Jag är inte så frånvarande så det kan tyckas, för de som inte vet. Det är endast ett fåtal som vet så har jag en blogg till här på passagen och det är där jag lägger min energi just nu, det är den säsongen och det är så att just nu känns denna blogg utömd och denna ger mig inte den energi som den gjorde från början.

Det är absolut inte så att jag undviker någon för att jag inte har kikat in och lämnat några kommentarer hos någon ifrån denna blogg utan det har blivit så.

Men jag lever som ni ser och mår bra, så just nu om det är någon som vill och kanske saknar mig så finns jag här hos Ms Chevelle det ger nog er en helt ny bild av mig som person kan jag tro och den bloggen skiljer sig otroligt mycket från denna, men ändå är jag en och samma.

Kanske jag återgår hit och bloggar dubbelt en dag men idag så är det hos Ms Chevelle ni finner mig och ni är jätte välkomna att kika in och hälsa på, det skulle göra mig väldigt glad!

Länken till min blogg ser du till höger, överst bland mina länkknappar ->

Var rädd om er och glad sommar!

Gör nog som Törnrosa, tar och lägger mig i träda ett tag.
Ibland behöver man ta en liten paus och det är precis vad jag tror jag gör!
Det känns just nu att det är det som behövs, finns ingen riktigt inspiration och ork.
Kommer snart tillbaka....... hoppas jag!

Det var nästan som ett magiskt ögonblick för ungefär när jag låste dörren på jobbet i fredags för att gå hem så öppnade himlen sig och vårsolen tittade fram, det blev helt plötsligt en kanon fin och härlig vårdag.
Så helgen invigdes med en kopp nykokt kaffe på altan i den härliga solen.
Man kände verkligen hur man levde upp och kände sig riktigt tillfreds med sig själv där man satt i solen och bara njöt.
Och inte nog med det så fortsatte det härliga vårvädret hela lördagen oxå och en stund in på söndagen.
Men helgen avslutades med snöfall och det har fortsatt ända fram tills nu här!
Men hoppat tändes och man vet att det blir vår, och den knackar på lite då och då för att göra sig påmind.
Och trots att vi har någon dm mängd snö kvar på marken så har det smällt undan mot väggen och rabatten och man kan skymta hur krokusen söker sig mot ljuset.

Hoppas att de dyker upp hemma hos oss också med våren, gärna en rejäl korg fylld med massor av liv och löften om grönska, sol och värme.

Jag tror "the spring bunny" och vår påskhare är lite sak samma, hur som helst så ska jag hålla ögonen på den här vårkaninen för det vore trevligt om den dök upp.

Trevlig helg!

Nu är det ju många säkert som tänker, att det här är en nyfiken liten skvaller kärring som iakttar och analyserar alla runt sig i sin omgivning.
En sån där som sitter på kafferepet bakom sin mask och bara smörjer sina planer på hur hon fort som attans ska få ut all information hon lyckas snappa upp med sin iakttags förmåga och genom sin kvinnliga intuation så vet hon precis vilka eller vilken som är det lättaste bytet, kan ni se mig nu när jag sitter och gnuggar mina händer med ett belåtet leende och bara vältrar mig i all information.

Klart man ska vara nyfiken, öppen mot intryck och man behöver inte få alla saker serverade framför sig själv utan man ska kunna dra egna slutsatser också.

Men skvaller det är något som jag har så förbaskat svårt för, människor som jiddrar om andra människor och ofta något de absolut inte har något som helst med att göra, oftast är det av avundsjuka av något slag som skapar sånt eller att man lever ett sånt förbaskat tråkigt liv att man livnär sig på andra människors företagande.
Nej fy sjutton för förbittrade skvallerkärringar som gör livet pest för andra.

Jag tror ändå att man blir lite medveten om sig själv genom att iaktta andra människor, det kan slå en både likheter och olikheter med en själv.
Man kan se den andras mask och vilken roll de har klivit in i samma veva så kan man undra om man själv är lika tydlig.
Själv kan jag läsa av min sambo så tydligt, jag vet alltid när han har det jobbigt, mår dåligt eller att något är galet, han kan inte dölja det helt. Då och då lyser det igenom masken han valt att bära oftast för att han vill inte besvära eller beklaga sig för någon.
Men jag tror inte han är lika bra på att läsa av mig, eller kan det vara så att han ser men avvaktar för att han vet att jag troligen kommer säga något i alla fall? 
 

Intuition som betyder åskåda, se på eller betrakta. Intuition är förmågan att bilda en omedelbar uppfattning eller göra en omedelbar bedömning utan att (medvetet) ha tillgång till alla fakta, och ställs ofta i motsats till att resonera och förstå logiskt./Wikipedia

Och det pratas ofta om kvinnans intuition och att den är bättre än mäns.
Vet inte om det finns några belägg eller bevis för det, men jag tror faktiskt att många kvinnor är duktigare på att läsa av människor och situationer betydligt tidigare än vad många män gör.  

