Ekorrns Blogg

Ekorrn tar paus ett tag. Min nya blogg heter Toppar och dalar. Det känns lite tråkigt, men det var helt hopplöst att få in nya bilder på bloggen. Och då ger jag upp till slut.

Men jag trivs bra här på Passagen och såg ingen anledning att byta sajt.

Hoppas vi syns på nya bloggen.

Om makens urtrista kompis:

Jag: Jag har aldrig nånsin haft en så urtrist människa här på landet, han bjöd ju inte till för fem slitna ören ens.

Sonen: Jag begriper inte heller hur pappa kan vara kompis med honom.

Jag: Det är väl det att han faktiskt påminner om farfar lite, tror pappa är lite svag för det.

Sonen: Men farfar kunde vara lite charmig, när han var på det humöret, det är inte Knutte,(kompisen).

Jag: Jag blev bara på så dåligt humör, vad man än sa, så hela tiden gaggade han på om sitt, han lyssnade liksom bara på sig själv, det gick inte att ha ett normalt samtal med honom.

Sonen: På morronen pratade han bara om sin tandborste. Hur jättedålig den var. Han verkade helt ifrån sig över den där tandborsten. Han skulle ringa till tillverkaren och beklaga sig.

Jag: Att han bara orkar.

Sonen: Ja , tandborsten kostade 10 kronor.

Jag: Ja vad ska man säga. Hoppas pappa har det kul med honom nu, jag har inte hört nåt alls idag, det måste vara ett gott tecken ändå. Han gillar Knutte, jag har märkt det. Pappa är lojal mot honom.

Sonen: Men har inte Knutte haft otur med sina kvinnor? Sa inte pappa nåt om det?

Jo Knutte har haft otur med sina kvinnor,  återkommer kanske om det. Det är en lång histoia och kanske förklarar det lite om hur Knutte blev den han blev.

Och säkert är han en mycket olycklig människa, men för den skull behöver han ju inte vara så himla otrevlig. Han är nog sin egen värsta fiende. Stackars Knutte.

Maken är i Sandhamn och hälsar på en kompis. Det tycker jag bara är bra, maken blir på gott humör och jag får vila mej lite från honom. Maken är ju så pratsjuk, som jag nämnt tidigare. Nu när jag är ensam här på landet får jag passa på att njuta av stillheten och höra hur regnet smattrar på fönsterblecken. Så skönt är det att få vila öronen lite.

Den här vännen är synnerligen otrevlig. Han var här på landet förra sommaren. Hoppas han aldrig mer kommer hit, iaf inte när jag är här. Han bara pratade om sitt trista jobb och hur alla motarbetar honom. Han lyssnade inte på vad man själv sa, han var så inne i sitt eget och inte ett dugg mottaglig för argument eller andra synpunkter än just hans egna.

Han hade varit gäst hos några,berättade han, när han varit inne i innerstan. Han sa, bl.a att han blivit full och inte kunnat komma in i porten. Han hade då slängt in en stor sten i porten, för han blev desperat. (tack och lov att han inte var gäst hos oss då).

 Inte ett endaste ord om vårt fina landställe, som är min stora stolthet. Har försökt göra det så inbjudande och trevligt och gemytligt jag bara kan, men inte ett ord om det. Trots att han fick massor av god mat och vin. Otacksamma människa!

Inte så konstigt att han har problem på jobbet, så egotrippad som han är.

Pratade med sonen om honom i morse. Sonen sa, att det enda han pratat om den morronen, när han skulle åka hem igen var om hans tandborste, återkommer nog om det.

Avslutade inte hela samtalet med sonen om toalettneurotikern. Sonen menade ju, att om han måste duscha  varje gång efter lyckat resultat på toaletten, så måste han ha en grav störning av nåt slag. Jag kan inte heller låta bli att tänka, hur gör han på jobbet? Nån gång måste det väl ha hänt att han varit tvungen att göra ifrån sig även där.

Alla arbetsplatser har inte duschar, iaf inte direkt i anslutning där toan är. Så det vill han säkert undvika så långt som möjligt. Men nöden har ju ingen lag, sägs det.

Sonen: Det är inget fel att sköta sin hygien, men det måste finnas gränser, det får inte gå överstyr. I u-länder förekommer inte astma och allergier, som här i västvärlden.

Jag höll med sonen eller hummade med. Det kan nog finnas ett korn av sanning i hans argument. Skyddar man sig för mycket mot bakterier och har det kliniskt rent omkring sig, är man kanske mer mottaglig för allsköns krämpor och allergier eller vad det nu kan vara. Vad vet jag.

I stugan igen, men nu helt allena. Ja med katten då. Hade en mycket trevlig dag i Norrtälje, trots regnet. Fikade med sonen innan han åkte in för gott till stan, sen åt jag lunch med min bror=strömming. Vi satt på en restaurang, min favorit, som har bord alldeles invid kanalen.

Vi pratade om gamla tider, som vanligt och om vår andre bror, också som vanligt. Inget förändras och skönt är väl det också på nåt vis.

