Grina på

30 apr kl 10:49, 2012

Skrivet av dorisdahlin under kategorin Blogg | 6 Kommentarer | Permalink

Idag är det allmän flaggdag. Det är väl antagligen därför att jag har namnsdag. Eller möjligen därför att Svenska Dagbladet idag har en stort uppslagen intervju med Maggan och mig utifrån "Drunkna inte i dina känslor"
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/viktigt-hitta-balansen-mellan-stark-och-skor_7123507.svd

Jag minns den där middagen som det står om i artikeln. Det var på tjusiga restaurang Gondolen i Stockholm och vi skulle fira min nära vän LIsa som önskat sig den där middagen i femtioårspresent. Hon skrattade så att hon grät när hon dagen därpå skulle beskriva hur mina ögon bara föll ihop hela tiden. "Inte underligt alls", sa hon sedan och berättade hela historien om allt det där outtalade som jag inte haft en aning om.

Det tål att sägas igen det vi säger flera gånger i boken. Känslan är inte fel. Men tolkningen kan emellanåt vara tokig. I det här fallet tolkade jag inte ens, jag bara drunknade... Och hela natten efteråt gick hjärnan på högvarv.

Jag saknar Lisa, som själv var så StarkSkör, som förstod att man kunde drunkna i sina känslor, som själv ofta gjorde det. Hon finns inte längre här nere på jorden. Men ibland tänker jag att hon sitter där uppe i himlen och vinkar till mig. Hon har de långa svarta handskarna som når ända upp till armbågarna och en tunn svart top, de där kläderna som hon ville att vi båda skulle ha när vi skulle ut och dansa. "Grina", ropar hon. För grina säger man på norrländska när man menar gråta. "Grina på, det är det enda som hjälper. Det vänder sen vet du".

Vi som har en parabolantenn på huvudet

23 apr kl 21:35, 2012

Skrivet av dorisdahlin under kategorin Blogg | 2 Kommentarer | Permalink

I dagens Svenska Dagbladet ägnas hela förstasidan åt HSP! Inuti tidningen finns en fin artikel och en träffande bild som på ett härligt sätt beskriver hur det kan vara att ha en sensitiv begåvning. När alla andra har skyddande paraplyer, har vi en parabolantenn som tar in det mesta... I morgondagens tidning ska det i samma serie vara intervju med en man. Utan att veta vem han är gläder det mig. Det har ofta varit mer tillåtet för kvinnor än för män att visa sin känslighet.Men jag har under mer än tjugo år jobbat på olika arbetsplatser och jag har lika ofta mött män som kvinnor med det här personlighetsdraget. De har haft helt olika befattningar; chefer, arbetsledare, administratörer, personalfolk, industriarbetare och många andra. Kön och befattning har alltså varit olika. Det som varit lika är att man många gånger inte tagit tillvara deras specialbegåvning (och att de inte heller själva gjort det...) Inte nog med det, alldeles för ofta har de även blivit betraktade som överkänsliga eller besvärliga som inte bara slätar över (läs: gömmer under mattan) och går vidare.