Vad fan är det med människor egentligen? Varför är det så trendigt att vara emot allting per default? Varför ska det vara så svårt att inse att universum inte roterar runt just en själv? Låt andra människor göra som de själva vill. Om du har en avvikande åsikt, håll den gärna för dig själv. Alternativt skriv ett förbannat gnälligt blogginlägg. Likt det här. Fast på din egen jävla blogg då. Eventuellt om du känner dig trampad på tårna kan du lämna en kommentar här under på temat att jag suger värre än en sunkig slamsugare från tidigt åttiotal. But who fucking cares anyway? Fine, tyck det då!

Egentligen tänkte jag kommentera folks tjafs och gnäll över att just denna dag 4 oktober blivit utsedd till kanelbullens dag. Även på passagens bloggar gnälls det om att man fan inte ska baka några jävla kanelbullar hehe höhö fy fan vad cool jag är som inte faller för grupptrycket och köper/bakar kanelbullar idag. Nä jag går och bloggar och facebookar lite istället. Joråsåatt. Individualsim och fritt tänkande när det är som bäst?

Föresten skiter jag väl i om folk har facebook eller inte. Fine, skaffa en facebook om du vill. Själv har jag inget konto då jag redan i lågstadiet hoppade trenden att byta foton för att kunna fylla så många Mina vänner-böcker som möjligt till förmån för att lira fotboll med mina vänner istället. Det var mitt val. Facebook är ert. Bra. Ville bara klargöra det nu på en gång. Inga tår trampade på? Bra. Keep up the good work, kids.

Anyway. Det här med Burma har varit lite av ett personligt dilemma. Plötsligt utlystes ju allmänna rödplaggsdagen till stöd för Burmas folk. Okej, inte för att jag fattar hur en röd t-shirt uppburen av en läspande bibliotekarie i Tranås eller röda byxor på en trendig frisör i Stockholm skulle hjälpa Burmas folk. Men fine, om det nu är någon som tycker att det hjälper, ha röda kläder för all del.

Dock kommer jag till jobbet med min röda Yankees t-shirt mitt i värsta ha-på-dig-din-röda-t-shirt-till-stöd-för-Burma-hysterien. Ett helt slumpmässigt klädesval då tvättkorgen var alarmerande full och därmed var urvalet något begränsat. Väl på jobbet inser jag nu att jag mot min vilja är inblandad i en politisk manifestation. Något jag vanligtvis undviker. Fast lite kul var det ändå på nåt sätt. Det är ju inte varje dag man blir hopbuntad med gladporrvänstern. Föresten, varför var det så många gamla gladporrissar i vänsterpartiet under Gudruns ledning? Nästan alla Vänsterpartister var ju ute och valsade i medierna som före detta gladporrissar och diverse annat branschrelaterat. Jag var ung och behövde pengarna, kändes lite som vänsterns nya valspråk där ett tag. Fast nu var det ju Burma det skulle handla om eller?

Bara för att vi drar på oss röda kläder i Sverige lär knappast göra så att regimen i Burma tänker; Jo men kolla, såg på internet att de hade röda kläder i Sverige. Thats it. Nu ger jag och mina korrumperande kamrater upp alla våra privilegier och släpper fram demokratin här i Burma. Förbannade Svenskar. Vi som klarade oss så här långt. Fuck you Sweden!

Krävs ett enormt ego för att lyckas ro i land med det självbedrägeriet. En enorm övertro på sin egen betydelse. Jag väljer att störta regimen i Burma och tänker fan inte baka en endaste liten kanelbulle-jävel på flera veckor eller inte ens titta på kanelbullarna genom bageriets skyltfönster. Tänker vända bort blicken helt från kanelbullar. Ska fan till och med sluta använda snabel a @ då detta ibland benämns kanelbulle. Okej då. Coolt. Gör så, för all del. Ditt val. Själv tänker jag passa på att kasta mig över ett par kanelbullar om jag får tag på några under lunchen. Mitt val. Alla behöver inte tycka samma sak eller? Kan det vara okej om just jag tycker att kanelbullens dag är ett roligt initiativ?