Edman, Dahlman och Jonsson

SMHI börjar på att bli en maktfaktor i Sverige. Speedwaytävlingarna ställs in, p.g.a. felaktiga prognoser. Folk byter samtalsämnen, och talar om ”rejäla skurar” istället för hur varmt det är, och hur vegetationen exploderar när allt spricker ut i blom, och grönskan står som en meteorit i skallen på moder jord. Planerade aktiviteter, och ogjorda sysslor i trädgårdarna får sig en uppskjutning. Folk blir nervösa, deprimerade och allmänt förvirrade över sin planerings raserade scheman.

 

Alla är ju inte så himla väderberoende. Inte så länge det inte snöar. All aktivitet avstannar inte, tack vare ett skyfall, eller, som det kanske mera var, en liten skur. Det finns de som sitter med sin tidning på morgonen ändå. Det kanske muttras lite mera än vanligt över att behöva gå ut, när det regnar. Men det muttrandet finns där alltid ändå.

Jonsson provade att låta tidningen vara kvar i brevlådan. Han chansade på att Dahlman skulle komma på besök, och ta med sig tidningen. På så vis slapp han att göra det själv. Han skulle inte behöva gå ut i regnet. Det regn som väl hade torkat innan han kommit in igen. Mera var det inte.
Att Dahlman skulle dyka upp var ingen vild gissning. Chansningen hade ganska goda möjligheter att lyckas. Och under tiden som Jonsson väntade så satt han som han brukade, med sin kopp kaffe, vid sitt köksbord. Men med gårdagens tidning. Gårdagens Folkbladet.

 

Dahlman dök till sist upp. Som väntat. Han hade även tagit med sig Jonssons tidning in. Han brukade göra det de dagar som Jonsson sov länge, eller när han kom onödigt tidigt. I alla fall onödigt tidigt, enligt Jonssons tycke.

 

– Jaså, är du vaken? Jag trodde att du sov, när du inte hade hämtat din tidning.

– Det regnar ju!

– Aha, så du väntade tills jag kom. Tänk om jag inte hade kommit idag då?

– Du dyker allt upp. Som ett regnväder på midsommarafton. Ofrånkomligt, och oönskat. Men accepterat, som ett faktum.

– Tack, det värmde!

– Har du grillat något ännu, denna vår Dahlman?

– Jo, jag var ju med Clas och Lillemor när de grillade. Men själv så grillar jag ju inte så mycket, över huvud taget.

– Det är bra för dig. Man ska inte grilla för mycket. Det är inte bra för hälsan. Det är större chans att fara illa vid grillning, än att bli utsatt för ett terroristangrepp.

– Jaha, sa Dahlman lite frågande. Han visste ju att Jonsson inte hade fått sin tidning än. Det var oftast den som gav upphov till dylika typer av funderingar. De kom lika överraskande som regelbundet.

– Om jag förstår det hela rätt, så är grillolyckor likställda med terroristangrepp.

– Hur kan de vara det?

– Inte min idé. Men det står här, i gårdagens tidning. Inte rakt ut, men underförstått.

– Terroristangrepp måste väl ändå vara farligare än att grilla. Det där förstår jag inte, sa Dahlman.

– Men det står här att 150 personer skadas varje år av grillning, och att 30 människor har dött under perioden 1987 till 2008. Hur många har dött av terroristangrepp i Sverige, under samma period?

– Men det går väl inte att jämföra?

– Jo, det lyder väl under samma myndighet, MSB.

– Det har jag aldrig hört talas om Vad är det för myndighet?

– Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Det är de som tagit fram statistiken och som informerar om att man inte ska tända grillen med bensin.

– Inte fan är det väl någon som tänder sin grill med bensin?

– Jo, tydligen. Och han, den där Jan Schylander, på MSB menar också att man inte ska blåsa på glöden, samt att man ska vara nykter när man grillar.

– Vad är det för mening med att grilla då? Klart att man måste ha sig en öl när man grillar. Annars kan det väl kvitta.

– Låt oss kompromissa, Dahlman, vi tar en öl, men ger fan i att tända med bensin, eller att blåsa på glöden.