Häromdagen emigrerade Sveriges prinsessa, Madeleine Bernadotte, till USA, New York, Manhattan.

Hovet tycker att det är en naturlig sak och inget att tala vidare om. Madeleine deklarerar att ingenting förändras, hon förblir Sveriges prinsessa och finansierar sitt amerikanska uppehälle med egna pengar. Svenska staten fortsätter att betala hennes representationsresor.

För en tid sedan kunde vi läsa att Madeleines privata förmögenhet uppgår till 30 miljoner kronor. Men det är inte svårt att räkna ut att 30 miljoner kronor inte skulle räcka till att finansiera hennes livsstil. Här måste apanage komma in i bilden eller också äger hon en betydligt större förmögenhet än vad som uppges.

Svenska kungahuset är mystiskt.

Tidningarna berättar också att dokusåpa-artisten och nakenmodellen, Sofia Hellquist, tillika svenske prinsen Carl Philips flickvän, drabbats av prinsessjukan. Är hon prinsessa nu, undrar jag ?

För dig som inte vet vad prinsessjuka är för något kan jag meddela att det är den psykiska sjukdomen anorexi. Den drabbade ser inte att den är smal/ mager. Den missunnar sig själv näring, svälter sig fram till sjukdom och i värsta fall döden.

För övrigt ska Stefan Lövén äta middag med kungaparet den 13 april. Han representerar ett parti som vill avveckla monarkin men jag är fullt och fast övertygad om att några hetsiga debatter rörande svenska statsskicket inte kommer att gå av stapeln över denna middag.

Både Bernadotte och Sommerlath är rika släkter. Därför ska de inte behöva andvända sin privata förmögenhet som är utplacerad lite här och var runt om i världen och stadigt växer till sig från år till år ?

Samhället Sverige ställer upp och finansierar deras behov. Skänker slott och parker, prylar, resor, bilar, kläder, mat, utbildningar ja, listan kan göras lång ! Vår Landsfader tycker det är jättebra. Han och övriga Moderatmaffian är rojalister, men inte trodde man något annat heller.

Nej, nu har släkterna med Westlingarna och Hellqvist inräknat - ja, de kostar också pengar och får ta del av apanaget och kungligheternas övriga förmåner - passerat anständighetens gräns tycker jag.

Vet de ens om att vi är mitt uppe i en finanskris och att alltfler svenskar närmar sig fattiggränsen, har det kämpigt ? Klyftorna ÖKAR. Vet Bernadotte/ Sommerlath/ Westling/ Hellqvist om hur arbetsmarknaden ser ut ? Vet de något om det samhälle och land som försörjer dem ? Bryr de sig ?

Och Prinsessan Madeleine är nu bosatt i New York där hon lever samboliv med en amerikansk miljardär och tycks inte längre vilja ha så mycket med Sverige att göra ? Det är vad hon ger intryck av. Inte heller är hon speciellt brydd i sitt "arbete". En svensk Prinsessa har inte sådana krav på sig att behöva tänka utanför sig och sitt.

Släkterna Bernadotte/ Sommerlath är osmakliga.

Mitt råd: använd era egna pengar. Ni är mycket rika.

Jag tycker att Sverige har en ruggig människosyn. En riktigt otäck sådan.

Svensk filosofi: Det är viktigt att göra skillnad på folk och folk.

Min första tanke; Evinnerliga tider...

Detta kungliga spektakel är menat att bestå i evinnerliga tider.

Ingen ska få påverka, helst inte tycka och tänka något heller. Bara acceptera som den mest naturliga sak i världen. Sverige är med kung.

Som jag många gånger påpekat och tänker fortsätta att påpeka är Sverige ett korrupt och förljuget land.

Bland annat kan vi märka det genom hur statschefen tillsätts.

Det är ett laddat ämne och makteliten blir aggressiv när saken diskuteras.

Lägger locket på med en hotfull smäll som ger eko enda in i framtiden.

När jag läser i tidningarna om den "kungliga" födseln blir jag rädd, känner mig illa berörd.

Mediafolket är euforiska, läsarna gråter, skakar och hurrar. Äter bakelser !?

Masspsykos.

Är svensken i gemen ett omedvetet folk ?

Hur står det till med intelligensen ?

Helt berättigade frågor.

Jag lever i stolleland.

En talande symbol för den ojämlika svenska sjukvården. Sjukhuset reserverar utrymme åt media och Kronprinsessan trots att sjukhuset inte vet om de ska ta emot högdjuret.

Vi prioriterar i vården. Vi köar efter inkomst & status. Vi blir bemötta därefter och ,det grymmaste av allt, behandlade därefter.

Liberala republikaner skriver artikel, rojalister fyller kommentarfältet.

Så många på en plats. Hur har allesammans hittat dit?

Ryktet går, måhända.

18 sidor (just nu) med samma åsikter. Många på dadda nivå.

Fritänkare undanbedes.

Man ska aldrig fatta stora och omvälvande beslut i stundens hetta såvida det inte rör liv eller död, ty man kan komma att bittert få ångra sitt ställningstagande.

Den kloke inväntar lugnet för att då som först skrida till handling med genomtänkta idéer och förslag.

Därför tycker jag DEN HÄR ARTIKELN är otajmad. Representanter för KD:s och C:s ungdomsförbund vill begränsa mediernas yttrandefrihet som de anser missbrukas. De stödjer sig mot Kungaskandalen. Den ska tydligen utgöra det yttersta beviset på att Sverige behöver censurera inte bara sina tidningar utan även sitt folk som inte tar ansvar över det skrivna ordet.

