Ekorrns Blogg

Om makens urtrista kompis:

Jag: Jag har aldrig nånsin haft en så urtrist människa här på landet, han bjöd ju inte till för fem slitna ören ens.

Sonen: Jag begriper inte heller hur pappa kan vara kompis med honom.

Jag: Det är väl det att han faktiskt påminner om farfar lite, tror pappa är lite svag för det.

Sonen: Men farfar kunde vara lite charmig, när han var på det humöret, det är inte Knutte,(kompisen).

Jag: Jag blev bara på så dåligt humör, vad man än sa, så hela tiden gaggade han på om sitt, han lyssnade liksom bara på sig själv, det gick inte att ha ett normalt samtal med honom.

Sonen: På morronen pratade han bara om sin tandborste. Hur jättedålig den var. Han verkade helt ifrån sig över den där tandborsten. Han skulle ringa till tillverkaren och beklaga sig.

Jag: Att han bara orkar.

Sonen: Ja , tandborsten kostade 10 kronor.

Jag: Ja vad ska man säga. Hoppas pappa har det kul med honom nu, jag har inte hört nåt alls idag, det måste vara ett gott tecken ändå. Han gillar Knutte, jag har märkt det. Pappa är lojal mot honom.

Sonen: Men har inte Knutte haft otur med sina kvinnor? Sa inte pappa nåt om det?

Jo Knutte har haft otur med sina kvinnor,  återkommer kanske om det. Det är en lång histoia och kanske förklarar det lite om hur Knutte blev den han blev.

Och säkert är han en mycket olycklig människa, men för den skull behöver han ju inte vara så himla otrevlig. Han är nog sin egen värsta fiende. Stackars Knutte.