eddysblogg hos Passagen Blogg

« februari 2012
må	ti	on	to	fr	lö	sö
		1	2	3	4	5
6	7	8	9	10	11	12
13	14	15	16	17	18	19
20	21	22	23	24	25	26
27	28	29

Idag

ohh deer!

7 februari kl. 15:18

Godeftermiddag alla eddysbloggsprenumeranter. Idag är det återigen symötestisdag och eftersom att det jobbas 50timmars veckor numera så blir det inte så mycket stickat. Tur är väl då att jag har ytterligare en ovisad julklapp att bjuda på en solstrålande tisdag som idag. Denna stickeklappen är till bror och för att få bror att uppskatta hemstickade stickeklappar så får man ta till alla knep man kan komma på, vilket resulterade i dessa okonventionella renvantar:

Vantmönstret är ett eget hittepå men själva mönstercharten med de kärleksfulla renarna kan man hämta sig på stickforumens rolls royce, ravelry. Det melerade garnet är ett drops delight jag fått i ett garnbytarkuvert och det gråa är oidentifierad ull från mormors garnstash. Fint att sticka bort lite överblivet garn som ligger och skräpar och behöver jag ens tillägga att dessa renvantarna gjorde succé hos bror då paketet slutligen slitits upp och inspekterats?

Ta gärna en kik på vad de andra hittat på, själv måste jag sätta mig på min dubbdäckscykel och trampa ner mot ännu en kväll i arbetetsanda. Vi ses hörrni!

Högaktningsfullt, eddy

happy new esther socks

31 januari kl. 14:15

Lågskaftade spetssockor i härliga färger är bra att ha sommar som vinter. På vintern värmer ullen fint och volangskaftet tittar fram ur mina stövletter och på sommaren är de skira som tårtpapper och pricken över i inuti favorit pumpsen. Över nyårshelgen i Branäs startade jag ett nytt par och för ett par dagar sedan var de äntligen klara. Mina estherstrumpor i mörkt turkos med dekorativa spetsblommor kommer absolut att bli en favorit i klackarna nu i vår.

De är stickade i ett sockgarn från cascade, ett av mina vegasinköp och är lika fina i pumps som bara rätt på foten. Förkortade skaft blev det såklart, det är jag nämligen nästan löjligt förtjust i!

Tjusigt värre alltså! Är redan sugen på att sätta ett par nya spetsar på strumpstickorna men först har jag lite andra spännande projekt på vänt. Ojojoj, det bara sprudlar av kreativa idéer ska ni veta. Men nu är det dags att cykla iväg till ännu en arbetsdag så det får allt vänta lite.

Och just det ja, kika gärna in vad mer som hänt denna symötestisdag så länge.

Högaktningsfullt, eddy

pappas ishockeymössa

24 januari kl. 18:10

Ojojoj vad det jobbas, jobbas och jobbas. Men vi är i slutspurten och om två dagar smäller det ordentligt då vi inviger stadens lätt häftigaste hotell. Det ni! Men nog om det för tillfället, för idag är det symötestisdag och jag tänkte passa på att visa något tjusigt som jag gav lilla pappsen i julklapp. Det är en snabbstickad Jared Flood-mössa i bästa hockeylagsfärgerna så att man inte förfryser öronen i ishallen. Extra bra är det dessutom att garnet är en mysig alpackablandning som är mjuk mot öronen och att garnet redan fanns i min stash då jag fick det i godispåsen under förra årets stickfestival. Att sticka bort stash man inte riktigt visste vad man skulle göra utav känns alltid extra fint i magen. Och som om inte allt detta vore nog så blev ju dessutom pappsen dunderglad. Det var ju såklart det allra bästa!

Nepp, dags för matlagning här hemma, idag extra trivsam på grund av finfint sällskap.

Ha en fin tisdagskväll där ute.