Har precis pratat med sonen, som kommit hem ordentligt, nu väntar jag på samtal från dottern. Kanske kommer hon med goda nyheter. Hoppas. Hon har redan 2 jobb på gång, hon freelancar ju nu, mycket händer runt omkring henne. Det har det alltid gjort.

Hon är en människa som antingen är högt uppe i det blå eller så är det tvärtom. Jag får höra alla turer, även om det tar på mina krafter ibland, när hon är så intensiv. Ring ring nu, vill veta hur det gick med senaste jobbet nu. Fick hon det eller inte?

Jag mår faktiskt rätt så bra nu, känner det. Kan väl säga det utan att skämmas. Ja ibland känns det nästan lite skämmigt att säga:jag mår bra. Men så är det, det mesta går min väg just nu.

På jobbet går det bra, med maken är det okej, barnen mår bra, ekonomin är hyfsad, och på landet är det skönt att vara. Åker in till Norrtälje rätt så snart, ska fika där med sonen, sen äta lunch med min bror.

Det enda jag är urförbannad på är att det inte går att ladda upp bilder längre. Får se hur länge till jag står ut med det. Det kanske hör till att reta upp sig lite, det får liksom inte vara för bra med allting.

Men just nu njuter jag av livet.

Det har inte blivit så värst mycket sömn inatt, det kan bli så ibland. One of those nights. Men vacker har den varit. När sonen och jag var ute och ropade efter katten, var månen stor som en jättelik ballong som lyste upp hela vägen. Hade månen haft ett snöre, hade vi kunnat dra ner den hur lätt som helst, så nära kändes den.

Och på  vattnet lyste den som en enda jättestor lampa. Sånt inger respekt inför hela världsalltet. Kan förstå att folk förr i tiden trodde på gudar och naturens inneboende kraft. Så är det väl egentligen fortfarande, naturens krafter rår man inte över.

PS försökte x ggr få in en mäktig bild på en måne, men ger upp nu.

Samtal med sonen tidigare idag:

Jag: Jo du vet jag fick höra av Anna,(dottern) att hon känner en kille, och när han gjort ifrån sig på toan, så måste han alltid duscha efteråt.

Sonen: Det låter helt sjukt, det är inte ett normalt beteende.

Jag: Det är precis vad jag tycker också. Då är det nåt som inte riktigt stämmer, så överdrivet hygieniskt.

Sonen: Det är inte normalt att reagera så. Det måste vara nåt fel på honom.

Jag: Ja, skulle han vara här på landet, skulle han säkert få panik. (vi har bara utedass och ett hav, som är alldeles för kallt just nu).

Sonen: Vet du om han har astma? Såna som är överdrivet renliga av sig brukar ha det.

Jag: Jag får fråga Anna om det, det är inte helt omöjligt att han har en släng av astma.

Datorn är mycket trög här ute på landet, iaf just nu, gäller att ha tålamod och räkna långsamt till 10 eller 50 är det nog just nu.

Sonen och jag har ätit en god middag, 22.30. åt vi den, fläskfile´med champinjoner och lök i gräddsås. Tiil efterrätt apfelstrudel inhandlat på Liedl.

Nu har vi bara en katt härute, den äldre är i stan. Det är för att den yngre inte ska hetsas av den andra hela tiden. Och så bra hon mår. Härligt att se. Hon har en glupande aptit och springer in och ut hela tiden, sover på natten på sonens ben. Hon spinner och frustar och slickar oss på händerna och i ansiktet. Lilla söta goa katt. Ja det syns att hon gått upp i vikt, gillar när kissarna är lite runda, gosigare att gosa med då.

Imorrn till Norrtälje igen, jag älskar den staden. Sonen åker in och nu kommer dottern ut istället. Hon är så ordentlig av sig, måste städa innan hon kommer, hon blir sur annars. Ja om det är massa kläder och tidningar överallt, jag är expert på att samla på mej sånt.

Nu är jag på landet igen. Har jobbat. Är fortfarande flyförbannad på systemet med bilderna på min blogg. Att så många bilder bara raderats. Ex.vis på min balkongblommor, som folk nästan dagligen går in på via google, bara bortraderat alltihopa,mina fina balkongblommor borta för alltid. Då blir jag ARG, MYCKET ARG och sånt går inte över i första taget.

Sonen och jag på landet igen, vad tycker jag om det? Underbart förstås efter att ha jobbat, men snart sticker han in till stan, i övermorrn. Buuuuuu, tråkigt. Annars är jag på gott humör, ledig igen Halleluja!

Lite av en blaha dag idag. Vi hade en vän till maken här igår, han sov över. Vi hade trevligt, gillar honom mycket. Dottern kom hit också utan sin pojkvän, sonen har åkt in till stan för tillfället. Maken vilar och ser på tv, dottern skriver på sin dator, den ena katten sover på verandan, den andra har varit borta hela dan.

