Ekorrns Blogg

Jag har fått en tillfrågan om jag ville vara med i ett tv-program. Det skulle handla om att vissa människor har så svårt att slänga saker, däribland jag då, för jag har skrivit om det här i bloggen. Det är nog via google de fick tag på mej.

Men jag vill inte vara med, tack men nej tack. Jag skulle ångra mej nåt väldigt, det vet jag. Visst, de skulle lägga sig i vad jag skulle kasta eller behålla, vad jag skulle kunna sälja eller kanske i nödfall pula ner i källaren. Jag kanske inte skulle få ett öre betalt, fast jag skulle skämma ut mej inför hela svenska folket, kanske i bästa fall att jag skulle få nya hyllsystem, garderober och fiffiga lösningar som belöning.

De skulle få härja hejvilt i mitt hem, intervjua mej och familjen och undra hur vi kan leva i denna röra. De bitar där jag ändå verkar rätt nöjd skulle klippas bort, istället skulle de ta med en scen i trailern där jag nästan gråter och är så förtvivlad.Sonen skulle också se så lessen ut, att han har en sån disorganiserad mamma.

Men nu skulle vi alltså få hjälp, professionell sådan. Jag avstår från denna hjälp därför att:

Jag skulle få mitt rykte förstört, de på jobbet och våra vänner, bekanta, släktingar skulle skratta ihjäl sig på min bekostnad och gotta sig åt att det minsann inte ser ut så i deras hem. Sonen och dottern, även maken skulle känna sig obekväma lååååååååååång tid framöver.

Dessutom tror jag det skulle fuskas. Kanske de tom. skulle slänga in lite extra kläder, plastpåsar och bråte, så att det skulle se ännu värre ut än det i själva verket gör. Och de rum som skulle se helt okej ut, skulle inte vara av något intresse alls, därför inget filma där.

Kanske programledaren skulle säga: Du verkar vara ett helt hopplöst fall, jag tror inte vi får till det denna gång. Men visst, vi ska inte ge upp, vi ska ge det hela en chans, vi får gå metodiskt tillväga här, slänga och kasta. Är du beredd till det och så skulle hon titta strängt på mej. Ungefär som att normala människor lever inte så här. Och då äntligen skulle jag bli så väldigt lessen och inse allvaret.

Fullt så här illa ser det nu inte ut hos oss:)

PS Jag har ångrat det mesta som jag gett bort eller sålt. Här på landet har vi tack och lov flera bodar, där jag kan pula in det mesta, iaf än så länge.

DS Men det är klart man ska väl aldrig säga aldrig till att ställa upp, men litar nog mest på min magkänsla ändå.