

24 apr kl 09:15, 2012
En dag briserar de som blir illa åtgångna, som mister sitt hopp. Det tänker jag ofta på. Vad gör vi med de som far mest illa? Och vad gör det med oss? Att inte blunda för det svåra har jag skrivit om, fortsätter jag skriva om. Det är en märklig sak att mina huvudpersoner finns i mitt huvud långt efter det att boken är klar. Och när de försvinner vet man aldrig när de dyker upp igen. Som det där med Gotland och Världsbokdagen.
Här är en länk för den som vill läsa mer om Anna, Grace och Tryggvi som spökar i mitt huvud just nu
http://www.dorisdahlin.se/vivet.html
Annars njutningspromenerar jag idag. Sol! Och i Kungsträdgården börjar körsbärsträden blomma.