Högaktningsfullt, eddy

pampadapam! så här fin blev den - pappas ishockeymössa.

estniska spetspulsvärmare

17 januari kl. 11:30

Ojojoj vad det var länge sedan jag visade upp någon utav mina nya stickkreationer här på bloggen, inte ens julklapparna har ju hunnits med. Ska bli bättring jag lovar men idag då det återigen är symötestisdagdags så blir det återigen inga julklappar. För idag är det nämligen inte vilken vanlig symötestisdag som helst. Det är bästa och finaste sjömanselins 30års-dag och vad kan då passa bättre än att visa upp vad jag stickat åt henne just för detta evenemang (och för att hon är så himla fantastisk såklart!)

Det är kul att lägga ner tid på hantverk till elin, för hon uppskattar verkligen just det. Att man lagt ner tid, omtanke och kanske en del frustration för att skapa något just för henne. Valet föll på ett par estniska spetspulsvärmare eftersom mönstret fanns iklickat bland hennes favoriter och jag därmed var säker på att hon skulle uppskatta dem. Och eftersom jag vet att elin uppskattar just hantverket ville jag göra allt ordentligt, själv och från början. Jag spann därför även eget garn från ett underbart alpacka flor i en kamelfärg. Tunt, tunt, tunt. Och resultatet? De blev skira, fluffiga och otroligt mjuka. Som att ha ett moln runt handleden ungefär.

Den fina alpackan fick jag av snälla lillavackraanna i julklapp och det är även hon som har kardat den. Den var len som sammet att spinna och den lilla härvan räckte precis till ett par pulsvärmare. Perfekt kanske många skulle tycka men jag tyckte nästan det var lite synd. Så här stiliga pulsvärmare blir man ju sugen på att sticka även till sig själv. Nåväl, såhär fint blev garnet:

Är mer än nöjd över de skira små skapelserna jag stickat och elin brast ut i ett leende från öra till öra då hon fick fram dem ur paketet. Och vad mer kan man liksom önska av en handgjord födelsedagspresent? Precis ingenting faktiskt.

Högaktningsfullt, eddy

en burk mustascher

20 december kl. 17:12

Godkväll symötesvänner. Idag är jag hemma och feberkurerar mig med potatis- och purjolökssoppa men i lördags då lyste jag minsann upp en hejdundrande julfest med min närvaro. Mitt bidrag till julklappsleken var en tjusigt pyntad burk jag fyllt med tre olika varianter på hemstickade mustascher. Tre olika designer, tre olika färger och alla att bara trä över fingret om man snabbt skulle behöva bättra på kroppsbehåringen. Behöver jag säga att de gjorde succé?

Tjusigt värre eller hur! Min favvis är den mellersta. Den bruna där spestarna är formade som två fiskkrokar. Den känns sådär skönt cirkusdirektörig på något sätt. Ett perfekt litet tips på roligheter att göra utav restgarner. Nu ska jag sticka på en julekofta som jag hoppas ska få klart till den stora dopparedagen. Bara fyra dagar kvar nu...

Högaktningsfullt, eddy

stickade dalahästvantar

13 december kl. 12:32

God eftermiddag symötesvänner. Förra veckan uteblev symötet utav två huvudsakliga anledningar. Den första att jag jobbar oförskämt mycket nu i nöjesparkstider och den andra att jag helt enkelt bara stickar på julklappar vilka inte kan visas upp innan den 24e december. Vad ska hon då visa idag undrar ni? Jo, jag tänkte faktiskt visa upp en av alla de julklappsstickningar som jag jobbat på under november- och decemberkvällar. Motsägelsefullt kanske ni tänker, hon sa ju precis att hon inte skulle visa upp några julklappar. Det ska jag inte heller. För mina stickade dalahästvantar började som en tilltänkt julklapp, men under stickandets gång blev jag väldigt kär i dem och när de väl var klara.... Ja, jag är en dålig människa men jag kan helt enkelt inte förmå mig att ge bort dem. Jag är helt totalt förälskad och bara måste ha dem för mig själv! Bara måste! Jag får helt enkelt paniksticka nya julklappar, det är ju trots allt 11 dagar kvar till jul..

De är stickade i röd alpacka och vitt ullgarn och helt fenomenalt supermjuka. Dessutom är det extra tjocka och gosiga nu på vintern eftersom de är dubbeltrådiga på insidan på grund av tvåfärgsstickningen. Har använt en dalahästchart som finns att hitta här men har gjort några småförändringar. I övrigt är vantmönstret improviserat och passar mina tassar fint. Extra trevligt är de långa skaften som värmer långt upp på handleden. Fenomenalt skulle jag kalla det.