För yttrandefrihetsbegränsningen kommer självklart påverka dig och mig också, inte stannar den vid tidningarna. Reinfeldt menar att vi är det sovande folket, men jag vill påminna om att alla av oss inte sover. Många är högst vakna och ser vad som pågår.

Införsel av censur är en känslig och infekterad debatt här i landet, på inga sätt ny. Men nu har ett fiffigt politiskt gäng sett en chans, en öppning till att tända den på nytt i och med "kungaskandalen". Man utnyttjar tillfället.

Alliansare har vid upprepade tillfällen sagt att de vill begränsa yttrandefriheten. Som sagt, de lutar som mot ansvar och de lutar sig mot kungen. Men jag tycker inte vi ska svälja förslaget med hull och hår, utan NOGA tänka igenom vad det kan få för konsekvenser i samhället. Att alliansen håller monarken om ryggen är väntat, de representerar överheten, delar värderingar och synsätt. Men låt dig inte vilseledas till att tro att diskussionen om censur i grunden har något som helst med kungen och skvaller att göra. Det är bara en ursäkt till att införa begränsningen.

Samtidigt ska man ju veta att skvallerjournalistik är politik på hög nivå vars syfte är att söva befolkningen och avleda fokus från det väsentliga. Vi ska prata dokusåpor, matlagning och filmer istället för statsskick och rivandet av folkhemmet.

"Amanda Mair 16 år spås en storartad framtid som artist. Hör henne sjunga". Detta är nyheter i Svd, något tidningen tycker att vi bör känna till.

Återigen, skvallerjournalistik är ett eget fenomen, kungen ett annat.

KD- och C- ungdomarna rycker inte in för att rädda folket från den mediala fördumningen, utan för att skydda monarkens anseende. Vi spolar tillbaka tiden till sent 1800-tal.

Varför ska vi HYLLA Drottning Silvia? Räcker det inte med att fira?

Och Prinsessan Madeleine fortsätter sitt "taxiåkande" över Atlanten.

Men prinsessan flyger gratis vilket måste kännas bra samt uppmuntra till fler flygturer.

En vanlig dödlig som flängt runt i hennes takt hade haft resekostnader för 2011 på miljontals kronor.

Ni kanske läste tidigare under året att Prins Daniel glider före i utbildningsköerna?

När detta uppdagades uppstod en del upprörda debatter eftersom vi lärt oss samt lever efter föreställningen att en kö glider vi inte förbi utan sällar oss till.

Men nu påstår man att Prinsen har sin fulla rätt att gå före de köande. Han är ju Prins, lyder motiveringen.

Vad vi lär av detta är: En prins står inte i kö.

Prins Daniel hette en gång i tiden Daniel och bodde i Ockelbo. Han hade medelmåttiga betyg samt misslyckades kapitalt på högskoleprovet. Satsade hårt på gymverksamhet, men det ville sig inte riktigt. Han konkursade och samlade på sig skulder. Men när detta hände då hade han redat börjat träffa kronprinsessan och blivit hennes pojkvän. Denna prinsessa har goda kontakter inom näringslivet och såg till att Daniel slapp sina skulder samt konkursstämpeln. Allt raderades bort. Daniel blev skuldfri samt erhöll prinstitel. Wow, vilken karriär.

Vad vi lär av detta är: Familjen Bernadotte vill du vara kompis med. Mäktigare vänner kan du inte ha. De står över lagen och kan trolla bort alla dina bekymmer i en handvändning.

I Sverige vill inte våra folkvalda politiker föra debatt om det svenska statsskicket. Vi får inte diskutera republik eller monarki. Då blir det sura miner. Moderaten Cecilia Magnusson är övertygad om att republikaner har en hemlig agenda och vill skada statschefen med familj. Hon säger;

"Jag tycker det är förfärligt. Det är som om kungen satt på de anklagades bänk." Hon syftar då på avslöjanderna om statschefens kontakter med maffian samt kaffeflickor. Hon fortsätter;

"Jag är övertygad om att det är republikanska krafter, med en agenda, som deltar i det här."

I Sverige diskuterar vi monarki eller monarki och vi får välja mellan kungen eller kronprinsessan.  Vid sådana tillfällen vågar de folkvalda sticka ut hakan och framföra sin åsikt.

Kungahuset är fantastiskt och underbart!

Med representativ demokrati kan vi inte göra värst mycket åt saken. Vi har lagt makten i händerna på individer vilka vurmar för monarkins bevarande.

Knepig situation.

Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin tänker: Vi har en värld att rädda därför är det varken önskvärt eller prioriterat att ifrågasätta Sveriges statsskick." Här ska det tilläggas att MP är FÖR republik. Schizo, eller hur?

Socialdemokraterna sviker också sin partilinje och tycker precis som Fridolin att vi ska fokusera på annat än det svenska statsskicket. Här återvinns världen-blöder argumentet.

Och SD:s ståndpunkt förvånar mig inte. Ett högerparti vilka chillar gott med Moderaterna.

Då tänker man givetvis att politiker och statsöverhuvud har en överenskommelse sinsimellan, en orubblig pakt.

Ugh, jag spyr.

Den 5 december 2011 spådde jag att Beatrice Ask inte skulle tillmötesgå Lena Olssons förslag om att avskaffa Kungens åtalsimmunitet.

Jag fick rätt.

Skämt åsido.

Inte behöver man kunna spå för att förstå sin samtid och de krafter som verkar där i? 

Nu har vi svart på vitt - efter intensiv kungadebatt i medierna - att många svenska politiker är rojalister samt tycker att människor ska värderas efter inkomst, titlar, egendom och sparade pengar. 

Lika inför lagen? 

Nej, där är vi inte än.