Edman, Dahlman och Jonsson

Edman tittar ut över sin trädgård. Han står i hallen, och ser hur den snö som fanns på träden i söndags kväll har smält bort. Nu räcker det. Han vill inte ha mera snö. Speciellt inte denna blötsnö som kom under söndagskvällen.
Edmans katt gillar inte heller den blöta snön. Den har inget emot snö, egentligen. Den har nämligen en tjock päls. Men när den blir våt i pälsen så trivs den mycket bättre vid elementet, inne i det varma huset.

Edman ser Dahlman och Jonsson komma gåendes på vägen. De går in på Edmans tomt och fram till huset, innan de går in. Som vanligt så knackar Dahlman på dörren, men väntar inte på att någon öppnar. Han kliver in strax efter att han stampat av sig om fötterna.
Jonsson kommer strax efter.

 

– Borde du inte köra lite mera med din bil Jonsson, undrade Edman, så att den inte rostar ihop.
– Nja, det är ju inte så långt att gå hit. Inte behöver man väl starta bilen bara för den här lilla biten?

– Jag menade att bilen kanske skulle må bra av att bli körd ibland. Bromsarna till exempel, de kan ju kärva ihop, och bli rent farliga, när du väl använder bilen till att köra någonstans.

– Jonsson är den enda i hela världen som har ett körkort där han tillåts att köra utan bromsar, sa Dahlman. Man får skjuta på när han ska stanna. Så långsamt kör han.

 

De tre herrarna satte sig vid köksbordet. Edman hällde upp lite kaffe medan Jonsson ögnade lite i dagens Norrköpings Tidningar.

– Jag förstår inte hur de tänker, sa Jonsson efter att ha tittat lite i tidningen.

– Vem då, undrade Edman.

– Gäddfisket har minskat med 80 %. Man får alltså 80 % mindre i fångst, när det gäller gäddor. Och nu vill man begränsa fisket. Man får som spöfiskare bara ta upp tre gäddor per person. Det blir dessutom bara tillåtet att fånga gäddor som mäter fyrtio till sjuttiofem centimeter.

– Jo, men det låter väl rimligt, svarade Dahlman, som inte såg något konstigt i det, förutom att det kanske var lite märkligt att man inte fick ta upp en gädda som var över sjuttiofem centimeter.

– Men fattar du inte. Om det är 80 % färre gäddor i fångst nu, så lär det ju bli ännu färre i fångst, om man inte får fiska dem som man vill. Inte nog med att det blir en liten fångst. Man måste slänga i den lilla fångst som man får. Ett fiskestopp med restrektioner ger ju faktiskt ännu mindre fångst.

– Tre gäddor per person sa du? Dahlman rynkade pannan. Är det tre gäddor per spö, eller är det per person tro?
– Vet inte, svarade Jonsson, men det borde väl vara per person. Fast det står inget om det. Inte heller om när man får fiska igen, efter att man har tagit upp sina tre gäddor, som då naturligtvis håller måtten.

– Det måste väl vara tre gäddor per dag, sa Edman.

– Nej, varför det, undrade Dahlman, det kan ju vara som vid yrkestrafik, en vilotid på 6 timmar, eller åtta, eller något i den stilen. Vad är det som säger att gäddorna delar in sina återhämtingsperioder i 24-timarsperioder? De kanske har andra tider. 20 timmar per dygn kanske, eller 31 timmar och 46 minuter.

– De kanske inte ens har begreppet dygn i sitt vokabulär, inflikade Lillemor.

 

 

 

 

 

 

Fredagens morgontidning, fredagens Folkblad var lite blek på sina håll. En del sidor hade inte tryckts ordentligt.
Dahlman prenumererar inte på Folkbladet, han har Norrköpings Tidningar, NT. Men det hindrar inte att han tittar lite i Folkbladet om han får chansen.
Denna morgon så fick han chansen, hemma hos Edman.

 

– Den där Sven Wernström är bra röd, sa han när han läst lite i herr Wernströms krönika.
– Ja, men det är ju en sossetidning som han skriver i, svarade Edman samtidigt som han vände blad i Dahlmans NT.

