För en tid sedan blev jag loppisbiten i pekfingret när jag pillade runt bland potentiella fynd. Ganska omgående kände jag mig stirrig och nervös, på hugget. Alla prylar som omgärdade mig tycktes lysa i klarare färger. Jag bara ville ha dem. Jättesugen. Alla människor runt mig blev konkurrenter som jag bara ville ha ur vägen. Ja, jag blev inte riktigt mig själv efter det där bettet.

Ringde doktorn som sa att det finns ingenting att göra, du har fått loppissjukan- galna loppissjukan. Kronisk. I möjligaste mån, håll dig undan loppisar.

Det var på en av de "tiotusentals" bakluckeloppisar jag besökte i somras jag blev biten. En parasit som hugger. I förstoringsglas ser den ut ungefär som en lösgomme fast med vassare gaddar.

Galna loppissjukan kan yttra sig på en mängd sätt, men signum är en intensiv iver, en känsla av att ständigt missa något vilket håller jaktinstinkten vid liv. Gör någon ett fynd blir man orolig. Man vill heller inte betala så mycket för det man hittar. Det ska vara ett fynd, annars kan det kvitte. Betala mycket gör man i antikvitetsaffärer, inte på loppisar.

Ofta kan den sjuke få en utomkroppslig känsla, anden ger upp och kliver ur kroppen för en stund och skådar tokerierna från ett utifrånperspektiv. Ser hur den/ kroppen står vid loppisborden och scannar av utbudet, pillar och prutar och fyller sin medhavda påse med fynd. När det är klart dras medvetandet in i kroppen igen som stegar mot nya bord.

Sjukdomen är belagd med skam och man erkänner den ogärna. Jag? Galna loppissjukan? Nehe, din skojare. Jag kan tygla mina lustar.

Mitt hem liknar alltmer ett museum eller varför inte en loppis?

Men det kanske jag inte ska gråta över?

Fint är det ju trots allt, avvägt och med en röd tråd genom samlingen.

I början var jag nog lite spretigare i mina köp, men nu vet jag min stil.

Ruffig, rostig, mörk varvat med en del ljusa och gracila objekt.

Men......

Jag är olycklig ägare av en televerksorange lampfot från 70-talet med guldbord i mitten. Mår verkligen dåligt av att se den och inte fått till någon snygg skärm. Men samtidigt kan jag inte göra mig av med åbäket. Fått för mig att jag kommer börja gilla den- en dag. Orange är ju en uppfriskande färg, eller?

Ok, man har väl en del perversa grejer, ska erkännas. Men dem syns inte, är gömda.