Jag ställer alltid upp på mina döttrar när de ber om hjälp, många gånger så gör jag säkert lite för mycket.. lite av curlingmamman i mig?.. och jag märker att tjejerna lätt tar mig för givet?..
Äldsta dotter ringer och berättar att hon ska åka iväg för att jobba lite extra?. har inget busskort och frågar om jag har ett hon kan åka på, jag som aldrig åker ens buss?..?.
Jag fick känslan "OK ringer till mamma när man kan tjäna på det?. mamma betalar resan så jag kan åka och tjäna pengar"?.
Jag tror inte kanske att det var hennes mening direkt men ändå indirekt?? sånt gör mig ledsen i hjärtat? är det vad jag duger till betala?? men att komma hem och hälsa på(fast hon bor egentligen hemma än) sin mamma det är inte så viktigt??? få hjälp med skolarbeten och ringa långa samtal och diskutera det??? så är mamma ok?? *suck*
Jag får en sån där känsla av att vara övergiven?.. ensam??
Och när jag blev lite kort i telefon, för att det helt enkelt inte känns bra.... sen får jag dåligt samvete för att jag blir det..... för att jag ger henne dåligt samvete... visst är jag knäpp....??

Postat i: Familjeliv Permalink Kommentarer [8]









































Skrivet av LilJones den 30 oktober, 2006 kl. 13:15 #
Skrivet av Witch den 30 oktober, 2006 kl. 13:16 #
Skrivet av LilJones den 30 oktober, 2006 kl. 13:31 #
Skrivet av Witch den 30 oktober, 2006 kl. 13:34 #
Skrivet av 81.216.18.254 den 30 oktober, 2006 kl. 13:59 #
Skrivet av lumen den 30 oktober, 2006 kl. 17:42 #
Skrivet av Witch den 30 oktober, 2006 kl. 18:51 #
Skrivet av Sussi den 30 oktober, 2006 kl. 19:50 #