Maskrosorkidéerna slår till!

25 apr kl 15:39, 2012

Skrivet av dorisdahlin under kategorin Blogg | 1 Kommentarer | Permalink

Dagens HSP-artikel i Svenska Dagbladet handlar om barn. Maskrosbarn som blommar trots dåliga förutsättningar och extra känsliga barn som reagerar starkare än andra. "Vad är vi då?", frågade jag Maggan. "Jag har ju alltid tänkt på mig själv som ett maskrosbarn, som överlevt trots allt som var svårt när jag var liten." "Vi är väl maskrosorkidéer", svarade hon. Maskrosorkidéer! Visst är det ett bra ord? Det är klart att vi StarkSköra är maskrosorkidéer!

Förutom att diskutera detta har vi idag fotograferats för en ny intervju. Precis när jag skulle gå hemifrån kom jag på att jag glömt mascara. Snabbt tillbaka in i badrummet, snabbt måla ögonfransarna. Och HÅRET! I hastigheten lyckades jag nämligen svepa mascaraborsten över håret också. En ett antal svarta ränder prydde plötsligt mitt ljusa hår. (Fråga mig inte hur jag lyckades med detta. Den här typen av incidenter är jag expert på) Det gick åt många blöta toapapperstussar för att försöka få bort det... Och när jag bad Maggan kolla om jag fortfarande var svartrandig berättade hon att hon råkat nysa precis när hon målat sina fransar. Så hon fick svartprickiga kinder... En randig och en prickig maskrosorkidé. Det ni!

Dagens artikel i Svenska Dagbladet:

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/orkidebarnen-behover-ratt-naring_7083613.svd

Och här kan man läsa mer om en maskrosorkidés berättelse om sin barndom:

http://www.dorisdahlin.se/skammensboning.html

« Att tillverka tidsin... | Hem | Att snickra sitt... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/dorisdahlin/entry/maskrosorkidéerna_slår_till

Kommentarer:

Härligt, jag hade samma fundering igår när jag läste om orkidébarnen att jag då måste vara en sorts mix mellan maskros och orkidé. Jag har vuxit upp med två kärleksfulla dock alkoholiserade föräldrar och har genom hela mitt vuxna liv gått runt med för långa tentaklar ute, på gott och ont... Nu håller jag på att starta upp företag där jag kommer arbeta med anhörigcoaching i syfte att stärka denna utsatta grupp. Jag blev väldigt glad då jag läste reportaget i SVD och nu hittat er bok och övrig information då jag gissar att många av oss anhöriga utvecklat hsp. Medberoendebeteenden kontra hsp? Jag tänker att definitionen av medberoende kan nyanseras ngt om många av oss utvecklar hsp pga av miljö samt anlag till det? Vad är din uppfattning kring det Doris? Jag känner igen mig oerhört och det är väldigt skönt att läsa om det . Hädanefter ska jag vara stolt över att vara sensitivt begåvad! Må gott :-)

Skrivet av Sara Sjölander den 26 april, 2012 kl. 10:23 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten