Edman, Dahlman och Jonsson

Svininfluensan sätter skräck i människorna världen om. I alla fall om massmedia får som de vill. På dagens löpsedel, från Expressen står det, i ett försök att skrämma upp folk, som ska spendera sina sista slantar på att köpa deras tidning, att 2 miljoner svenskar kan bli smittade.

2 miljoner Svenskar. Det skulle lösa arbetslösheten i Sverige, samt ska en massa jobb, bland sjukvård, begravningsbyråer samt munskyddstillverkare.
Det är naturligtvis bara skitsnack, från Expressens sida, tänker Jonsson när han ser det hela. Det är hemska människor som jobbar där. Prostitutionen bland så kallade journalister ser inte ut att ha några gränser. Att sälja lösnummer tillhör ju det yrket, i alla fall inom kvällspressen.

 

Dahlman sitter bredvid Jonsson, där de satt sig utanför affären i byn. De sitter där, för att de råkade hamna där. Det var ingalunda planerat. Ej heller självklart, att de skulle hamna på den betongmur, som även fungerade som cykelställ.

 

– Det är lite otäckt ändå, även om det nog inte kommer att bli de proportioner, som Expressen vill påskina, sa Dahlman, som också hade läst löpsedeln som hängde utanför affären.

– 2 miljoner? Varför inte tre miljoner, när de ändå är igång, undrade Jonsson ifrågasättande.

– Det finns vissa likheter med Spanska sjukan, när seklet var ungt.

– Vaddå ungt?

– I början av seklet, svarade Dahlman.

– Hur länge är ett sekel ungt då?
Jonsson hade fastnat på ordet ungt i sammanhanget.

– Va? Inte fan vet jag. Men Spanska sjukan härjade i Sverige 1918. 18 000 svenskar dog då.

– Var seklet ungt 1918?

– Spelar det någon roll?

– Klart att det spelar en roll. Man vill ju veta om ens sekel, som man lever i har kommit i puberteten, eller om det är i medelåldern. 1950 borde väl i alla fall vara medelåldern för det seklet? 1999, ja, då är seklet gammalt.

– Jag tror inte att sekler har, vare sig medelålder, eller pubertet.

Dahlman tittade upp mot skylten, där det stod COOP Konsum, som om han försökte se förbi den, eller genom den, för att ta hjälp i resonemanget av någon högre makt.

– Så du tror att det är Spanska sjukan som kommit tillbaka, och som de har i Mexico? Varför det? Är det för att Mexico är ett spansktalande land?

– Nja, jag tror ju att de där vanliga influenserna som kommer varje vinter, från Asien är det samma som Spanska sjukan. De hade bara inte rätt behandling på den tiden. De hade väl kanske ingen behandling. Det var ju ganska fattigt i första världskrigets slutskede.

– Asien? Där talar de väl inte spanska?

Dahlman himlade med ögonen.

– Förvisso inte, men det finns ju varianter av influenserna. Hong Kong är ju en av dem.

– Hong Kong är en stad, sa Jonsson och skrattade. Han hade fått diskussionen dit han ville.

– Föresten, det kanske är apinfluensa, inte svininfluensa, fortsatte han, King Kong-virus!

Tre arbetsklädda män kom ut från affären. De hade köpt sig varsin mikrovågs-lunch. Jonsson noterade att den ena hade köpt kycklingsnitsel och den andra hade fläskkarré. Den tredje registrerade han inte vad han hade köpt.

– Se upp där, du får svininfluensa, sa han till mannen med fläskkarrén och pekade på honom, medan du får nöja dig med fågelinfluensan.
Jonsson pekade även på mannen med kycklingrätten.

– Va?
Männen fattade inte först, men förstod sedan att han menade maten.

– Vad har du köpt då, undrade han efter att han hade vänt sig till den tredje.

– Mammas köttbullar, svarade den tredje mannen.

– Aha, dig finns det hopp och behandling för. Synd bara att Freud är död.

 

Männen gick vidare till sin väntande minibuss. Det stod något firmanamn på sidan. Janssons Rör. Jonsson och Dahlman tittade på minibussen när den åkte iväg.

– Janssons frestelse kanske går att äta, sa Dahlman.

– Ja, den innehåller ju inte fågel, eller svin. Inte heller nötkött, så galna kosjukan slipper man.

– Det enda man riskerar med Janssons frestelse är väl att bli predikad till döds, av Doktor Dahlkvist, skrattade Dahlman strax innan han reste sig.
Jonsson reste sig också. Det var dags att gå hem, och dricka lite virusfritt kaffe.