– Sosse? Han är ju kommunist. Och lika orealistisk som dessa kommunister, med Lars Ohly i spetsen. Ta gärna med Miljöhaveristerna i den högen av oresonabla knäppskallar också.

– Vad skriver han nu då, eftersom du tar till så hårda ord?

– Han skriver att 700 000  människor är arbetslösa. Men ändå fungerar Sverige. Han skriver även att folk ska ha arbete, för att tjäna pengar åt redan rika människor. Som om någon startade ett företag bara för att den tänkte att ”nu ska jag göra mig av med lite pengar, så att någon arbetslös får ett arbete”.

– Vore det inte en vacker värld, undrade Edman.

– Orimligt! Folk anställer folk för att tjäna pengar. Andra tar anställning för att ta del av pengarna, på vägen liksom. De vill tjäna sitt levebröd. Om inte de som anställer tjänar pengar på det, då blir det inga anställningar. Om det inte blir några anställningar, då blir det ingen som blir anställd. Blir de inte anställda, då kan de inte tjäna sitt levebröd. I det läget så kan man bara beskatta den som har pengar, så att man kan ge bidrag till den som inte får anställning. Men när dessa pengar är slut, hos den som har pengar. Ja, då blir det ett U-land av det land där det förr fanns folk med pengar. Och om inte pengarna tar slut så flyr de med pengarna utomlands. De tar med sig sin kompetens och sin utbildning. De tjänar nya pengar på de anställda som de anställer så att de anställda kan tjäna sitt levebröd. Fast nu är det i ett land där det är tillåtet att tjäna pengar genom att anställa folk, istället för att bli beskattade till den dag då Kronofogden är den enda som fortfarande har en anställning.

– Man kanske skulle skola om sig, till arbetsförmedlare? Så kunde du vara Kronofogde.

– Ja, sedan jagar vi skiten ur Jonsson. Vi kan t.o.m. jobba övertid, och ta med oss jobbet hem.

 

Lillemor tittade upp från sin del av NT.
– Tur att Jonsson fortfarande sover, och inte är här för att höra er. Han hade gått i taket.

 

 

.

 

 

.

 

Dahlman sitter i köket hos Jonsson. Jonsson har precis hällt upp lite kaffe och gjort ytterligare en fläck på vaxduken som snart är redo för avtorkning. För så länge det inte är annat än kaffe, då gör det inte så mycket om det inte är avtorkat, allt enligt den något bekväme Anders Jonsson.

– Nu har de backat i Gävle. De har tagit bort brandskydds impregneringen på bocken i år. De säger att den blev för ful med det på. Jonsson läste i tidningen men hade väl snarare fått den nyheten från radion. Det såg i alla fall ut som om han läste det just då, i dagens NT.

– Satans tidningsbud som inte kan se rätt på lådorna. Jag fick Norrköpings Tidningar idag istället för Folkbladet. NT är ju så jobbig när man är van vid Folkbladets enkelhet.

– Men resten av kommunen ser inte det praktiska i att ha en sossetidning, sa Dahlman innan han sörplade i sig lite kaffe. Duger NT åt 60 000 invånare så duger det väl åt dig också. Frågan är bara när du tvingas att gå över till NT, innan Folkbladet lägger ner.

– Jag tror nog inte att de lägger ner Folkbladet, sa Jonsson, det är ju NT som äger den numera och de är så pass rädda för att det ska dyka upp en gratistidning så de vill se till att de ska få ha kvar sin ställning på mediemarknaden här i kommunen.

– Julbocken ska brinna, det är därför som de tagit bort brandskyddet. Det blir inte lika intressant om den inte kan brinna. De vill att den brinner, men det säger de inte rakt ut. Det blir väl ingen reklam för staden om den inte brinner. Dahlman var skeptisk mot Gävles trick att låta bocken stå oskyddad i år.

– Tror du? Inte vill de väl det, det vore ju att elda upp pengar, sa Jonsson.

Jo, det är just vad det handlar om, pengar. En investering som julbocken, en reklaminvestering, den måste ju f publicitet. Om den inte brinner så blir det ju ingen publicitet. Förstår du inte det?

 

 

 

Efter en stunds tystnad så tog Jonsson till orda igen:

 

 

 

– Jäkla tidningsbud!