Jag kan bara se på mig själv hur jag kan reagera på andras kroppsspråk, blickar och gester mm och än vad t.ex. min sambo gör. När man lyssnar på när andra pratar så kan man nästan höra mellan raderna, vet inte om det här med manligt och kvinnligt har med att göra med logik och praktik och göra i det här fallet.
Det jag vill komma till är ju att för närvarande går det två stycken tv-serier som bygger lite på det här med intuition, det är ”The Mentalist” och det är ”Lie To Me”

Patrick Jane, ett före detta TV-medium som är bara extremt duktig på att snappa upp små detaljer i människors beteende och omgivning. Detaljer som ingen annan lägger märke till. Som mentalist utnyttjar han sin välutvecklade talang för iakttagelse, slutledningsförmåga, manipulation och ibland hypnos för att lösa mord och avslöja vem som begått dem.(The Mentalist)

Dr Cal Lightman har en ovanlig förmåga, han är expert på att läsa människors kropps- och ansiktsuttryck och ser omedelbart om någon ljuger. Cal kan avslöja de djupaste hemligheter och lösa de svåraste fallen genom att analysera en persons ansikte, kropp, röst och tal. När någon rycker på axeln, roterar sin hand eller höjer sin underläpp vet Lightman att personen ljuger.(Lie To Me)

Om man läser dessa två personligheter så kan man nästan tycka att det är samma program faktiskt, för det skiljer inte så mycket sig åt, men undra varför det inte är en kvinna som är huvudrollsinnehavaren, med tanke nu då på att kvinnor nu ska ha bättre intuitionsförmåga?

Kan det vara så att en kvinna kanske inte skulle ge ett lika förtroende ingivande intryck, utan ses som ännu en Medium/Allison Dubois eller Ghost Whisperer/Melinda Gordon?
Lite overkligt och paranormalt, dvs. onaturligt och övernaturligt.

Vad tror ni?

Vi står faktiskt på scen varje dag och agerar ut i olika roller, och jag tror faktiskt att alla gör det även om de inte tänker på det.
Att vi är olika personer och tar på oss olika masker beroende på var vi är så innebär det ju inte att man är oärlig mot varken andra eller sig själv.  
Egentligen är vi samma person men man kan kliva in i en roll och faktiskt till och med få en annan röst/tonart.
Tex. jag pratar med min farmor i telefonen så hör min sambo och mina barn nästan på mitt tonläge och sätt att prata att vem som är i den andra änden.
Man kanske klär på sig mer ”ordentliga” kläder när man går till jobbet än att tassa runt i några mjukis byxor och bylsig t-shirt som man gör hemma.
När man är lite ”kärleksfull” mot den man älskar brukar man sänka rösten, få en annan tonart, lenare eller mjukare.
Eller en dag när man mår riktigt dåligt, kanske är arg, ledsen eller upprörd så i regel så brukar man dölja det för de som man inte står nära, man ler mot busschauffören eller man pratar lugnt med dagisfröken osv.
Jag är ganska öppen av mig och brukar inte ha direkt hämningar mot att dela med mig till andra, men på något sätt tror jag att många uppskattar nog att man inte spyr ur sig gallan över ens dåliga morgon när man sitter i lunchrummet , eller att man börjar ge företagets revisor som man träffar 2 ggr om året förtroenden om ens privatliv.
Som mamma, sambo, väninna, bekant, arbetskamrat, kollega, förälder, dotter, syster, granne, osv så träder vi in i de olika rollerna ganska obemärkt och många utan några större skillnader

Vilken mask tar du på dig idag?
Är du medveten om att du glider in i olika roller helt obemärkt, men sen klär vi oss oxå i olika masker för att bibehålla den rollen förstunden.
Men många av oss gömmer oss bakom en mask för att inte visa utåt hur man mår, känner eller tycker, vilket oftast kan bli ganska jobbigt i längden, men ibland är man helt enkelt inte redo att ta itu med det man har framför sig så man klär automatiskt på den där masken för att liksom hålla skenet uppe.

Idag kliver jag in i rollen som den flitiga Ulla-Bella sekreterare, vilken mask blir det?
Den lugna och harmoniska tror jag, den är ganska behaglig och man behöver inte anstränga sig så mycket utan jag kan koncentrera mig på dagens långa dag på jobbet, tillsammans med revisorn.

Glöm inte bort att njuta och ta tillvara på dagarna!

"Dröm om morgondagen, minns gårdagen men lev idag"

Ha en Underbar helg!

Försöker vara så effektiv som möjligt idag, men det är lite tungrott!
Men skam den som ger sig, det är bara att gnida på, bita ihop och se glad ut!
Ha en bra dag!

