Riktiga funderare. Ta dig tiden.

Det finns ett högre mål än din egen personliga framgång.

Det finns ett hopp om något som är ännu bättre än det som glimmar och glittrar och syns.

Det finns ett hopp som bär även genom misslyckanden och nederlag.

Det finns en seger som går på djupet.

Ställ dina gåvor i tjänst för en större vision, ett meningsfullare sammanhang, ett viktigare projekt än ditt eget.

Släpp din jakt på ytlig framgång.

Sök på djupet !

Din egen inre värld är viktigare än din karriär och alla dina projekt.

Lär dig vara ensam. Sök stillheten och avskildheten där ingen applåderar dig.

Vad hjälper det en människa om denne vinner hela världen men förlorar sin själ ?

Om det med tro menas att tro det finns något som är större än människan, intelligentare/ visare, ja då är jag sannerligen troende.

Det finns något som är större än människan & världen vilket gör mig oerhört tacksam och varm inombords.

Människan förnekar att det finns något klokare än den själv och det vittnar kanske inte om någon större medvetandegrad.

Hittade ett pampigt stycke musik vilket i mitt tycke är balsam för själen.

Ta ett djupt andetag, blunda, slappna av och töm hjärnan på tankar. Njut.

Mycket bättre än Melodifestivalens skräniga toner som bryter ner hjärnan.

Man får tycka vad man vill om Bibeln, men det finns mycket visdom där i att plocka, även för en ateist.

Jag är inte ateist, men bekänner mig inte heller till en religion. Däremot är jag intresserad av religion på ett intellektuellt plan. Och kanske också för att jag är filosofiskt sinnad. Jag hittar små korn av visdom i religiösa texter som jag gärna tar till mig och bevarar i hjärtat. Hjärtat, det är min anteckningsbok som jag alltid har nära till hands. Anteckningsbok har blivit anteckningsböcker vid det här laget. En hel hög finns här hemma innehållandes lösryckta fraser, uppmaningar, utrop, ordspråk, plötsliga tankar. Massor. Fullständigt oorganiserat, huller om buller. Nästan som ekande röster ur tomheten. En dag vill jag sammanställa allt, göra det begripligt. Men detta görande pågår i framtiden och där är inte mitt medvetande ännu.

Grunna lite på det här idag: "En fåfänglighet som händer här på jorden är det att rättfärdiga finns, vilka det går som om de hade gjort ogudaktiga gärningar, och att ogudaktiga finns, vilka det går som om de hade gjort de rättfärdigas gärningar". 

Så har jag också tänkt, men i andra ord. Så har jag också tänkt, innan jag fann samma konstaterande i Bibeln. Jag har alltid lurat på varför det går så väl för en del, när det egentligen inte borde göra det. Det är inte den bäste som leder, som äger. Då undrar man: vad är det för mystiska lagar som styr världen? Känslan infinner sig att allt är upp och ner...

Huvudet pekar neråt och könet uppåt. En talande symbolik.

Människan talar med två munnar. Säger varandras motsatser.

Vi kan inte frigöra världen från fattigdom om vi inte samtidigt frigöra den från rikedom.

De båda tillstånden är beroende av varandra.

Ingen rik utan fattig, ingen fattig utan rik.

Cymbeline. 

Allt jag tänker, allt jag känner, allt jag säger och gör, bär jag med mig in i evigheten.

 Det går inte att springa ifrån sig själv.

Bara känner en lätt ilande olustkänsla inom mig när jag tänker på att vi alla faktiskt bor på en planet som svävar i en osynlig bana runt ett brinnande klot i en mörk, kall rymd. Denna rymd är farlig, där huserar svarta hål, massa grejer exploderar och dör, meteorer ilar runt.

Så himla mysko allting.

Rymden.

Och vad finns bakom den?

Så har jag tänkt sedan jag var liten: Vad finns bakom rymden?

Precis som den vore ett rum.

Och så har jag alltid känt som om livet inte vore på riktigt. Klart det är delvis riktigt, men känslan av att det är riktigt riktigt infinner sig inte hos mig.

Tänk om jag är något på spåret?

Livet går obarmhärtigt vidare, obeaktat precis allting.

Livsmaskinen maler ner människan till partiklar och låter dem återgå till...

Former kommer och former går, i ett evigt kretslopp.

Ibland undrar jag om livet saknar känslor, saknar medvetande, är en synvilla som spelas upp av en maskin placerad någonstans?  

Livet ter sig så obarmhärtigt att det inte känns på riktigt.

Overklighetskänsla inför livet, alltid haft.

Ompröva vad som är liv.

Avslappning.

Avslappning.

"Materiell vetenskap är viktig, men inte på alla områden."/ Srila Prabhupada

Din andliga resa kan jag inte hjälpa dig med, den måste du göra själv. Men jag kan inspirera och citera de stora mästarna. Citat för dig att meditera över.

Lektion 1 i din andliga resa; Själens odödlighet. För att kunna gå vidare i din andliga utveckling måste du först acceptera och förstå denna realitet. Vi är odödliga, vi är andesjälar.

Srila Piabhupada säger;

Andligt liv börjar när Du förstår att Du inte är din kropp. Genom att se skillnaden mellan ditt jag och din kropp, kommer du till förståelse om att du är en andesjäl.

För själen finns varken födelse eller död. Ej heller upphör den någonsin att existera om den en gång funnits. Den är ofödd, evig, odödlig och ursprunglig. Den dör ej när kroppen dör. 

.........

Lektion 1 kan verka enkel, men egentligen utgör den en av de största andliga utmaningar vi kan komma i kontakt med. Den innefattar mycket mera än att vi ska förstå vår odödlighet. Den innefattar också att vi ska avfokusera från köttet och förstå dess ringa betydelse. Kroppen är inte evig, men vår ande är det. Varför ger vi då kroppen större uppmärksamhet än anden?

Vår värld hyllar den förgängliga kroppen. I vår värld betyder den allt. Vi har fått lära oss att när kroppen dör, då dör vi också. Vi har fått lära oss att utseendet är viktigt. Kroppen ska kunna behaga, annars är den ointressant och fel. Vi dömer varandra efter hur kroppen ser ut. Vi uppmanas att ständigt tänka på den, vårda den med cremer, rätt mat och skönhetsbehandlingar. Vi har fått lära oss att vårat värde sitter i hur kroppen ser ut och hur gamal den är. Det har lett till att många av oss dras med dåligt självförtroende och självkänsla. En evig ande bosatt i en gammal skröpplig kropp blir mycket illa behandlad i dagens samhälle för vi hyllar inte det eviga, utan det förgängliga.Och en skruttig kropp vill ingen veta av.

Så lektion 1 ska icke underskattas. Många av oss kommer aldrig förbi den.