Det har blivit en hel del biografande under det närmaste, men vad gör man när sommaren förvandlas till rusk och man plötsligt (i alla fall borde) ha en massa extra tid i handen att sysselsätta?
I måndags var det alltså dags igen för VBettans och Rosens Bioklubb som numera verkar ha blivit uppköpt av Tv 3 då det alltid kryllar av andra lisebergare i deras totala närhet. Filmen var Flickan som lekte med elden, uppföljaren i den omtalade Stieg Larsson triologin.
Hur ska jag då bäst beskriva filmen? Tja, Den första filmatiseringen (Män som hatar kvinnor) var ap-bra. Triologin i bokform var ap-bra. Filmen var urkass. Okej, kanske inte urkass men med tanke på förväntningarna som hausats upp så kändes det otroligt besviket på nionde raden säte 141. Filmen var ett hafsigt ihopkok av massa småscener som amn brutalt hoppade mellan. Dessutom bör nog aldrig Paulo Roberto öppna munnen i dialog. Det enda som höjde denna uppkevelse så full av besvikelse var blickarna av samförstånd jag fick av mina kollegeor när ljuset åter slogs på.
Vi hade genomlidit det tillsammans, vi förstod varandra.
2 Roboertos av 5 möjliga. Typiskt.
Högaktningsfullt, eddy
Postat i: Vettans och Rosens bioklubb Permalink Kommentarer [1]
Håller med i det mesta vad du skriver men det är väl kanske vad man kan förvänta sig när en tv-serie klipps ner till film? Jag hoppas och tror att fler detaljer kommer fram i denna och jag ser fram emot att få se serien. :o)
Kram
Skrivet av Susanne H den 08 oktober, 2009 kl. 13:19 #