Om du av en slump, råkar hitta en halv miljon kronor i en kasse, vad skulle du göra då?
Tänk dig själv att du fullkomligt blir serverad en massa pengar som faktiskt skulle kunna göra slut på många funderingar i ditt liv och ändra det väldigt mycket.



Var går ens gräns för ärlighet?
Är det skillnad om man vet, vems pengar det är och hur de försvunnit. än om det är helt oförklarligt hur pengarna hamnat där du hittade dem?
Igår kunde man ju läsa om den gamla damen som glömde en kasse med en halv miljon kronor i en kasse på tåget, och dessa pengar försvann ju så klart! Läs här!

Enligt lag är man om jag inte har helt fel, skyldig att lämna in sådan som man hittar och man har ju fått lära sig ända sen man var liten att man får inte ta saker som inte är ens eget!
Det jag menar i min frågeställning om det har någon betydelse om man vet, kanske genom nyheterna vems pengar det är, eller om det inte är någon som en yppar ett ord om att de förlorat en halv miljon kronor. Vilket för ju genast tanken på att den som inte säger sig ha förlorat så mycket pengar har troligen inte rent mjöl i påsen eller så mycket pengar så att de inte ens märker att de förlorat en halv miljon.
Om det nu inte är någon som gömt undan pengarna då?

Hur som helst, skulle du behålla pengarna i något av dessa fall? Eller vad skulle du göra?

Första tanken hos mig är ju att om man är så klantig att man virrar bort så mycket pengar, dvs inte är mer rädd om dem så behöver de inte dom troligtvis och jag skulle lika gärna kunna behålla dem, finns massor av hål att stoppa pengar i!
Men samtidigt så tänker jag, att om det var jag eller kanske någon väldigt nära som skulle bli av med så mycket pengar så skulle jag tänka helt annorlunda.
Är det en moralisk fråga eller juridiskt?

Konstigt hur många funderingar man kan få vid datorn och samtidigt kan den samma ge så många svar.
"Att googla" har nästan blivit ett vardagsord och så här nu kan man fundera över hur sjutton man klarade sig förr, innan internets värld.
Troligtvis fick man söka upp en uppslagsbok, eller fråga någon som kanske kunde ge en svaren, vilket tog så mycket längre tid.
Det är en fantastisk uppfinning som man har otroligt mycket hjälp av, men samtidigt så är det ju också något som stjäl väldigt mycket tid, nästan lite beroende framkallande.
Mina främsta saker jag utnyttjar datorn/internet till är:
1. Blogga
2. Spela Betapet
3. Greja i Photoshop
4. Surfa, oftast leta recept, läsa tidningar...
5. Skriva

Vad avänder du datorn till?

Jag har hittat slutet?

Tror det är många fler än jag som någon gång funderat på om det verkligen finns ett slut, och faktiskt det finns det.  Av en slump så bara ramlade jag in på sidan!
Vill du oxå se så klicka på bilden.

Det gäller ju att hitta de där små halmstråna som får oss på fötter och gå vidare.
Ibland när man tycker allt är bara mörkt och riktigt trist, så har jag kommit underfund med att en blogg är bra, där kan man dela sina tankar, känslor och idéer och ibland faktiskt få respons på det man knåpat ner i inläggen.
En anna fördel med bloggandet är att man få upp ögonen för saker, trissa sig själv och finna lösningar genom bloggandet.
Ta tex mina inlägg om en personligtränare, att jag tappat motivationen och inspirationen att komma ut och gå, röra på dödfläsket så att säga, faktiskt för varje inlägg så kände jag att allt mer började lusten spira och man kunde se det med nya ögon.
Eller dagens inlägg där man känner sig lite trött och less på den här kylan, snön och mörket så var det nästan så att jag fick vårkänslor när jag bloggade om våren och mindes den där känslan, trots att solen försvann och det är många minusgrader på termometern.
Många gånger så öppnar bloggandet en ny dörr, man får upp ögonen för saker, får idéer och inspiration.

Det spritter liksom till i kroppen och man känner sig på något sätt så där upprymd!
Man mår bra och kan nästan inte låta bli att le mot att och alla.
Det är en otroligt härlig känsla, brukar ske när solen skiner, det droppar från taken, fåglarna kvittrar sina glada vårmelodier.
Massor av känslor väller upp och man får på en gång en massa energi!
Då brukar jag alltid köpa en bukett gula tulpaner, låter kanske lite knasigt men jag köper nästan aldrig tulpaner annars, men just då när jag får vårkänslor så fyller jag en vas full med solgula tulpaner och det är nästan som om man tog in våren i och med blommorna.
Men än så länge så får man vänta på vårkänslorna, de ligger troligtvis i idé ute i den kalla snön och gömmer sig, men det gör en varm när man tänker på det och det är en känsla man inte glömmer.
En sån där "gör mig glad"-känsla!