Edman, Dahlman och Jonsson

Priset för de fina dagarna, med sol och blå himmel är att det är ganska så kalla nätter.
Frosten dröjer sig kvar på morgonen, tillräckligt länge för att påminna om nattens köld. Morgonens sängvärme förstärker känslan av att det är en kall dag, när det i själva verket förmodligen kommer att bli riktigt varmt.

Dahlman trotsar kylan, och ger sig ut i solen, som tvingar sig upp på morgonen, likt en busschaufförs första steg utanför sängen, strax innan han ska ge sig iväg till jobbet, för den första morgonrundan, från den ena punkten i staden, till den andra, och tillbaka igen.
Solen och busschauffören är rätt så lika. De är uppe tidigt, direkt i gryningen. De är uppe före alla andra. Folk väntar på dem vid vägkanten, eller vid en husvägg. Man tar dem för givet.

Dahlman förvånas i vanlig ordning, av att Jonsson faktiskt kommit upp p morgonen. Inte för att hinna med någon buss, och inte för att se om solen är framme eller ej. Han går upp, för att man förväntas göra det. Om Jonsson skulle leta efter en anledning till att gå upp, så kanske han inte alltid skulle hitta en. Men han hittar en anledning till att gå upp, rätt så ofta.

Jonsson har inte bara gått upp. Han har hämtat sin tidning också. Han har hämtat sitt Folkblad. Det är den tidning som han vill ha, om han nu ska ha någon tidning alls. Folkbladet är en gammal sossetidning. Och Jonsson är sosse. Det är helt naturligt, att en sosse har en sossetidning.
Fast, om man ska göra ett valresultat i Norrköping, baserat på vilken morgontidning som folk har hemma, så skulle Moderaterna få 85 % av rösterna, medan Socialdemokraterna skulle få 15 %. Men den största delen skulle nog bli blankröster, då det kanske är flera som inte har någon tidning alls.
– Jag såg att din tidning redan var hämtad Jonsson, sa Dahlman efter att han kommit in till Jonsson.

Jonsson satt vid sitt köksbord, med sin tidning, sitt Folkblad. Han svarade inte Dahlman. Istället så reste han sig och gick fram till ett skåp, och drog ut en av lådorna nere vid golvet. Han tog upp en liten plastburk. Han ställde asken på köksbordet, och öppnade den. In den lilla grå plastburken så låg det fröpåsar. Jonsson grymtade lite när han hade tagit upp två av dem, samt tittat på den tredje, som fortfarande låg kvar i burken.
– Ringblommor? Vem fan äter ringblommor? Jävla ogräs!
– Ska du så, Jonsson?
– Jo, jag läste att det var dags att så sparris. Men solrosor, vad fan ska man ha de där stora stjälkarna till?
– Tja, kvinnor gillar ju stjälkar av olika slag, flinade Dahlman medan han blickade mot kaffepannan, för att se om det fanns något nybryggt kaffe.
– Visste du att det finns över ett hundra olika arter av sparris?
– Jo, men jag har bara räknat till 98, svarade Dahlman utan att ha en aning om att det ens fanns två sorters sparris.
– Ska man så sparris, så ska man visst göra det nu. Men jag undrar varför de sätter in en bild, på en som skördar sparris, när det är dags att så den. Det vore ju exempelvis bra att veta om man sår fröer, sticker ner dessa stjälkar, eller om man kan ha någon form av planta, när man ska sätta sparris i sin trädgård. Att skörda den är väl inget att visa? Det är väl bara att repa det hela, eller dra upp sparrisen, eller vad man gör. Man ser väl hur de växer?
– Hade du några sparrisfrön i din burk då?
– Nej, men det kanske finns att köpa på handelsträdgården. Men vad gör vi med dessa ringblommor?
– Kan vi inte strö ut det i Eivors trädgårdsland, där hon brukar så sina grönsaker?
– Dahlman, du är ett geni! Vi gör det på kvällen, i månskenet. Då sover hon säkert. Hon är ju så tidigt uppe på morgonen.
– Vi gör det imorgon, på Skärtorsdagen. Då är hon ju inte hemma. Hon är garanterat på väg till Blåkulla, med de andra häxorna!

