eddy vill ha: sin höstnougat i alladinasken
Postat i: eddy vill ha Permalink Kommentarer [4]
23 november
kl. 09:17
Det har varit mycket tal om nötter.Senast i debatten är Alladin som har fått för sig att fira 70 år och trycka in en ny pralin i asken, vilket kan låta bra i teorin. Men till följd - en annan måste gå!
Gode Gud, låt det inte bli höstnougaten! Jag skulle falla ner i ett håll av mörker, som en tom magsäck utan ljus. Där inne skulle jag banka ohörd i en evighet innan jag skulle av saknad till höstnougaten sakta insomna i mitt lidande.
Rädda julen, eddy och den älskade höstnougaten genom ett fingerlätt knapptryck.
Vem kan motstå dessa puppyeyes?
Gör din medborgerliga plikt.
Klicka här och rädda min höstnougat. Det kan annars få oundvikliga konsekvenser..
Högaktningsfullt, eddy officiell höstnougat-ambassadör 2009
Postat i: eddy vill ha Permalink Kommentarer [4]
en tankenöt
Postat i: vetenskaplig lärobyggnad Permalink
22 november
kl. 21:38
Igår kväll löste vi tankenötter.Ni vet i stil med att man ska lösa en omöjlig ekvation genom att flytta en siffra, eller göra en hund av ett dubbel-w genom att addera ett streck.
Detta var Calles bidrag:
"Pär åker över en flod. Hur många gånger åker han fram och tillbaks om han ska flytta en åsna?"
Ja, sug på den karamellen, (jag suger fortfarande).
Högaktningsfullt, eddy
Postat i: vetenskaplig lärobyggnad Permalink
we're bringing sexy back
Postat i: den fabulösa vardagen Permalink
22 november
kl. 13:00
Ingenting var som vanligt då dåtidens Madame eddy entrade Kårhuset i fredagskväll. Upptagna ettor sprang mig förbi oupplysta om min existens och en handfull förvirrade tvåor kom försiktigt fram för att hälsa och undersöka om jag verkligen var den bitch som fjolårets nollep antytt. Tack ska ni ha.
Annars så var det jag som var den nya studenten. Vilsen bland nya (och ofantligt små) ettor höll jag hårt i Emils buggande arm, Mickes munspelsfingrar och Larsas vinglas. Och när de virvlade iväg efter erövringar träffade jag på Säni, Lania, Drömslemmet, Fakiren och Marie up-08.
Ett gäng med arena-ettor hälsade mig artigt välkommen till skolan och rodnade lätt då de insåg att jag tillhörde årgången upplevelse-05. Stämningen var inte ens den samma trots att studiomusikerbandet "We're bringing sexy back" spelade NRJ-slagdängor ackompanjerade av barnförbjudna rörelser. Nej Kåren håller på att rasa ihop godvänner. Tur är det väl att man är inne på sista Pitesvängen. Jag vill inte veta hur detta slutar..
Högaktingsfullt, eddy
Postat i: den fabulösa vardagen Permalink
matruschka-fashion!
På 130 mils avstånd kan jag dock inte visa så mycket annat än ett litet favorit stilleben med mina älskade matruschkas som tillsammans med gröna jasmineljus är placerade på en sexig femtiotalsbricka i guld. De sprider glädje på kaffebordet när man sitter och myser med människor man tycker om.
Det har nu gått ungefär 10 dagar och 12 och en halv timme sedan jag anlände till Piteå (löst räknat) och jag börjar sakna alla mina husdjur därhemma.
Men det är som Vettan sa igår kväll: "det är som ett jobb på distans eddy, man får ju pendla!"
Dessutom vet jag att mina galet snygga matruschkas är i trygga händer hos Bråddan.
Får saft och så med sugrör i granna färger.
Högaktningsfullt, eddy
mina älskade matruschkas! ett stilleben med ljus och grejjer på en sexig femtiotalsbricka placerad på brudkistan aka soffbordet i min fabulöst mysiga hemma-lägenhet.
Postat i: kärlek och glädje är hemmets solsken Permalink Kommentarer [1]
19 november
kl. 13:06
Nu var det 48 dagar sedan jag flyttade in många fulla flyttkartonger i vad som skulle komma att bli mitt nya hem och jag tänkte att ni kanske är nyfikna på hur det ser ut.På 130 mils avstånd kan jag dock inte visa så mycket annat än ett litet favorit stilleben med mina älskade matruschkas som tillsammans med gröna jasmineljus är placerade på en sexig femtiotalsbricka i guld. De sprider glädje på kaffebordet när man sitter och myser med människor man tycker om.