Ja ni ser ju. De är ju som gjorda för mig helt enkelt. Inte skulle jag någonsin kunna ge bort de här. Jag som dessutom älskar dalahästar. De är så härligt bondmora-charmiga.

Ojojoj vad tiden går. Inte har jag tid att sitta här. Bäst är att sätta igång en ny julklappsstickning på en gång så att ingen får gå utan nu när jag fick nya tjusiga vantar.

Högaktningsfullt, eddy

100% mjölk

29 november kl. 11:51

Jajjemensan, då var det symötestisdag igen och precis som förra veckan har jag återigen bara en massa hemliga julklappsprojekt på stickorna. Attans osis, inget att visa upp tänkte jag men sedan kom jag på att topsbandet jag spann och presenterade för min vecka på kravallslöjd aldrig publicerades här. Aha! Det måste jag ju såklart göra så då gör jag det nu.

Detta urfina topsband fick jag utav bästa moa i en swap där man egentligen skulle byta hemspunna garner med varandra. Men moa skickade som bekant med en massa annat smarrigt och detta helt gudomliga topsband i riktigt eddyanska färger var en av godsakerna i paketet. Dessutom består det av något så häftigt som 100% ren mjölkfiber vilket jag aldrig någonsin innan provat att spinna.... Ganska tufft att spinna mjölk om man tänker efter =)

Och såhär tjusigt blev det efter mycket trilskades fram och tillbaka. Mjölk var en galet glatt fiber som flög all världens väg om man inte höll emot ordentligt och det var svårt att få det jämt. Galet kul var det att spinna i alla fall och det där med ojämnheten hör ju lite till charmen då det gäller handspunnet, har jag inte rätt?

100gram tungt och 150 meter långt blev den här godsaken till härva som jag passande döpt till plum tree. Jag anar att den kommer bli en tjusig del i ett par vantar längre framöver. Men först ska ju alla julklappar stickas klart.... Stånk!

Högaktningsfullt, eddy

wellingtonsocks

22 november kl. 15:29

Ja då var det alltså symötestisdag igen och eftersom maskineriet i julklappsfabriken går varmt så är det ju mycket hemligheter på stickorna just nu. Äsch då, inget att visa på symötesdagen tänkte jag men då kom jag ju på att de där långkörarsockorna faktiskt äntligen är klara! Sticktrojkans andra sock-a-long-projekt som tog mig hela sex månader att slutföra var en riktig pina från start till mål och inte någonstans på vägen njutbart. De var liksom hela tiden för komplicerade med alldeles för långa mönsterrepetitioner och extra flätstickor vilket bidrog till att det aldrig blev något flöde i stickningen. Å vilken tråkstickning det var! Jag är verkligen urstolt över mig själv att jag faktiskt genomförde projektet, trots att det tog lite tid. Det hade varit så himla enkelt att bara ge upp.

Men resultatet... Resultatet blev helt fantastiskt fint och jag är säker på att sockorna kommer bli ett par riktiga vinterfavoriter. Och redan nu är de världens bästa stövelkompisar, mina fabulöst fantastiska och nästan kriminellt tjusiga wellingtonsocks!

Mönstret heter egentligen cable detail socks och garnet är nästan exakt på metern två nystan fabel. Nu bjuder jag på bildkavalkad, njut mina vänner, njut!

Högaktningsfullt, eddy

här är de äntligen! mina fantastiskt tjusiga och fantastiskt tråkstickade wellingtonsocks!

Jag är så galet stolt över mig själv.

koftstickarkurs

19 november kl. 09:27

Som vanligt står jag upp med tuppen trots sena nöjesparksfyverkeri och afterworkglögg igår. Det är mycket som ska hinnas med i helgtider och just idag händer det något alldeles extra spännande förstår ni. Jag och resterande två medlemmar av sticktrojkan har nämligen anmält oss till en koftstickarkurs tillsammans med visalisa.