Jag har tittat lite i blomsterböcker, blir nästan förbannad då mina klätterväxter aldrig kommer i närheten av den blomsterprakt som de på bilderna, ungefär som att växterna nästan måste tämjas för att inte ta över helt. Det är bara mitt ogräs som uppför sig så.

Ikväll blir det enkel middag:sill med potatis, kanske plockar jag lite krusbär, kokar dem och så har vi glass till.

Jag har fått en tillfrågan om jag ville vara med i ett tv-program. Det skulle handla om att vissa människor har så svårt att slänga saker, däribland jag då, för jag har skrivit om det här i bloggen. Det är nog via google de fick tag på mej.

Men jag vill inte vara med, tack men nej tack. Jag skulle ångra mej nåt väldigt, det vet jag. Visst, de skulle lägga sig i vad jag skulle kasta eller behålla, vad jag skulle kunna sälja eller kanske i nödfall pula ner i källaren. Jag kanske inte skulle få ett öre betalt, fast jag skulle skämma ut mej inför hela svenska folket, kanske i bästa fall att jag skulle få nya hyllsystem, garderober och fiffiga lösningar som belöning.

De skulle få härja hejvilt i mitt hem, intervjua mej och familjen och undra hur vi kan leva i denna röra. De bitar där jag ändå verkar rätt nöjd skulle klippas bort, istället skulle de ta med en scen i trailern där jag nästan gråter och är så förtvivlad.Sonen skulle också se så lessen ut, att han har en sån disorganiserad mamma.

Men nu skulle vi alltså få hjälp, professionell sådan. Jag avstår från denna hjälp därför att:

Jag skulle få mitt rykte förstört, de på jobbet och våra vänner, bekanta, släktingar skulle skratta ihjäl sig på min bekostnad och gotta sig åt att det minsann inte ser ut så i deras hem. Sonen och dottern, även maken skulle känna sig obekväma lååååååååååång tid framöver.

Dessutom tror jag det skulle fuskas. Kanske de tom. skulle slänga in lite extra kläder, plastpåsar och bråte, så att det skulle se ännu värre ut än det i själva verket gör. Och de rum som skulle se helt okej ut, skulle inte vara av något intresse alls, därför inget filma där.

Kanske programledaren skulle säga: Du verkar vara ett helt hopplöst fall, jag tror inte vi får till det denna gång. Men visst, vi ska inte ge upp, vi ska ge det hela en chans, vi får gå metodiskt tillväga här, slänga och kasta. Är du beredd till det och så skulle hon titta strängt på mej. Ungefär som att normala människor lever inte så här. Och då äntligen skulle jag bli så väldigt lessen och inse allvaret.

Fullt så här illa ser det nu inte ut hos oss:)

PS Jag har ångrat det mesta som jag gett bort eller sålt. Här på landet har vi tack och lov flera bodar, där jag kan pula in det mesta, iaf än så länge.

DS Men det är klart man ska väl aldrig säga aldrig till att ställa upp, men litar nog mest på min magkänsla ändå.

Idag fick jag min första fästing denna sommar. Äckliga kryp. Den hade precis satt sig på mitt ben. Den var så liten, att jag först inte trodde det var en fästing, utan nåt litet märke av nån insekt.

När jag pillat bort den, upptäckte jag en till på andra benet. Där såg jag att benen sprattlade. Jag tog bort den med en pincett, men fick inte ut hela. Huvet verkar vara kvar.

Jag har haft borrelia en gång, hoppas inte det här blir andra gången.

Maken: jag tänker inte spela upp min musik för er.

Sonen: Tur det när du har sån taskig musiksmak.

Maken: Ni uppskattar inte min musik, så då får det va. Anna(dottern) hon gillar min musik, jag ska spela för henne sen, men inte för er.

Jag: Jag är så trött nu och mina öron är lite bedövade, så du får gärna spela din musik. (han har sin i-pod med hundratals låtar och en urtaskig högtalare med alldeles för lite bas och för mkt diskant).

Maken surar och känner sig missförstådd.

Sonen:Snälla pappa spela lite nu för oss, men då måste det vara nåt bra. Jag gillar faktiskt musik.

Maken: Nej, jag spelar inte för er.

Nu har maken lagt sig och sover alldeles straxt. Vi får ta det imorrn istället, ja med hans musik. Det verkar vara ett känsligt ämne för honom. Ungefär som att han hade komponerat musiken och tar det hela mycket personligt.

Så många bilder försvann på min blogg, när jag skulle rensa. Trodde jag rensade för att bilderna blev för många och jag därför inte kunde lägga upp nya.

Så fel jag hade. Så många bilder försvann på min blogg. Känner mej som en höna som har fått sina fjädrar bortplockade. Mina bilder har bara försvunnit i tomma intet:(

Hur dum får man va? Kvackkvack kvack, borta kommer aldrig mer tillbaks. Minns så väl hur en kamrat i barndomen sa: bytt bytt bort kommer aldrig mer tillbaks. Och då ångrade jag alltid bytet vi gjort.