Ekorrns Blogg

Maken är i Sandhamn och hälsar på en kompis. Det tycker jag bara är bra, maken blir på gott humör och jag får vila mej lite från honom. Maken är ju så pratsjuk, som jag nämnt tidigare. Nu när jag är ensam här på landet får jag passa på att njuta av stillheten och höra hur regnet smattrar på fönsterblecken. Så skönt är det att få vila öronen lite.

Den här vännen är synnerligen otrevlig. Han var här på landet förra sommaren. Hoppas han aldrig mer kommer hit, iaf inte när jag är här. Han bara pratade om sitt trista jobb och hur alla motarbetar honom. Han lyssnade inte på vad man själv sa, han var så inne i sitt eget och inte ett dugg mottaglig för argument eller andra synpunkter än just hans egna.

Han hade varit gäst hos några,berättade han, när han varit inne i innerstan. Han sa, bl.a att han blivit full och inte kunnat komma in i porten. Han hade då slängt in en stor sten i porten, för han blev desperat. (tack och lov att han inte var gäst hos oss då).

 Inte ett endaste ord om vårt fina landställe, som är min stora stolthet. Har försökt göra det så inbjudande och trevligt och gemytligt jag bara kan, men inte ett ord om det. Trots att han fick massor av god mat och vin. Otacksamma människa!

Inte så konstigt att han har problem på jobbet, så egotrippad som han är.

Pratade med sonen om honom i morse. Sonen sa, att det enda han pratat om den morronen, när han skulle åka hem igen var om hans tandborste, återkommer nog om det.