Epileptiker Uthyres
Det spelar ingen roll vad man samlar på - i alla sorts samlingar smyger det sig förr eller senare in mindre aktningsvärt skrot som får samlaren att framstå som en person som bryr sig mer om kvantitet än kvalitet. I mitt fall sker det oftare förr än senare, av den anledning att jag är en kvantitetsmänniska. Jag har egentligen tusen dåliga filmer hellre än bara en bra, för jag tycker det ser så snyggt ut med fulla hyllor. Men alltemellanåt begriper till och med jag att jag måste göra det där ohyggligt smärtsamma: Rensa
Först ut ur min dvdsamling är 40 year old virgin. Den lämnar inga djupa sår efter sig. För det första så har jag inte ens betalat för den, för det andra suger den flötpåle. Däremot känns det mycket ledsamt att slänga nyligen införskaffade Saw 2. Jag trodde verkligen att de skulle ha rott den här uppföljaren i hamn, att den skulle kvala in på listan över sequels som överträffar deras föregångare. Första filmen var när allt kom omkring högst en godkänd söndagsrysare, med ett högst godkänt manus och tja, klart undermåliga skådisar. Behållningen i Saw var att den på ett effektivt sätt byggde upp ett obehag som (likt exempelvis Seven) stannade kvar hos en efter att eftertexterna rullat in, samt att den bjöd på ett avslöjande som i alla fall jag inte förutsett. Uppföljare brukar som bekant bjuda på samma stoff en omgång till, fast mer utav det. Mer blod, dyrare specialeffekter, större explosioner. I Saw 2 är det ett större antal personer som stängts in i en större lokal med fler rum och elakare fällor och deras överlevnad hänger inte längre bara på att de själva följer Jigsaws spelregler, så måste även polisen som befinner sig på utsidan, ansikte mot ansikte med mördaren. Här kunde man ha gett historien en intressant vinkel och ett djup som saknades i första filmen, men i slutändan är det bara sämre skådisar, ett sämre manus, sämre effekter och ett förlöjligande slut vars enda obehag är tanken på fler uppföljare.
Trist, men väck med skräpet!
Jag vet att jag borde göra mig av med fler, men två får räcka för denna gången. Det är smärtsamt nog som det är.
Först ut ur min dvdsamling är 40 year old virgin. Den lämnar inga djupa sår efter sig. För det första så har jag inte ens betalat för den, för det andra suger den flötpåle. Däremot känns det mycket ledsamt att slänga nyligen införskaffade Saw 2. Jag trodde verkligen att de skulle ha rott den här uppföljaren i hamn, att den skulle kvala in på listan över sequels som överträffar deras föregångare. Första filmen var när allt kom omkring högst en godkänd söndagsrysare, med ett högst godkänt manus och tja, klart undermåliga skådisar. Behållningen i Saw var att den på ett effektivt sätt byggde upp ett obehag som (likt exempelvis Seven) stannade kvar hos en efter att eftertexterna rullat in, samt att den bjöd på ett avslöjande som i alla fall jag inte förutsett. Uppföljare brukar som bekant bjuda på samma stoff en omgång till, fast mer utav det. Mer blod, dyrare specialeffekter, större explosioner. I Saw 2 är det ett större antal personer som stängts in i en större lokal med fler rum och elakare fällor och deras överlevnad hänger inte längre bara på att de själva följer Jigsaws spelregler, så måste även polisen som befinner sig på utsidan, ansikte mot ansikte med mördaren. Här kunde man ha gett historien en intressant vinkel och ett djup som saknades i första filmen, men i slutändan är det bara sämre skådisar, ett sämre manus, sämre effekter och ett förlöjligande slut vars enda obehag är tanken på fler uppföljare.
Trist, men väck med skräpet!
Jag vet att jag borde göra mig av med fler, men två får räcka för denna gången. Det är smärtsamt nog som det är.
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/dotq/entry/kvantitet_vs_kvalitet
Skriv en kommentar:
... var är maharadjan?
- Mina bokmärken
- min dvdlista: kod "filmer"
Senaste kommentarer
Senaste inläggen
Sidvisningar idag: 29
Skrivet av Dead Dog Texture den 17 november, 2006 kl. 23:56 #