Det har nu gått ungefär 10 dagar och 12 och en halv timme sedan jag anlände till Piteå (löst räknat) och jag börjar sakna alla mina husdjur därhemma.
Men det är som Vettan sa igår kväll: "det är som ett jobb på distans eddy, man får ju pendla!"
Dessutom vet jag att mina galet snygga matruschkas är i trygga händer hos Bråddan.
Får saft och så med sugrör i granna färger.
Högaktningsfullt, eddy
mina älskade matruschkas! ett stilleben med ljus och grejjer på en sexig femtiotalsbricka placerad på brudkistan aka soffbordet i min fabulöst mysiga hemma-lägenhet.
Postat i: kärlek och glädje är hemmets solsken Permalink Kommentarer [1]
ja, jag är en poet
Postat i: vetenskaplig lärobyggnad Permalink Kommentarer [1]
18 november
kl. 09:30
Postat i: vetenskaplig lärobyggnad Permalink Kommentarer [1]
the more, the merrier
I samma stund som jag lämnade in åbäket fanns hemtentan att ladda ner på kursportalen med inlämningsdatum i slutet av veckan. Jag som tänkte att jag nu äntligen ska sätta mig ner och verkligen ta tag i problemformuleringen på den gröna text som sedan ska bli en del i min d-uppsats. Men inte hinner jag det för nu dök det även upp en monsteruppgift i Kvalitativ metodteori med intervjutranskription samt analys.
Varje gång jag stryker något från min urlånga to-do-list så liksom automatiskt verkar det hamna något nytt längst ner. Det är som om listan alltid måste ha en viss längd. Precis som om livet aldrig göra slut på saker att ta sig för. Är det Gud som har ordnat det så tror ni? Eller Fredrik Reinfeldt?
För att pigga upp mig själv och även häva er upp ur den grop av dålig karma jag precis puttat ner er i så publicerar jag härmed en liten serie på temat "the more, the merrier".
Enjoy.
Högaktningsfullt, eddy
Postat i: vetenskaplig lärobyggnad Permalink Kommentarer [2]
16 november
kl. 13:19
Idag skrev jag tenta i Text & Culture.I samma stund som jag lämnade in åbäket fanns hemtentan att ladda ner på kursportalen med inlämningsdatum i slutet av veckan. Jag som tänkte att jag nu äntligen ska sätta mig ner och verkligen ta tag i problemformuleringen på den gröna text som sedan ska bli en del i min d-uppsats. Men inte hinner jag det för nu dök det även upp en monsteruppgift i Kvalitativ metodteori med intervjutranskription samt analys.
Varje gång jag stryker något från min urlånga to-do-list så liksom automatiskt verkar det hamna något nytt längst ner. Det är som om listan alltid måste ha en viss längd. Precis som om livet aldrig göra slut på saker att ta sig för. Är det Gud som har ordnat det så tror ni? Eller Fredrik Reinfeldt?
För att pigga upp mig själv och även häva er upp ur den grop av dålig karma jag precis puttat ner er i så publicerar jag härmed en liten serie på temat "the more, the merrier".
Enjoy.
Högaktningsfullt, eddy
Postat i: vetenskaplig lärobyggnad Permalink Kommentarer [2]
facebook-eran
Postat i: vetenskaplig lärobyggnad Permalink Kommentarer [1]
15 november
kl. 10:58
Vilken tur det är att det finns facebook så att man tjugofyra timmar om dygnet minutlöst kan följa vad som händer i folks meningslösa liv.
Vem som nyss har blivit dumpad, vem som har bränt vid pannkakorna och vem låtsades att han var en
tops och på firmafesten, ja alla dessa viktiga fakta finns att hämta på facebook.
Här är ytterligare ett exempel på vad informativt facebook är:
Alltså vad gjorde folk innan facebook fanns liksom?? Typ messade då eller?
Hahahaha!!
Vad lamt.
Högaktningsfullt, eddy
Postat i: vetenskaplig lärobyggnad Permalink Kommentarer [1]
Friday night in Pitecentrum
Vi snurrar tillbaka uret 26 timmar.
Postat i: den fabulösa vardagen Permalink Kommentarer [1]
14 november
kl. 22:33
Då hamnar vi här; på storgatan i Pite, halv nio en fredagskväll. Det är minus tio grader i skuggan.
Mitt nya crew (upplevelse-6) och jag (upplevelse-5) dansade gatan fram och undrade varför det var så
öde, ja nästan spöklikt. Det var inte direkt kallt, klockan var inte direkt mycket och det var ju trots allt fredagkväll. Var var afterworkarna, fredagsrusningen till tunnelbanan och lattekvinnornas fight om den
sista grillkycklingen på Ica? Några kids stod och hängde utanför bio 3an, drack folköl och dubbeljapp.