Men du kan ju redan sticka koftor eddy, tänker ni nog, för det har ni ju allt sett. Ja, visst kan jag sticka koftor. Men just idag ska vi få lära oss hur man efter sina kroppsmått kan ta ut egna mönster så att alla koftor man stickar sitter som en smäck. Det ni! Det är ju faktiskt helt makalöst bra att kunna. Förstå vilka tjusiga koftor jag kommer kunna sticka nu. Ända nackdelen är möjligtvis att alla koftor kommer att passa mig själv som handen i handsken att det helt enkelt inte blir några över till er.... Kursen till ära har jag investerat i sex härliga nystan vinlila (kan man säga vinlila? denna färgen är nämligen typiskt vinlila) semilla ull och sedan ytterligare ett nystan i galaktiskt aprikos som ska få utgöra fina okdetaljer. Men mer avslöjar jag inte, ni får hålla er till tåls. Dessutom måste jag faktiskt skutta iväg nu. Man vill ju inte komma försent första dagen i skolan.

Högaktningsfullt, eddy

mina urtjusiga nystan som ska förvandlas till the koft of the kofts!

handspunnen silk petal

15 november kl. 14:45

Idag är det symötestisdag igen och dagen spenderas passande med stickor och ull hemma hos lillavackraanna. Det var egentligen tänkt att agera sticktrojkans veckomöte, men sjömanselin var tvungen att fara till sjöss så någon riktig trojka är vi ej. Jag tänkte dock taga tillfället i akt att skryta med lite handspunnen silke jag producerat under veckan. Två härvor lena som kronblad och som passande nog bär namnen rosy silk petal samt violet silk petal. De är bägge spunna utav 100% silke i en massa olika varianter: Mullbär, tussah, silkeskokonger samt silkhankies. Allt för att få testa och prova olika silkes material. Dessutom har jag som alltid handfärgat själv och är galet nöjd med mina små härvor som mäter 102 respektive 49 meter. Jag anar att de kan få kanta någon fin hemstickad sjal i framtiden.

Nepp, dags att återgå till ullverksamheten här hemma hos anna. På återseende vänner.

Högaktningsfullt, eddy

violet silk petal samt rosy silk petal består av 100% silke, är 2ply och lent som renaste snö.

en grej som blev till två

13 november kl. 11:03

Jag köpte en urtrevlig klänning för en hunka för ett tag sedan som tyvärr var lite för lång. Så igår klippte av, sydde upp och gjorde en hårblomma utav klippet. Sedan satte jag på mig det som fortfarande var klänning och blev så här tjusig då jag gick ut och åt restaurang med en fin person.

Nu ska jag iväg till söndagens svettiga instruktörsdubbelpass på träningsanläggningen och ikväll är det äntligen dags för veckans ispass. En fin helg helt enkelt.

Högaktningsfullt, eddy

inget som passerar min tröskel kan någonsin räkna med att få vara i originalform.

man kan liksom alltid ändra, greja och dona lite grann...

kysmik moon till patsy stone

8 november kl. 15:27

En vecka går så fort och helgen har verkligen rushat förbi även denna gång. Tisdag igen alltså och symötestisdag med den. Idag tänkte jag visa er något som faktiskt varit färdigstickat ett litet tag men inte kunnat visas upp förrän nu. Det var nämligen en tilltänkt 26årspresent till min bästa norrlandstös patsy stone. En härlig sjal att vira om axlarna nu i vintertider som det stickades på hela atlantflygningen tillbaka till sverige efter sommarens mexicoturné. Mönstret är en av mias fina kysmiksjalar och extra förtjust är jag i de estniska stjärnorna som bildar sjalens bas.

Garnet är ett härligt mörkturkost bomullsgarn som jag lade vantarna på under garnshoppingen i Las Vegas. Extra smart med bomull just faktiskt. Patsy har nämligen precis blivit mamma till en liten kotte och dregel och barnmat tvättas ju enkelt bort från bomull. In med ett i maskinen bara! Jojjo, där har jag minsann tänkt till ett varv extra. Jahopp, då återstår bara att få se en bild på min finaste i denna sjal som går under namnet kysmik moon. Patsy, skicka hit en bild nu för tusan!

