våra liv.
Mitt staket är av trä, nymålat vitt, med en stor rejäl grind som jag öppnar inifrån.Och när jag öppnar den doftar alla klätterrosor som slingrar sig runt de vita spjälorna.
Det är fint med alla reaktioner vi får från StarkSköringar som läser boken. Igår fick vi från den här tröstdikten, skriven av en av mina favoriter bland poeter. StarkSkör tror jag att hon också var.
SMÅ TING
Karin Boye
Orkar du inte ett steg mer,
inte lyfta ditt huvud,
dignar du trött under hopplös gråhet –
tacka då nöjd de vänliga, små tingen,
tröstande, barnsliga.
Du har ett äpple i fickan,
en bok med sagor där hemma –
små, små ting,
föraktade i den tid, som strålade levande,
men milda fästen under de döda timmarna.
Så vacker dikt av Karin Boye, har inte läst den tidigare.
Poesin betyder en hel del i mitt liv.
Ha en bra dag!
Skrivet av Gunilla den 26 april, 2012 kl. 08:01 #
Tack för bilden av att göra sig ett staket kring sig själv, den tar jag med mig i mitt liv.
Dikten är underbar!
Kram
Anna-Karin
Skrivet av Maskroskvinnan den 26 april, 2012 kl. 19:05 #
Så vackert beskrivet.
HSP läste jag om....det sk . testet kan appliceras på ngn med vuxen ADHD, eller rättare sagt ADD.
Skörhet eller rättare sagt lyhördhet är en gåva.
Skrivet av Susanne den 27 april, 2012 kl. 00:27 #
Kul med era kommentarer! Ja visst är dikten fin... Och staketet ack så viktigt!
Doris
Skrivet av 95.206.56.198 den 29 april, 2012 kl. 10:40 #
Ja visst är skörhet och lyhördhet en gåva, en begåvning. Och visst är både staket och dikter viktiga...
Varma hälsningar från Doris
Skrivet av 193.10.249.136 den 02 maj, 2012 kl. 12:09 #
Jag har varit skörstark i hela mitt liv, jag har tagit in så mycket känslor från andra, både från denna sida och andra sidan vad jag tror :-). Detta har gett mig panikångest, men jag har nu på senare tid kommit på att skydda mig, jag skyddar mig med ett genomskinligt äggskal, men ditt "vita staket" ska jag prova :-).
Många kramar
Skrivet av Ann-sofie J-K den 16 juli, 2012 kl. 12:34 #
Efter att ha din bok har jag fått ett nytt liv, Jag visste inte att skörstark fanns utan att man bara var lite konstig...jag är känslig för det mesta.
Nu vet jag varför!
Kram Ulrica
Skrivet av Ulrica den 14 augusti, 2012 kl. 11:41 #