Det var 16 grader varmt igår. Folk stod som flugor mot väggarna, och trängdes med andra insekter, som också ville ha lite sol. Men när natten kom så blev det ånyo vinter, och frost.
Dahlman har gått ner till Bråviken, för att göra, just ingenting. Han såg på de gäss som kommer tillbaka varje vår, och som stannar en liten tid, för att para sig. De stannar inte kvar efter parningen. De lägger sina ägg någon annanstans.
Det började med ett par gäss, som blev till två året därpå. Numera så är det sju-åtta par som stannar till vid den lilla gräsplätten varje vår, för att sedan flytta vidare, för att lägga och kläcka sina ägg, någon annanstans.
Men det finns en gås som aldrig har någon partner. Den är alltid ensam. Den blir bortföst av de andra, när den kommer för nära.

Jag undrar varför den kommer hit, tänker Dahlman. Om den inte har någon att para sig med, vad får den att vara här, och inte flyga direkt till sommarstället?

Måsarna sträcker ut sina halsar, och skriker rakt ut.

Kan detta ha effekt på honorna, tänker Dahlman. Gör de varandra till viljes, för att få slut på oväsendet.
Dahlman brydde sig inte om att gå ut på bryggan. Det var för mycket fåglar där, som han inte ville störa. Han nöjde sig med att betrakta dem från land. Fiskebåten var borta, och fiskarens bil stod parkerad en bit från bryggan. Han fiskade gös, på andra sidan av Bråviken. En del ortsbor kommer ner till bryggan för att köpa gös av fiskaren. Det händer titt som tätt. Dahlman har inte köpt gös på en tid nu, men skulle nog kunna tänka sig en liten firre till middag. Problemet är att det kanske är lite för tidigt på dagen, för att vänta in att fiskaren i fråga ska komma iland. Det går ju inte att veta när han kommer tillbaka.

Dahlman går vidare, men stannar till då han får se en märkligt ruvande varelse. Men det är ingen fågel. Det är Lagerbäck som sitter i gräset, strax ovanför stranden av sand, som separerar grässlänten och vattnet, på andra sidan om hamnområdet.

– Hej lagerbäck, sitter du här och häckar? Blir det några ägg värpta till påsk?

– Om det blir ägg, så blir det nog fiskägg, sa Lagerbäck, för jag väntar på att fiskaren ska komma in. Ella vill ha gös till påsk.

– Men det är ju så tidigt. Fiskaren kommer ju inte in förrän senare, förmodligen i eftermiddag.
– Precis. Är det inte otroligt praktiskt uträknat av vår herre, svarade Lagerbäck.

– Smiter du undan, för Ella?

– Låt oss säga så här, att om fiskaren inte kommer in på åtta timmar. Det är ett helt dygnsbehov av vila förstår du Dahlman.
Han reste sig lite upp från sin lite halvliggande stil. Han satte in handen innanför jackan. Ur innefickan tog han fram en ölburk, som han öppnade medan han vände blicken ut mot vattnet.

– Varför vill jag skynda på denna stund? Det är vindstilla, inte ett moln på himlen, samt Ella är hemma i tron om att jag väntar på fiskaren.

– Jo, men det gör du ju faktiskt.

– Inte då. Jag tänker inte köpa någon fisk. Jag säger bara att han inte hade fått något idag. Eller att de han fick var beställda. Sedan går jag tillbaka hit imorgon igen, om det är bra väder, och om andan faller på. Det är ett nytt dygn imorgon. Ett nytt dygn som behöver sin dygnsvila.

Dahlman skrattade. Han begrep sig inte på paret Lagerbäcks relation, men tyckte att den stundom var mycket underhållande att betrakta på avstånd. Han gick vidare. Denna morgon skulle han gå till Edman. Han gör ju det ibland, de dagar som han inte väljer att gå till Jonsson. Men Jonsson fick sovmorgon denna morgon. Och om Jonsson var glad för att få sova, eller om han egentligen tyckte om att bli väckt av Dahlman, det vet väl bara Jonsson själv.

Det andra kvartalet 2009 var bara ett antal timmar gammalt när det bankade på Jonssons dörr. Det var som sig brukar, och som det varit andra kvartal, Dahlman som kom på besök för att få sig en kopp med kaffe.

– Vet om att du har tre älgar i trädgården, Jonsson?

– Jo, och jag vet också att det är första april idag också.

– Inte tror du väl att jag skulle försöka att lura dig Jonsson, svarade Dahlman innan han satte sig ner, som han alltid brukar göra, vid Jonssons köksbord.

En spindel hade tagit sig upp på bordet. Dahlman följde den med blicken, men ansåg inte att han hade befogenhet att störa den i sina förehavanden, vad de nu må vara.

