Vettans och Rosens bioklubb: Alice in wounderland
Postat i: Vettans och Rosens bioklubb Permalink
5 mars
kl. 10:22
Jag har
hittat upp ur kaninhålet. Jag antar att jag behövde en dag att samla mig, men
här kommer recentionen av filmen som eddy väntat på i över två
år. Biljetten var en födelsedagspresent från Jonte som dessutom sett till
att jag fick den bästa platsen (efter honom naturligtvis) av de 6 som besökte
Alice denna onsdagskväll. Han är ju för gullig. Efter en kort tjitttjatt var
det glarror på och vi kastades ut i underlandets magiska 3Dvärld.
Jag måste för det första erkänna att jag är otroligt partisk. Jag är nämligen fullkomligt förälskad i berättelsen om Alice, och den nervkittlande spänningen att trilla ner i ett kaninhål och komma till en förtrollad värld. Det är en historia och läst om igen... i vuxen ålder. Burtons underland var precis så sagolikt som jag föreställt mig. Färgsättningen, känslan av magi, de udda men perfekt illustrerade karaktärerna och denna Depp som med sitt pillemariska leende kan charma vilken kritiker som helst. Klädd till Hattmakaren förde han tankarna till den tidigare karaktären Willy Wonka, men föga gjorde det då hans sluga mimspel var lika briljant som alltid. Dessutom är jag kär i cheshire-katten. Visst låter det perfekt, men på något sätt kände jag ändå ett sting av besvikelse. Det som fanns var helt perfekt, men det kunde funnits mer. Burton kunde vridit på historien ytterligare en gång, lyft ännu en sten och skapat den där makalösa känslan av att man själv föll ner i kaninhålet och befann sig i det magiska underlandet. Nu var jag väl medveten om halvslitna biofotöljer, de osexiga 3D-glarrorna och killarna bakom som tuggade högljudda snax. Men missförstå mig rätt, Burton är ett onaturligt geni. Det var bara det där sista körsbäret som saknades, det som får kakan att smaka himmel och moln. Och jag som inte ens gillar körsbär....
Filmen får fyra skarpa röda spelkort. Å vad jag önskar att jag kunde ge den en straight flush.
Dessutom var det jättegoda tacos... som egentligen var fajitas.
Högaktningsfullt, eddy
Postat i: Vettans och Rosens bioklubb Permalink
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg
