Det var en gång en pojke som lätt blev arg. Hans pappa gav honom en näve full med spik och sa till honom att varje gång han blir arg ska han gå bakom huset och slå en spik i staketet.
Första dagen slog pojken i 37 spikar. Efter några veckor lärde han sig att kontrollera sin vrede och antalet islagna spikar minskade hela tiden. Han märkte att det var lättare att behärska sin ilska än att slå in spikar i staket.
Slutligen kom den dag då pojken inte blev arg en enda gång. Han sa till sin pappa och denne föreslog honom att dra ut en spik ur staketet varje dag han inte blev arg alls.
Dagarna gick och efter en tid kunde pojken tala om för sin pappa att det inte fanns en enda spik kvar i staketet. Då tog pappan pojkens hand och ledde honom till staketet. Där sa han till honom: Det var bra gjort, min gosse, men titta på alla dessa hål. Det här staketet blir aldrig mer som det varit. När du säger något i vredesmod lämnar du just sådana ärr. Som om du skulle sticka in en kniv i en människa och dra ut den igen. Det spelar ingen roll hur många gånger du ber om förlåtelse, skadan är redan skedd. En skada orsakad av ett ovänligt ord gör lika ont som ett fysiskt slag.
Lägg det på minnet
Postat i: Filosoferingar Permalink Kommentarer [6]