De höll med varandra genom att dra in luft mellan läpparna och de riktigt coola bar Lynx-täckbyxor som statussymbol. Hamnen låg lika tyst som alltid och röken från pappersbruket steg mot månskenet.
Det doftade Sulfit.
Just det, vi är ju i Norrland nu. Där biljetterna till måndagens Kizzkonsert kostar en tjuga (tio i förköp)
och där Konsum har öppet mellan 12-16 på helger.
Vi hyrde en film och gick hem.
Högaktningsfullt, eddy, stor norrlandssupporter. på riktigt alltså.
Postat i: den fabulösa vardagen Permalink Kommentarer [1]
nu börjar det frysa på
Ap-kall promenad i Warsawa i Januari med imma på Stijns glasögon, frost i Justins ögonbryn och krupp i allas knäskålar. Men vi var glada ändå.. såklart!
Postat i: den fabulösa vardagen Permalink
13 november
kl. 08:48
Det har varit lite mjäkit här den senaste veckan tycker jag. När jag landade var det bara två minus grader och trots att snön låg vit över taken och endast tomten var vaken så vill man ju lite mer av norrland. Det ska ju vara sådär frysa-om-innre-näsvingarna-knall-kallt att man undrar varför ingen uppfunnit raggsockar till ansiktet. Man ställer lite högre krav helt enkelt. Men i förrgår natt frös det på ordentligt och efter ett snölätt snöfall så har vi en 10 minus här nu i alla fall.
Så där gick jag i morse i soluppgången, klädd i dubbla ullstrumpor och mammas hemstickade storponcho och var förbannat glad åt att norrland lever upp till förväntningarna.
Fast sedan kom jag och tänka på text & culture-tentan på måndag och det är ju inte lika trevligt som hemkokad lingonsylt direkt.
Men vad sjutton, det är ju 10 minus i alla fall!
Högaktningsfullt, eddy
Ap-kall promenad i Warsawa i Januari med imma på Stijns glasögon, frost i Justins ögonbryn och krupp i allas knäskålar. Men vi var glada ändå.. såklart!
Postat i: den fabulösa vardagen Permalink
morgonen gryr på kårhuset i piteå
utsikt från min ockuperade sammetssoffa
Postat i: den fabulösa vardagen Permalink Kommentarer [1]
12 november
kl. 08:37
Ja, då var jag alltså tillbaka igen.I gamla älskade och hatade Piteå. Jag är mest lättad. Snön ligger vit över fjärden och har fryst fast i mina örsnibbar, kylan är sådär bitande att man ångrar att man bara tog två par ullstrumpbyxor på morgonen och Kvarnvallen heter numera Länsförsäkringar Arena. Annars är det sig likt.
Min re-entré i det sociala norrlandslivet inträffade i tisdagskväll då jag efter att ha sprungit ihop med Emil blev inbjuden till konsert på Kårhuset med Bo Selinder och Bältornas män. Mycket riktigt gick jag dit för att titta på trumpetaren och avnjuta dängor om tomater, kosmiskt stora flodhästar, och kärlek som är som rostat bröd. Där återförenades jag med förvirrade streck-6or som också precis återvänt till norr och bodde på olika konstiga ställen. Vänskapsbanden stärktes. Filmkväll utlovades.
I går hade vi vårt första litteraturseminarium och det var härligt att få igång upplevelsemekanismen igen. Den har liksom legat och dammat igen någonstans där uppe men nu fick jag ny glöd i maskineriet och vevarmarna jobbade på högvarv. Trot om du vill, men nu är jag sjukt pepp för d-uppsats och dess jobbiga mormor.
Så nu sitter jag här, en torsdagmorgon på Kårhuset, väntar på dagens föreläsningar och bara njuter. För även om jag lämnat mycket viktigt där hemma så kommer jag ju snart tillbaks.
Och det är ju något visst med Piteå trots allt..
Högaktningsfullt, eddy
Och det är ju något visst med Piteå trots allt..
Högaktningsfullt, eddy
utsikt från min ockuperade sammetssoffa
Postat i: den fabulösa vardagen Permalink Kommentarer [1]
till er som väntat
- att uppräthålla calles stakerstatus.
återkommer imorgon med vidare information om mitt nya norrlandsliv.
Högaktningsfullt, eddy
Postat i: vetenskaplig lärobyggnad Permalink
9 november
kl. 21:22
detta inlägg fyller en funktion. - att uppräthålla calles stakerstatus.
återkommer imorgon med vidare information om mitt nya norrlandsliv.
Högaktningsfullt, eddy
Postat i: vetenskaplig lärobyggnad Permalink