– Har du inte bättre fantasi än att tala om att det finns älgar i trädgården?

– Oftast så handlar det om konstiga maskiner, och märklig teknik. Jag undrar, sa Dahlman, om det någon gång blivit verklighet av någon ”uppfinning” som framkommit första april, som ett skämt. Det kan ju tänka sig att det gett en idé till någon, att uppfinna något.

– Om man tittar på utvecklingen, från det att de började med aprilskämt, så skulle nog många av dagens teknologis produkter inte tagas på allvar, om de presenterades första april, för 50 år sedan. Tänk dig själv, att man introducerade GPS, stegräknare eller musikspelare, utan skivor, i en vanlig telefon, på 1950-talet. Hur skulle detta mottagas? Lägg sedan till att telefonen i fråga inte hade någon sladd, samt att den bars i fickan – av en åttaåring!

– En sådan framtidsinformation skulle man nog få vänta med, till andra april, skrattade Dahlman.

Har du sett någon fästing än, undrade Jonsson helt plötsligt. Förmodligen så kom han att tänka på det i samma ögonblick som han smällde till med tidningen på bordet, och krossade den stackars spindeln, som förskonats från att störas av Dahlman.

– Nej, det är väl för tidigt för dem, svarade Dahlman som fortfarande följde spindelns öde, med sin blick. Det var inte lika svårt längre. Den var inte lika rörlig som för en stund sedan, då den sprang över bordet. Den hade fastnat mellan Norrköping Dolphins förlustmatch i slutspelet i basket, och Helena Lundbäcks rättegång om huruvida hennes lånade häst skulle få åka till Las Vegas, eller ej. Men spindeln brydde sig inte om, vare sig hästhoppning, eller basket. Det hade den nog inte gjort, även om den fortfarande hade haft livet i behåll.

Jonsson tog tidningen, med spindeln på och gick till dörren. Han öppnade dörren och sköt ut spindeln, med pekfingret. Spindeln ramlade ner någon meter utanför dörren. Jonsson tänkte precis vända om, och stänga dörren, när han hörde något braka till. Det var tre älgar som blivit skrämda och fann det bäst att ge sig av, bort från Jonssons trädgård. De kunde äta sina krokusknoppar någon annanstans.

Det är mars, och fortfarande minusgrader och snöfall i stora delar av Sverige. Men på väderleksrapporten så talas det om lite varmare temperaturer till helgen.
Jonsson och Dahlman har tagit plats i Edmans soffa, som de gjort så många gånger tidigare. De hade inte behövt pulsa i snö för att ta sig dit, men det var heller inte hundraprocentig barmark. Alla tre, inklusive Clas Edmans fru, Lillemor, samt Edmans katt tyckte att det nu räckte med snö och minusgrader. Nu var det dags för lite vår.

– Har ni tänkt på varför det är varmt på sommaren, och kallt på vintern, undrade Jonsson.
– Det borde väl bero på solljuset, svarade Edman, det är mindre soltimmar på vintern, gentemot på sommaren. Inte sant?

Dahlman funderade lite på ämnet. Han tyckte nog att Edman hade tömt frågan på svar. Han ville så gärna blanda sig i frågan, men hade inget att tillföra. I stället så böjde han sig fram och fattade sin kopp. Han tog den till munnen en drog bort den igen. Efter att ha tagit ett djupt andetag, som om han tänkte säga något, så ångrade han sig. Han fick helt enkelt inte fram något bra. Helst av allt skulle han ju vilja hitta något som stjälpte Edmans resonemang.

– Men om det är ljuset, alltså solen som värmer upp atmosfären, borde det inte vara lika varmt på våren, som på sommaren då, undrade Jonsson.

– Våren och hösten är ju en meterologisk term, som har samma gränser. De är ju redan lika varma, eller kalla, rättade Dahlman, som nu såg sin chans att få blanda sig i diskussionen.

– Jo, det är sant, sa Jonsson, men om man går efter kalendern, då stämmer det inte riktigt, i förhållande till solljuset.

– Nu hänger jag inte med, sa Edman och rynkade pannan, helt oförstående till var Jonsson ville komma.