Högaktningsfullt, eddy

nåväl, så här tjusig blev i alla fall min sjal...

fast jag är säker på att den är sjutton gånger snyggare med patsy inuti!

sy en skopåse utav tygprover

5 november kl. 09:32

Då var det återigen dags för stinas pysselstaffet och jag tar denna lördag över stafettpinnen från duktiga veronica. Det är ju faktiskt ganska dags att börja tänka på julklapparna nu, ur vansinnigt det än låter, om man ska hinna sy, sticka, baka och pyssla allt man tänkt hinna med. Denna julklapp jag tänkte pyssla ihop idag är först och främst till mig själv, träningsnotorisk som jag är. Men det finns säkert fler som jag därute. Som alltid har med sig träningsdojjorna och behöver ett käckt och snyggt sätt att bära runt dem på. Visst? Jamen, räck upp en hand vettja för vi ska nämligen sy en urtjusig skopåse.

I min källare finns fortfarande många stora böcker med tygprover ifrån tiden på arkitektbyrån. Fina är de allesammans och dessutom ypperliga för just detta tillfälle eftersom jag vill ha lite stadga i tyget. Det ger både stabilitet, slittålighet och icke att förglömma, extra lyx i vardagen. Dessutom är det alltid extra roligt att bruka sådant man redan har där hemma i gömmorna, hitta nya användningsområden och funktioner för.

Så alltså, steg 1. Bläddra och välja =)

När alla bitar är valda så är det mäta och klippa som gäller. Bäst är helt enkelt att plocka fram dojjorna, placera ut på tyget, mäta och klippa. Glöm inte sömsmån och tänk gärna lite extra på vad du ska ha din påse till. Kanske är det gott att även få plats med en extra tröja vad vet jag?

Klippt och klart! Charmen med tygprover är ju att det inte finns tillräcklig mycket utav någon sort utan att alla bitar blev olika men ändå matchande som det brukar vara i sådana möbelböcker.

Dessa bitar behöver du:

Då var det dags att plocka fram symaskinen och jag passade även på att botanisera i dragkedjslådan där jag gömt fynd från olika loppmarknader. Jag valde en dragkedja som verkligen kontrasterar till de utklippta tygbitarna. Stiligt tycker jag.

Sy ihop bitarna: översida-kant-undersida-kant-översida. Sätt sist i dragkedjan mellan de bägge överbitarna. Nu har du ett rör. Vik handtagsbiten på mitten, räta mot räta och sy ihop. Vräng biten så du får utsidan utåt och pressa med ett strykjärn. Lägg då sömmen mitt på.

Nåla i kantbitarna och glöm inte bort handtaget. Låt sidan med sömmen hamna inåt, det blir finast. Och när du syr i kantbitarna se till att ha dragkedjan öppen en bit. Annars kan du inte vränga din påse åt rätt håll när det är färdigsytt och det vore ju väldans tråkigt.

Voila! Klart. Nu har du en tjusig skopåse att grabba i farten på väg till träningen...

...Eller att ha i resväskan då man åker på semester. Vill man kan man sy en likadan påse till (fast utan dragkedja såklart) och sätta inuti skopåsen så slipper man se sömmarna på insidan. Men då borde man inte använda ett lika hårt tyg. Kanske lakansväv vore något. Men visst blev det så himla tjusigt? Jag är väldigt förtjust i att alla bitar är olika men ändå passar ihop på något vis.

Och när man inte använder sin påse så gör det ju inget att den bara hänger någonstans och är sådär galet snygg. Man kan ju ha andra saker i den så länge om man vill.

Sådär ja, fixat, stiligt och klart. Hur många skopåsar kommer det nu ges bort i julklapp måntro? Flera hundra hoppas jag. Kanske tusen. Man kan aldrig ha för många tjusiga skopåsar. Jag lovar!

Och i och med detta är det nu dags att lämna över fanan till nästa kreativitetsentusiast, pleu, som i morgon kommer bjuda på ytterligare julklappstips. Spännande! Det missar ni väl inte? Och under tiden... Sy en skopåse vettja!

