
Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick?
Att fjärdarna gnistra och jorden är varm,
och himmelen utan en prick?
"Vad är det för tid, vad är det för år?
Vem är jag? Vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever. Jag lever. På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.
Erik Lindorm
(första gången jag läste denna dikt, var 1982 i samband med en plansch som jag fick i Veckorevyn, där en ung Pierce Brosnan stod ungefär som på bilden.
I samma veva som de började visa Remington Steel i svensk tv.
Jag har fastnade för den och den har följt mig hela livet, jag har fortfarande planschen kvar, fast den börjar gå i bitar där den är ihopvikt)
Postat i: Filosoferingar Permalink Kommentarer [4]









































Skrivet av Fuschia den 10 oktober, 2007 kl. 12:10 #
Skrivet av Witch den 10 oktober, 2007 kl. 12:35 #
Skrivet av JenJen den 10 oktober, 2007 kl. 21:21 #
Skrivet av Witch den 11 oktober, 2007 kl. 07:21 #