– Jo, den mörkaste dagen är ju 21 december, fortsatte Jonsson, och sex 6 månader tidigare, eller senare, om man så vill, då är det den ljusaste dagen, med mest solljus av årets alla dagar.
Detta innebär att efter tre månader så är det ”halvtid” för ljuset, både framåt i tiden, som bakåt. Men den 21 mars, alltså tre månader in i våren så kan det ofta vara både minusgrader och snö. Men om man går tre månader bakåt, till 21 september, då skulle man bli bra förvånad om det var snö, och minusgrader. September är ju nästan en sommarmånad ibland. Borde det inte vara lika varmt, eller kallt den 21 mars, som den 21 september? Varför är höstens månader, räknat efter solljuset varmare än vårmånaderna? Det kan ju alltså inte ha med solens uppvärmning att göra.

– Det kanske har med att det är tjäle i marken på vintern. Att jorden kyler atmosfären mera än den takt som solljuset hinner med att värma upp den. Edman chansade lite, utan att egentligen veta ett dugg om vad han pratade om. Han blev lite överrumplad av hela resonemanget. Detta var verkligen inte något som han ägnat en enda liten tanke åt tidigare.

– April är ett annat mysterium. Visste ni att det skiljer 70 grader mellan värmerekordet och köldrekordet i Sverige, för april månad. Det varmaste ligger på över 30 grader, medan det kallaste är under -40 grader.

– Oj, det är ju som ett helt brännvinskok, skrattade Dahlman som menade den temperatur då alkoholen förångades och sådeles kunde separeras från vattnet, med sin lite högre kokpunkt.

– Om man då jämför april, med augusti, sa Jonsson, som då är fyra månader från vintersolståndet, så kan det ju absolut vara 30 grader varmt i augusti, men knappast -40 grader, inte sant?

– Under 10 plusminusgrader, då är det kallt i augusti, konstaterade Edman.

– Vet ni vad, sa Dahlman, vi får allt tala om för Lagerbäck att det finns säsonger som är bättre, och sämre att koka brännvin på under året Jag tror inte att kan känner till spritens häckningstider.

Edman och Dahlman är på väg till Jonsson. Varför de är det, det vet de väl inte, det är väl mest gammal vana. De gillar inte att vara rastlösa så istället gör de något som ger en illusion av vara sysselsatta.
När det kommer fram till Jonssons hus så tittar de i Jonssons brevlåda. Edman lyfter på locket och får se Jonssons tidning, samt några reklampapper. Han slänger reklamen i sopptunnan och tar tidningen under armen.

– Tänk att inte Jonsson har hämtat sin tidning ännu, så här dags på dagen, sa Edman medan de gick in mot huset.

– Tror du att han sover fortfarande, svarade Dahlman.

I samma ögonblick så for Jonssons persienn ned med en smäll. Ytterligare en ögonblick senare så drogs den upp igen för att ånyo fara ner så att det lät ut till vägen. Så fortsatte det enda till Edman och Jonsson kom in till honom och undrade vad som stod på.

– Har du en trasig persienn? Edman tittade upp mot den övre delen av fönstret och synade persiennens konstruktion.

– Nej, jag övar mig bara på att inte låta solljuset komma in. Man vill ju vara beredd när våren kommer.

– Vill du inte ha in solljuset, undrade Dahlman häpet.

– Nej, inte alltid. Man vill inte släppa in våren om den har vårdepressioner med sig. För de kommer ju på våren.

– Ja, annars är det väl inga vårdepressioner, sa Edman ironiskt. Men vad har det med din persienn att göra?

– Alltså, så här är det. Anledningen till att folk får depressioner på våren är att de väntat på solen så länge. Depp-längtan efter att det blir värme och ljus. Men sedan, när solen kommer så har de annat att göra. Det kan vara städning, jobb, skola, försovning, sjukdom av för tidig avklädning o.s.v. De blir stressade av att de inte kan vara ute i solen. De blir deprimerade. Eller också så går de ut i solen när de skulle ha gjort något annat och får dåligt samvete eller rent av ångest för att de står som flugor mot en vägg i vårsolen istället för att göra nytta. Det är därför som det blir så många som har vårdepressioner.

– Men i alla fall, sa Dahlman, hur löser du det problemet med att ha sönder din persienn?

– Jag har inte sönder den. Jag tränar på att snabbt som tusan, när solen kommer fram dra ner persiennerna så att jag inte ser att det är sol ute. Jag förbereder mig inför våren. Den kan ju komma när som helst.

– Jo du Jonsson, muttrade Dahlman, det hade kanske varit bra om det inte var för det att du varken gick upp i tid för att hinna med solen eller ens ha något annat att göra än att sitta i solen och dricka kaffe.