Högaktningsfullt, eddy

surperthick and ultraquick funfair-socks

1 november kl. 12:50

God förmiddag. Idag är det första november vilket innebär att socktoberfest är slut för den här gången. Hela tre par sockor har jag faktiskt hunnit sticka under månaden och det är inte fy skam det inte. Ni har redan fått kika på mina sushisockar och utöver dessa har jag även hunnit klart med mina wellington socks, men dem får ni allt se en annan dag. Idag ska vi istället kasta ett öga på dessa, mina funfair-socks. Ett par riktigt tjocka och varma strumpor som stickades upp i ett kick och kommer värma gott i nöjesparken nu i vinter.

Har inte använd något mönster utan bara stickat toe-up. Detta för att de lila ränderna är restgarn från mina allra första sockor som jag ville använda slut på till fullo. Så jag stickade helt enkelt dem så höga som det räckte till. Det melerade garnet fick jag som extra present av fina moa när hon skickade egenspunnet garn till mig. Det känns alltid gott att sticka bort garn som redan finns hemma tycker jag. Då känner man sig nyttig på något vis.

Extra nöjd blev jag med den så kallade poolingen. Alltså att meleringen i sig också bildar ränder fast på diagonalen. Titta en extra gång så lägger ni nog märke till detta.

Och i moas paket fanns det även en massa annat fint att sätta tänderna i. Men det mesta är tyvärr slut vid det här laget. Det var ju trots allt i juni som det kom hem till mig.

Nepp, nu ska jag sticka lite julklappar men glöm inte bort att kika in vad de andra symötesvännerna haft för sig. Det brukar vara riktigt fina grejer det må ni tro.

Högaktningsfullt, eddy

I love sushi-socks

25 oktober kl. 09:18

Godmorgon symötesvänner. Idag tänkte jag på att passa på att visa det första färdiga resultat av denna månadens socktoberfest. Ett par vadlånga, skrikrosa sockor som kommer bli dödsfina till vita strumpebyxor och pigga upp hela vintern. Mönstret heter pomatomus och är designat av strumpgurun Cookie A, men jag kallar dem sushisockar eftersom mönstret påminner mig om sådanna där laxpålägg man har på sina nigiri. Nåväl, här kommer dem, I love sushi socks i ett härligt sensuellt strumpboudoir portpuri. För den som går igång på sådana saker...

Och garnet då? Jo det förstår ni god vänner är en historia för sig. Jag började nämligen leta skrikrosa garn i Göteborg så fort jag bestämt mig för att sticka dessa finingar. Jag letade närmare bestämt i alla(!) butiker i Göteborg. Resultatlöst. Lilla vackra anna letade i Mariestad. Resultatlöst. Lilla vackra anna letade i Skåne. Resultatlöst. Jag åkte till mexico och letade i massvis med butiker där. Resultatlöst! Herregud, tänkte jag. Hur svårt ska det vara att få tag på skrikrosa sockgarn? Så jag åkte till Las Vegas (visserligen i andra ärenden också) men huvudsakligen (kan vi låtsas i alla fall för att det ska bli lite mer drama i den här historien) för att leta efter skrikrosa sockgarn. R-e-s-u-l-t-a-t-l-ö-s-t!!! Det var ungefär här, efter fyra månaders letande över tre kontinenter, som jag tröttnade. Jag färgade helt enkelt mitt eget sockgarn hemma i lilla vackra annas kök. Det har jag inte ångrat en sekund (jo, möjligen att det gick fyra månader innan jag kom till skott). Garnet blev helt underbart illigt rosa och dessutom sådär perfekt självmelerande eftersom garnet drog åt sig olika färg på olika ställen. Här har ni det. Den perfekta härvan I love yarn. Stilfullt!

Nej nu mina vänner ska jag tömma kaffekoppen och ge mig ut på helt andra äventyr. Och under tiden vill jag att ni håller era tummar tills knogarna vitnar på grund av avsaknaden av blodtilförsel, för då ska nog allt gå bra för mig idag...

Högaktningsfullt, eddy

Senaste kommentarer

Senaste inläggen

Navigering

Sidvisningar idag: 14